Mina småtomtar!

Visst är de goa?

Julhelgen är slut, men vi har en veckas ledighet tillsammans innan verkligheten med jobb och skola börjar igen på måndag nästa vecka. Hittills har vi inga planer, men nåt hittar vi nog på. Just nu håller vinterdäcken på att sättas på på vår bil, så sedan kan vi köra runt lite mera utan att bekymra oss över vädret.
Tänk att det ska vara så svårt att få tag på däck, på flera ställen har vi fått beskedet att man kan köpa vinterdäck igen i oktober 2011, men nu behöver vi inte lägga mera energi på det. Skönt. Nästa bil vi skaffar får allt ha en vanligare däckstorlek... ;)

GOD JUL!

Jag har förstått att julkorten jag skickade för en hel vecka sedan inte har hittat fram till någon än, så god jul här så länge!
Vi har sista minuten-handlat julklappar idag, nyss åt vi risgrynsgröt och skinkmackor (den fyrkantiga skinkan var jättegod!) och nu ska hela familjen titta på Shrek 4, vad den nu heter på riktigt.
Lite senare blir det glögg och massor av julgodis. Paket och julbord tar vi imorgon. Här har vi en lugn och avslappnad jul och det känns härligt. Första julen utan släkt och vänner, men det är helt ok.
Det har snöat hela dagen, så det blev en vit jul här också, trots att det varit ett par plusgrader hela dagen ligger det kvar, och nu fryser det på så nu ligger det väl kvar.

Nu är julskinkan klar...

Den ser inte ut som vanligt, men den är förhoppningsvis god. ;) Här kommer före och efter bilder:

Mitt minne var lite fel, den är något mindre än en paket med skrivarpapper, men inte så mycket...

Jag har också hunnit med att göra drygt 60 små vita kroppkakor, men Victoria och jag har gått och nallat en hel del av dem, så det är nog max 50 kvar, kan jag tro. 

Vi är uppe i sex olika sorters julgodis nu, men fortfarande ingen knäck, för sirap är ju inget som finns i vanliga affärer här. Jag blev tipsad om en "bio"-affär (biologisk mat, naturliga varor) som borde ha, men det var slut där! 

Men imorgon är en vanlig dag här i Frankrike, så jag kanske letar rätt på en annan affär på förmiddagen. Jag måste i alla fall till Okaidi, en barnklädesaffär, för jag har en värdecheck på 18€ som bara gäller imorgon också, den hade jag glömt bort helt... Men så mycket pengar kan man ju inte bara strunta i!

Julmat ska vi inte ha förrän till kvällen, och vi har bestämt oss för att vara lite fransmän och dela ut julklapparna på juldagsmorgonen, det var tjejernas påhitt och det går bra för oss vuxna med. Jared och Diana har nog inte fattat det här med julen riktigt, i alla fall inte att det kommer att ligga paket under granen... 

Jag har sytt lite...

Mitt i julstökandet och godistillverkningen har jag sytt fem små tavlor till några vänner här. Citaten har jag varken skrivit eller broderat eller printat ut, de var redan färdiga på en tygbit, så jag behövde bara klippa ut dem.

Tack för alla tygprover, Checker Distributors! Tack vare mitt arbete för dem (jag slutade för 3½ år sedan) kommer jag aldrig att sakna lapptäcksmaterial, så länge jag bara behöver småbitar. Jag har flera flyttlådor i källaren, men där är ganska oorganiserat, så jag har inte hittat några jultyger, det tycker jag är lite konstigt, jag kan ju inte ha använt allt?


Igår lyckades jag med grannens hjälp köpa någonting som jag tror kan funka som julskinka... Jag ska lägga upp en bild när jag har griljerat den, men om jag säger att min bit som väger ett kilo ser ut ungefär - i storlek och form - som en paket med skrivarpapper, så har ni något att fundera på. ;)

Äntligen julgran!

Jepp, nu har den äntligen blivit uppackad ur sin låda och klädd med en massa pynt, och så här ser den ut just nu:

De stora tjejerna har pratat om det sedan de såg att grannens gran var uppe redan den första december. Men både Jared och Diana har lyckats välta vars en gran de senaste veckorna, så jag har tvekat lite... Men igår var det äntligen dags. Jag satte upp ljusen, stjärnan och girlangerna, och sedan skötte Emma, Victoria och Jared resten.
Jared ville helst sätta sina favoritsaker i snygga grupper, men Emma och Victoria var lite mer estetiska av sig och tyckte inte alls att det skulle vara tre gröna kulor i rad, eller fyra lila stjärnor tillsammans, för då fanns det ju inga på baksidan... Det blev lite högljutt ibland när de stal kulor från hans hörna...
Diana gick mest och plockade ner kulorna igen, och Jennifer var upptagen vid datorn och missade alltihop. ;)
Hela dagen har Jared och Diana plockat ner kulor och lekt med dem, så några har tappat toppen, där där snöret sitter fast, och jag har satt ihop dem igen så fort jag har hittat matchande delar. Men jag har redan kasserat fyra kulor eftersom Jared har brutit av "klorna" på fästet, då sitter det ju inte kvar. Så nu ligger hans finaste gröna kulor på golvet under granen istället. (Han älskar grönt, om någon har missat det.)

Kolla vad man kan vinna...

AlltOmScrap har en "forumcandy", och då kan man vinna detta underbara paket med massor av härliga scrapsaker:

Åååhhh... jag dreglar... ;)
Och nu har jag nog pysslat färdigt för ett tag framöver, för jag har gjort 35 julkort på två dagar, och alla fotofix är slut... De sista julkorten fick jag sätta ihop med glue dots, men det ska väl hålla det också, fast nu är snart den rullen också slut, och min dubbelhäftande tejp med. Och min älskade fluid chalk "chestnut roan" är helt sönder, och utan den kan jag inte alls scrappa...
För den delen börjar det bli dags att tänka på att göra julgodis och kroppkakor och sånt, så jag hinner väl inte heller. ;) Jag måste ta mig till en slaktare någon dag och se om jag kan få tag på något som kan bli en julskinka, annars blir det lite tomt på julbordet...

Snabb-scrappat idag igen!

Det var en "speed scrap" inatt på Faith Sisters, men hon som höll i den sa att alla som lägger in sitt alster inom ett dygn efteråt får en liten present (en digi-scrap-mask), även om de inte kan vara med just när det är igång.
Eftersom det var en gullig grej ville jag vara med, även om jag inte digi-scrappar utan föredrar att använda papper och dekorationer på riktigt och inte i datorn. Men man vet aldrig, den kanske kan komma till användning nån gång?

Så jag tog mig tid att göra den här utmaningen, det var ju meningen att det skulle gå snabbt. Och det hade det väl gjort om jag inte hade förlorat mig helt i "klustret" som skulle vara i vänstra hörnet... Det var jättekul, så det kan nog hända fler gånger...  :)

 Jared sitter i soffan och skrattar med (åt?) Johannes. Vilket charmtroll!

