Lugnet före stormen...

Snart ska vi ha julklappsutdelning här... Vi väntar bara otåligt på att de två minsta ska vakna, vi ger dem fem minuter till innan vi väcker dem så vi får börja kalaset!
(Och så att Johannes får komma iväg till jobbet, så han kommer hem nångång...) 

I morgon bitti klockan sju kör vi till flygplatsen för att flyga hem till Sverige över jul och nyår, då blir det nog inte så mycket uppdatering här, kan jag tro, så

god jul på er!

Och förresten: Jag fick just veta att jag fick VG på min tenta! :)

Recept: Pepparkaks-kolakakor med vit choklad

Detta är min nya julfavorit! De här kakorna är såååå goda, så jag skulle kunna äta hela burken med kakor själv... Jag undrar om jag ska offra min sista sirap på att göra en sats till?

Pepparkakskolakakor med vit choklad

100 g mjukt smör
1 dl socker
1/2 msk vaniljsocker
1/2 msk pepparkakskryddor
1 msk sirap
2 1/2 dl mjöl
1 tsk bakpulver

Garnering:
ca 75 g vit choklad, ju mer desto godare...

Blanda alla ingredienser, dela degen i två bitar och rulla längder av dem. Lägg rullarna på en bakpappersklädd plåt och platta till med fingrarna. Grädda i 175 grader i 12-14 minuter, de ska vara krispiga, inte mjuka, när de har svalnat.
Skär rullarna till sneda kakor medan de fortfarande är varma.
Smält vit choklad och ringla över kakorna när de har svalnat.

Två tips från mig till dig:
Skär kakorna med pizza-slicern, jättesmidigt!
Smält chokladen i en liten plastpåse i micron och klipp ett liiitet hål i ett hörn för att enkelt spritsa ut chokladen på kakorna.

Nu har vi snö, på riktigt.

Till skillnad från det blask som föll i lördags har vi nu fått lite riktig snö. Genast blir det mera julstämning, och jag undrar om vi möjligen kan få plats med vår lekstuga i garaget, den kanske inte tycker om snö och minusgrader?
Vi har redan gjort plats för bilen i garaget, ååh, så skönt det är att inte behöva gå ut, utan bara gå ner för trappan till källaren och sätta sig i bilen. Jag vill alltid bo i hus med direkt access till garaget...

Fjärde advent

Redan! Victoria är lite orolig för att vi inte ska hinna köpa julklapparna i tid, men det klarar vi nog...

Julfesten i kyrkan igår var trevlig, men lång... Vi glömmer ibland (konstigt nog) att fransmän inte är som svenskar, och när vi smet vid halv tio satt alla andra och fikade i godan ro. Vi tänkte att en julfest som börjar 17.30 borde vara slut vid åtta-halv nio, men så dags hade vi knappt börjat med förrätten...
Diana tröttnade redan vid åttatiden, hämtade sin jacka och sa att hon ville gå hem och sova, trots att hon faktiskt somnade en stund i min famn under programmet, som inte var ett "julprogram" av svensk sort heller... Det var några julsånger, men också heeelt andra saker som hade passat på vilken talangkväll som helst, men inte på en julfest, enligt min åsikt. ;)

Vårt luciatåg var mycket uppskattat av alla, lite störande att de klappade händer mellan varje sång, men de visste ju inte hur det ska vara...

Mamma, det snöar!!!

Jepp, så hojtade Victoria lyckligt i morse, men när jag tittade ut såg jag bara regn. Eller, vänta... jo, en och annan liten pytte snöflinga bland regndropparna var det också. Senare när jag gick till bageriet för att köpa bröd var det blöta, blaskiga snöflingor som föll, men nu har det slutat. Lika bra det när det är plusgrader. I morgon ska det vara lite kallare, då kanske det blir snö på riktigt?

