Fête de Maman

Japp, det var Mors dag i det här landet också igår, även om det inte verkar vara någon logik alls i hur det är i olika länder. Inga EU-regler där, inte...

Jag blev i alla fall ordentligt uppvaktad igår. Jennifer, Emma och Victoria hade bestämt sig för att de skulle laga mat efter kyrkan medan jag gick och vilade en stund. När jag klev upp ur sängen efter en timme hade de fortfarande inte enats om något som Johannes tyckte var bra, så det slutade med att Jennifer och jag lagade mat i stället. Couscous med flagad mandel och persilja, kycklingnuggets och ciabatta med tomatsås och ost. Allting färdigt från frysen och alltså snabbfixat. Till efterrätt hade jag köpt lyxig chokladmousse i portionsförpackningar. Den var precis så god som den såg ut i affären, jag har spanat på den ett tag, men inte haft någon anldening att köpa den förut...

När vi hade ätit klart sa tjejerna att jag kunde gå och sätta mig i källaren ett tag för de skulle fixa lite, men jag föreslog att jag kunde sitta och sola på balkongen istället, och det fick jag. När jag fick komma in igen fick jag en lapp med ett tjusigt litet rim på, och det ledde mig till nästa lapp, osv tills jag till sist fick ett stort paket med massor av fina saker i:

Emma hade gjort ett fint kort i skolan och skrivit av en dikt på 20 rader som hon kunde utantill, och målat en pappask och fyllt med potpurri som luktar jättegott.
Victoria hade skrivit en lista med saker som jag gör och saker som hon gör, samt dekorerat och laminerat den. Hon hade också gjort en stor tärning som jag fick kasta och så gjorde vi det som stod där: spela spel och gå på promenad. Dessutom fick jag en kruka med jord och lavendelfrön att så.
Här tar de allvarligt på Mors dag i grundskolan, förra året fick jag också fina saker som de gjort där.

I college har de ingen avsatt tid för att fixa presenter till mors dag, och det hade jag inte väntat mig heller, men jag visste att tjejerna tillsammans hade gått en runda på stan häromveckan efter sin franskalektion, och jag hade hört dem prata om att de skulle köpa något till mig, men jag hade aldrig förväntat mig allt jag fick:

Ett litet fint handmålat fat med en dikt att mamma liknar en ros som aldrig vissnar. Den var från en butik som ligger bredvid Atout Savoir där vi har franskalektioner. Jag vet att det är dyra saker där, och när Victoria sa "den kostade 10 €" varpå Jennifer sa "det fick du ju inte säga!" blev jag inte förvånad...
Jag fick också sex chokladbitar från en lyxig chokladbutik i stan (två åt jag upp innan jag kom på att jag skulle ta kortet) och ett par örhängen från deras favoritaffär. Så omtänksamt av dem, det märktes att de verkligen hade tänkt mycket på vad de skulle köpa, för det fanns förklaringar till allting de hade köpt. Jag blev verkligen rörd.

De fina Birkenskock-tofflorna fick jag av Johannes, när vi gick på stan in lördags sa han att jag skulle gå in och välja mig ett par i mors dags-present. Det är verkligen mode även på Birkenstock nu, inte alls som mina senaste tofflor, de fick jag som arbetsskor på Konsumentverket för 14 år sedan. Jag hade dem i mer än tio år innan de föll isär, och sedan dess har jag tänkt skaffa ett par nya, men jag är glad att jag inte gjorde det, för då hade de inte varit så här läckra!

Nu ska jag övertyga Jared om att vi ska gå ut och gå en sväng i det vackra vädret (solsken och +27 grader). Närmare bestämt till college och lämna alla papper, för nu har vi fixat foton, även om Jennifer tyckte att de var döfula, och sprutan till Emma är beställd på apoteket. Den fanns inte hemma, men kommer väl om några dagar, så då får hon gå tillbaka till doktorn igen. Osmidigt, som sagt, att vaccineras i det här landet.
(Jag tänker inte lämna Diana ensam här hemma, om någon undrar, men henne behöver man aldrig övertyga om att gå ut. Jared kan däremot vara väldigt upptagen här inne ibland.)

