måndag 29 september 2014

Tack och adjö - mot nya äventyr!

Jag insåg att jag har glömt att skriva ett avslutande inlägg här.
Vi bestämde oss för att det var dags att flytta tillbaka till Sverige den här sommaren, och vår plan var att flytta till Stockholm eftersom vi har släkt och vänner där, men så blev maken oväntat erbjuden ett jobb i Göteborg som vi efter moget övervägande tackade ja till.

Flyttlasset gick när skolorna slutat i början på juli, och efter tre veckors semester hos familjen i Bergkvara och Stockholm följt av en månad på hotell hyr vi nu ett radhus i andra hand medan vi letar efter ett eget boende.
Barnen går i Franska Skolan för att inte glömma bort språket (utom Jennifer som börjat gymnasiet och läser humanistiska programmet) och jag håller på att plöja mig igenom en fransk roman, delvis av samma anledning, men också för att jag älskar att läsa. :)

Så vårt äventyr fortsätter. Nog för att alla pratar svenska runt omkring oss, men det är helt klart ett äventyr att flytta till en ny stad, och att komma tillbaka till Sverige efter drygt fyra år utomlands är inte helt enkelt, det är en hel del att fixa med, papper att fylla i och samtal att ringa.
Och inte har vi fått nåt barnbidrag än, för eftersom jag inte jobbar vet inte försäkringskassan säkert vilken försäkringskassetillhörighet jag har, och inte har jag kunnat reda ut vilket papper franska motsvarigheten till FK ska ge mig för att bevisa detta... Men, men, vi är här och det känns bra.
Lite vemodigt i bland, men det hör väl till alla förändringar?

Kram på er som har följt min blogg, och nu mot nya äventyr!


måndag 19 maj 2014

Fransmän är inte som svenskar

Den här gången menar jag det på ett positivt sätt. I Sverige är det "var man för sig själv" som gäller, oftast. Här i Frankrike funkar det inte så. Det känns som att familjen, storfamiljen och folk i allmänhet som råkar finnas omkring dig är mycket viktigare här än vad den/de är i Sverige.

Svenskar tycker som regel att det är staten som ska hjälpa oss när vi tycker att vi behöver det.
Ett exempel: barnen ska vara på dagis, förlåt; förskola, nästan gratis från ett års ålder oavsett om föräldrarna jobbar eller inte, det är normen i Sverige.
I Frankrike är många barn hemma till de är tre år, då de börjar skolan. Trots att här inte finns lika många föräldradagar som i Sverige. Visst, en del små barn börjar hos dagmamma eller på dagis när de bara är tre månader, men i många fall är det mormor/farmor som tar hand om dem om båda föräldrarna behöver jobba.
Svenskarna har blivit kollektivt ilurade att det bästa för barnen är att nån annan, med pedagogisk utbildning, tar hand om de små barnen så att båda föräldrarna kan jobba heltid, tjäna pengar och betala massa skatt till staten samt konsumera mera. I jämställdhetens namn.
Det här är inget politiskt inlägg, men hur det funkar i Sverige är nog en anledning till att svenskarnas mentalitet är så annorlunda mot fransmännens. 
Och jo, jag tror att det finns fantastisk personal på förskolor och ja, förskolorna behöver finnas för det finns barn och föräldrar som behöver dem, det är systemet och allmänna tankesättet jag har åsikter om just nu. Ok?

Det här är något jag har funderat på ganska länge, men jag kom att tänka på det igen för en stund sedan när jag gick hem från busshållplatsen med en rätt så tung matkasse. Jag satte ner kassen för att byta hand och när jag vände mig om såg jag en man som närmade sig mig, han bor här i området och är nog i närheten av 60 år. 
"Bonjour, kan jag hjälpa dig med kassen?" sa han, och jag tackade artigt nej. Medan vi gick sa jag att bilen inte velat starta i morse så jag fick ta bussen hem när jag hade handlat. Varpå denne man erbjuder sig att skjutsa mig eller låna ut bilen om jag skulle behöva det nån gång. "Känn dig inte generad, det är bara att knacka på". Öööhh... Jag var inte ens säker på vilket hus han bor i, och han säger att jag får låna hans bil?!? 
Jag tackade för hans generösa erbjudande och sa att jag ofta tycker om att gå, men det kan ju bli lite tungt ibland om man har mycket att bära på. Han log och visade upp sin kasse som innehöll en massa kottar och sa att den i alla fall inte var tung, och så önskade han mig en god eftermiddag och gick vidare. 