Nu har Johannes, Jennifer, Emma och Victoria åkt ner till stan för att gå på julmarknaden, och jag ska stryka lusselinnen inför vårt lilla luciatåg på julfesten i kyrkan i kväll.
Jag undrar om jag ska försöka svänga ihop en stjärngossestrut till Jared? Ha, den skulle han väl aldrig sätta på sig ändå... Vi får se hur det blir med det.
Jag tror att vi har enats om att Emma ska vara lucia i alla fall. Vi är inte så väl förberedda, men vaddå, det är ju ingen som har sett ett luciatåg förut så de har inget att jämföra med. :)

Vilken morgon...

I morse när Emma hade gått iväg till bussen kom hon hem igen efter fem minuter och nästan grät, det regnade och var så blåsigt så hon inte kunde andas...
Hela morgonen blev hastigt omplanerad, Johannes fick agera chaufför i ovädret innan han kom iväg till jobbet, först åt Emma och sedan körde han ett varv med mig, Jared och Victoria när jag lämnade Jared i skolan och så släppte vi av Victoria i hennes skola innan vi körde hem igen och Johannes plockade upp Jennifer som inte började skolan förrän vid nio, därför kunde hon passa Diana så vi slapp ta med henne på morgonen. Sedan kom han äntligen iväg till jobbet, tre kvart senare än planerat.

Nu ska jag fortsätta med julkortstillverkningen, men först kommer en bild på vår julkortsupphängning, det är lite glest där, men jag hoppas att det kommer fler kort snart...

Full fart!

Igår kväll skrev jag min franska-tenta,  och idag på förmiddagen gick jag ner till stan och fikade och skrev julkort på franska hos en väninna, sedan en snabb runda på stan för att köpa presenter till Jared och Victorias fröknar, och en sväng till posten för att köpa massa frimärken innan det var dags att ta bussen hem (i regnet...) för att hämta Jared i skolan och lämna julklappen till hans fröken. Hon är nämligen ledig på fredagar, annars är ju sista skoldagen imorgon, men då har Jared "andra fröken", och det var ju den vanliga fröken som skulle få paket, så klart.  

Här är ju ingen klassinsamling till fröknarna som det brukar vara i Sverige, utan det är var och en för sig själv. Jareds fröken fick en ask choklad från Jeff de Bruges, och Victorias fröken ska få en blomma. 

Nu har jag vässat mina slöa skärblad med aluminiumfolie så även om de inte är perfekta funkar de bra, så nu är det dags för julkortsverkstad! Det finns fortfarande hopp om att få iväg julkorten i tid...

En vecka till jul!

Ja, nu tror ni väl att jag har blivit helt snurrig, men vi har bestämt oss för att fira jul här den 21:e eftersom vi åker till Sverige den 22:e, och vi kan inte ta med alla julklappar på flyget... Så det blir jul tre gånger i år,  med stockholmssläkten den 24:e och med dem i Bergkvara den 26:e.

Bara idag har Cora 25% rabatt på lego och dessutom 10% på valfri annan sak, så Johannes och jag åkte dit igår kväll och "rekade" och så åkte jag dit i morse så fort de öppnade, för en av grejorna vi spanade på fanns det bara två av.

Det som står högst på Victorias önskelista verkar tyvärr vara slutsålt i hela Frankrike, synd att vi inte var på hugget i början av november, men så är det... Jag ska kolla nätbutiker i Sverige också, så vi har inte gett upp hoppet än.

Annars börjar julklappsshoppandet bli klart nu, det är skönt att slippa kaoset från förra julen, när vi kasade runt i snöblask på sommardäck dan innan jul eftersom de vinterdäcken som vi behövde var slut överallt... Nu är vinterdäcken redan på, innan snön hittade hit. Härligt.  :)

Lucia

Just nu lyssnar jag på Luciamorgon på SVT Play. Så vackert! Det vore ingen riktig luciadag utan det...

