tisdag 28 juni 2011

trettio plusgrader i skuggan...

Ja, det är tredje dagen i rad som väderprognoserna utlovar sådan hetta. Just nu har vi öppnat alla fönster på husets skuggsida, för där ute är det hittills svalare än vad vi har inne, vilket är 25 grader.
Fast imorgon och resten av veckan ska det bli svalare, bara runt +22 istället för +33 som det ska bli idag.
Förra sommaren var det minst 30 grader tre veckor i sträck i juli, men det lär vi inte få uppleva  i år, för vi ska vara i Sverige hela juli... =)
Tur att jag har köpt så coola nya solglasögon, nu får jag verkligen användning för dem. Det är mina första solglasögon med korrigeringsglas, som det så fint heter. Tänk, på alla år jag har haft glasögon har jag aldrig investerat i det förut...
Jennifer har också fått solglasögon, det var ett erbjudande "andra paret för 1€" när hon beställde glasögon häromveckan, så då valde hon att det andra paret skulle vara solglasögon, med styrka så klart.
Så nu kan vi vara coola ihop...

torsdag 23 juni 2011

Annorlunda: Post

När vi flyttade hit fick vi veta att det var postutdelning även på lördagar, jättebra, tänkte vi. Men lördagar är ju som en vanlig vardag här, så det är ju inte så konstigt egentligen.
Efter ett tag insåg vi att den svenska Posten nog är battre än den franska La Poste i alla fall... Brevlådorna töms jättetidigt här, många redan vid 10 på förmiddagen (9 på lördagar), några vid tre på eftermiddagen (10 på lördagar) och en, den som är inne på stora postkontoret, töms klockan 17 (11 på lördagar) även fast postkontoret stänger senare.
Jag tänkte att det kanske är för att vi bor i en liten stad, och kollade hur det är i den större staden bredvid oss, men det är lika illa där. Det roliga är att på hemsidan där man kan söka efter brevlådor och deras tömningstider kan man välja "kväll" och "natt" men man får inga träffar alls...

En annan intessant sak är att alla har likadana postlådor, och brevbärarna har en huvudnyckel så att de kan lägga in paket som inte skulle få plats i inkastet annars. Ganska smart system, så slipper man gå och hämta sina små paket någonstans. Och större paket får man också hemlevererat. Men är man inte hemma får man en avi att hämta på postkontoret, om inte grannen vill ta emot det, det verkar vara vanligt att de gör så.

Portot är också billigare än i Sverige, inom Frankrike kostar ett frimärke till ett vanligt brev 58 cent och till Sverige är det 75 cent.  Portot dubblas inte heller för varje viktgräns som i Sverige.I början blir det bara lite dyrare, men om det går över 250g blir det plötsligt jättestor prisskillnad, från 1€80 till 4€10 om man skickar till Sverige. Och de är inte så snabba, två dagar inom Frankrike och oftast fyra dagar till Sverige.

tisdag 21 juni 2011

Yes! Jag klarade det!

Jag har ett jätteläckert träd utanför sovrumsfönstret, jag har ingen aning om vad det heter och jag har inte sett några i Sverige. Det är så fint när det blommar, och jag har retat mig lite på att jag missade att ta kort på det, så nu har jag verkligen hållit utkik för att inte missa det igen, och förra veckan var det dags. Tur att jag hämtade kameran genast, för nu har de flesta blommorna vissnat igen. Så här fin utsikt hade jag då:

Och så här såg det ut i mars, om ni vill se lite mer av själva trädets form, och inte bara av blommorna:

Och en annan orsak att ropa "yes!" är att jag har klarat av två av inlämningsuppgifterna i min högskolekurs i Fotografi - Visuell kommunikation. Bara två kvar, jag undrar om jag hinner med det innan vi tar sommarlov och åker till Sverige om två veckor. Kursen har fri fart och man har två år på sig att bli klar, men det vore ändå skönt att bli färdig, annars är det nog viss risk att jag glömmer bort att avsluta den... 

lördag 11 juni 2011

Annorlunda: Att hälsa på folk

Och då menar jag hälsa på, inte hälsa , det är ju verkligen annorlunda mot i Sverige. Det är en faslig massa kindpussande och inte mycket handskakningar här. Jag trodde att kindpussande kunde jämställas med vårt svenska sätt att krama om någon när man ses: det är förbehållet vänner. Man kramar ju inte sin läkare, tex. Men så är det inte här.

