Mera pyssel

Jag går fortfarande på pysselklubben på tisdagkvällar, och mitt senast avslutade projekt är en bricka som jag har målat och dekorerat med servetter, decoupage kallas det. Visst blev den söt?

Sytt lite mera...

En väninna här i närheten har fått ett mycket efterlängtat barn, och jag har sytt en liten klänning till den lilla tjejen:

Hm, jag undrar var bilden på klänningen framifrån tog vägen? Ja, ja, ni får nöja er med två bilder på baksidan av den...

Jag har också äntligen avslutat en tavla som jag började sy på för sex år sedan, fortsatte på för tre år sedan och nu är den klar!
En av anledningarna till att jag aldrig gjort färdigt den är att jag inte är så jätteförtjust i det gula tyget, jag förstår inte varför jag valde det? Antagligen övertygade butiksinnehavaren mig om att det passade jättebra, men jag tycker att det är lite för dominerande och hade hellre önskat att det gröna tyget med flugsvamparna var det som stack ut i tavlan. En annan anledning till att den inte blev klar förut var att jag trodde att bården var komplicerad, men det var den ju inte när jag väl började sy.
Tavlan är en krans som är sydd i stockhusteknik, som blockhus, men med olika bredd på remsorna i blocken, och sedan har jag frihandsquiltat på maskin.

Kolla vilka söta små flugsvampar!

Jag har några UFO:n liggande, men nu är det en sak mindre i den högen. Ett UFO i quilt-världen är ett UnFinished Object, om ni inte visste det.

Projektet på sybordet just nu är en vårjacka som Jennifer håller på att sy åt sig, med god hjälp av mig att stryka och hjälpa till med sånt som är klurigt.

Trevlig afton på er, nu ska jag fixa middag.

Frankrike... igen...

Jag vet, jag har suckat över fransk ineffektivitet förut, men här kommer ett inlägg till om detta.
Förra veckan handlade jag på nätet, jag vet inte hur utbyggt det är i Sverige, men här är det väldigt vanligt att man kan göra så. Alla stora butikskedjor har den servicen på många av sina butiker, här startade de sin "drive" i höstas på min favoritmataffär. Man klickar i alla varor i sin kundvagn, betalar och väljer när man vill hämta upp sina grejor. Tex onsdag 11.00-11.30.

När man kommer till "drive-parkeringen" knappar man in sin kod eller scannar om man har skrivit ut sitt bekräftelsemejl, parkerar på anvisad plats och öppnar bagaget. Ut kommer någon och ställer in alla kassar i bilen (gratis kassar, dessutom, även om de är av simpel kvalitet), jag sätter en kråka på deras papper, tackar, stänger bagaget och kör hem.
Jättesmidigt sätt att handla på, men jag köper inte frukt och grönsaker på "driven" för då vet man tyvärr inte riktigt vad man får, jag testade en gång och blev inte nöjd. Men att köra runt huset och springa in och plocka på sig frukt och grönt går ju ändå rätt snabbt, så det är inga större problem.

Jag handlar inte alltid så här, men nån gång ibland så, och då passar jag på att köpa mycket av juice, mjölk (den franska mjölken behöver ju inte stå i kylskåpet), läsk, mjöl och sånt som finns längst bort i butiken och är tungt och skrymmande i kundvagnen och bara jobbigt att köra runt på och lyfta i och ur vagnen fyra gånger.

I alla fall, förra veckan när jag knappat in min kod kom det inget kvitto med anvisad plats att parkera på, istället stod det så här på skärmen:

Det betyder alltså var god att vänta tills det blir en ledig plats. 

Ok, jag tittar på parkeringen rakt framför mig där det finns sex platser för drive-kunderna, och där ser det ut så här:

Rätt många platser att välja på, eller vad tycker ni? Jag fick vänta i flera minuter innan jag till slut fick mitt lilla kvitto och order att ställa mig på ruta ett. Konstigt, för det är handikapprutan, och jag har ju inget sånt tillstånd? 

Bilen blev full i alla fall och jag fick fylla i en lapp med chans att vinna en gourmetkorg fylld med godsaker. Tja, hoppas kan man ju alltid. 

Sytt grytvantar och annat...

Jag följde Malwas tips och sydde gröna grytvantar. Typ. Inte bara gröna, direkt, men mycket gröna. Jag rotade igenom mina gömmor och hittade de här läckra tygerna:

Jag passade också på att sy ett matchande litet förkläde till Diana.

Dessutom har jag sytt gardiner till vardagsrummet också, som sagt, en smålänning kan ju inte motstå en bra rea. ;)
Visst är det ett härligt tyg?

I Frankrike finns det inte gardinkappor, här säljs bara längder och tunna halvgenomskinliga små gardiner som man täcker för hela (eller nästan hela) fönstren så man inte får nån insyn. Så jag hade lite svårt att förklara för expediten hur jag tänkte när jag räknade på tygåtgången för vardagsrumsgardinen, men det blev rätt i alla fall.

Jag fick ett ryck...

... och gjorde om i köket!
Igår när jag var och handlade hittade jag en cool sopkvast, och tänkte att den kommer att pigga upp i mitt tråkiga kök.