Årets julgran

Igår tog vi fram och klädde granen. Så här ser årets upplaga ut, så här på morgonkvisten.

Konstigt hur olika det blir med olika inställningar i kameran, det första kortet är taget på autoläget men utan blixt, och det andra på inställningen "candlelight". Jag tror att verkligheten ligger lite mitt emellan.

Dags att sätta fart, sista skolveckan innan jul nu... De slutar redan på fredag, men så börjar de igen redan den 3/1...

Julstad

Jag har scrappat lite, men inte är det julkort, för mina skärblad är helt slut, det blir bara fransigt och fult när jag skär. Och inte har jag hittat någon som säljer refillblad till min skärmaskin heller, så det känns lite trist. Det börjar bli lite bråttom nu...

Men, jag har klippt och klistrat en liten stad i papper, och nu bor den så fint i vår bokhylla. Tadaa!

Egentligen är det en paketkalender, men det är inget i paketen, kanske nästa år.

Regn, regn, regn...

I måndags när Jared skulle till skolan regnade det. Suck, tänkte jag, men insåg sedan att det faktiskt bara har regnat fyra skoldagar på hela terminen, så det var väl inte så mycket att klaga över. Men nu har det regnat hela veckan, och det börjar bli lite långtråkigt. Dessvärre säger väderprognoserna att det ska regna i två veckor till. Synd att det inte är 10 grader kallare, då hade det varit vitt och fint här nu...

Men jag bakade väldigt goda lussekatter igår, så visst finns det julstämning trots att det ser ut som höst ute.

Hoppas att ni får en bra dag!

Språkförbistring...

Förra julen köpte jag en burk bikarbonat i en specialaffär (där jag även hittade saffran för det fruktansvärda priset 10€/g). Och jag har använt den sedan dess när jag har bakat något där det står bikarbonat i receptet. (Logiskt, va? Det är väl så de flesta gör...)

Häromdagen när jag var och handlade spanade jag efter bikarbonat i kryddhyllan eftersom min burk nästan var slut, och jag hittade till slut en jätteburk på 400g för drygt 2€. Jag var lite tveksam till om det var rätt bikarbonat för den hette inte riktigt likadant som min gamla burk (som var mycket mindre och dyrare), men jag köpte den ändå och tänkte att jag får väl slå upp och kolla så det är rätt. Det står Bicarbonate de sodium på den ena och Bicarbonate d'ammonium på den andra.

Nu har jag slagit upp det på google translate, och sedan jämfört översättningarna med wikipedia, och det visar sig att min gamla bikarbonat var hjorthornssalt, även kallat ammoniumbikarbonat, och den nya är bikarbonat, även kallat natriumbikarbonat. Jaha. Vad ska jag säga om detta? Det funkar utmärkt att byta ut bikarbonat mot samma mängd hjorthornssalt, kakorna blir lika bra.
Men jag känner mig ändå lurad.

Bondgård mitt i stan

Diana och jag gick ner till stan i morse när vi hade lämnat av Victoria och Jared i deras skolor. Jag hade ett par ärenden att göra, och eftersom det är julmarknad en hel månad ser det lite annorlunda ut nu, bland annat är det en isrink där det brukar vara parkeringsplatser vid ett torg.

Strax bredvid isrinken (och mitt emot affären jag var på väg till) var det en liten inhägnad med ett antal höns av olika slag, några änder, fyra getter och rätt många kaniner i olika storlekar och färger. Diana blev helt lycklig när hon såg djuren, hon hoppade ur vagnen och ville att jag skulle lyfta in henne. Det gjorde jag naturligtvis inte, men hon sprang där fram och tillbaka och tittade på alla djuren en lång stund innan vi kunde gå vidare.

Jag gick in i den nya Bio-affären som jag nämnde igår, och jag fick hjälp att hitta mélasse, men det såg inte ut som sirap. Den var nästan svart och såg knappt flytande ut alls... Så det blir nog inga mer pepparkakor bakade här i år. Den halva satsen som jag gjorde igår räckte lika länge som barnen hade lust att hålla på och baka, så det var ju precis lagom.