Igår var jag hos en kiné (en ryggknäckarläkare) som är god vän till våra grannar. Jag fick skjuts dit av Nathalie och en av hennes döttrar, och de gick in för att hälsa och presentera mig och fråga honom om han kunde någon engelska. I alla fall, de hälsade och pussades, han sa till dottern "oj vad du har vuxit" och pussade henne med, och sedan undrade han om han kunde pussa mig också. Så, jag blev pussad på av en vilt främmande karl. Ja, ja,  det här landet är lite underligt, men man vänjer sig vid en hel del konstigheter. (Han kunde lite engelska och han var en duktig läkare, jag kände mig tre centimeter längre när jag gick därifrån.)

En bekant som jag diskuterade saken med för ett tag sedan sa att han tyckte att det kändes mera intimt att krama någon än att pussa dem på kinderna, och att kramas var han inte alls bekväm med. Hm.

Även barn pussas, om Victoria ska leka med någon så är det en väldig massa pussande, barnen pussas, mammorna pussas, och barnen pussar det andra barnets mamma... Och så lika dant när man ska gå hem.

Bisous, heter det förresten, om någon undrar.

fredag 10 juni 2011

Inte konstigt att man har lite svårt att sova ibland...

Härom kvällen när jag skulle gå och lägga mig såg det ut så här i vår säng:

Jag insåg då hur mycket plats man kan ta fast man är ganska liten... Oftast är det Jared som inte stannar i sin säng mer än halva natten, men senaste veckan har Diana kommit på att hon inte alls vill sova, och då särskilt inte i sin egen säng. Hon är den enda av våra barn som faktiskt har velat gå och lägga sig när hon är trött, och somnat själv i sin egen säng i mer än 1½ år, som regel. (Inga regler utan undantag, naturligtvis...)

Men för ett par dagar sedan orkade jag inte ta mig tiden och energin att krångla med dem för att de skulle sova i sina egna sängar, utan jag sa till dem att de fick sova i vår säng, och så bäddade jag ner dem och sa godnatt. Och sedan hördes inte ett pip. Helt otroligt, de bara somnade! Utan att bråka med varandra eller hoppa i sängen eller nåt... Så Johannes och jag kunde sitta i soffan i godan ro och titta på CSI.
När vi hade tagit kort på dem bar vi över dem till sina egna sängar, och fick sova en stund utan deras kramgoa/sparkande sällskap...

måndag 6 juni 2011

Utflykt till Montagne des Singes

I lördags eftermiddag var vi på utflykt till Montagne des Singes, på svenska blir det  Apberget. Det ligger i Alsace, ca 12 mil härifrån. Där bor ca 200 små makakapor som importerades från Marocko för länge sedan. Nu har de just fått ungar, så det var jättekul att se aporna i alla olika storlekar. De går helt fritt i parken, och man får lite förhållningsregler för hur man ska uppföra sig: inte klappa aporna, inte störa apor med bebisar, hålla sig på en meters avstånd, inte ha några öppna väskor eller saker som sticker ut och ser spännande ut osv.
Det var jättevarmt ute (27 grader), så vi var glada över att det fanns gott om träd som skuggade oss när vi gick på stigen genom parken, annars hade det varit outhärdligt att gå där, men nu var det skönt och behagligt.
När man betalat sin entréavgift får man en näve popcorn att mata aporna med och vi hade jättetrevligt hela familjen, även om Jared inte ville titta på aporna först, utan mest vände bort huvudet om man sa "Titta, Emma matar apan" eller nåt liknande. 
Fast när jag sa "Titta, apan äter broccoli!", då tittade han och svarade förvånat "Apan äter broccoli!" och sedan var han mera intresserad av resten av turen. Jared älskar broccoli, och äter den precis på samma sätt som apan på bilden... 
Diana var lite sur på slutet över att hon var tvungen att sitta i vagnen, men vi vågade inte släppa ur henne, då hade hon väl sprungit in till aporna och blivit biten eller nåt...
På de nedersta bilderna kan man se en liten unge som leker, och en annan som hänger under mammans mage, om man tittar noga.