Grå och regnig fredag och massa skolpapper att fylla i...

Kallt och lite regnigt har vi det här idag. Ja, det är väl 17-18 grader, men det känns jättekallt när man har vant sig vid 25 och strålande sol...

Min granne kom hit och hjälpte mig fylla i lite skolpapper så att Jennifer och Emma får gå i skolan i höst. Jag hade koll på det mesta, men det kändes som att det var bättre att fråga någon så att det blev rätt, annars får de inte börja skolan. Det står det på ett av papperna i alla fall. Men inte ens grannen var helt säker, så hon fick ringa till skolan och fråga om en punkt.

Förra våren fick vi en massa papper att fylla i eftersom Jennifer skulle börja college (vilket man gör när man skulle börjat femman i Sverige), och jag förväntade mig samma hög nu till Emma, men inte trodde jag att Jennifer skulle komma hem med en lika stor hög också, hon ska ju bara upp en klass, inte byta skola eller göra några förändringar.

Det är fyra olika papper med information, och ett där man ska kryssa i ja eller nej som svar på de fyra papperna.
Sedan är det två till med information där man ska riva av en bit och svara på frågor: Ska barnet äta lunch i skolan? Får barnet låna en mp3 vid behov och då vara ansvarig för att den inte förstörs? (Den ska barnet också signera, inte bara föräldern.)
Det är också två papper där man ska fylla i namn, adress, datum för senaste stelkrampssprutan, föräldrarnas jobbtelefonnummer och sådant.
Sedan ska man skicka med ett foto, en passkopia, en RIB (= ett bankpapper, varför vill de ha det? Skolan är gratis.) och en kopia på ett papper som bevisar att man bor här (tex. senaste elräkningen).
Allt som allt en rejäl hög med papper. Jag har skrivit vår adress sex gånger och min signatur nio gånger...

Nu är allt klart förutom att vi måste fixa foton på Jennifer och Emma, jag tror inte att de vill att jag ska skicka in deras två år gamla skolfoton... Och Emma måste få en spruta.
Jennifer fick sin difteri-stelkramp-kikhosta-spruta veckan innan vi flyttade hit förra året, så det slapp vi fixa då, men nu får jag väl ringa till farbror doktorn imorgon för att se till att Emma blir vaccinerad.
Det är lite annorlunda här: först går man till doktorn och får ett recept på vaccinet, sedan går man till apoteket och hämtar ut sprutan och sedan tillbaka till doktorn och blir sprutad. Osmidigt, om ni frågar mig.

Jo, vi lever även om det har varit dött på bloggen...

Vi har varit utan internet och telefon i nästan tre veckor, men nu funkar allt som det ska igen. Utom TV:n, men jag ska ringa kundtjänst och försöka reda ut det om en stund. Vi tittar nästan aldrig på tv ändå så det känns inte så akut. Men att vara utan telefon så länge var jättejobbigt, och internet med. Man är så van vid att allt funkar, och när det strular så länge blir man nästan tokig.

Byt aldrig operatör, är det enda jag säger om det här. Jag tänker inte skriva en lång klagohistoria, men blä, vad jag har ringt kors och kryss för att reda ut allting. Och vi bestämde oss för att inte använda den nya operatören trots att vi skulle spara ca 20 € i månaden på det, för de ljög för mig och var otrevliga, så nu har vi gått tillbaka till den gamla igen.

Jag som skulle pluggat flitigt för att bli färdig med min ena högskolekurs innan det är semester, tänkte jag... Men hela kursen kräver internet, så det blev inget med det. Fast jag hoppas fortfarande att jag kan klara det, det är ju fem veckor kvar till sommarlovet här i Frankrike.

Men solen skiner och alla är friska så jag har väl inte så mycket att klaga på egentligen.

Ha en bra dag!

Bröllop!