Jultavlan

Jultavlan som jag visade en "sneak peak" på för några veckor sedan är färdig och har nått sin mottagare. Eftersom hon inte har visat upp den i sin blogg kommer det en bild här:

Jag är mycket nöjd med den, och undrar lite varför jag aldrig tar mig tid att göra så här tjusiga saker utan att ge bort dem?   ;)

Nu är det julkortsverkstad här, det känns som att det börjar bli dags... Dem får ni inga foton på nu, men det kanske kommer ett i brevlådan nästa vecka? 

Luciatåg i Frankrike

     

Japp, det var det igår kväll. Enligt broschyren skulle det vara 140 barn som sjöng och spelade flöjt mm till Sankta Lucias ära, men när vi såg dem gick de bara tyst bakom en vagn som spelade julmusik. Det var ju lite trist. Men roligt att se att alla hade luciakronor. Jag glömde ta med kameran, och min mobil var inte tillräckligt snabb, det blev bara suddigt, så korten är lånade från hemsidan om julljusen i vår stad.
Det är marknad varje dag i en hel månad, och på eftermiddagarna mellan 17-22 är lamporna tända, det är jättevackert! Jag har aldrig sett så mycket belysning i en stad som här.
 Varje år finns det ett gästande område på marknaden, och i år är det Louisiana. Jag undrar om de fryser? De är väl inte vana vid vinterväder, eller?

Jag har problem att få tag på alla nödvändigheter för mitt julbak, igår hittade jag saffran och bikarbonat i en fin men dyr liten affär som har allt för bakning. Bikarbonaten kostade 2.95 € och ett gram saffran kostade 9.95 €! Då höll jag på att svimma... men saffran måste man ju ha! Det var en rymlig burk med låååånga trådar av saffran, jag har aldrig sett så fin saffran i Sverige, så det kanske räcker med ett halvt gram till en sats lussebullar? Det brukar ju stå 0,5-1 gram i recepten, men ibland blir de ju bleka och smakar inte så mycket om man bara tar ett halvt gram. Kesella har jag inte hittat heller, för den delen, men det går ju att baka lussekatter utan det.
Vad kostar saffran i Sverige i år? Jag kommer ihåg att det var en dålig skörd förra året och priset låg på 35-40 kr/påse (=0,5 gram), men annars kan man ju ha tur och hitta för en tjuga på ÖoB.
Malda nejlikor har jag inte heller fått tag på, jag undrar om det går att mortla mina hela kryddnejlikor tillräckligt fint?
Och bikarbonaten var en stor burk, inte så små påsar som jag brukar köpa i Sverige, så det kanske inte var dyrt egentligen, men den lär räcka i flera år...

Tråkväder. Plusgrader. Regn...

Ja, mycket mera finns det inte att säga om dagens väder...
All den vackra, vita snön regnar bort just nu, och det ska vara plusgrader här i alla fall en vecka nu, så vi får väl se om det blir en vit jul eller inte...
Igår hade vi ett par vänner (och fruns pappa) till middagsgäster. Mannen är en glad amatörfotograf, och han blev väldigt sugen på att testa vår nya kamera, eftersom han själv funderar på att uppgradera sig, så han tog lite kort på oss. Tyvärr hade han nog råkat komma åt någon knapp, för nästan hälften av korten blev helskumma, jag antar att slutartiden var för lång.
Här har ni ett smakprov på det bästa av de konstiga korten, en del är bara blurr:

Diana var inte alls sugen på att vara med på bild, så detta är det där hon syns mest, även om bara halva huvudet är med...

Jag måste visa en bild på Jennifer också, hon och jag var hos frissan i lördags eftermiddag, jag ser ut som vanligt men hon blev så superfin, kolla bara. Jag kan inte fatta att min lilla flicka har blivit så stor!

Annorlunda, del 3

Öppettider. Eller snarare stängningstider... Det är verkligen annorlunda mot i Sverige, och det är både till Frankrikes fördel och nackdel.
På måndagar har många affärer helt stängt, eller så öppnar de efter lunch, dvs kl. 14 eller 14.30. Normala butikers öppettider är oftast 9-12 och 14-19. Alltså två timmars lunchstängt! Och det beror inte på att det är en liten butik med bara en som jobbar där, många stora butiker stänger också för lunch.
Men på lördagar har de öppet till sju som vanligt, fast då har många inte lunchstängt utan kör hela dagen. Och på söndagar är allting stängt, utom bagerier som brukar ha öppet på förmiddagen.
Det går inte ens några bussar på söndagar, inte före klockan tre på eftermiddagen, och då är det bara några få linjer som kör, och bara en gång i timmen.

Mataffärerna har inte lunchstängt, men de stänger tidigt på kvällarna, de mindre redan vid 19 eller 19.30 (även de som är i storlek som ICA Supermarket) och de större vid 20.30, och 20 på lördagar. Man är ju lite bortskämd i Sverige med att Maxi och Coop stänger 22 alla dagar...
Här finns en "hypermarché" som de kallas, (stormarknad är väl inte stort nog...) som stänger 21 måndag-lördag, men den ligger lite längre bort, så vi brukar inte handla där så ofta, vi är ju så bortskämda nu att vi bara har ett par kilometer till Cora (som är vår favoritaffär) och E.Leclerc (som kommer tvåa) istället för fyra mil som när vi bodde i Sverige.
Några små mataffärer har börjat ha söndagsöppet, har jag sett på reklamskyltar utanför, men eftersom vi ändå inte brukar handla på söndagar så spelar det inte oss någon roll.
Däremot har vi lärt oss att det är bäst att bulla upp ordentligt inför helgen, för på måndagarna är det tomt i hyllorna i mataffärerna, det verkar som att de inte får leveranser (eller har tid att packa upp?) förrän på tisdagförmiddagarna.
Och de är otroligt nitiska med att stänga i tid. I Sverige kan man komma inspringande på Maxi två minuter i tio, och det är inga problem, vakten vid grinden säger "handla snabbt..." Men här kommer man inte ens in i affären om det är 5-7 minuter till de stänger, vakterna släpper inte in dig. Och de börjar släcka lamporna i affären exakt när de ska stänga och mota folk mot kassorna om de inte är snabba nog...

Restauranger har öppet för lunch ca 12-14 och stänger sedan till 19 då de öppnar för middagsgästerna, insåg vi när vi bodde på hotell i våras. Det kändes lite för sent för oss att gå ut och äta då (Diana brukar lägga sig 19.30...), så vi blev hänvisade till McDonald's mfl och  hypermarché-restaurangerna, plus ett par "vägrestauranger" kan man väl kalla dem, de ligger utmed de större vägarna och har öppet hela dagen, men det är inte slafsig snabbmat för det, och inte heller är priserna låga...
Vår favoritrestaurang heter Buffalo Grill och när vi äter där brukar det kosta ca 75€... McDonald's går på runt 25-30€, så det är dyrare än i Sverige, där brukar det kosta lite drygt 200 kr för oss. Men vi har knappt ätit ute alls sedan vi flyttade till huset, bara när vi har haft gäster eller strömavbrott och kanske nån gång till.
Det är fördelen med att bo så nära stan, man kan gå och drälla en stund på lördagförmiddagen, åka hem och äta lunch, Diana kan sova middag i lugn och ro, och man kan ge sig ut en vända till på eftermiddagen, eftersom allt har öppet till sju. Det känns soft...