Skulle detta hända i Sverige?
Jag har flera exempel på sådana här saker, människor som jag inte känner som erbjuder sig att hjälpa till, inte bara just då, vid ett akut behov, det tror jag många skulle göra, utan vid ett framtida, ospecificerat tillfälle om jag skulle behöva det. Och inte bara sådär som man säger och egentligen hoppas att det aldrig blir av, utan de har lämnat telefonnummer och mejladress också ibland. Jag måste helt enkelt vara supertrevlig. Haha. ;)

Men det här med att man tar hand om varandra i familjen är väldigt tydligt här. Om båda föräldrarna jobbar så är det vanligt att skolbarnen blir hämtade av sin mormor/farmor och äter lunch där, och att hon passar dem efter skoldagens slut om det behövs. En del barn blir hämtade av en dagmamma som de äter hos, och ett fåtal äter i skolan, för det är det dyraste alternativet. 
Även på loven är det vanligt att barnen är hos sina mor/farföräldrar om föräldrarna måste jobba. Höstlov, sportlov mm är alltid två veckor här, så det är inte ovanligt att man kör barnen till sina föräldrar (även om de bor långt borta) första helgen och hämtar dem en vecka senare. Eller tre veckor senare, om det är sommarlov.

Jag har en granne som har fem barn mellan 3-10 år. Hennes mamma (som bor en bit härifrån) går till en annan skola, ungefär en kvarts promenad härifrån, och hämtar sina två barnbarn som går där (grannens syskonbarn). De går sedan hem till min granne och äter lunch tillsammans med dem innan mormorn går tillbaka till skolan med barnbarnen igen, för att deras mamma som är ensamstående inte ska behöva betala för skolmat till sina barn, eftersom hon jobbar och inte kan hämta dem så de kan äta hemma. Varje dag.

En pappa här i området hämtar ett par barn som bor i ett annat hus här för att deras mamma ska slippa stressa från jobbet för att hinna hämta dem i tid, så nu får hon en extra kvart på sig att komma hem från jobbet på eftermiddagen.

För tre år sedan blev en väninna sängliggande i tre månader på grund av ryggproblem. Hennes man är resande säljare och är ofta borta hela veckorna. Barnen var tre och sju år. De har inga släktingar i närheten.
Grannar och vänner hjälpte till att ta barnen till och från skolan, städa, tvätta, laga mat och handla. Min väninna tyckte det var fruktansvärt jobbigt och genant, förutom att hon hade jätteont och varken kunde sova eller röra sig, för hon var lite av en perfektionist och tyckte inte om att visa att hon var så sjuk. Men hon har sagt att det hon fick gå igenom då har gjort att hon känner mycket större kärlek till andra människor, och hon har en större önskan att hjälpa andra i sin tur. Och hon var redan bra. ;)

För ett år sedan blev jag tillfrågad av en mamma om jag kunde tänka mig att passa hennes barn en dag när hon plötsligt fick jobb och den tilltänkta dagmamman backade ur. Självklart ställde jag upp, och som tur var hittade de en annan dagmamma så de fick en mera permanent lösning. 

Det som slår mig är att här är detta är normalt, det är sånt som folk gör. 
Inte för att de borde, utan för att det är självklart att man tar hand om varandra och hjälper varandra. Så är det bara. Härligt, va? 

tisdag 8 april 2014

Smarrig chokladtårta, det blir inte mycket bättre än så...

Vi har ju tre födelsedagsbarn i mars i den här familjen, och alla gillar choklad, så det blev chokladtårta till allihop, även om slutresultaten var väldigt olika. 

(Jennifers tårta hade bland annat hallonmousse i och swiss buttercream på, och hon har dekorerat helt utan min inblandning.)

Här kommer receptet på Victorias tårta, som hade två olika nutellafyllningar och marshmallowfondant ovanpå. Det var första gången jag gjorde det, och det var jättelätt, kan verkligen rekommenderas! Inga problem att kavla ut, varken klistrigt eller hårt och väldigt smidigt att forma, och det sprack inte som marsipanlock gör ibland... Kommer definitivt att använda igen. Tack Moma för receptet!
Och chokladmuffinsarna som receptet egentligen är till är supergoda, en ny favorit här hemma. :)

(Victoria lät mig hjälpa till att dekorera, men hon har gjort det mesta själv.)