Ja, senaste tiden har det varit ganska så dött här på bloggen, tjejerna har haft påsklov i två veckor, idag är första skoldagen igen. Så äntligen är datorn ledig. Haha.
Min minsta lilla syster Emily gifte sig i lördags, i Birmingham. Jag flög dit över helgen, vilket innebar att jag fick gå upp 03.30 i lördags morse för att ta flyget från Basel. Hela kalaset var på ett fint hotell, där vi också sov, så man kunde gå och vila lite mellan middagen och festen, mycket smidigt.
Lite mör var jag ändå innan kvällen var slut, men det var en härlig dag med fint väder, vackert brudpar och trevlig fest. Kul att träffa min familj också, det blir ju inte så ofta nu.
Här kommer bild på brudparet, Mr & Mrs Ian Halstead:

Och en på tavlan jag sydde till dem i bröllopspresent (därför hade jag inte heller tid att sitta vid datorn och blogga). Jag tror inte att de har hunnit med att öppna sina presenter än, de åkte till Teneriffa igår på eftermiddagen, men de läser nog inte min blogg på sin bröllopsresa, så jag lägger upp bilden ändå. 

Och slutligen en bild på mig och mina systrar, tänk att jag är både äldst och kortast, det är väl lite orättvist? Men visst är min nya klänning läcker? Hanna ska få sitt första barn om sex veckor, ungefär, så om ni tycker att hon ser lite rund ut om magen är det förklaringen. 

Påsklov och hästpromenad

Jag har glömt att berätta att vi har påsklov nu, i två veckor. Härligt!
Men ridskolan kör på som vanligt. Det brukar vara så med aktiviteterna här har jag förstått, det är inget uppehåll för att det är lov i skolan, förutom på sommarlovet. I morse på ridskolan skulle de rida på en liten tur med hästarna, och eftersom jag inte hade tänkt åka och handla idag, som jag alltid gör annars, så satte jag Diana i vagnen och gick med.
Diana älskar att följa med till ridskolan, men hon bryter alltid ihop när hon inte får rida, så medan alla gör sina hästar klara brukar hon sitta på en av de hästar som Emma eller Victoria ska ha, och då är hon jätteglad. Men sedan, när hon inte får sitta kvar längre, blir det mycket gråt och elände... Ofta en hel kvart, det är inte lätt att distrahera henne när hon har bestämt sig för något...

Ridskolan ligger i utkanten av en liten by som heter Vyans-le-Val och promenaden gick genom både skog och by, här kommer några bilder:

Böljande rapsfält mitt i skogspromenaden.

Sedan red de genom byn.

Här ligger en kyrka med tjusigt tak.

Och innan vi var tillbaka på ridskolan fick hästarna dricka lite vatten.

Det var en härlig promenad på nästan en timme, och det var 15 grader varmt och vindstilla, så det var skönt väder. Den som fick mest motion var nog jag, som knuffade vagnen på grusvägar större delen av vägen...

Så här ser det ut i vardagsrummet just nu:

Igår på eftermiddagen knackade det på en kille i vita kläder (=målare, tänkte jag) och när han sa "Je blalalalallbablajgealkjalkjbla grêle", ungefär, så visade jag in honom i vardagsrummet, för jag anade att han ville se hur det såg ut där.

Det var nämligen hagelstorm här i somras och då gick det sönder en massa takpannor. Det hela höll på i tio-femton minuter och haglet var i storlek som golfbollar. Vår bil blev helt bucklig överallt och fick ett rejält "stenskott" över en stor del av framrutan, men bilen var körbar, till skillnad från många andra bilar här i stan, där backspeglar och/eller rutor krossats totalt.

Utsikt från balkongen när det slutat hagla, 9 juni 2010. Klicka gärna på bilden!

Företaget som plockade bort de trasiga takpannorna (sjuttio stycken, ungefär) möblerade om på taket så att det var ett samlat område där det saknades takpannor, och så la de plast över i väntan på att de nya takpannorna skulle anlända. Det tog mer än ett halvår, och den där plasten var nog inte så perfekt ditsatt, för vi fick fuktskador i vardagsrummet efter några månader, så de la på mera plast på taket. Efter jul fick vi takpannor och nu ska vi alltså äntligen få ny tapet.