Dags för pepparkakor!

I eftermiddag ska vi baka pepparkakor här hemma, så idag delar jag med mig av mitt bästa pepparkaksrecept. Det bästa med det här receptet är att man bara blandar ihop allting och bakar pepparkakor genast, degen ska alltså inte vila innan. Det är en smidig och lättarbetad deg och pepparkakorna blir goda och fina.

Eftersom mitt förråd av sirap börjar sina gör vi nog bara en halv sats, jag kanske kommer på nåt mer jag behöver sirap till, och hittills har jag inte hittat  sirap här, även om det ska finnas.
Det öppnade en ny "bio"-butik i stan häromveckan, jag ska gå dit och kolla när jag hinner, de andra jag har frågat i har inte haft någon mélasse hemma. Men även en halv sats pepparkakor räcker rätt länge...

Drottning Astrids pepparkakor
200-300 st

3 dl sirap
3 1/2 dl socker
1 msk kanel
1 msk ingefära
1 msk nejlikor
1 msk malda pomeransskal
1 1/2 msk bikarbonat
300 g smör
2 ägg ca 1 1/4 kg vetemjöl

(Jag brukar byta ut kryddorna mot samma mängd färdig pepparkakskrydda.)

Blanda sirap, socker och kryddor i en kastrull. Sjud upp och rör ner bikarbonatet när blandningen kokar.
Häll blandningen i en bunke och tillsätt smöret. Låt det smälta och blanda ner ägg och mjöl.
Arbeta degen smidig och baka ut den medan den fortfarande är ljummen.
Kavla ut degen och ta ut kakorna med mått.
Grädda i ugn, 175 grader, ca 8-10 minuter.

Receptet hittade jag på Dansukkers hemsida 2005.

6:e december

Idag visar jag min favoritjuldekoration, en tavla som jag sydde för ett par år sedan. jag tycker så mycket om den för att den visar vad julen egentligen handlar om, inte bara massa paket och god mat utan Jesu födelse. Det är verkligen den största gåvan.

Kram på er!

5:te december

Bara två skolveckor kvar innan jul... Här går det undan...
I eftermiddag ska Victorias klass åka skridskor på fejk-isbanan mitt i stan och imorgon ska de gå på julmarknaden tillsammans med en schweizisk klass som kommer och hälsar på dem. Spännande.

Jag har köpt en julkrubba, äntligen. De är inte så vanliga här, så förra året hittade jag ingen, men en snäll kvinna i kyrkan gav mig en uppsättning "gubbar", fast inget stall, så jag blev glad när jag hittade ett fint stall häromveckan (utan snö, det verkar vara trend med snöiga krubbor i år?), det gjorde inget att de medföljande figurerna var fula, för jag har ju redan fina nu. :)
Kvinnan jag fick "gubbarna" av förra året bjöd hem oss och visade sin samling krubbor; hon hade 18 olika varianter på krubbor! Hennes mormor var från Malta och där är det tydligen en stor tradition att ha fina julkrubbor, så några figurer var ärvda från henne. I södra Frankrike är det vanligt med renässansklädda gubbar, och hon hade också en del zigenar-klädda figurer. Och en pytteliten Maria-Josef-Jesus-staty i metall, bara 2-3 cm hög. Hela hennes vardagsrum var fullt av krubbor och "heliga familjen" som de kallas här.

Barnen klagade förra veckan att krubban var tom, men jag sa att det är väl ingen som har hunnit dit än? Fast nu har jag ställt in djuren i alla fall.

Recycling

Vi återanvänder förra årets adventsljus i år. De brann så lite så det syns knappt... Och jag tycker att de är så fina.