Victorias choklad-nutella monster high tårta med marshmallowfondant

Recept chokladmuffins (1,5 sats till tårtan: 1 mindre form 18 cm och en glas-skål, 175 grader ca 45 minuter)

Sätt ugnen på 175 grader

1 dl kakao
2 dl socker
2 dl mjölk
150 g mjukt smör
2 ägg
3 dl mjöl
1 msk vaniljsocker
1,5 tsk bakpulver

Koka upp kakao och mjölk med hälften av sockret (1 dl) och låt svalna. 
Vispa smöret och resten av sockret poröst. 
Vispa ner ett ägg i taget, gärna rumsvarmt. 
Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver i en bunke och varva ner det och mjölkblandningen i smörvispet. Jag silade det.
Häll/klicka i smeten i 12 st muffinsformar till max 3/4 av formen. Grädda i ca 18 min.

Använder du silikonformar bör de smörjas och bröas, jag använde kakao och pudrade över. 

Recept MMF
300 g marshmallows
2 msk vatten
1 msk matolja
7 - 8 dl florsocker ev mer

Smält marshmallows i micron i en stor plastbunke. Jag brukar köra 10 sekunder, röra om med en plastslev som sedan kan åka med i micron och köra 10 sekunder till, till dess att det smält. 

Tillsätt vatten och olja samt eventuell färg. 

Strö över all florsocker och rör om tills du får en deg. Konsistensen ska vara som tuggummi, fast inte superkladdigt. MMF-en hårdnar betydligt när den vilat ett par timmar. Det är alltid lättare att tillsätta florsocker efteråt än att arbeta med en hård deg. Även färgen blir betydligt skarpare när degen vilat en stund.

Recept från Moma:
http://www.sweeterwithsugar.se/?m=1

http://www.sweeterwithsugar.se/2014/01/allt-du-behover-veta-om-sockerpasta-och.html?m=1


Chocolate Nutella Ganache

3 oz. bittersweet (60-70% chocolate), finely chopped
1/3 cup heavy cream
3 Tbs Nutella

Place chocolate in heatproof bowel. Scald heavy cream in a small saucepan over low heat. Pour cream over chocolate. Whisk until chocolate is thoroughly melted and combined. Mix in Nutella until combined. Chill for about 1 hour at room temperature (or 30 min in the refrigerator) until ganache is thickened but still spreadable.


Swiss Meringue Nutella Buttercream (from Baked In)

4 large egg whites
1¼ cup granulated sugar
3 sticks unsalted butter, at room temperature
½ cup Nutella

Fill a medium saucepan with about 2 inches of water and bring to a simmer over medium heat. Whisk egg whites and sugar together in the bowl of a stand mixer. Rest the mixer bowl over the saucepan, whisking constantly until sugar is completely dissolved and the mixture is thick and glossy (note: to completely pasteurize the egg whites, they must be heated to 140 degrees).

Remove mixer bowl from heat and place on stand mixer. Using the whisk attachment, beat on high speed until cooled and the egg whites hold stiff peaks, about 8 minutes. Switch to the paddle attachment and add the butter two tablespoons at a time. Beat until fluffy and smooth, about 3-5 minutes, or longer if necessary. (It may during this process become a curdled, soupy mess, but just continue beating, and it will come back together.) Add Nutella and beat until fully incorporated.

Assembly
Once completely cooled, remove chocolate cakes from pans. Set first cake on cake stand (or plate, etc) and remove domed top with a serrated knife to even it out and create a flat surface. Spread ganache evely over the surface. Next spread a thin layer of Nutella buttercream over the ganache. Place the second cake on top of the ganache/frosting filling. Apply a crumb coat (thin coat of frosting to pick up all the crumbs so that when you place the second coat, you get a nice even frosting with no crumbs).

Refrigerate for 30 minutes. Apply your final coating of frosting making sure to cover the top and sides completely. You may then pipe on a decorative layer around the edge. If not eating immediately, the cake should be refrigerated. Take out for at least an hour before serving to bring to room temperature.

Nutellarecept: 
http://aspoonfulofsugarbaking.com/2013/04/30/a-spoonful-or-a-cup-of-nutella-chocolate-cake-with-nutella-chocolate-ganache-and-nutella-buttercream/
(På Dianas tårta fick jag hälla florsocker, men hon skulle sätta dit ljusen själv. Sen sa hon att hon inte gillar socker. Haha. Tårtan gick åt i alla fall.)


tisdag 1 april 2014

Homonymer

Vet ni vad det är? Det är ord som låter likadant men betyder olika saker. På svenska finns det inte så många (får, tex) men franska språket är fullt av dem...

Jag fick mig ett gott skratt häromdagen när Jared kom hem med en poesi-läxa.
De ska alltså lära sig en dikt utantill, och i boken är dikten inklistrad på höger sida av ett uppslag och så får de rita något passande på den vänstra. Man behöver kunna franska för att förstå det roliga, så jag skriver en förklaring under bilderna för er som inte fattar.