Killen undrade om de kunde komma "demain matin" (i morgon bitti) och jag föreslog torsdag för att ge oss mera tid att plocka undan, men när han sa att de inte hinner bli klara innan helgen om de kommer på torsdag sa jag att de var välkomna idag.
Alltså fick vi ägna kvällen igår åt att flytta undan allt ur vardagsrummet som vi vill komma åt de närmaste dagarna, plocka ner TV:n i sin låda (tur att jag har en man som samlar på originalkartonger...), ta bort alla boxar och sladdar och skruva loss panelerna från väggen så att vi kunde flytta bokhyllorna. Pianot lät vi stå, det var lite för tungt för oss två att flytta själva, så det fixade Johannes och de tre målarkillarna i morse.

Vi fick välja på ett antal tapeter som inte riktigt var vår stil, alla var såna där tjocka, lite gummiaktiga, strukturerade, och vi föredrar slätare väggar. Men man kanske kan komma undan med lite slarvigare underarbete på de här? Jag vet inte, men efter att ha tittat lite mera noga på våra väggar är det faktiskt mer eller mindre struktur på tapeterna i alla rum här, och inga riktiga mönster, förutom i Victorias rum där det är bredrandig tapet. Den nya tapeten blir gul, precis som den gamla, men med mera struktur än förut...

Vet ni hur en cikada ser ut?

För en vecka sedan berättade Victoria att hennes klass skulle ha teater och cirkus och att hon skulle vara "la cigale" men att hon inte tänkte vara med.
Vad är en cigale? tänkte jag, men sa bara:  Jaha, det får du prata med din lärare om, för man kan inte bara låta bli att vara med utan att säga till i förväg, det blir oschysst mot de andra om någon plötsligt vägrar göra sin roll.
(Iskall mamma, va? Jag vet att det inte funkar att tjata på Victoria, och jag hade inga planer på att skriva en lapp och säga att hon inte ville vara med. Det här fick hon allt lösa själv.)

Jag letade rätt på la cigale på franska wikipedia och det var ett fult kryp. Ungefär som en gräshoppa fast brun och trist. Ett par fe-vingar och några spröt på ett diadem blir nog bra, tänkte jag.

I tisdags skulle hon prata med läraren, men när hon kom hem sa hon att han hade sagt att det inte var någon fara om hon inte kom ihåg allt (det var ungefär tre meningar hon skulle säga), och att en cikada är svart eller brun och har sådana här vingar, och så ritade hon upp formen på ett papper. Tydligen dög inte de små lila fe-vingarna som hon hade haft med sig.

Så igår sydde jag cikada-vingar och hon övade så duktigt och blev så nöjd så. Hur i hela friden skulle vi har fått tag på ett par cikada-vingar om jag inte hade haft lite lämpligt material liggande (ståltråd, grå organza och resårband) så att jag kunde sy ett par vingar? Med så kort varsel dessutom.
Så här såg det ut när hon var klar:

Jag gick till skolan för att titta idag och hon var så duktig så. Några av barnen till och med ropade "Bravo, Victoria" efteråt. Härligt att hon bestämde sig för att hon vågade!

Skön söndag!

Igår njöt vi mycket av att kyrkan började klockan tio istället för nio, det är på prov ett tag för att se om folk kommer i tid bättre då... Och ja, den här första söndagen i alla fall så var nästan alla där klockan tio, itället för väldigt få klockan nio. Även vi, som bara har fem minuters bilväg dit, har svårt att hinna till nio, det blir stressigt och stökigt, för det är inte så kul att behöva gå upp tidigt på en söndag, och Jared går bara inte att stressa, allt blir pannkaka då...
Men igår på morgonen var det lugnt och skönt och allmänt trevligt hemma.

