Fête de Maman

Japp, det var Mors dag i det här landet också igår, även om det inte verkar vara någon logik alls i hur det är i olika länder. Inga EU-regler där, inte...

Jag blev i alla fall ordentligt uppvaktad igår. Jennifer, Emma och Victoria hade bestämt sig för att de skulle laga mat efter kyrkan medan jag gick och vilade en stund. När jag klev upp ur sängen efter en timme hade de fortfarande inte enats om något som Johannes tyckte var bra, så det slutade med att Jennifer och jag lagade mat i stället. Couscous med flagad mandel och persilja, kycklingnuggets och ciabatta med tomatsås och ost. Allting färdigt från frysen och alltså snabbfixat. Till efterrätt hade jag köpt lyxig chokladmousse i portionsförpackningar. Den var precis så god som den såg ut i affären, jag har spanat på den ett tag, men inte haft någon anldening att köpa den förut...

När vi hade ätit klart sa tjejerna att jag kunde gå och sätta mig i källaren ett tag för de skulle fixa lite, men jag föreslog att jag kunde sitta och sola på balkongen istället, och det fick jag. När jag fick komma in igen fick jag en lapp med ett tjusigt litet rim på, och det ledde mig till nästa lapp, osv tills jag till sist fick ett stort paket med massor av fina saker i:

Emma hade gjort ett fint kort i skolan och skrivit av en dikt på 20 rader som hon kunde utantill, och målat en pappask och fyllt med potpurri som luktar jättegott.
Victoria hade skrivit en lista med saker som jag gör och saker som hon gör, samt dekorerat och laminerat den. Hon hade också gjort en stor tärning som jag fick kasta och så gjorde vi det som stod där: spela spel och gå på promenad. Dessutom fick jag en kruka med jord och lavendelfrön att så.
Här tar de allvarligt på Mors dag i grundskolan, förra året fick jag också fina saker som de gjort där.

I college har de ingen avsatt tid för att fixa presenter till mors dag, och det hade jag inte väntat mig heller, men jag visste att tjejerna tillsammans hade gått en runda på stan häromveckan efter sin franskalektion, och jag hade hört dem prata om att de skulle köpa något till mig, men jag hade aldrig förväntat mig allt jag fick:

Ett litet fint handmålat fat med en dikt att mamma liknar en ros som aldrig vissnar. Den var från en butik som ligger bredvid Atout Savoir där vi har franskalektioner. Jag vet att det är dyra saker där, och när Victoria sa "den kostade 10 €" varpå Jennifer sa "det fick du ju inte säga!" blev jag inte förvånad...
Jag fick också sex chokladbitar från en lyxig chokladbutik i stan (två åt jag upp innan jag kom på att jag skulle ta kortet) och ett par örhängen från deras favoritaffär. Så omtänksamt av dem, det märktes att de verkligen hade tänkt mycket på vad de skulle köpa, för det fanns förklaringar till allting de hade köpt. Jag blev verkligen rörd.

De fina Birkenskock-tofflorna fick jag av Johannes, när vi gick på stan in lördags sa han att jag skulle gå in och välja mig ett par i mors dags-present. Det är verkligen mode även på Birkenstock nu, inte alls som mina senaste tofflor, de fick jag som arbetsskor på Konsumentverket för 14 år sedan. Jag hade dem i mer än tio år innan de föll isär, och sedan dess har jag tänkt skaffa ett par nya, men jag är glad att jag inte gjorde det, för då hade de inte varit så här läckra!

Nu ska jag övertyga Jared om att vi ska gå ut och gå en sväng i det vackra vädret (solsken och +27 grader). Närmare bestämt till college och lämna alla papper, för nu har vi fixat foton, även om Jennifer tyckte att de var döfula, och sprutan till Emma är beställd på apoteket. Den fanns inte hemma, men kommer väl om några dagar, så då får hon gå tillbaka till doktorn igen. Osmidigt, som sagt, att vaccineras i det här landet.
(Jag tänker inte lämna Diana ensam här hemma, om någon undrar, men henne behöver man aldrig övertyga om att gå ut. Jared kan däremot vara väldigt upptagen här inne ibland.)

Grå och regnig fredag och massa skolpapper att fylla i...

Kallt och lite regnigt har vi det här idag. Ja, det är väl 17-18 grader, men det känns jättekallt när man har vant sig vid 25 och strålande sol...

Min granne kom hit och hjälpte mig fylla i lite skolpapper så att Jennifer och Emma får gå i skolan i höst. Jag hade koll på det mesta, men det kändes som att det var bättre att fråga någon så att det blev rätt, annars får de inte börja skolan. Det står det på ett av papperna i alla fall. Men inte ens grannen var helt säker, så hon fick ringa till skolan och fråga om en punkt.