Här kommer en översättning av diktens början:
En myra på arton meter
Med en hatt på huvudet
Det existerar inte, det existerar inte.

Första gången han hade boken hemma för att öva hade han bara ritat myran med hatten, men nästa gång var det alla gubbarna också, och jag fattade inte riktigt, så jag skummade igenom dikten för att se om jag missat något, men sedan förstod jag vad han hade ritat.

18 lärare, så klart, vilket stavas maître och inte mètre... Det är inte lätt att ha koll på allt när man bara är sex år...

Men om ni tittar noga på första fotot så ser ni att det står tb bredvid dikten, det betyder très bien, alltså mycket bra, så han kunde i alla fall recitera den ordentligt. :)

lördag 29 mars 2014

Karneval

Idag är det karneval i Jared och Dianas skolor. Alla barnen klär ut sig och går i ett långt tåg runt kvarteren och sedan får de äta kakor.
Förra året blev karnevalen för de yngre inställd, för det var kallt och ruggigt väder, och det blev aldrig något nytt datum, så spindelmandräkten Jared köpte inför den karnevalen har bara använts hemma hittills, men idag var det äntligen dags! Tur att den fortfarande passade. :)

När jag frågade Diana i tisdags vad hon ville klä ut sig till svarade hon glatt: En kossa!
Jag frågade om hon kanske ville vara en prinsessa istället, eftersom mängden prinsessklänningar i huset vida överstiger mängden ko-kläder och jag inte riktigt tyckte att jag hade tid att sy nåt sånt om det inte var nödvändigt. Hon svarade lika glatt som förut: Ja, en prinsessa! 

I torsdags hittade hon en glittrig paljettkjol som jag sydde till henne för nåt år sedan, och sa att hon skulle ha den på karnevalen, och imorse samlade hon glatt ihop sin utvalda outfit och var så nöjd så. Jag var lite tveksam, men är hon glad så ska väl jag också vara glad, eller hur?
När vi gick till skolorna såg vi många tjusigt utklädda barn, särskilt prinsessor, och jag blev lite orolig när Diana började kommentera de vackra klänningarna och deras kronor, men hon fortsatte att vara nöjd med sitt val och visade noga sin kjol och tröjan med Sally (från Tim Burton-filmen A nightmare before Christmas) för fröken, som dagen till ära var en grön drake (Yoshi). Jareds lärare var ett spöke, i alla fall tror jag att det var han, jag tyckte jag kände igen rösten. ;)
Nu ska jag ge mig ut en sväng och se om jag hittar karnevalståget. 

Edit: Vi hittade dem. Lärarna hade nog lagt lika mycket energi på sina kostymer som barnen, vi såg en läkare, en narr, en trädgårdshäxa, ett par orientaliska dansare och en brandman. Den sista var rektorn, han ville nog vara något som inger lite respekt. ;)

onsdag 5 mars 2014

Om att fatta svåra beslut

Ibland fattar de sig själva, och det kan vara rätt skönt. Mer om det en annan dag.

För att ni ska slippa grunna för mycket på vad jag pratar om, så lägger jag in en liten bild för att distrahera. 

I Dianas klass har de läst nån bok om höns, och en dag kom hon hem med den här gulliga teckningen. Visst är den underbart söt!
Franska hönor säger "toc toc", om ni inte visste det. ;)

måndag 3 mars 2014

Sportlov

En sak som jag verkligen gillar med att bo här i Frankrike är att loven alltid är två veckor. Vi har just påbörjat andra veckan av sportlovet, och det var så skönt i går kväll att slippa den där känslan av att "oh, nej, är lovet redan slut, vi som inte har..."
Nu har vi istället ytterligare en vecka på oss innan det är dags för allvar igen. Härligt!

Förra måndagen åkte vi skidor i Engelberg, men på ett nytt område, för där vi brukar åka var det lite dåligt med snö eftersom den backen ligger på solsidan, även alperna känner av värmen denna vinter. 
Nu valde vi ett område med färre soltimmar, där snön fortfarande var bra, och backarna längre och brantare. Diana var inte så skidsugen men var glad över att kunna leka i snön, så alla var nöjda med utflykten. 

Foto från övre halvan av backen, där jag hoppade av liften. 

I fredags tog vi en tur till templet i Bern, vi hade tänkt sova över och åka skidor dagen därpå, men prognoserna lovade riktigt tråkväder så vi åkte hem igen. Schweiz vägar en fredagkväll är inte att rekommendera, om det är nån som undrar... Undvik det om ni kan.