När vi hade ätit middag (kyckling med ris och citronpepparsås, en favorit sedan ca 15 år tillbaka) packade vi bullar, kex och mjölk i en kylväska, tog med filtar och solstolar och styrde kosan mot närmaste berg. Vi körde på känsla och efter ungefär en halvtimme bestämde vi oss för att vi var framme. Massor av gräs att springa runt på, vacker utsikt åt alla håll och ingen annan i närheten. Det var lite väl svala vindar, men det var härligt ändå. Fast jag undrar om det är orsaken till att Diana är så snorig idag?

Hemma blev det pastasallad (med kycklingrester) till middag och sedan marängswiss med hastigt ihopvispade hemgjorda små maränger och Agnetas smarriga chokladsås. Tur att hon var hemma när jag ringde och frågade om receptet.  Mums!

En riktigt skön söndag tillsammans med familjen, underbart!

Visst är det vackert med vår!

Jag tog lite kort med mobilen när vi var ute igår, och visst är det vackert här! (även om collaget inte är det vackraste, photoshop och jag är inte riktigt kompisar än, och jag vill hellre gå ut än att sitta här och bråka med datorn mera...) Klicka på bilden för att se den större.

Scrappat lite...

Det här är saker som jag scrappade för några veckor sedan, jag skickade in bilderna till ett företag som sökte designers, dvs folk som får grejor hemskickade och förväntas skapa av det.
Jag har aldrig sökt något sådant förut, och visste att det är massor av duktiga scrappare som söker, så min förhoppning att vinna en plats var inte så stor. Jag är nöjd med de saker jag gjorde och inte särskilt besviken över att jag inte blev utvald, även om det hade varit kul.
Man skulle göra en LO (layout= scrappad sida), ett kort och något altrat (förändra något som redan finns), och detta gjorde jag:

Jared insåg plötsligt att han kunde cykla helt själv när vi var på gympan för några veckor sedan, utan att jag behövde putta på honom ibland, och han tyckte det var jättekul och cyklade runt i en halvtimme, tills det var dags att städa undan och gå hem... Här är så backigt att jag inte vågar låta barnen cykla ute, så det blir bara på gympan, tyvärr.

Det här kortet fick Jennifer på sin 12-års dag, tjusigt va?

Den här burken har varit ett chips-rör, typ Pringles, men en billig kopia. Ungefär lika goda chips och bättre lock om man vill altra. ;) Jag skar av det i lagom längd och limmade tillbaka bottnen igen. Jag vet inte vem jag ska ge det till, eller vad jag ska stoppa i, men det är ju ett par veckor kvar till påsk, så jag kommer nog på något.

Härlig helg!

I lördags hade Victoria fé-kalas, fem små féer kom hit på förmiddagen och åt godsaker och lekte och det gick bra och utan större språkförbistringar.
Vi hade strålande solsken och underbart väder, över +20 redan på förmiddagen, och faktiskt 28 grader varmt på eftermiddagen!

Jennifer och jag körde till Mulhouse för att titta på utsändningen av Unga Kvinnors möte på kyrkans generalkonferens, och på tillbakavägen släppte jag av Jennifer i simhallen där hon skulle träffa några vänner för en "nuit dans l'eau". Man måste ha badmössa i simhallen! Haha... fransmän, vad de hittar på...

Vi andra  var ute hela kvällen och barnen lekte i lekhuset som vi köpte strax innan affärerna stängde i fredags. Äntligen, hur många år har vi inte pratat om att skaffa en lekstuga?

Det blev inte middag förrän halv nio, riktigt "franskt" av oss, och sedan tittade vi på "Trassel" i 3D, det är en ny variant på Rapunzel-sagan som Disney gjort. Den hade premiär här redan innan jul och finns alltså som köpfilm redan, men ni i Sverige får vänta ett tag till om ni inte vill se den på bio.
Jared och Diana hade inga planer på att sova, och eftersom jag också ville titta på filmen och inte orkade krångla med dem så fick de också vara med, tills de somnade i soffan.
Filmen var riktigt rolig, vi körde på franska med engelsk text, så att större delen av familjen hade en chans att hänga med...

