Paris, Paris!!!

Nu, äntligen har jag tagit mig tid att välja ut bilder och skriva några rader (en väääldig massa rader) om vår resa till Paris. Jag vet att det har gått två hela veckor sedan vi åkte dit, men mitt liv är rätt fullt av saker som är viktigare än att blogga, faktiskt, ;)

Jennifer och jag tog tåget till Paris på morgonen torsdagen den 17:e maj och var framme vid lunch. När vi gick av tåget sa Jennifer ”Nu köper vi några äkta paris-macaroner och åker till Eiffeltornet och äter dem.” Så vi höll ögonen öppna efter ett tjusigt konditori medan vi köpte biljetter till metron, åkte till Operan och letade rätt på vårt hotell där vi tursamt nog fick checka in fast klockan bara var ett. Vi lämnade bagaget och åt upp våra medhavda mackor innan vi gav oss ut i vimlet igen.

Detta var vår första vy av Paris, när vi kom upp ur metron.

Sedan tog vi metron till Eiffeltornet och fast vi inte hade hittat några macaroner ställde vi oss i kö för att gå upp. Gå, alltså, för hissar är för veklingar, eller hur?

Det tog tre kvart innan vi fick biljetterna och sedan var det bara att börja gå. Ca 700 trappsteg innan vi var uppe på andra våningen där vi köade igen en stund för att få ta hissen till toppen. Utsikten var fantastisk, så klart. När vi äntligen var nere på marken igen hade det gått två timmar sedan vi började vandringen uppåt. Snällt sagt trötta i benen, men det var så värt det!

Därifrån tog vi metron till Montmartre för att besöka Sacré-Cœur och möttes av ännu flera trappor… Vi tog bara en liten runda där inne för det var mässa (visst heter det så?) och massor av folk där. På nervägen tog vi ”funiculairen” (en liten linbana), synd att vi inte såg den innan vi gick upp...

Eftersom klockan hade passerat sju var vi sugna på middag och tog därför metron igen, det är verkligen så praktiskt med tunnelbana. Jennifer var nog lite småskrämd första turen, men sedan läste hon kartor och berättade vilken linje vi skulle ta, var vi skulle byta och vart vi skulle gå av som om hon aldrig gjort annat. Smidigt att hon har sån koll, men hon gillade inte tunnelbanemusikanterna…

Vi gick av vid triumfbågen och hittade en trevlig restaurang på Champs-Élysées. Jennifer, som den sanna pastaälskaren hon är, tog en carbonara och jag tog entrecote med ratatouille. Vi var båda jättenöjda och satt och njöt av varenda tugga. Egentligen var vi för mätta för dessert, men det måste man ju ha, så jag tog en chokladkaka med flytande mitt och Jennifer en glass med krokant. Mums, mums.

Utsikt bort till "nya triumfbågen" vid la Défense.

Mätta och glada gick vi bort till triumfbågen och trotsade trapporna för att se Paris i skymningsskrud innan vi återigen satte oss på metron för att åka till Montparnassetornet. Det var verkligen en häftig utsikt, nästan lika högt som Eiffeltornet och så alldeles kolmörkt omkring oss förutom all belysning.

Sedan tog vi metron till hotellet och sov gott, men inte så länge, för vi var där vid halv tolv och väcktes av en förbipasserande brandbil kvart i sju. Tja, ingen mening att ligga och dra sig, full fart ut på äventyr igen!

Vi tog metron till Île de la Cité och åt ”French breakfast” innan vi letade oss vidare till Notre-Dame. 

Det var mässa där också, men inte alls mycket folk, och mycket mera plats att gå på och saker att titta på utan att man kände sig som att man störde dem som inte var turister. Vi gick runt kyrkan också, för att se var Quasimodo klängt omkring, och sedan letade vi oss fram till närmsta tunnelbanestation och åkte till Louvren.

Vi gick inte in där, utan tittade bara på byggnaden innan vi gick vidare till parken Tuileries, genom Napoleons triumfbåge, och sedan förbi obelisken och Place Concorde och fortsatte en bit på Champs-Élysées. Och ingenstans hittade vi några macaroner.