3:dje december

Gissa om grannarna förstår att vi inte är fransmän när de ser vår ytterdörr? Fast det vet säkert alla redan. :)

Idag ska vi göra julgott i kyrkan, det finns inga mängder av julgodis/julkakor-traditioner här på samma sätt som i Sverige, så jag ska lära dem lite smått och gott vi inte kan leva utan till jul, och de ska visa mig hur man gör små julkakor från Alsace (de liknar pepparkakor) och hur man gör en bûche (- en trädstam? nej det är en smarrig rulltårta helt i choklad...)

2:a december

Min nya jultavla blev klar i tid för att hinna hänga på väggen hela december. Jag har sytt den efter ett mönster i en fransk lapptäckstidning, jag är mycket imponerad att jag redde ut det.
Men naturligtvis kan jag ju aldrig göra precis som det står, jag har ändrat storlekar, tyger och quiltning, men man kan ändå se vilket mönster jag har följt...

Efter att jag visade Jared datumen på vår kalender fattade han konceptet med paketkalendern också, och i morse när han vaknade sa han "Nu ska jag öppna två. Imorgon är det lördag, då är skolan stängd och jag ska öppna tre."
En stor överraskning för mig var att Jareds kalender inte var "no assembly required" som det stod på Dianas, det trodde jag var självklart...

När han öppnade första luckan såg vi en påse med massor av leksaker i, och jag sa "hoppsan, jag glömde en sak, vänta lite..." och så öppnade jag lådan och tog fram en bruksanvisning och en massa kartongbitar som skulle vikas och läggas i ordning så det blev fack av det, och därefter fick jag lägga alla sakerna på rätt plats.
Det fanns dessutom en liten stadsmiljö som skulle vikas och fixas, som en bakgrund till alla sakerna. Igår fick han en stor snöhög och idag en bensinmack som vi snabbt satte ihop innan vi gick till skolan, verkligen rejäla grejor i hans kalender.

Diana fick en häst igår, den åt både yoghurt och spaghetti under eftermiddagen och kvällen, tur att den är lätt att tvätta av...

1:a december

Jaha, nu närmar sig julen på riktigt. För första gången nånsin har jag köpt färdiga kalendrar till barnen istället för att göra egna paketkalendrar. De stora fick välja själva, Emma tog en legovariant och både Jennifer och Victoria valde en Milka-kalender. Alla tre var lika nöjda när de kom nerför trappan i morse och hade öppnat första luckan. De fick varsin snögubbe, i lego eller choklad.

Jag har köpt kalendrar till Jared och Diana också, men de har jag inte visat än, det var tillräckligt stressigt att komma iväg med honom till skolan i morse ändå, utan att distraheras av paket... De har aldrig haft paketkalendrar förut, så det kräver väl lite förklaring också. Dianas kalender är en Playmobil med hästar och sånt och Jareds har färdiga små "jobbarbilar" (grävmaskin, truckar mm) med tillbehör. Det blir spännande att se hur de reder ut konceptet med paketkalender.
Jag tror att jag ska lägga dem högt upp på en hylla, för säkerhets skull...

Lunchkalas

Det har vi haft idag. Jared fyller fyra år och eftersom vi inte trodde att han skulle komma iväg till skolan om vi grattade med paket på morgonen, och det skulle bli för sent ikväll eftersom Jennifer har engelskateater efter skolan, så bestämde vi oss för att ha ett lunchkalas. Jag skrev lappar att Jennifer och Emma inte skulle äta i matsalen idag, och Johannes kom hem från jobbet och så firade vi med tårta och sång och paket. Jaja, lunch också förstås, men det var ju inte det viktigaste...
Jared och jag bakade kanelbullar igår som han tog med till skolan idag, och när jag hämtade honom sa fröken "super brioche!" och ögonen lyste. En av assistenterna sa också att det var jättegott och hon sa också att Jared hade varit så nöjd och glad idag. Roligt att höra. Dessutom hade skolkorten kommit, och han var så fin.
Jared sa att de hade sjungit för honom och han hade fått blåsa ljus. När jag frågade hur många ljus det var sa han "un, deux, trois, quatre".
Verktygsbänken var nog den bästa presenten, särskilt med borren som går på batteri...