En bit längre bort i samma affär sprang jag på en tavla som bara var sååå härligt glad, och den skulle också passa i köket. Kanske inte helt perfekt färgkombination mellan sopkvasten och tavlan, men de skulle inte gå att se samtidigt, så jag slog till ändå.

Sedan var jag tvungen att åka till tygaffären för gardinerna jag hade passade ju inte alls ihop med denna färgexplosion jag just inhandlat, så då fick jag plötsligt ett roooosa kök. Jag undrar hur det gick till? Rosa är ju inte direkt en färg jag förknippar med mig, men jag är nöjd ändå. Tyget var på rea, och det kan ju inte en smålänning motstå. ;)

På kroken i mitten bor grytvantarna, men de matchade ju inte alls så de fick inte vara med på bild.
Jag undrar om jag ska sy ett par i samma tyg eller om jag ska bryta av lite med nåt annat? Det kan ju bli lite mycket...

Sportlov? Näe, snarare sjuklov...

Här har varit väldigt dött på bloggen, jag vet, men det har varit nästan lika dött på hemmafronten... våra två veckors sportlov inleddes med en slapp måndag och en tisdag på leklandet Okidok. Dessa två dagar var Johannes i Bryssel och jobbade. På onsdagen blev Diana sjuk; hög feber och allmänt vissen, och Johannes flög till Spanien. Torsdag, inget nytt. Fredag - Diana bättre men jag febrig, och värre blev det. Johannes kom hem, och tog med sig Jennifer och Emma till templet i Schweiz på eftermiddagen. De sov över och åkte till Grünenwald och åkte skidor nästa dag. Johannes fick nästan knuffa ut Jennifer i backen, men hon blev också skidbiten, precis som han och Emma, och de hade en härlig dag.

Själv hade jag hög feber och började hosta hemskt mycket också och låg i soffan och läste hela dagen. Jag läste en hel bok, som jag fick i julklapp och inte hunnit läsa tidigare: Conn Igguldens senaste, Dynastins arvinge. På kvällen tittade vi på melodifestivalen, och det var tyvärr inte så njutbart, det var enorma problem med tekniken och ibland fick vi höra samma strof tre gånger och sedan hoppade det en halv minut framåt i programmet... Jag hostade halvt ihjäl mig och funderade flera gånger om jag skulle be Johannes köra mig till akuten, men det kändes lite väl dramatiskt... Jag hostade så jag fick ont i magmusklerna, vilket inte gjorde det trevligare att hosta, direkt. Jared och Diana blev också hostiga, men inte lika illa som jag, som tur var.

På måndagen körde Johannes oss till doktorn, Jared, Diana och mig. Vi lämnade apoteket med två kassar mediciner, en till barnen och en till mig. De vägrade så klart att ta de flesta medicinerna, tack och lov för svensk barnalvedon som smälter på tungan! Och så tog de glatt sina anti-hosta-homeopatpiller, små sockerpiller kan man ju inte klaga på, till skillnad från äckliga flytande hostmediciner... Tur att de inte behövde antibiotika, sånt kan man ju inte riktigt strunta i... 

Jag fick febernedsättande, hostmedicin och kortisol, men blev ändå sjukare, eller i alla fall inte friskare. Ögonen rann, bihålorna ömmade och efter ett par dagar till fick jag ont i ena örat också. Och hostan var fortsatt jättehemsk. Jared och Diana blev bättre efter ett par dagar, som tur var. Jag sov, läste och hostade och åt mediciner. Boken jag roade mig med nu några dagar var Emilie Richards "Touching Stars" som jag läste på iPhonen, mycket smidigt när man inte kan sova för att man hostar så mycket...

Jennifer hade kalas på torsdageftermiddagen, medan jag höll mig undan och påbörjade nästa bok, den här gången en på franska: "Dans les pas d'Ariane" av Françoise Bourdin. 

Johannes och Emma åkte skidor i Gstaad på fredagen och på lördagen gick jag tillbaka till farbror doktorn. Min hostmedicin var slut, men inte hostan, och jag hade fått öroninflammation. Nu fick jag också antibiotika, nässprej och örondroppar. Johannes tog med sig Jennifer till La Bresse och åkte skidor på eftermiddagen, och melodifestivalutsändningen var nästan lika dålig som veckan innan, tekniskt sett...

I måndags började skolan igen, Jared och Diana vägrade lika mycket båda två, men med gemensamma ansträngningar lyckades Johannes och jag få dem till skolan. Johannes jobbade hemifrån måndag och tisdag och han fick hämta och lämna dem medan jag vilade. Boken har jag läst ut, och jag har inte ens lust att läsa mera, det var väl konstigt? Jag kanske har blivit mättad? Det trodde jag inte var möjligt...

Idag har jag lite mera energi, jag håller på att tvätta och jag känner mig inte helt vimsig av att vara uppe, så det finns gott hopp om livet. Trist att hela lovet gick åt till ingenting, jag som hade så många trevliga planer... Jag har gått ner två kilo, det var ju trevligt, och jag har läst tre bra böcker på tre olika språk, det var också kul, men det mesta av lovet skulle gärna fått vara rätt annorlunda...

Hoppas ni är friska och pigga!