Njuter...

Jag sitter här på trappan i solskenet och njuter av värmen, men också av att SE ordentligt. Jag lämnade in mina glasögon på reparation i fredags, och när det är gråmulet kan jag inte riktigt motivera användandet av solglasögon så jag går runt och ser halvbra.
Men nu sitter jag i solskenet med solglasögon och försöker låta bli att bli helt galen när jag skriver detta på en Iphone, jag är inte alls kompis med ta Gent ordet... Därför slutar jag nu, med sinnet i behåll. ;)

EDIT: Men vad står det? ta Gent ordet? Jag vet att jag skrev tangentbordet och inget annat, så det så! Som sagt, jag är inte kompis med tangentbordet, eller just i det fallet, den där funktionen som tror att den vet vad jag försöker skriva även om jag inte vet det själv... den får gärna ändra kag till jag, men i övrigt hittar den på mycket konstigheter...

Svensk sommar?

17 grader och ösregn... Nej, den här veckan har det inte varit så härligt väder, men mina tjejer är lika glada ändå, man måste ju inte gå och bada bara för att ha kul med sina kompisar. Jag känner mig som en taxichaufför, i tisdags körde jag nio rundor hit och dit för att lämna och hämta barn eller annat... Men oftast försöker jag göra det lite mera samlat.

Jared och Diana är också nöjda, lite regn gör väl inget:

Solskyddet som mamma satte upp över sandlådan när det var så fint väder förra veckan, fungerar inte riktigt som tak för regnet, det droppade igenom och blev en väldigt fin pöl att gräva i...

I dag är det Bergkvara Water Festival, och tjejerna vill jättagärna gå, så klart... Jag har lyckats hitta en tvillingvagn som jag ska få låna, annars hade det inte funkat med Jared och Diana och allt folk och sent på kvällen... Men efter Eric Saade går vi hem, senare är det nog inte så "barnvänligt", med tanke på de öltält och folk i allmänhet... Och då lär väl klockan vara i närheten av tio, så det får allt räcka.

Semester och sorgliga avsked...

Det här skulle jag ha skrivit i måndags, men jag hann inte riktigt med, det var så mycket annat som var mer akut innan vi kunde ge oss av på vår långa bilresa mot Sverige. Klockan var nästan tio på kvällen innan vi kom iväg, vilket innebar att Jennifer, Emma och Victoria fick träffa grannarna lite mera denna sista dag än de hade hoppats på.

Våra grannar flyttar till Kina medan vi är i Sverige, så det var sista chansen att umgås. Herrn i huset jobbar på Peugeot-fabriken här i stan och de ska vara i Kina i tre år, precis som vi är i Frankrike i tre år, så vi kanske inte ses mer.

Det känns jättetråkigt att de flyttar, för Nathalie (mamman) har varit till så stor hjälp ända sedan vi kom hit, tack vare henne har saker och ting gått mycket smidigare än vad de antagligen hade gjort annars, eftersom hon är trevlig och hjälpsam och mycket bra på engelska. Hennes tre stora flickor har gått i samma klass i skolan (eller parallellklass) som mina tre stora flickor, så all skolinformation har hon också fått, så när jag har undrat något har hon redan svaren.

Hon har varit så villig att hjälpa till, och har verkligen fått mig att känna mig mer hemma. Jag kommer verkligen att sakna henne mycket.
Jag sydde en tavla till henne, som tack för allt, och hon blev jätteglad, precis som jag hoppades, så klart.

Jag har sytt en tavla efter samma mönster förut, någon bloggläsare som vet hos vem den bor?  ;)

Resan var lång, men det gick bra även om det tog lååång tid. Johannes körde oss till Kastrup och därifrån fick vi klara oss själva, för han flög hem igen för att jobba i några veckor till innan han flyger tillbaka hit.
Jag körde vidare till Lomma, där vi fick den stora glädjen att träffa min syster Hanna och barnens lilla kusin som inte ens är en månad än. De är husvakter åt hennes svärföräldrar denna veckan, så det var mycket lägligt att vi kom just nu. I vanliga fall bor de i Malmö, och jag var inte sugen på att köra runt där i stan och inte veta var jag var...

När vi hade ätit en väldigt sen lunch/tidig middag och barnen hade sprungit av sig på en lekplats i närheten sa Victoria: "Ska vi sova över här i natt?" "Ööhh, ja, varför inte, det finns ju plats" svarade Leonard (Hannas man), så jag fick en god natts sömn innan vi tog itu med sista etappen på vår resa. Det var väldigt skönt, och så hann jag ju prata lite mera med Hanna också, vilket var trevligt.

Sommarlov!

Ja, nu är det äntligen sommarlov här även för Emma och Victoria. Jennifer slutade redan för en vecka sedan, för när man går i college (typ högstadiet) har den äldsta årskursen examensprov sista veckan, och då har inte lärarna tid för de andra eleverna, utan de får sommarlov tidigare. Lyx för dem.

Här i Frankrike finns det inga klassföräldrar, utan var och en som har lust får ge något till läraren. Det blir ju mycket dyrare för mig, och läraren lär ha svårt att bära med sig allt hem, så jag tycker att det är ett osmidigt system... (som en hel del annat i det här landet, för den som kommer ihåg att Emma behövde en spruta kan jag berätta att när apoteket äntligen fick hem den och vi fick en tid hos doktorn sa han att de hade beställt fel, så nu väntar vi på att de ska få hem rätt istället...)

I alla fall så köpte Jennifer en blomma alldeles själv till sin klassföreståndare, och jag köpte till de andra två, och så här blev det:

Jennifer virkade den gulliga amigurumin på bara några dagar, visst är hon duktig!

Kolla så fint inslagna de är, det har jag aldrig sett i Sverige, men så gör alla blomsteraffärer här. Jättetjusigt, eller hur?

Förresten så byter man klassföreståndare varje år här, både i grundskolan och i college, och i college ska de dessutom blanda om i alla klasserna, och ingen vet vem de ska gå med till hösten... Inte för att det har varit struligt i klassen, utan bara för att det är så man gör här. På Jennifers skola går det fem klasser, och alltså delas alla klasser i fem delar och blandas om ordentligt.

Och alla i grundskolan får skrivna rapporter tre gånger per läsår över hur väl de lyckas nå målen, som är ca 20 punkter i matte och lika många i franska och dessutom några i uppförande, läsbar skrivstil mm. Skalan är 1-4, där 1 betyder att man kan det, och 4 betyder att man inte kan.
På college får man istället veta klassens medelpoäng, min och max i varje ämne och sitt eget medel. Dessutom en siffra i rangordning var man själv ligger i det hela, inom varje ämne och totalt. Inte så kul om man ligger långt ner på listan... Alla lärare skriver nån mening om hur man lyckats i varje ämne, och är man duktig skriver läraren dessutom "felicitations!"