Min senaste franskaläxa och allmän uppdatering...

Jag insåg att det var länge sedan jag skrev nåt här när jag såg att det senaste inlägget var med pastagratängen Jennifer gjorde, vi har hunnit laga den en gång till redan...

Här kommer min senaste franskaläxa, om ni är nyfikna:

L’automne

J’aime l’automne

J’aime les couleurs

J’aime le vert, le jaune, l’orange et le brun

J’aime les feuilles qui tombent sur la terre

J’aime les citrouilles dans ma fenêtre

J’aime le vent, et j’aime la pluie

Et j’aime que Noël se rapproche

Tjusigt va? Min lärare sa att jag var en riktig poet, men läxan var ju att skriva en dikt, så då har man väl inget val... Om er franska är lite ringrostig får väl google hjälpa er, men det blir inte lika tjusigt då.

I övrigt har det varit förkylt här på alla håll de senaste veckorna, Jared och Diana har hunnit vara sjuka i två vändor, suck, men nu är det bara lite hosta kvar...

Jennifer, Emma, Victoria och jag åkte en liten tur till Schweiz i månadsskiftet, vi hade jättetrevligt men fastnade i rusningstrafiken och tillbringade tre kvart i stort sett stillastående i en tunnel i Basel, och jag säger bara att dit ska vi i alla fall inte flytta... 

Anledningen till resan var en stavsprimäraktivitet, och det var ca 25 barn mellan 8-12 år som var där. Temat var templet och de fick göra vars en liten tempeltårta, klipp-och-klistra ett tempel som var något större än en tändsticksask och lära sig mera om templet i Bern i synnerhet men även om våra tempel i allmänhet.

Jared är fortfarande inte så förtjust i att gå till skolan, men han gör det utan protester, och hans fröken säger att han inte är ledsen när han är där, och det är ju bra. Han pratar fortfarande inte franska, så jag vet inte hur han bär sig åt för att kommunicera, men han kan en hel del ord på franska när vi tittar i böcker vi har här hemma. Han kan räkna till 39 på franska, och nästan utan hjälp till 100 på svenska, och dessutom till tio på engelska, eftersom han gillar att boxas på Wii: ...eight, nine, ten, dingdingding: Knockout! :)

Dessutom kan han läsa siffror, han brukar kolla på husnumren när vi går till skolan, och i kyrkan satt han och bläddrade i psalmboken för nån månad sedan och sa numren: sex, åtta, fjorton, 21, 23, 25... när han hade kommit så långt var jag tvungen att kolla om det stämde och han sa verkligen de siffror som han såg! Han fortsatte upp till sextio nånting innan han tröttnade och slog ihop boken, jag visste inte ens att han kunde räkna så långt, och verkligen inte att han kunde läsa siffrorna! Jag visade en gång med ett sifferpussel hur det funkar när man sätter ihop siffrorna till tiotal, men då räknade vi bara upp till 29, och det var i somras... Jag är en mycket imponerad mamma.  :)

Tänk att han fyller fyra om en vecka, min lille kille... 

Fredagslugnet...

Nej, det har vi inte sett mycket av här, men det går ändå. :)

När jag frågade Jennifer vad hon ville ha till middag svarade hon naturligtvis "pasta", och då sa jag att hon kunde få laga maten själv. Det ville hon gärna, och plockade fram sin iPhone och klickade på Arla-appen och letade fram nåt gott. Teknikens under...
Hon valde det här receptet på Gratinerad köttfärspasta, och det blev jättegott.