Igår hade vi "bara" 22 grader, men det var skönt att vara ute ändå, och tack vare tekniken kunde vi titta mera på generalkonferensen på vår egen TV, tänk vilka möjligheter som finns idag som inte fanns för bara 5-10-15 år sedan. Fantastiskt!

Idag skulle det vara +14 och regn, men det verkar ha kommit av sig, för solen skiner här utanför fönstren, även om det inte är så varmt ännu. Nu börjar det bli dags att fundera över vad vi ska ha till lunch, Emma och Victoria kommer hem om en timme.

Hoppas att ni får en bra dag!

En tvååring!

Diana fyllde år igår, hon har firat båda sina födelsedagar i Frankrike, vi kom nämligen hit kvällen innan hon fyllde ett, så nu har vi varit här i ett år. Det är inte klokt så fort tiden går, men å andra sidan är det inte klokt vad mycket som har hänt det här året heller...

Det blev tårta och paketöppning sent på kvällen, Johannes har varit bortrest sedan i söndags eftermiddag och var inte hemma förrän strax innan åtta igår kväll, men vi ville ju inte att han skulle missa firandet så vi väntade på honom.
Först ville Diana gå och sova när han kom hem, hon var bara trött och gnällig, men efter att ha druckit en flaska välling i sängen kom hon ut till oss igen, så då blev det kalas i alla fall, till Victorias stora glädje, hon tyckte det var jättetråkigt att vi tänkte flytta firandet en dag.

Nu har vi kalasat färdigt för ett tag, vi har ju tre födelsedagsgrisar i mars, men nu dröjer det till augusti innan det är dags igen.

Änglavakt?

Jag försöker att undvika att oroa mig för saker som skulle kunna hända, för då skulle jag inte må bra alls av oro för min familj, men ibland tanker jag på hur mycket änglavakt vi måste ha.

Alldeles nyss gick jag ner i tvättstugan, efter att ha kollat till Jared och Diana: den ena spelade ett spel och den andra tittade på film, och båda verkade lika upptagna, så då smög jag ner och slängde in en maskin tvätt i tumlaren och en ny omgång i tvättmaskinen. Jag hörde att något for i golvet, men ingen lät ledsen, så jag tänkte inte mer på det.
När jag kom upp igen kom Diana gående med händerna fulla av vad som nyss varit ett glas som vi har tandborstar i. "Oj, inte bra" sa hon och gav mig fyra stora glasbitar, och sprang iväg och hämtade en till innan jag hann lägga ifrån mig glaset på ett bättre ställe och flytta undan henne. Aj, vad hon kunde ha skurit sig!
Men det gjorde hon inte, som tur var, varken på händer eller fötter eller någon annan stans heller.
Jag samlade ihop allt glas, som låg snyggt på vår tjocka badrumsmatta, och inte utspritt alls, la det i ett tomt juicepaket och dammsög badrummet noga. Sedan skulle jag vika ihop juicepaketet, och då skar jag mig ganska ordentligt på en vass glasbit som letat sig ut genom paketets ena sida, och då tänkte jag igen: vilken tur att inte Diana skar sig!

Jag tror att det skulle kunna hända en massa mer eller mindre hemska saker varje dag, och jag är verkligen glad att det inte gör det!
Nu är jag omplåstrad, det gör inte ont (men det är lite krångligt att skriva), och jag ska gå och fundera på vad vi ska ha till lunch idag.

Hoppas att ni får en bra dag, och fundera gärna lite över all änglavakt som ni säkert också har i era liv!

Bilden på den här lilla söta ängeln har jag lånat från änglabud.se.

Här har ni nioåringen!

I lördags var det Victorias tur att fylla år, här har ni en bild på henne och glasstårtan hon valde ut i den lyxigaste glassaffären vi vet... Smarrig sorbet i olika smaker, och gröna makaroner med pistagesmak (Jareds favoritkakor, bara för att de är gröna) på sidorna. Mmm, det var gott...

Lycka!