Första advent

Det firas visst inte i det här landet, utom i Alsace, som är landskapet närmast Tyskland, de var ju tyskar för inte så länge sedan (Frankrike fick tillbaka dem efter första världskriget, fick jag lära mig för några veckor sedan när vi hade en extra helgdag).
Och inte har jag sett några stjärnor eller ljusstakar i grannarnas fönster, så det verkar inte heller tillhöra den franska traditionen. Vi har bara fått upp en elljustake och en stjärna hittills, vi har tre stjärnor till men det är takkontakter på dem så vi måste skarva om dem för att öka julkänslan här.
Vi kastade en stjärna och fyra ljusstakar förra julen eftersom de var trasiga, därav bristen på dem i år. Hade vi varit smarta hade vi förstås köpt nya på mellandagsrean, men det tänkte vi inte på då.
Fast det kanske finns på IKEA? Vi behöver ändå åka dit och köpa lite svenskt julgodis.

Jag har i alla fall lyckats pyssla ihop fyra små adventsljus, och vi bakade en saffranskaka igår, så lite julstämning har vi fått ändå, och med all snö utanför är det mysigt här...

Vilket underligt väder, förresten...

Tänk, det är bara två veckor sedan vi hade 18 grader varmt och strålande solsken och gick ute och mös hela eftermiddagen.
Idag har det snöat hela dagen men plogbilarna kör runt här överallt och plogar och saltar, så vägarna är ok ändå.
Vi (och resten av stan) har trängts i affärerna idag för att köpa varma vinterstövlar och jackor. Det gick väl lite så där, vi hittade ungefär hälften av det vi behövde, det var mycket som var slut i de storlekar vi ville ha.
Men vi har i alla fall investerat i en snöskyffel och en påse tösalt, så nu ska vi väl kunna hålla isfritt på trappan och skotta fram oss till vägen imorgon.

Nu är det vinter!

Kolla vad det har snöat i natt:

Visst är det vackert! Det verkar som att det kommer att hålla i sig, det ska vara en hel massa minusgrader här så långt väderprognoserna går... Och tydligen ska det komma mera snö de närmaste dagarna, till barnens stora glädje.
Jag hoppas att de är snabba och duktiga på att ta hand om vägarna här, annars kan det bli väldigt otrevligt att bo så högt upp som vi gör... Det är långa backar neråt/uppåt för att ta sig någonstans/hem igen...

Inget jobb för mig...

Jag bestämde mig för att tacka nej till att vara svenskalärare. Jag blev ju erbjuden ett jobb, som jag har nämnt fem inlägg längre ner.

Jag skulle tycka om att ha jobbet, det skulle vara kul. Men, med tanke på hur mycket Johannes måste jobba ibland så kan det vara jättesvårt för honom att vara tvungen att vara hemma redan kvart i sex (redan... när vi bodde i Sverige var det jättesent om han kom hem kvart i sex).
Och det är ju inte meningen att mitt lilla jobb ska göra att hans jobb blir svårare att göra på ett bra sätt.
Och dessutom, tänk om det blir en massa resor för honom igen? I oktober var han borta i tre veckor eftersom han var i andra länder och jobbade. Hur gör jag då?

Nej, det kändes som att det blev för mycket som skulle kunna krångla till det, och då skulle det inte vara så roligt längre, och det var ju det som var meningen med det här jobbet - att jag skulle göra något helt annat, bara för att det skulle vara roligt och lite omväxling för mig. Men jag får leta vidare efter den saken.

Det är ingen panik med det nu, nu är ju julen på ingång, så då blir det fullt upp även utan annat att fundera på. Till exempel julgardiner...
Om nu några av gardinerna vi hade i Sverige skulle råka passa i de här fönsterna så har jag ändå inga gardinstänger. När det var sommar tänkte jag inte så mycket på det, men nu börjar det verkligen bli dags att sätta upp gardiner.

Gode tid, vad kostar gardinstänger och gardiner till ett helt hus? Det blir nog inga julklappar i år... ;-)

Ursäkta!

Oj, så dåligt jag har uppdaterat bloggen den senaste veckan... Jag ber verkligen om ursäkt, men jag har faktiskt inte haft tid att sitta vid datorn, jag håller på att sy en jultavla, första advent närmar sig ju...
Och dessutom, så fort jag sätter mig vid datorn kommer Jared och säger att det är hans tur att spela på datorn och drar undan stolen för mig...

Här kommer en liten "sneak peak" på tavlan jag syr:

Jared fyllde tre år igår, vi gjorde en tårta med färska (!) franska jordgubbar och grön marsipan, eftersom han älskar jordgubbar, marsipan och grönt i allmänhet, men han tyckte det var roligast att blåsa ut ljuset, så det fick han göra många gånger...
På kvällen sa han att han ville ha mera tårta, men egentligen ville han bara att vi skulle sätta på "gubben" så han fick blåsa mera... Fast eftersom han har så långt hår och inte tyckte om när jag höll i det, var jag inte så väldigt förtjust i blåsandet...

Vårväder!?!

Den här helgen har vi haft helt underbart väder, det har varit 17-18 plusgrader, varma vindar och strålande solsken! Alla små kryp som hade gått i ide har vaknat igen, och det är massor av små tusenskönor i gräsmattorna.
Hela eftermiddagen i lördags var vi ute och lekte och bara njöt av vädret. Ända tills Victoria körde omkull med sparkcykeln och slog upp samma knä som hon redan hade ett rejält skrubbsår på. Då gick vi in och fikade, Jared hade nämligen bakat en chokladkaka (med Jennifers hjälp). Så härligt att bara vara ute och göra ingenting särskilt... Varför gör man inte det oftare?
Jag kan inte fatta att vi hade frost för en månad sedan, vädret är verkligen oberäkneligt.

(Och nej, jag glömde inte Fars Dag, jag hade bara inte datorn på igår... Vi försöker hålla söndagen datorfri här, barnen får roa sig med annat än TV och dator, då kan ju inte jag sitta vid den... Men jag ringde hem. 
Här är förresten Fars Dag i juni, så nu får Johannes två dagar, men jag får bara en, för Mors Dag är samma som i Sverige. Hm.)

Helgdag idag!