Konstiga konstverk hittade vi i parken.

Eftersom vi fortfarande var lite trötta i benen bestämde vi oss för att ta metron till Galeries Lafayette och köpa macaroner där. Vi hade nämligen sett en mycket inbjudande reklambild för dem med en hög smarriga macaroner i bakgrunden, så då visste vi att vi skulle få tag på macaroner, istället för att vandra runt och hoppas på att hitta ett ställe som sålde dem innan vi föll ihop av utmattning. Och att köpa macaroner på McDonald’s var inte riktigt vad vi hade tänkt oss, även om sett reklam för det också.

Tjusig galleria, eller hur?

När vi hade köpt våra efterlängtade macaroner åkte vi upp ett par våningar för en snabblunch på McDonald’s innan vi tog metron tillbaka till Eiffeltornet och satte oss i gräset och njöt av dem, precis som vi hade tänkt göra ett dygn tidigare.

Jag kan säga att macaronerna på Hermés verkligen var värda att vänta på, det fanns massor av spännande varianter men vi begränsade oss till fyra, som alla var jättegoda, förutom den med bitar av pepparmynta i, den var bara god.

Kolla klubban!

När vi njutit av macaroner och utsikt åkte vi tillbaka till Montmartre och kikade lite på tyger, det är enormt mycket tygaffärer där, jag har aldrig sett så mycket tyger på ett och samma ställe förut, det var faktiskt alldeles för mycket, i alla fall om man inte vet vad man är på jakt efter.

Jennifer hittade en affär som sålde garner och fyllde på förrådet för att kunna virka mera amigurumisar.

Vi passade på att åka funiculairen igen, både upp och ner den här gången, men gick inte upp till toppen av Sacré-Cœur fast den möjligheten fanns, vi kände oss färdiga med trappor som vi inte var tvungna att gå i, och utsikt över Paris hade vi också fått en hel del av. Istället gick vi till ett chokladmuseum och köpte lite färdkost (choklad och mera macaroner) och sedan till en affär som säljer hemgjord nougat och kola. Mera färdkost blev det där. Mums.

Eiffeltorn i choklad, inte till salu...

Efteråt tog vi metron till hotellet för att hämta väskan och sedan for vi vidare till tågstationen där vi åt middag och väntade på att tåget skulle gå. Hemresan var precis lika lång som ditresan och vi var hemma vid elvatiden på kvällen.

När vi skulle lämna Montmartre stod det en man och grillade majskolvar i en kundvagn, naturligtvis var vi tvungna att testa dem, för som Jennifer sa: Vi har ju inte ätit några grönsaker på hela resan. 

Nästa gång vi åker till Paris tar vi TGV-tåget, men då får man boka långt i förväg om man vill ha ett bra pris. Jag lät Jennifer välja om hon vill åka över dan och ta TGV:n eller ta det vanliga tåget och bo på hotell en natt, för det blev samma totalpris. (TGV:n tar 2 timmar och en kvart, jämfört med fyra timmar för det vanliga tåget, eller ca fem timmar med bil.) Efter noga övervägande blev det vanligt tåg och hotell, och det var nog ett bra val, annars hade vi inte fått se ”Paris by night”, och det var tjusigt.

Vi har varit på bio!

Johannes och jag alltså. Två gånger på en vecka, och i Frankrike! Det har vi inte varit förut. Alla filmer här är ju dubbade till franska, och det känns lite konstigt att se skådisarna men höra dem med helt fel röst, och på helt fel språk... Förutom att vi inte har kunnat tillräckligt mycket franska för att kunna hänga med...

Johannes har varit på bio i Schweiz några gånger, i Basel som ligger en timme här ifrån. Då har han åkt med en jobbarkompis som är amerikan, och de har sett filmerna i originalversion med dubbla textrader: tyska och franska. Men förutom att det är långt dit är det dyrt att gå på bio där, 18 franc, tror jag, ca 140 kr, per biljett, om det inte är 3D, då blir det ännu dyrare.