Idag har vi haft jättehärligt väder, termometern (som är i skuggan, jag lovar) visade på 20 grader på eftermiddagen.
Mina föräldrar kom hitkörande ända från Sverige och med sig hade de välling, remouladsås, lingonsylt och annat oumbärligt i matväg, födelsedagspresenter (tre av våra flickor fyller år i mars) och svenskt godis, både från sig och från svärmor. Marabouchoklad, Ahlgrens bilar, Dumlekolor och blandat lösviktsgodis.
Barnen jublade när de fick se allt gott, det var flera kilo allt som allt! Men jag var en hemsk mamma och sa att de inte fick äta nåt nu, det var ju sovdags och inte ens lördag. Fast jag har allt snott åt mig en salmiakbalk i smyg. Mmmm... färska och jättegoda... Jag ska nog smyga iväg och hämta en till... Schhh, skvallra inte... ;)

Annorlunda: Smör

Nu blir det lite produktreklam här... Bregott mellan - vilken fantastisk uppfinning det är! Smör, utan konstiga tillsatser, med god smak och bredbart direkt från kylen.

Här i Frankrike finns det smör och margarin, precis som i Sverige, men margarinerna är inte bara lättmargarin, många har 60% fetthalt, och häromveckan såg jag något som det stod smör på men bara med 38% fetthalt, jag undrar hur det går till? Jag kollade inte på ingredienserna, jag hade lite för bråttom...

Smöret är antingen "doux", vilket betyder osaltat när det gäller smör, eller "demi-sel", dvs halv-salt i direkt översättning, men det är saltare än extrasaltat Bregott. Alldeles för salt för min smak. Och så finns det "tendre" vilket betyder att det ska vara mjukt.
Hurra! tänkte jag när jag fick höra talas om detta, och köpte ett paket, men det var lika stenhårt som de andra.

Då testade jag ett annat märke, med samma nedslående resultat. Och häromveckan hittade jag ett smör som det stod "naturellement tendre" på, och bestämde mig för att testa det också. Näe. Stenhårt det också. Fast det till och med stod en lång utläggning på skyddsplasten att det här smöret var jättebra till frukosten, för det var bara att ta det ur kylskåpet och bre mackorna direkt. Jo pyttsan. Jag skulle vilja se den croissant som överlever den behandlingen.

Mitt knep är att antingen ta ut smöret ur kylskåpet minst en halvtimme innan frukosten, eller, om man glömmer det, hålla det uppochner över brödrosten en liten stund. Det kanske inte är jättebra för bakterietillväxten i smöret, men det blir i alla fall bredbart, även om det inte är ett knäckebröd man vill ha smör på.

Frukostbröd för 9€

Jennifer har kalas, fyra flickor dök upp här i gårkväll, gjorde pizza och tittade på film, pratade halva natten och vaknade ändå vid sju... Jag hade lovat Jennifer en stor frukost och gick till bageriet och köpte:
7 croissanter
2 långa baguetter
1 bröd med "cereales et grains" ett jättegott lite grövre bröd med krossade vetekorn och olika frön i/på.

När alla hade ätit var det en croissant och en baguette kvar. Nutellaburken som Jennifer övertalade mig att köpa var nästan slut, men det gick bara åt en ostskiva och några paprikabitar medan barnen åt... I vanliga fall köper vi bara en baguette och ett cereales et grains, och då kostar det mindre än 2,50, det är croissanterna som är dyra, en croissant kostar lika mycket som en hel lång baguette.

Om en halvtimme är det roliga slut, en tjej blev hämtad för en stund sedan, för hon skulle vaccineras, och de andra leker kurragömma nu.
Det är lite roligt med franska barn, eftersom de går så länge i skolan om dagarna hinner de inte leka så mycket, utan de i Jennifers ålder leker fortfarande med Bariedockor och sånt, som Jennifer tröttnade på för flera år sedan... Men samtidigt är de väldigt "stora" på andra sätt, födelsedagspresenterna bestod mest av parfymer och nagellack.

Nu har vi en 12-åring i huset!

Så här såg det ut igår morse när vi väckte Jennifer med sång och paket. Hahahaaa... Tjusigt foto, eller hur?