Idag är det helgdag i Frankrike, eftersom det var då första världskriget slutade. En del affärer har "business as usual" men mycket har stängt.
Vi tog en liten biltur och såg en massa snö på toppen av ett berg längre bort (Ballon d'Alsace?), men de lägre bergen runt omkring hade ingen snö alls, och vi har runt 10 plusgrader, så det dröjer förhoppningsvis innan vi får någon snö här.
Johannes har ledigt imorgon också, men för tjejerna är det en vanlig skoldag, så nu ska jag hjälpa Victoria med hennes sista läxa, som passande nog handlar om första världskriget. Jag kunde ett par av svaren själv, och Wikipedia var till viss hjälp, men jag får nog ringa på hos grannen för att klara av de sista frågorna...

Det här var ju roligt:

Kolla på den här bilden, sitter det alltså folk i Nederländerna, Finland, USA och Ryssland och läser min blogg? Jag trodde bara att jag hade släkt och vänner (som känner till bloggen) i Sverige, Storbritannien och Frankrike. Mycket underligt. Jag undrar om de kan svenska?

Jag har blivit erbjuden ett jobb!

Som lärare i svenska! Här, i vår lilla stad! Det var helt oväntat, kan jag ju säga. Det är ett pyttelitet jobb, 1½ timme i veckan under vårterminen, så det skulle ju inte vara för pengarna, utan snarare för att komma ut och träffa lite folk och kanske öva min franska...
Så, hur gick det här till? En man på makens jobb har en fru som är finska men har bott i Sverige. Hon jobbar på ett lycée (ung. gymnasiet) här i stan men är för tillfället mammaledig. Någon professor har kommit på den lysande idén att erbjuda ett antal elever (som redan läser engelska och tyska) möjligheten att läsa svenska för att sedan kanske åka till Sverige och bo i värdfamilj och gå i en svensk skola några veckor.
I alla fall, finskans make frågade Johannes om jag kanske skulle vara intresserad. Det första budet jag fick var att det skulle vara på dagtid, men det kändes alldeles för komplicerat - ska jag behöva fixa barnvakt/dagis till Jared och Diana för att jag ska jobba 1½ timme i veckan? Nej, det tror jag inte.
Men nu när jag fick veta att det är på kvällstid är ju läget ett helt annat. Jag ska träffa den ansvariga för projektet på torsdag nästa vecka, så får vi se om det verkar som att det skulle kunna funka. Jag gillar tanken, det skulle vara en kul grej.

Jag är med i en tidning!

Jag har scrappat en LO som just har publicerats i AlltOmScraps Inspirationstidning!
Det är ingen vanlig papperstidning, men det ser ut som en riktig tidning och man bläddrar i den på skärmen (även om man inte har en Ipad...). Och gratis är den, så kolla gärna.
Här är min LO om Jared och hans älskade apa.

Tillbaka till vardagen...

Jaha, nu är höstlovet slut och alla lyckades vakna utan problem i morse, gjorde sig i ordning och kom iväg till skolorna i tid. Så tunga som deras väskor var så antar jag att de fick med sig allting också. :)
Jag undrar vad vi ska laga för lunch idag?

Annorlunda, del 2

En av de första sakerna som vi upptäckte var annorlunda med att bo här jämfört med i Sverige var krypen... Första gången vi tittade på huset som vi nu bor i var det en massa röd-svarta kryp på marken, och de kändes lite läskiga eftersom vi inte visste vad det var.

Efter att ha flyttat in här insåg vi att de är ungefär lika vanliga som myror, och det verkar som att de bor i samma mängder som det bor myror i en myrstack... Jared såg att ett träd i parken här i närheten var helt rött på stammen på ett område som var ca 25-30 cm i diameter, och vi gick närmare såg vi att det var en massa kryp som satt där. Konstigt nog såg det likadant ut i flera veckor. Men det var på hösten, de kanske samlas för att dö ihop? Det såg likadant ut på ett staket som vi också går förbi ofta. Nu har jag inte sett ett enda kryp på flera veckor, utom den här överlevaren som jag fick syn på häromdagen.
"Långbenspindlarna" ser också annorlunda ut jämfört med i Sverige, det har vi haft några i huset.
Och träden är också annorlunda. Vi har ett jättehäftigt träd i vår trädgård, och det finns många sådana här i området, men jag tror aldrig jag har sett dem förut. Jag har glömt att ta kort på det när det var som vackrast, men så här ser det ut nu:

Här växer också en massa buskar och blommor som jag inte har sett i Sverige heller, och det är jättehäftigt att se. Hela landskapsbilden är också annorlunda, med bergen, småvägarna och alla pyttesmå samhällen som ligger utspridda överallt, det är inte något man ser i Sverige på alls samma sätt.

This is Halloween, this is Halloween...

(Känner ni igen sångtexten? Det är från "A Nightmare Before Christmas", en härlig halloweenfilm av Tim Burton.)

Idag har det varit halloween här hela eftermiddagen och kvällen. En familj vi känner bjöd in oss till sin by, där går alla barnen runt i stora grupper på "trick or treat" klockan tre på eftermiddagen, och sedan samlas man i byns festsal och äter pumpasoppa och allt godiset delas upp så att det blir rättvist. Typ. Vi hade jättetrevligt och barnen fick ungefär 800 gram godis var med sig hem, jag hoppas att det räcker lääänge, annars kommer de att må så illa...
När vi kom hem igen var det dags för vår halloweenmiddag, meny och foton kommer här:

(Coca Colan är koffeinfri, om någon undrar, Victoria är så glad att det finns här så hon får lov att dricka det, eftersom det är hennes favoritläsk. På grund av fosfor-innehållet är det väl ändå en tveksam dricka, men nån gång ibland så...)
Tyvärr hann vi inte med att fixa någon spökspya, men vi blev mätta ändå...

Vi avslutade kvällen med att titta på "Monster House" i 3D, maken köpte den igår innan han flög hem igen, så den var på svenska, skönt att slippa sitta och tolka...

Halloween-förberedelser

Det är vad denna dagen har bestått av. Ända sedan 1999, då Jennifer var 7 månader, har vi haft en fest för våra vänner på Halloween. Vi har varit mer eller mindre utklädda och mer eller mindre "läskig mat" har serverats. Vännerna har också varierat, inte för att vi har sagt upp bekantskapen med några, utan för att vi lämnade förorten i huvudstaden till förmån för den småländska landsbygden. Och nu är vi alltså i Frankrike, och vi har inte bjudit hem några vänner alls imorgon. Det verkar som att det blir en fest för bara familjen den här gången, om vi inte helt impulsivt bjuder in några under dagen.
I alla fall. Jag och tjejerna har hjälpts åt att tillaga väsande snokar, en avhuggen draksvans, en spökspya (eller var det zombie-hjärnan? Jag kommer inte ihåg, men en av dem är inte tillagad ännu, det får bli imorgon eller inte alls, för tillagandet involverar en väldig massa elvispande, och eftersom Diana sover är det inte något jag tänker ägna mig åt nu.) och ett antal trollstavar. Just det, några tjocka fågelspindlar har jag också hunnit med. Nu ska jag se till att tjejerna går och lägger sig (innan de har ätit upp alla våra clementiner) och sedan måste jag nog göra fladdermuslortarna klara, jag tror att det vore skönt att slippa det imorgon.

