Här i Frankrike finns det inga klassföräldrar, utan var och en som har lust får ge något till läraren. Det blir ju mycket dyrare för mig, och läraren lär ha svårt att bära med sig allt hem, så jag tycker att det är ett osmidigt system... (som en hel del annat i det här landet, för den som kommer ihåg att Emma behövde en spruta kan jag berätta att när apoteket äntligen fick hem den och vi fick en tid hos doktorn sa han att de hade beställt fel, så nu väntar vi på att de ska få hem rätt istället...)
I alla fall så köpte Jennifer en blomma alldeles själv till sin klassföreståndare, och jag köpte till de andra två, och så här blev det:
Förresten så byter man klassföreståndare varje år här, både i grundskolan och i college, och i college ska de dessutom blanda om i alla klasserna, och ingen vet vem de ska gå med till hösten... Inte för att det har varit struligt i klassen, utan bara för att det är så man gör här. På Jennifers skola går det fem klasser, och alltså delas alla klasser i fem delar och blandas om ordentligt.
Och alla i grundskolan får skrivna rapporter tre gånger per läsår över hur väl de lyckas nå målen, som är ca 20 punkter i matte och lika många i franska och dessutom några i uppförande, läsbar skrivstil mm. Skalan är 1-4, där 1 betyder att man kan det, och 4 betyder att man inte kan.
På college får man istället veta klassens medelpoäng, min och max i varje ämne och sitt eget medel. Dessutom en siffra i rangordning var man själv ligger i det hela, inom varje ämne och totalt. Inte så kul om man ligger långt ner på listan... Alla lärare skriver nån mening om hur man lyckats i varje ämne, och är man duktig skriver läraren dessutom "felicitations!"
5 kommentarer:
Det var den finaste amigurumin jag har någonsin jar sett! Ni måste lära mig att göra dem :)
Ja, då får du fråga Jennifer, det är hon som är virkexperten...
Vad behöver man för att börja? :D
Garn och en virknål. Och en massa tålamod...
Hahaha synd att man inte kan köpa allt det.
Skicka en kommentar