Nu tittar alla på film; Percy Jackson för de stora och Lilo & Stitch för de små. Tilltugg har de så det räcker och blir över: Vi var på halloweenfest igår, och de 28 barnen fick knacka på på fem dörrar (utomhus men på samma gård, det var ju inte rätt dag att knacka på hos främlingar igår) tills allt godis var utdelat. De stora sprang fortast och trängdes mest och fick alltså mest välfyllda påsar, men so what, deras magar rymmer ju mer också.

Jag tror att jag ska stänga ner datorn och bläddra lite i de båda tidningar jag köpte förra veckan men inte har hunnit titta i än: Le monde du Scrap och Patchwork Noël (scrapbooking resp. lappteknik med jultema, om er franska är lite ringrostig).
Inspiration är alltid trevligt, och det är ju bra att plugga lite franska, eller hur?

Annorlunda: Gatunamn

Inte bara busshållplatserna har ovanliga namn, även gatunamnen är annorlunda jämfört med i Sverige. Jag tycker att vi har en ganska så lång gatuadress:

Men det finns andra här i närheten som har det värre:

Väldigt många gator är namngivna efter personer, och ibland blir man lite mera allmänbildad av att läsa på skyltarna. Ibland flinar man bara, för att hjärnan gör roliga associationer: mauvais=elak, bois=skog, bourg=stad.

 Det finns en gata här i stan som heter "Faubourg de Besançon", vilket betyder "Förort till Besançon", men den staden är åtta mil härifrån, så det är väl konstigt?

Förresten har vi höstlov nu, 1½ vecka, mycket behagligt. Och om man handlar på Cora idag får man tredubbla samlarkort, så dit ska jag i eftermiddag. Nu saknas det bara sju kort för att få en full bok, så det verkar ju inte helt omöjligt att lyckas...

EDIT: Nu har jag handlat... vi fick 105 paket med samlarkort (5 kort i varje paket) och inte ett enda som vi inte redan hade... :(
Nån av tjejerna sa att de har säkert inte tryckt upp alla korten, bara för att ingen ska få en hel bok, men det tror jag väl inte.

Tänkvärt, eller hur?

Allteftersom mina barn blir äldre och jag inte alltid blir visare av mig själv, uppskattar jag mer och mer att läsa andras visdomsord. Till exempel detta:

Learning your child's love language

Jag undrar vem jag ska utföra experiment på? :-)

Annorlunda: Busshållplatser

Alltså inte själva hållplatserna/kurerna, de ser väl ut ungefär som i Sverige, utan namnen på dem...
När jag körde hem med Victoria efter ridskolan idag flinade jag som vanligt för mig själv när vi körde förbi dessa tre hållplatser som ligger i rad:
Résistance
Liberté
Lingerie

För den som inte kan gissa så betyder de: motstånd, frihet och underkläder. Jag har aldrig sett sådana namn på busshållplatser i Sverige. Har ni?

Hektisk vecka...

Jag har varit så flitig senaste veckan så det är inte klokt, det är därför jag inte har hunnit sitta vid datorn.

Jag har sytt höstiga gardiner till vardagsrummet, jag har sytt en ny höstig duk till köksbordet och även ett par pumpor att ha i fönstren. Det var jättekul, så jag ska nog sy några till. Och det är mycket bättre än blommor, eftersom Jared och Diana gärna pillar på allt, och några tygpumpor som far i golvet gör ju ingenting... 

Jag tänkte passa på att dela med mig av ett favoritrecept på soppa, nu när det är höst och kallt och ruggigt ute:

Het kycklingsoppa 

(räcker gott och väl till två mycket hungriga vuxna, mina barn vågar inte smaka sånt här)

Ingredienser:

1 stor kycklingfilé

1 liten lök

1-2 msk smör att steka i 

1 msk curry

1 litet äpple

1 burk krossade tomater, 400g

1 1/4 dl crème fraîche

1/2 dl vatten

1 grönsaksbuljongtärning

en nypa socker

1/2 tsk salt

1/2 krm svartpeppar

lite cayennepeppar

Crème fraîche till servering, och gärna vitlökskrutonger. 

