Saint-Valentin

Så heter den i det här landet, alla hjärtans dag. Jag hade så klart lite planer på vad jag skulle hitta på denna dag, men de sprack en efter en när först Jared bestämt deklarerade att han var sjuk och inte kunde gå till skolan för han behövde vara hemma och vila och sedan grät och skrek Diana och ville verkligen inte gå till skolan hon heller. Så de stannade hemma, vilket ledde till att jag inte åkte och handlade, för det är inget jag gör frivilligt tillsammans med de där två...
Något senare ringde Johannes hem och sa att han var tvungen att åka till Belgien, redan samma eftermiddag. (Dagen innan ringde han hem och sa att han behövde åka till Spanien några dagar, men det blir inte förrän nästa vecka.)

Så, vad göra? Jag bestämde mig för inte sura för att mina första planer gått om intet, utan att göra något som jag visste att mina barn (särskilt de tre äldsta) skulle uppskatta.
Jag stansade ut en massa hjärtan samtidigt som jag spelade spel med Jared (multitasking ska jag skriva om en annan gång...) och när Jennifer plötsligt kom hem två timmar tidigare vid lunch än jag hade räknat med (för jag hade glömt att hennes gympalärare inte skulle vara där idag, fast hon påstår att hon sagt det TVÅ gånger) bad jag henne baka en tårta.
Hon älskar att baka, så gissa om hon blev glad, att bli ombedd att baka, istället för att hon frågar och jag säger nej, vilket händer ungefär nio gånger av tio.

Efter lunch när de tre stora gått tillbaka till skolan gick jag upp och städade i deras rum. Jag bestämde mig för att lägga en halvtimme på varje rum, och vilken skillnad det blev. Lördag är deras städdag, men däremellan blir det lätt väldigt stökigt, och i lördags hade vi en massa annat för oss så det blev inte direkt välstädat då.

Mitt i städningen ringde Johannes och sa att han skulle komma hem som vanligt, resan blev flyttad till måndag istället. Trevligt, men å andra sidan kommer han knappt vara hemma på en hel vecka, när barnen dessutom har lov... Jaja.

När jag städat färdigt spred jag ut en massa hjärtan på golven och skrivborden som jag städat, och väntade på reaktionerna. (Välj dubbelsidiga papper om ni blir inspirerade att göra något liknande, två av mina hade vit baksida och jag fick krypa runt och vända på en massa hjärtan...)

Alla tre kom hem mellan fem och halv sex, men de gick inte upp direkt.
Först upp var Emma, Diana hade lånat ett par små petshop-djur och oredat en del i ett hus som Emma gjort till dem, så jag sa till henne att det kanske var lite stökigt, vilket ledde till att hon sprang upp, men jag tror att hon glömde bort varför hon egentligen gick upp. Jag hörde inget om att något var förstört i alla fall, bara små glädjetjut.

 När Victoria senare gick upp ropade hon "Vem har städat på mitt rum?" (svårt att gissa svaret på den frågan...), men Jennifer var fullt upptagen med att göra tårta i köket och hörde ingenting.

Jennifer gick inte upp förrän efter middagen, och bara för att jag sa till henne att hon kanske borde börja  med läxorna nångång, och i alla fall göra lite innan vi skulle äta tårta.
Hennes reaktion var "Mamma, du missade lite när du dammsög, det ligger en massa hjärtan på mitt golv!" :)

Största skillnaden är på skrivbordet...

Tårtan blev inte riktigt så snygg inuti som vi hade hoppats på, men god ändå. Jennifer gjorde först en lila och en turkos rulltårta och stansade ut hjärtan, som hon ställde i smeten till tårtan (som var smaksatt med nutella). Tyvärr flöt hjärtana upp och la sig överst, kanske vår smet var för fast, vi får testa med en vanlig sockerkakssmet nästa gång. På toppen var det rosa smörkräm, minimarshmallows och chocolate chips. Och några hjärtan som inte fick plats i tårtan.

Innan sovdags hällde jag upp chipshjärtan från OLW (vi köpte dem i Sverige i julas men de blev inte uppätna då) i en skål och så fick alla, en i taget, sitta på en pall med en krona på huvudet och de andra sa snälla saker om den som satt på pallen. För varje snäll sak de sa fick de ta ett chips ur skålen. Jag tänkte att de nog skulle tänka bättre om de fick en muta, och det fungerade bra, jag fick fylla på chipsen för att de tog slut.
Barnen hade jättekul, både när de fick beröm och fick hitta på saker om de andra.
Jag hade också gjort små godispåsar åt alla, jag hittade mallen här.

Det blev en riktigt bra dag. Mera kärlek och omtanke i familjen tror jag alla mår bra av, och inte bara en gång om året!

Kram på er!