Måste skryta lite...

Idag har jag suttit på balkongen och läst en god bok, iförd kortärmad tröja (naturligtvis inte endast) och det var inte ens lite kyligt.
Det är härligt med sol och vårväder. Prognosen för närmaste tiden lovar 12-15 grader på eftermiddagarna.
Mmmm... Jag gillar att bo här.  :-)

Recept: Norska sjokoladeknuter

Det här receptet råkade jag snubbla över i höstas, jag tittade lite på en amerikansk scrapblogg och en i deras designteam hade ett namn som lät lite svenskt så jag klickade till hennes blogg och insåg att hon var norska, och där fanns en länk till någon annans blogg med dessa underbara bullar. Scrapsidan och designteam-medlemmen har jag glömt bort, men den här tjejens blogg är värd ett bokmärke, om man vill suktas ordentligt...

I alla fall, i fredags bakade jag dessa bullar och bjöd över grannfamiljen på eftermiddagsfika. Gott och trevligt.

Här är min försvenskade version av receptet, och efteråt kommer länken till originalet, där är fiiina bilder också.
Jag tror att man måste ha en köksmaskin, om man inte har väääldigt bra armmuskler och stort tålamod. Det funkar att använda en vanlig "handkraftarbetad" kanelbulledeg också, även om det inte blir riktigt samma sak, jag har testat det nån gång när jag hade lite bråttom.

Norska sjokoladeknuter ca 27 st
Deg:
25-50 g jäst, beroende på hur lång jästid du har
5 dl mjölk, ca 30 grader varm
900-1000 g vetemjöl
150 g socker
2 tsk kardemumma
1/4 tsk salt
1 ägg
150 g smör i tärningar

Fyllning:
1½ msk kakao
3 msk socker
mjukt smör
50 g mörk choklad, finhackad

1 uppvispat ägg till pensling

Gör så här:
Smula jästen i en köksmaskinens degbunke, lös upp den med mjölken. Blanda i allt annat utom smöret (och inte allt mjöl på en gång, så klart, börja med kanske 700 g och arbeta i lite i taget). Arbeta degen i 10-15 minuter på låg hastighet tills den släpper bunken.
Tillsätt smöret i små tärningar och arbeta vidare i ca 10 minuter, tills allt smöret är väl inarbetat och degen släpper bunken. (Ha i lite mera mjöl om det behövs.)
Plasta in bunken och låt degen jäsa i 1½ timme eller mer, gärna lite svalt. Om du inte har tid att jäsa längre än en timme, så använd 50 g jäst istället för 25 g.

Kavla ut degen, som nu ska vara elastisk och lättarbetad, till en rektangel. Bred ut mjukt smör på ena halvan (den halvan som är en hel långsida och en halv kortsida, om du förstår vad jag menar). Blanda socker och kakao och strö ut det över smöret, och sedan finhackad choklad ovanpå.
Vik den "rena" halvan över, platta till. Kavla lite om du vill.

Skär remsor (pizzaslicern funkar jättebra till detta), snurra och knyt en knut. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper, ca nio på varje plåt. (Ja, de blir jättestora! Vill du ha lite mer normalstora bullar så dela degen på mitten innan du kavlar ut den, så blir det 35-40 istället.)
Låt bullarna jäsa till dubbel storlek, 40-60 minuter, pensla med uppvispat ägg och grädda i 225 grader i 10-15 minuter, beroende på storlek och ugn. De ska vara härligt gyllenbruna.
Låt bullarna svalna på galler, och njut dem ljumna. Mmmmums!

Här är originalreceptet, på norska:
http://trinesmatblogg.no/2010/10/jeg-velger-meg-sjokoladeknuter/

Skolan har börjat igen, Jennifer längtade efter att få veta hur det gick på det nationella matteprovet hon hade innan lovet och hon kom hem glädjestrålande och sa att hon fick 20 av 20. Johannes har lovat att hon ska få ärva hans laptop när han köper en ny om hon har haft full pott på fem prov, detta var nummer två.