Om jag kommer ihåg det ska jag ta kort på vår festmåltid imorgon, så får ni se hur allt ser ut. :)

Här kommer däremot ett kort på en LO som jag gjorde häromdagen. Jag hade två utmaningar jag ville göra, och insåg att jag kunde göra båda på en gång. Jag hoppas att det inte räknas som fusk, man kan bara vinna nåt hos Pysselmyran, så det är inte så att jag får två vinstchanser på halva jobbet. Jag tycker att det borde vara ok, men annars är jag glad för utmaningen, även utan vinstchans.

Pysselmyrans utmaning var att scrappa med turkos, orange och grönt. Och det måste jag säga att jag tycker att jag lyckades rätt bra med.
På FaithSisters var utmaningen en skiss, så den hade jag i bakhuvudet när jag komponerade min LO. Fast mina foton var nog en hel del större än vad skisskompositören hade tänkt sig, för jag fick inte med alls lika många foton/papper som hon hade. Men en skiss är ju tänkt som inspiration, inte som något att följa slaviskt.
Det är alltså Jared som sitter på köksbänken och bakar kanelbullar, han älskar fortfarande att hjälpa till att blanda och vispa, fast nu sitter han inte på bänken utan står på en stol istället. Korten är från juni 2009, så han har hunnit bli en hel del större nu. Och min köksbänk har krympt, så det är tur att han nöjer sig med en stol nu, annars hade inte maten fått plats...

Vad jag vaknade till:

Mmmmmmm..... (Diana funderar på om hon ska sova lite till eller om det är dags att vakna. Jag tittar på klockan och inser att den är nästan åtta, ingen risk att hon somnar om. Konstigt att hon sov så länge.)
Foten. Kall. Strumpor.
Var är nappen? Där är nappen!
Bajs. (Inte sant, bara ganska mycket kiss i blöjan.) Blöja. (Ha, hon avskyr att byta blöja...)
Älgen. Katten. (Två gosedjur i hennes säng.) Sova. Katten sova.
Många nappar.
Pappa! (Han är fortfarande i Sverige, kommer hem i natt.) Mamma! (Jag svarar inte.)
Emma! Victoria! Flygplan! ( = Jennifer, jag vet inte varför hon heter flygplan, men det gör hon i Dianas värld. Jag håller på att fnissa ihjäl mig där jag ligger och lyssnar.) Emma! Flygplan!
(Nu hör jag att hon ställer sig upp.) Många nappar. (Skrammel... hon tappar två på golvet) Oj. Var är napparna?
Pappa! Mamma! That's my cue... Godmorgon Diana! 


Här har ni en bild på mitt glada busfrö:

Höstlov!

Igår började barnens höstlov, så nu ska vi bara slappa här hemma utan att ha några inbokade tider alls. Härligt. Skolan börjar inte förrän på torsdag nästa vecka, så det är ovanligt långt lov för oss svenskar.
Johannes åker till Sverige i eftermiddag och är borta tills på lördag, han ska tillbaka till gamla jobbet och berätta hur fantastiskt bra det är att bo och jobba i Frankrike, så att fler tar chansen att komma hit. Lite synd att han inte är här när vi har lov, det hade varit kul att åka iväg några dagar, men, men, det är inte mycket vi kan göra åt det nu. Vi får roa oss här hemma. Göra halloweenläskigt, kanske? Det kan väl ta några dagar om man verkligen vill anstränga sig. Planera en läskig meny och hitta på utstyrslar kan ju ta sin tid...

Hittills är det bara vi som har flyttat hit, men en kille till (med fru/sambo) kommer nästa vecka, tror jag. Det är inga jag känner och de ska inte bo i vår stad, men vi kanske kommer att umgås ändå? Vi får väl se.
Ärligt talat är jag lite förvånad att inte fler tar chansen, företaget betalar alla extra kostnader som uppkommer i samband med flytten, franskalektioner, en hemresa per år och lite annat "lull-lull". Och trivs man inte så betalar de så klart ändå flytten tillbaka igen, så man har egentligen inget att förlora.

Det är ett äventyr att vara här, och vi är glada att vi vågade. Det var flera som sa till oss att "barnen kommer att tala flytande franska på 4-6 månader", och det hade säkert varit sant om de hade varit enda svensken i en fransk familj, men inte när de mest sitter i skolan och lyssnar på lärarna hela tiden. Eftersom skoldagen är så lång hinner de inte leka med andra barn, och då får de inte heller öva sig i att kommunicera så mycket. Och hemma pratar vi inte franska med varandra, för vi kan ju inte! Men om vi jämför med hur lite franska vi kunde för ett halvår sedan så är vi jätteduktiga nu! Och det är väl så man får se det - att vi faktiskt går framåt. :)

Alla trivs bra, vi känner att vi är hemma här, och det är ju det viktigaste. Tänk om någon hade avskytt hela äventyret och gråtit varje dag, då hade det varit omöjligt att stanna kvar. Självklart saknar man sina gamla vänner ibland, enkelheten i att gå och handla när allt är på rätt språk och inte minst att man vet hur allt funkar i samhället. Samtidigt är det roligt och spännande att få lära sig att göra allting på ett nytt sätt. Få nya erfarenheter, saker att skratta åt eller skaka på huvudet åt. Och folk är otroligt hjälpsamma här. När någon erbjuder sig att göra något som jag tycker verkligen är att "gå en extra mil" och blir jättetacksam för, får jag svaret "C'est normal". Det har hänt flera gånger och jag blir lika förvånad varje gång. Folk som jag inte känner, utan bara pratat några få minuter med ger mig sina telefonnummer och säger "ring om du behöver hjälp med något".
Vem vet, jag kanske blir likadan efter tre år här? Det skulle vara trevligt att vara en sådan person som tycker att det är normalt och inte ens tänker tanken att det är lite jobbigt att göra (mer eller mindre krävande) saker för andra.
"C'est normal" att vara ovanligt omtänksam, det känns som något att sträva efter.

Utflykt!

Igår vid lunch var det 18 grader och strålande solsken så maken föreslog att vi skulle åka till "Ballon d'Alsace", ett högt och ändå lättillgängligt berg fem mil härifrån. Drygt 1200 meter över havet är det och vi har hört att det ska vara underbart vackert, men det har inte blivit av att vi har åkt dit än.
Men nu var det alltså dags. Så när Diana hade sovit klart samlade vi ihop oss och körde iväg. De stora tjejerna var tveksamma till det hela, men vi tänkte att lite frisk luft och vacker utsikt vore  härligt, visst?
Resan tog en timme, och redan när vi var halvvägs började Emma klaga över att hon mådde illa. När vi väl började klättringen på serpentinvägen tyckte hon att vi skulle vända om och åka hem igen, så vi öppnade ett fönster och körde väääldigt sakta. Till slut var vi framme, och då var det mulet och det stod 7 grader på bilens termometer...
När vi gick på stigen upp mot toppen såg vi en hel del snö i dikeskanterna, till Jareds stora glädje, han skulle samla snöhögar hela tiden. (Som tur var hade han vantar...) Emma gick och klagade över att det här var det tråkigaste hon någonsin hade gjort, till slut grät hon och ville gå tillbaka till bilen. Visst var det blåsigt och kallt, men så illa var det inte...
Vår förhoppning om en trevlig utflykt tillsammans med en fikastund i solskenet på toppen gick helt i kras... Vi tog några kort, skyndade oss tillbaka till bilen och åt våra kakor på hemvägen.
Ja, ja, vad lär vi oss av detta? Det är kallt högt uppe på berg! Inga fler spontana bergsutflykter för oss på ett bra tag...

