+36 och vindstilla

Nej, jag klagar inte.
Jag bara upplyser om att jag föredrar +25 när jag har ärenden att uträtta och Diana i vagnen när jag går omkring på stan. Det är stor chans att det blir glasspaus snart. :)

Fångar i vårt eget hus?

Ja, så känns det nästan, i alla fall en gång om året, när det anordnas en loppmarknad i vårt kvarter. Det är 18:e året i rad och det är en stor tillställning med ca 150 utställare, och det är väldigt välbesökt.

Det betyder att vi måste parkera bilen ca åtta-tio minuters promenad hemifrån på lördagskvällen om vi vill kunna använda den under marknadsdagen, vilket vi vill, eftersom vi vill ta oss till kyrkan. Inget större problem egentligen bara man kommer ihåg det.
I morse när vi kom till bilen stod det en bil parkerad på tvären framför oss, vilket fick oss att bli lite smått irriterade, tills vi insåg att frun satt kvar i bilen, och maken bara hade hoppat in på tobaksaffären för att köpa bröd, så vi kunde åka efter nån minut.
Det är däremot ett större problem att parkera bilen när vi kommer hem från kyrkan, för då är det bilar parkerade precis överallt, på alla trottoarer och ibland även i rondellen. Idag hade vi tur och hittade en plats nära avspärrningarna, och alltså inte så långt hemifrån.
Både förra året och året innan ösregnade det just när vi kom hem från kyrkan, och vi var riktigt dränkta innan vi kom inomhus...

I dag skiner solen, det har varit närmare trettio plusgrader, och marknadsfolket började ställa upp sina saker redan runt fem på morgonen!!! Nu, vid sex på kvällen, håller folk på att plocka ihop sina stånd, och vi har rullat upp våra jalusier i vardagsrummet lite halvt. Det är inte så kul med full insyn när det går förbi tusentals människor och tittar in på en, så vi har levt i halvmörker idag.

Idag är fjärde marknaden sedan vi flyttade hit, och genom åren har jag varit med om att folk har fikat på vår garageuppfart, jag har sett några kissa i buskarna, ett år stod det en bil och blockerade vår utgång (tillhörande en utställare, de är de enda som får köra bil här denna dag, hela området är avspärrat) så vi fick klättra över staketet, som i och för sig inte är högt, men i finkläder är det inte det man helst gör...
I år var det bara en klädställning och lite lådor vi fick knuffa åt sidan för att ta oss ut och in igen, och det roliga är att officiellt var det inte ens en utställarplats framför vårt hus, utan på andra sidan vägen, men de mitt emot spred ut sig till vår trottoar också.

Ett par av barnen tycker det är lite skämmigt att man riskerar att möta folk man känner när man är finklädd, men det får de allt klara av, annars behöver nog de härdas lite, eller vad säger ni?  ;-)

Lycka är...

... att se Jared leka med franska småkillar och PRATA med dem!

Orättvisor?

Följande utspelade sig här hemma kvart i fem, när barnen just kommit hem från skolan:

Dotter nummer tre, 11 år:

- Varför får vi aldrig kakor till mellanmål? Varför får vi bara flingor?

Dotter nummer ett, 14 år:

- För att vi inte är fransmän.

Jag:

- För man kan inte tänka så bra av kakor, man tänker bättre med flingor i magen. 

Sedan kan man ju diskutera hur nyttigt det egentligen är med flingor, men det är i alla fall mera näring i en skål flingor med mjölk än vad det är i fyllda chokladkex, vilket är vad de flesta barn i vår närhet brukar äta till mellanmål, om de inte äter rostmackor med nutella eller mjuka kakor i stil med sockerkaka/tigerkaka. Här är det Bran flakes och Special K som erbjuds, inga godisflingor... 

Det är hårt att vara svensk med franska barn omkring sig. Plötsligt är det så mycket man går miste om. ;)

Äntligen sommar!

Äntligen, äntligen, äntligen!!!
Nu får det allt hålla i sig, annars blir jag galen.

Ovanligt många människor har pratat med mig senaste veckan, alla på samma tema: 30 plusgrader i Lappland, och vi som har det så kallt och grått! Jag bara instämmer med dem och säger att det är bakvänt i år...