Inte bara åt mina egna barn, utan åt två pojkar som bor några hus ifrån oss. Deras mamma har just fått jobb (första arbetsdagen idag) och för en vecka sedan sa den tilltänkta dagmamman att hon inte kunde ta emot barnen som planerat. Panik! Stackars mamman, vilken stress...
Det visade sig att det bara var just idag det var akut kris, resten av veckan är det ju skola, och nästa vecka börjar makens semester, så jag sa att självklart kan jag passa dem. Två snälla små pojkar som är 4 1/2 och 6 1/2, hur svårt kan det vara? Haha, nej, men hittills går det bra.
Barnen har redan hunnit med att pussla, leka med lego och leka kurragömma och nu gör de figurer i trolldeg.
Jared pratar mera franska än jag någonsin hört förut, och till och med Diana pratar lite franska: "Non, c'est pas à toi. C'est à moi. Gimme back!"
Ja, lite engelska lyckas hon blanda in också, det har hon väl hört på "My little pony" på YouTube...
När jag påpekade att Lorenzo inte har några egna saker här eftersom det är vårt hus, så erbjöd hon honom en annan liknande sak och sa "Tu veux ça?"
Stolt mamma.