På toppen! Missa inte alla bergen i bakgrunden för att barnen är så söta. ;)

Frost!

Huuu... så kallt! Idag har vi frost här. Men det ska visst bara vara så här kallt i ett par nätter enligt prognoserna, sedan blir det 6-7 grader på nätterna igen. Då kanske man slipper ha värmen på dygnet runt. Hittills har vi bara haft den på halva dygnet, annars blir det för varmt på nätterna, men inatt stängde vi inte av den, och tur var väl det, isoleringen är inte så jättebra i huset.
Fun fact: I franska husannonser står det ofta "2-glasfönster", som om det var nåt att skryta med?

De här är ju bara för söta!

Linda (inte jag alltså) har en tävling i sin blogg där man kan vinna två sådana här söta änglar, visst är de underbara! Du hittar dem på Änglabud och det finns flera olika varianter.

Ingen sockerbagare...

Men väl två små våffelmakare har jag haft här hemma idag. Jared är inne på sin andra vecka av "jag ska ha bara blöja på mig och jag ska inte ha någon mat", så han går för det mesta runt här iförd endast blöja och han lever på välling, äppeljuice, mackor, yoghurt och frukt. Ja, ja, det går väl över, alla har haft sina matvägrarperioder, så jag tar det rätt lugnt.
I alla fall föreslog jag att vi skulle äta våfflor till mellanmål, och det gick hem, de åt en och en halv våffla var. Det borde väl fylla deras små magar rätt bra?

Åååhh, vad jag saknar de här:

Salmiakbalkar... bara att titta på bilden (som jag lånat från Karamellkungen) får det att vattnas i munnen på mig. Jag saknar verkligen salt godis, och allra mest de här. Mmmmm... stackars mig. Tur att maken ska till Sverige några dagar och jobba nästa vecka, vi håller på att skriva en lång lista med allt han ska köpa med sig tillbaka.
Till exempel: massor av välling, marsansåspulver, citronpeppar, ballerinakex, remouladsås, barnalvedon som smälter i munnen (här verkar bara finnas brustabletter för barn, och det är ju så äckligt så då är man nästan hellre sjuk...). Sirap har jag inte heller hittat här, eller brun farin.

Idag har jag scrappat i badrummet!

Det trodde jag väl aldrig att jag skulle göra... Diana var i badkaret och det var "speed scrap" på Faith Sisters. Det innebär att den som håller i utmaningen postar ett inlägg var tionde minut och efter en timme och sju inlägg har man all information. Då har man ytterligare en timme på sig att bli klar med sin LO, och en kvart extra för att lägga upp den i galleriet.
Alltså har man inte direkt nån tid över att passa badande små barn. Så jag lånade makens laptop och satte mig långt ifrån badkaret och passade både Diana och inläggen på forumet. Sprang snabbt som vinden och hämtade foton och papper och skärmaskin allteftersom jag visste vad jag skulle använda.
När Diana tyckte att hon hade badat klart och hellre ville låna datorn flyttade jag ut allting till mitt pysselbord, utom räckhåll för henne.
Detta är instruktionerna som vi fick:

1. Select a photo you want to scrap. Crop it to a portraight rectangle with any distractions removed. Try and have it at least 1/3 the size of your layout.
2. Choose 4 papers that will look good with your photo - 2 patterned and 2 plain.
3. Crop one patterned and one plain paper to rectangles about 1 1/2 times larger than the photo.
4. Crop the other plain paper to 2/3 the width of the photo and a little shorter than the other papers.
5. layer up the papers - large patterned as base, then plain, then patterned, then the smaller plain. Stagger the layers. Place the photo ontop, and have the photo at an angle slanting down towards the left.
6. Choose 2 ribbons or cords and place them at an angle across the righthand corner of the layout. Have them cross each other and go over every layer. Add a button at the cross over point of the 2 ribbons/cords
7. Add an embelishment to the top right and copy of the same embelishment at bottom left. Add a journaling tag with journaling/title to the bottom right.

Och så här blev min  LO:

Det är min farmor och farfar på bilden. Jag har ingen aning om vilka barnen är, det kanske någon annan kan hjälpa till med?

Varma fötter!

Idag när Diana sov middag passade jag på att sy ett par nya tofflor. Mina gamla är heeelt utslitna med hål i sulorna, men eftersom det har varit sommar och varmt har inte behovet av tofflor varit så stort, förrän nu, när det är höst och golven är kalla.
Det är inte klokt vilken skillnad det gör att sätta på sig tofflor, när bara den ena var klar provade jag den och genast insåg jag hur väldigt jättekall den andra foten var...

Idag har jag scrappat!

Egentligen hade jag planerat att skriva ett inlägg om hur besvärligt det är att bo i ett land där man inte kan språket, så alltså bryr man sig inte om vare sig att sätta på TV-nyheterna eller att läsa tidningar. Därför vet man inte att det är jättestrejk så att posten inte går som den ska, flygplanen inte flyger som de ska eller att tågen inte kör som vanligt och att bensin och diesel håller på att ta slut på mackarna.
Det enda man vet är att några lärare i skolan strejkar så barnet i college får "etude" istället för vad-det-nu-var-hon-skulle-haft. Jag vet inte om jag stavade rätt, men det innebär att alla går och sätter sig i en läsesal och pluggar eller ritar eller nåt som de själva kan roa sig med.
Eftersom post och flyg inte sköter sig har inte vår adressändringsbekräftelse kommit fram, så jag har ägnat en stor del av dagen att ringa, skriva, scanna, ringa (igen) och mejla dem (två gånger), för annars kommer de att börja skicka tillbaka posten till avsändaren imorgon. Att de har fått 1200 kronor av oss spelar ingen roll, om de inte har fått min signatur. Jag fick inget besked om den bifogade filen var ok, så jag får väl ringa dem imorgon bitti igen. Suck.

Men eftersom det redan är så sent och jag har annat att berätta nu blir det ingen lång utläggning om kaoset som strejken skapar även i vårt hus, istället ska jag visa två saker som jag har lyckats scrappa idag till Paris-resan på Mollys Scrapbooking. Det var tyvärr ingen fysisk resa, bara en i fantasin, men det var inte illa det heller.

Det fanns massor av härliga utmaningar, men jag fastnade direkt för nummer tre - inspireras av en låt. Låten i fråga var Joe Le Taxi med Vanessa Paradis, och den är så skön! Ända sedan jag såg YouTube-klippet i torsdags förmiddag har jag haft den i huvudet. Jag kommer ihåg att jag var lite avundsjuk på Vanessa som fick en sån jättehit, hon var ju bara nio månader äldre än jag, varför blev inte jag upptäckt?

I alla fall, jag inspirerades av Vanessas look, och årtalet, 1987, så jag letade rätt på mina skolfoton från högstadiet (det var inte helt enkelt...) och när jag väl hade hittat dem visste jag inte vad jag skulle göra med dem, de var egentligen för stora för att få plats på en sida, men jag tryckte ihop dem och sedan klippte jag ut en massa stjärnor i tygprover som jag har haft liggande och inte vetat vad jag skulle göra med, det är så läckra tyger men de är klistrade på papper så jag kan inte sy nåt med dem... Men eftersom det var tyger var jag ju ändå tvungen att sy, så jag har knappt använt nåt annat än symaskinen för att fästa saker på den här LO:n.
Jag gick i högstadiet från HT86-VT89, förresten, ojojoj, så man såg ut. Mina barn skrattade åt mina glasögon, jag vet att jag var jättenöjd med dem då...
(Den som var vaken inatt kanske ser att det är ett annat foto nu, jag var helt enkelt tvungen att lägga till en stjärna när jag såg LO:n nu på morgonen...  red. 19/10. Sorry Lilo, hoppas att det inte räknas som fusk.)

När jag grubblande på hur jag skulle göra LO:n bestämde jag mig för att göra något enklare först, så jag tog mig an utmaning nummer åtta: Skapa ett bokmärke. Enda kravet är att det måste vara med en fågel.
Jag hittade ett par guldiga fåglar jag köpt på rea nån gång och bläddrade igenom min hög med biljetter (som en av tjejerna lånat för flera månader sedan och jag hittade förra veckan), och så plockade jag fram mina pyttesmå tårtpapper (som jag har köpt i mataffären). Sedan tog jag några pappersklistrade tyger och började sy. Resultatet kommer här (framsida - baksida):

Så Lilo, jag hoppas att du lottar rätt nu, det var ju så härliga vinster!
Jag önskar att jag hade hunnit göra fler saker, särskilt Momas skiss... Men det får bli en annan dag.

Godmorgon!

Idag vaknade jag mycket tidigare än vad jag hade tänkt mig, och helt utan anledning, dessutom. Efter att ha insett att jag inte kunde somna om funderade jag på vad jag skulle göra med denna "extra tid" som jag plötsligt fått. Lugna stunder i ensamhet är inte något jag har i överflöd, eftersom jag är hemmafru med fem barn och en hårt arbetande make. Sedan vi flyttade till Frankrike ser jag honom klart mindre än förut, och att fransmännen har 35-timmars arbetsvecka har jag slutat tro på... snarare 45 eller 55.

Halva min familj har flyttat ut i bloggvärlden senaste veckan (men min svägerska Sigrid har bloggat i evigheter), och jag inser att min systers blogg är mycket djupare än min, och eftersom jag är ungefär dubbelt så gammal, så går det ju inte alls an! Jag måste vara störst, bäst och vackrast eftersom jag är äldst, eller hur? Här kommer därför några djupa tankar om tid såhär på morgonkvisten.

10 minuter... det är inte så lång tid, men tänk vilken skillnad det gör. De senaste månaderna har jag börjat med att gå upp en stund tidigare, innan det är dags att sätta full fart och väcka alla andra, och bara njuta av ensamhet och lugn och ro, läsa några rader och få en mjuk start på dagen. Jag märker att jag blir mer harmonisk (jag gillar det ordet, det har en härlig klang, men används alldeles för lite) och får större tålamod med vad som händer omkring mig.

10 minuter räcker till att plocka ur och i diskmaskinen och torka av bänkarna i köket, och så mycket trevligare det är att gå dit när man slipper se kaoset!

10 minuter gör stor skillnad när det ser stökigt ut hemma, man hinner plocka undan massor av leksaker, ställa alla skor snyggt och organisera soffkuddarna, och plötsligt ser det trevligt och inbjudande ut här istället för att jag skulle dö av skam om någon plötsligt kom förbi och hälsade på. Fast de får inte titta in i sovrummet där jag ställer all tvätt som jag inte har hunnit vika... ;) Men10 minuter räcker faktiskt ganska långt på den fronten också, om det inte är fem maskiner tvätt, förstås, då krävs det lite mer...

Att säga till barnen 10 minuter tidigare än man tror att man behöver när man ska iväg nånstans och har en tid att passa är också mycket bra för familjehumöret. Jag förstår fortfarande inte att det kan ta så lång tid för sju personer att klä på sig skor och jacka och gå ut genom dörren, man kan ju tycka att alla kan göra det samtidigt, inte en i taget, men det verkar inte så, att döma av tiden det tar...

10 minuter är verkligen inte mycket, tänk bara på hur länge du har suttit vid datorn idag?
Vad hinner ni med på 10 minuter? Det vore trevligt att höra.

(Det tog klart mer än 10 minuter att ändra designen lite här och försöka få rubriken centrerad, till slut gjorde jag bara lite punkter före och efter, smart va? Eller? Jag fattar ju verkligen inte hur man gör sånt här, jag undrar om hela bloggen bytte namn nu till punkt punkt punkt punkt punkt Livet i Frankrike punkt punkt... osv? Jaja, jag får lära mig mer nån annan dag, nu är det faktiskt dags att vakna på riktigt och sätta fart på dagen. Hoppa i kläderna och gå till bageriet och köpa en baguette och bära hem under armen, Lilo, precis som riktiga fransmän gör!)

Dagens projekt

Eller rättare sagt veckans, kommer här:

Imorgon ska jag hålla en liten kurs för ca 10 damer i att sy en väska. Den första jag sydde blev lite väl liten, men jättesöt, så jag gjorde en till, i en mer användbar storlek. Jag var ju faktiskt tvungen att sy en till så jag kunde följa beskrivningen jag gjorde samtidigt som jag sydde den första för att se om den "made sense" (var vettig? funkade?). Det gjorde den, ååh vad jag är bra. ;)
Jag har gjort beskrivningen på engelska, och mejlat den till en fransk väninna för översättning. Fast jag vet inte om hon är så bra på att sy som hon är på franska, så hon kanske inte vet vad "seam allowance" och "stitch length" är...
Nu funderar jag på om jag inte borde ta och börja lite på en tredje väska, bara för att lättare kunna demonstrera de olika stegen imorgon. Det är ju bra att vara väl förberedd, och "en bild säger mer än tusen ord". Särskilt när man inte pratar samma språk... Och man kan aldrig ha för många väskor, eller hur?

Idag har jag invigt min nya jacka...

Och plötsligt var det ganska härligt höstväder igen. Jag fyndade den för halva priset, och betalade bara 29,90€, precis lagom, tycker jag. Jag har hittat två lådor med gamla jackor, vantar och sånt, men jag saknar fortfarande en del saker, så det är bara att fortsätta leta. Det bör finnas ett par tre lådor till i gömmorna här...

I morse ångrade jag mitt tidigare inlägg...

I morse när vi skulle iväg till ridskolan tänkte jag verkligen inte "härliga höst"... det var bara 7 grader ute och det kändes jättekallt! Jag funderade på i vilken flyttlåda jag möjligen kan hitta alla gamla jackor och vantar och mössor och sånt, och passar barnens vinterjackor fortfarande?
Jag tror inte att vi har någon till Jared i alla fall, finns det en jacka i rätt storlek lär den vara rosa eller lila med blommor eller "lurv"-krage, och med tanke på att han är väldigt långhårig föredrar jag att han har "killiga" kläder på sig, det är redan tillräckligt många som tror att han är en tjej... Själv har jag fyndat en jättesnygg jacka för ett par veckor sedan så det vore ju trevligt att få börja använda den nån gång.
Men nu, när det är strålande solsken och jag är inomhus och tittar ut har jag nästan glömt att det var det jag skulle ägna mig åt idag. Det får bli senare, nu ska jag ta upp Diana som har sovit färdigt och ge henne lite lunch (hon somnade innan vi andra åt) och sedan ska vi köra ner till stan och medan de stora tjejerna har sin franskalektion ska jag och de minsta gå till Posten och köpa frimärken och posta ett brev till Sverige för att förlänga vår eftersändning 6 månader till. 1200 kronor kostar det per halvår, klart dyrare än om man flyttar inom Sverige. Jag hoppas att vi inte behöver förlänga en gång till, ett år efter vi har flyttat borde väl alla veta om det, eller?

Annorlunda, del 1

Det första som vi märkte var riktigt annorlunda med att bo i Frankrike var skolan. Barnen i école elémentaire (motsvarar F-4) går i skolan måndag, tisdag, torsdag och fredag, 8.30-11.30 och 13.30-16.30. Alltså, de är lediga på onsdagar och de har lunchrast i två timmar, och då går de hem och äter. Jag är väldigt glad att vi bor nära skolan så att jag slipper hämta och lämna fyra gånger per dag... det hade stressat ihjäl mig eftersom jag har två små som jag också skulle vara tvungen att få färdiga i tid...

Skolämnena är också annorlunda:
Matten ligger flera årskurser över den svenska, barnen lär sig alla gångertabellerna när de är 7-9 år och redan i CM1 (åk 3, dvs 9 åringar) kan barnen alla fyra räknesätten med massor av siffror. Tex 493759*2745 eller 45238/47. Eftersom mina tjejer gick i åk 1, 3 och 4 i Sverige var det ett jättestort kunskapsglapp för de två yngsta som knappt hade koll på plus och minus eller att gånga med en siffra. Den äldsta har jättelätt för matte och hon var bäst i sin klass i Sverige, så för henne var det inga större bekymmer att hänga med ändå. För mig, stackars mamman, som skulle försöka lära dem allt de missat kändes det rätt hopplöst, särskilt som inte ens de grundläggande sakerna görs på samma sätt här, som tex att man lånar från det större talet när man ställer upp minus.
Svårt att förklara hur jag menar, men om jag ska räkna ut 127-49 måste jag ju "låna" från tvåan för att kunna räkna 7-9 så jag får 17-9, och tvåan blir en etta, eller hur? Här gör man istället så att man "lägger till" så att 7 blir 17, och 4 (i 49) blir 5. Jag tycker att det svenska sättet är mer logiskt, att låna från siffran bredvid, istället för att bara "hitta på" några nya siffror och lägga dit. Och har man en tjej som har lite svårt för matte och just har lärt sig "låna" är det inte alls smidigt att få henne att försöka lära om. Jag tänker inte ens försöka förklara hur de ställer upp division, det är i alla fall inte som jag gjorde när jag gick i skolan. Jag fick be grannen lära mig så att jag kunde förklara för mina barn. Men nu har jag förträngt det igen...

Gympa är en annan annorlunda sak. Man byter inte om, man ser bara till att ha lite vettigare skor på sig den dagen, för man tar inte av sig skorna under skoldagen, och så har de samma sak i sex veckor, tex basket. Helt skumt.
Det finns ingen slöjd över huvud taget, och inte heller bild och musik. Däremot har de poesi och ska lära sig dikter utantill. Och då brukar de rita lite om dikten på sidan bredvid, så visst, lite bild blir det väl då...
Och läxor... de har läxor varje dag (även de yngsta), och det kan ta en kvart eller en timme, eller mer, och de får också läxor från fredag till måndag.

Äldsta dottern har börjat i collège (åk 5-8) nu och hon hade fem läxor över helgen. Det tog större delen av lördagen... Hennes tider är lite annorlunda än de andras, hon går 8-12 och 13.30-16.30, och eftersom hennes skola är längre bort har vi valt att hon ska äta lunch i skolan, vilket kostar ungefär 4€/måltid. Dyrt, ja, men alternativet att hon går fram och tillbaka för att äta hemma kändes inte hållbart, det skulle bli för stressigt och stökigt. Och grannens tjej äter också i skolan, så hon har sällskap. Min man kör dem båda till skolan på morgonen när han åker till jobbet och grannfrun hämtar dem när de slutar, så det funkar bra.
Den franska skolmaten, eller fransk mat över huvud taget, blir ämne för en annan dag...

Härliga höst!

Vi har verkligen härligt höstväder just nu. När vi jämförde väderprognoserna insåg vi att vi har ungefär tio grader varmare här än vad det är i Sverige. Det här kortet tog jag när jag satt och slappade i solskenet på balkongen häromdagen.

Hur det hela började...

Hur hamnade vi egentligen i Frankrike? Det är en väldigt bra fråga... Vi halkade nästan hit på ett bananskal, kan man säga. Maken jobbade för ett franskt företag på den småländska landsbygden, och i november förra året kom det någon och lobbade för att folk skulle flytta till Frankrike och jobba i deras nya utvecklingscenter. Det lät ju spännande, så i januari åkte vi dit och kollade läget, och sista mars var vi på plats! Snabba ryck, verkligen.
Efter tre veckor på hotell fick vi flytta in i vårt hus och de stora tjejerna började skolan. Jag kan tillägga att ingen av oss någonsin har pluggat franska, och fransmän pratar ju inte engelska, av princip eller nåt, så det har varit lite komplicerat ibland. Snällt sagt.
Nu har vi varit här i ett helt halvår, redan, och vi börjar rota oss bra, även om allt är annorlunda. Annorlunda kan ju vara både bra och dåligt, eller hur? Mer om det nån annan dag.