I alla fall var vi på bio förra tisdagen, Orange som är vår telefonoperatör har en deal där man kan "gå två - betala för en" på tisdagar, och Johannes var sugen på att se Avengers, så vi tänkte att varför inte?
Vi har en stor och fin biograf bara 10 minuter härifrån, och så nära har vi aldrig haft. Vilket slöseri att inte utnyttja det, även om vi inte hänger med helt så blir det ju en billig kväll...
Filmen visades bara i 3D, och så klart bjöd de inte på tillägget utan bara på grundpriset, ändå blev det bara totalt 11€. Precis lagom. Och visst hängde vi med i själva handlingen, även om vi missade alla små fyndigheter.

I måndags kollade Johannes upp biografen i Belfort, staden som ligger drygt två mil härifrån, och insåg att de ibland visar filmer i originalversion, och just igår gick Dark Shadows med Johnny Depp. Tisdag och allt så slog vi till (2för1), och eftersom den här biografen av någon anledning är dyrare än den andra, så kostade det 9€10 för oss (utan 3D tillägg). Rätt lagom pris också, eller hur? Det var trevligt att hänga med ordentligt, och lite kul med fransk text, men också förvirrande ibland.

Härligt att våra barn nu är så stora att vi kan lämna dem utan barnvakt en längre stund, förut har vi bara vågat oss på små turer ner på stan, vi har inte varit på bio tillsammans på evigheter. Och barnvakt är inte så lätt att få här. Den som är mest villig att hjälpa till bor en bra bit härifrån och pluggar på universitet ännu längre bort, så det är inte så ofta det funkar, tyvärr. Och vi är rätt impulsiva av oss, att planera långt i förväg är inte riktigt vår grej...

Klipp, klipp...

Diana har blivit helt tokig i saxar, och detta leder i sin tur till att jag blir tokig på henne rätt ofta. Alla saxar finns numera på mycket hög höjd och utom synhåll, men det hjälper inte. Hon klättrar och flyttar möbler och till slut får hon tag på det hon vill ha, oavsett om det är saxar eller pennor eller vad det nu är jag försöker gömma undan. Låsta skåp är nog det enda som skulle funka, även om nycklar är en annan av hennes favoritsaker...

Förra veckan fick hon tag på en sax och klippte sitt hår, en hel massa och överallt. Luggen blev kort igen, den som just hade vuxit ut. En del av håret uppe på huvet är ca 3 cm långt och vid vänster öra är den del av håret i höjd med örats överkant och en del i höjd med örats underkant. Dessa längder återfinns lite här och där, men bara på vänster sida och mot mitten bak. Ju mer jag tittar desto mera klippta bitar hittar jag.

I lördags skulle vi gå till frisören för att försöka fixa till det så att det blev lite snyggare. Diana var helt inställd på att vi skulle gå dit och allt var frid och fröjd ända tills hon skulle sätta sig i stolen, då bröt hon ihop och sprang bort till dörren och satte sig på golvet och grät. Jag försökte prata lite med henne utan framgång, och sedan kom Johannes som en räddande ängel (han hade betalat parkeringen så vi kom lite före) och öppnade dörren så hon kunde smita.

Så, igår försökte jag fixa till det hela utan att klippa page eller stubb, hon har ju så lååångt hår! Jag tror att en frisör hade gjort det snyggare, även om det ser bra mycket bättre ut nu. Ja, ja, det växer ju ut...

I morse lyckades hon hitta en sax och klippa en av Victorias barbiedockor, det var inte uppskattat alls. Dockans frisyr liknar mycket hennes egen, klippt på bara en sida men mera klippt än hon lyckades med på sig själv.
Det roliga är att hon tydligen hade klippt klart och lagt undan saxen igen på rätt plats, för den hittade jag inte... Hon verkar gilla assymetriska frisyrer.

Igår började skolan igen förresten, efter två veckors lov. Alla kom iväg utan problem, även Jared, till min stora glädje och förvåning. Men idag är det helgdag, så alla är hemma och slappar. Trevligt med mjukstart.