Förra våren fick vi en massa papper att fylla i eftersom Jennifer skulle börja college (vilket man gör när man skulle börjat femman i Sverige), och jag förväntade mig samma hög nu till Emma, men inte trodde jag att Jennifer skulle komma hem med en lika stor hög också, hon ska ju bara upp en klass, inte byta skola eller göra några förändringar.

Det är fyra olika papper med information, och ett där man ska kryssa i ja eller nej som svar på de fyra papperna.
Sedan är det två till med information där man ska riva av en bit och svara på frågor: Ska barnet äta lunch i skolan? Får barnet låna en mp3 vid behov och då vara ansvarig för att den inte förstörs? (Den ska barnet också signera, inte bara föräldern.)
Det är också två papper där man ska fylla i namn, adress, datum för senaste stelkrampssprutan, föräldrarnas jobbtelefonnummer och sådant.
Sedan ska man skicka med ett foto, en passkopia, en RIB (= ett bankpapper, varför vill de ha det? Skolan är gratis.) och en kopia på ett papper som bevisar att man bor här (tex. senaste elräkningen).
Allt som allt en rejäl hög med papper. Jag har skrivit vår adress sex gånger och min signatur nio gånger...

Nu är allt klart förutom att vi måste fixa foton på Jennifer och Emma, jag tror inte att de vill att jag ska skicka in deras två år gamla skolfoton... Och Emma måste få en spruta.
Jennifer fick sin difteri-stelkramp-kikhosta-spruta veckan innan vi flyttade hit förra året, så det slapp vi fixa då, men nu får jag väl ringa till farbror doktorn imorgon för att se till att Emma blir vaccinerad.
Det är lite annorlunda här: först går man till doktorn och får ett recept på vaccinet, sedan går man till apoteket och hämtar ut sprutan och sedan tillbaka till doktorn och blir sprutad. Osmidigt, om ni frågar mig.

Jo, vi lever även om det har varit dött på bloggen...

Vi har varit utan internet och telefon i nästan tre veckor, men nu funkar allt som det ska igen. Utom TV:n, men jag ska ringa kundtjänst och försöka reda ut det om en stund. Vi tittar nästan aldrig på tv ändå så det känns inte så akut. Men att vara utan telefon så länge var jättejobbigt, och internet med. Man är så van vid att allt funkar, och när det strular så länge blir man nästan tokig.

Byt aldrig operatör, är det enda jag säger om det här. Jag tänker inte skriva en lång klagohistoria, men blä, vad jag har ringt kors och kryss för att reda ut allting. Och vi bestämde oss för att inte använda den nya operatören trots att vi skulle spara ca 20 € i månaden på det, för de ljög för mig och var otrevliga, så nu har vi gått tillbaka till den gamla igen.

Jag som skulle pluggat flitigt för att bli färdig med min ena högskolekurs innan det är semester, tänkte jag... Men hela kursen kräver internet, så det blev inget med det. Fast jag hoppas fortfarande att jag kan klara det, det är ju fem veckor kvar till sommarlovet här i Frankrike.

Men solen skiner och alla är friska så jag har väl inte så mycket att klaga på egentligen.

Ha en bra dag!

Bröllop!

Ja, senaste tiden har det varit ganska så dött här på bloggen, tjejerna har haft påsklov i två veckor, idag är första skoldagen igen. Så äntligen är datorn ledig. Haha.
Min minsta lilla syster Emily gifte sig i lördags, i Birmingham. Jag flög dit över helgen, vilket innebar att jag fick gå upp 03.30 i lördags morse för att ta flyget från Basel. Hela kalaset var på ett fint hotell, där vi också sov, så man kunde gå och vila lite mellan middagen och festen, mycket smidigt.
Lite mör var jag ändå innan kvällen var slut, men det var en härlig dag med fint väder, vackert brudpar och trevlig fest. Kul att träffa min familj också, det blir ju inte så ofta nu.
Här kommer bild på brudparet, Mr & Mrs Ian Halstead:

Och en på tavlan jag sydde till dem i bröllopspresent (därför hade jag inte heller tid att sitta vid datorn och blogga). Jag tror inte att de har hunnit med att öppna sina presenter än, de åkte till Teneriffa igår på eftermiddagen, men de läser nog inte min blogg på sin bröllopsresa, så jag lägger upp bilden ändå. 

Och slutligen en bild på mig och mina systrar, tänk att jag är både äldst och kortast, det är väl lite orättvist? Men visst är min nya klänning läcker? Hanna ska få sitt första barn om sex veckor, ungefär, så om ni tycker att hon ser lite rund ut om magen är det förklaringen.