Sportlov? Näe, snarare sjuklov...

Här har varit väldigt dött på bloggen, jag vet, men det har varit nästan lika dött på hemmafronten... våra två veckors sportlov inleddes med en slapp måndag och en tisdag på leklandet Okidok. Dessa två dagar var Johannes i Bryssel och jobbade. På onsdagen blev Diana sjuk; hög feber och allmänt vissen, och Johannes flög till Spanien. Torsdag, inget nytt. Fredag - Diana bättre men jag febrig, och värre blev det. Johannes kom hem, och tog med sig Jennifer och Emma till templet i Schweiz på eftermiddagen. De sov över och åkte till Grünenwald och åkte skidor nästa dag. Johannes fick nästan knuffa ut Jennifer i backen, men hon blev också skidbiten, precis som han och Emma, och de hade en härlig dag.

Själv hade jag hög feber och började hosta hemskt mycket också och låg i soffan och läste hela dagen. Jag läste en hel bok, som jag fick i julklapp och inte hunnit läsa tidigare: Conn Igguldens senaste, Dynastins arvinge. På kvällen tittade vi på melodifestivalen, och det var tyvärr inte så njutbart, det var enorma problem med tekniken och ibland fick vi höra samma strof tre gånger och sedan hoppade det en halv minut framåt i programmet... Jag hostade halvt ihjäl mig och funderade flera gånger om jag skulle be Johannes köra mig till akuten, men det kändes lite väl dramatiskt... Jag hostade så jag fick ont i magmusklerna, vilket inte gjorde det trevligare att hosta, direkt. Jared och Diana blev också hostiga, men inte lika illa som jag, som tur var.

På måndagen körde Johannes oss till doktorn, Jared, Diana och mig. Vi lämnade apoteket med två kassar mediciner, en till barnen och en till mig. De vägrade så klart att ta de flesta medicinerna, tack och lov för svensk barnalvedon som smälter på tungan! Och så tog de glatt sina anti-hosta-homeopatpiller, små sockerpiller kan man ju inte klaga på, till skillnad från äckliga flytande hostmediciner... Tur att de inte behövde antibiotika, sånt kan man ju inte riktigt strunta i... 

Jag fick febernedsättande, hostmedicin och kortisol, men blev ändå sjukare, eller i alla fall inte friskare. Ögonen rann, bihålorna ömmade och efter ett par dagar till fick jag ont i ena örat också. Och hostan var fortsatt jättehemsk. Jared och Diana blev bättre efter ett par dagar, som tur var. Jag sov, läste och hostade och åt mediciner. Boken jag roade mig med nu några dagar var Emilie Richards "Touching Stars" som jag läste på iPhonen, mycket smidigt när man inte kan sova för att man hostar så mycket...

Jennifer hade kalas på torsdageftermiddagen, medan jag höll mig undan och påbörjade nästa bok, den här gången en på franska: "Dans les pas d'Ariane" av Françoise Bourdin. 

Johannes och Emma åkte skidor i Gstaad på fredagen och på lördagen gick jag tillbaka till farbror doktorn. Min hostmedicin var slut, men inte hostan, och jag hade fått öroninflammation. Nu fick jag också antibiotika, nässprej och örondroppar. Johannes tog med sig Jennifer till La Bresse och åkte skidor på eftermiddagen, och melodifestivalutsändningen var nästan lika dålig som veckan innan, tekniskt sett...

I måndags började skolan igen, Jared och Diana vägrade lika mycket båda två, men med gemensamma ansträngningar lyckades Johannes och jag få dem till skolan. Johannes jobbade hemifrån måndag och tisdag och han fick hämta och lämna dem medan jag vilade. Boken har jag läst ut, och jag har inte ens lust att läsa mera, det var väl konstigt? Jag kanske har blivit mättad? Det trodde jag inte var möjligt...

Idag har jag lite mera energi, jag håller på att tvätta och jag känner mig inte helt vimsig av att vara uppe, så det finns gott hopp om livet. Trist att hela lovet gick åt till ingenting, jag som hade så många trevliga planer... Jag har gått ner två kilo, det var ju trevligt, och jag har läst tre bra böcker på tre olika språk, det var också kul, men det mesta av lovet skulle gärna fått vara rätt annorlunda...

Hoppas ni är friska och pigga!