Gör så här:

Strimla kycklingen, skala och finhacka löken. Fräs det i smör och curry i en gryta. 

Skala äpplet och tärna det fint, lägg i det i grytan när kycklingen börjar bli färdig.

Mixa tomaterna och häll i grytan tillsammans med crème fraîche, vatten och buljongtärning. 

Koka några minuter och smaka av med socker, salt, svartpeppar och cayennepeppar.

Toppa med en klick crème fraîche och gärna vitlökskrutonger när du hällt upp soppan i tallrikarna.

Mums!

Nu har det gått ett år...

...sedan jag skaffade bloggen. Och ett och ett halvt år sedan vi flyttade hit, alltså halvtid redan. Jag hade nog trott att min franska skulle vara bättre vid det här laget, men jag har väl inte övat så flitigt som jag borde, antar jag. Nu går jag en nybörjarkurs på distans via högskolan i Dalarna, och hittills går det bra, men det borde det ju, jag är ju faktiskt ingen äkta nybörjare.
Jag har fortfarande en massa "annorlunda-saker" att skriva om, det dyker upp nya konstigheter jämt och ständigt i det här landet.

Till exempel när Emma var sjuk för ett par veckor sedan och vi gick till farbror doktorn eftersom hon aldrig blev riktigt bra. Läkaren sa att hon behövde göra ett blodprov, och det var ju inget konstigt med det, men sedan sa han att vi skulle åka till laboratoriet i stan och göra det, och sedan komma tillbaka nästa dag när han fått resultaten. Va? Ursäkta, ska vi åka till ett laboratorium i stan, kan vi inte göra ett blodprov här? Nej, det går inte, men jag kan ringa en sjuksköterska som kommer hem till er om det blir enklare, sa läkaren och lyfte luren och pratade lite kort innan han la på och sa att sköterskan kommer hem till er om en liten stund, vi ses igen imorgon förmiddag. Jag tror inte att det finns några vårdcentraler här, inte i vår stad i alla fall, här jobbar alla läkare ensamma.
Något förvirrad gick jag hem igen med Emma och Diana och efter en kvart kom det en sjuksköterska och knackade på. Det var otroligt smidigt att slippa åka in till stan, leta efter en parkeringsplats, hitta laboratoriet, vänta på vår tur (det är "drop-in" där), hålla reda på Diana och allting... Nu satte jag Diana framför TV:n med en film, Emma satt bekvämt i soffan och sköterskan gjorde sitt jobb utan något strul. Så smidigt.
Sju euro och tre cent kostade det, och 2/3 får man tillbaka från socialförsäkringen om man skickar in kvittot, så är det med all läkarvård (även tandläkare) och mediciner. Att gå till läkaren (och tandläkaren) kostar 23€, förresten. Glasögon vet jag också att man får tillbaka pengar på, men jag vet inte om det är samma procentsats. Många har en privat försäkring som ersätter resten också, så i praktiken blir all vård gratis. Johannes jobb betalar den extraförsäkringen för vår familj, mycket trevligt.
Nästa dag kom provresultaten på posten, tillsammans med en räkning på 34€, och vi gick tillbaka till doktorn och fick ett recept på antibiotika som vi hämtade ut på närmaste apotek. Det kostade 67 cent, jag trodde att jag hörde fel... 67 cent? Men ja, så var det.

Medicin är billigt i det här landet, ett paket huvudvärkstabletter kostar mindre än 2€. Men de har ingen motsvarighet till de här barnalvedonen som smälter på tungan, tyvärr. Vuxenvariant finns det här, och den är mycket godare än de svenska. Fördelen är att man inte behöver leta rätt på ett glas vatten att skölja ner tabletten med, och det är lätt för barnen när de inte behöver svälja piller, eller dricka äcklig medicin... