Jared pratar franska!

I måndags när jag hämtade Jared i skolan sa hans fröken att Jared börjar prata lite smått, även om det sitter långt inne att få ur honom något. Denna dag hade han sagt en hel lång fras alldeles själv, ett par ord i taget, men utan hjälp. De har repeterat frasen tillsammans flera gånger varje dag, och detta är vad han sa, helt själv:

"S'il te plaît, maitresse, tu peux remonter ma fermeture?"

Jag blev rysligt imponerad. Så klart, jag är ju hans mamma.
Annars säger han mest enstaka ord; ja och nej, färger, frukter och grönsaker, räkna till trettio...

För er som inte kan franska kan jag berätta att han sa "Snälla fröken, kan du dra upp min dragkedja?" Rätt användbar fras, eller hur?

Frankrike... Jag säger bara det.

I morse när jag var på hemväg efter att ha lämnat av mina tre minsta barn i sina skolor hörde jag plötsligt någon ropa "attendez" ( = vänta). När jag vänder mig om ser jag att det är en kompis till Victoria som kommer springande.
Jag skyndar mot henne och hon flämtar andfått (hon har sprungit ca 400 m) att deras fröken inte är i skolan och de har ingen vikarie, och om jag kommer får Victoria gå hem.

Vi stressar tillbaka till skolan, möts av en annan kompis som säger att de just gått in (här är det upprop klassvis utomhus varje morgon). Vi skyndar vidare och när vi kommer fram till grinden säger mamman till den första tjejen att om jag går runt skolan kan jag säkert ringa på ringklockan och be att få hämta mitt barn. Grinden är nämligen låst (det är den alltid, utom tio minuter innan skolan börjar och just när de slutar, då en lärare vaktar där).

Jag börjar gå runt huset men ser snart i ögonvrån att rektorn kommer ut, följd av Victoria, och skyndar tillbaka till grinden igen, där han förklarar för mig att Victorias fröken är sjuk, och om jag kan ta hand om henne får hon vara ledig idag. En lycklig Victoria följer med mig hem och ser fram emot en ledig dag.

Frankrike i ett nötskal, vikarier finns inte. Möjligen om någon ska vara borta i flera månader kan man skaka fram en ersättare. Både Jennifer och Emma har en lektion mindre än vanligt idag eftersom deras franskafröken är borta.

Dianas fröken är gravid och ska ha barn i januari, men man har fortfarande inte hittat någon som kan ta hennes klass. Min granne berättade att i värsta fall stänger de klassen i några månader till fröken vill börja jobba igen!
En annan väninna sa att hon aldrig har hört att det faktiskt har hänt att man har fått stänga en klass, men det är sant att lägre ålder på barnen = lägre prioritet för att hitta ersättare.  

Sudda, sudda bort din sura min...

Varför ser folk i allmänhet så sura ut?
När jag är ute och går, till/från barnens skolor, på stan, i mataffären mm så ser folk sällan glada ut. Det är väl trist? Jag hoppas att jag inte ger samma tråkiga intryck.
Ni kommer väl ihåg barnsången med Gullan Bornemark "Sudda, sudda bort din sura min...".
Idag vill jag uppmana alla mina läsare att le lite extra mot alla ni möter. Ett leende är smittsamt, så tänk så många leende människor ni kommer att få omkring er när ni bara börjar le.  =)
Nu ska jag njuta av stillheten när alla är barnen är i skolan och plugga lite själv. Ajöss!

Kanelbullens dag 2012

Den får man ju inte missa, eller hur?
I går tänkte jag att det var dags att pröva ett nytt recept, jag bakar ju alltid efter samma gamla recept (det som finns i sju sorters kakor), och även om det är gott är det ju kul med lite omväxling. :)

Jag hittade detta "Kanelbulle Café Style" och bestämde mig för att det var dagens projekt. Riktigt goda bullar blev det, och mäktiga, en bulle är helt klart tillräckligt även för kanelbulleälskare. Mmmm...

I övrigt flyter livet på rätt bra här, alla skolbarnen är flitiga och trivs bra. Ingen har blivit sjuk än, peppar, peppar... Höstvädret är helt ok, 15-18 grader och sällan regn, vi klagar inte.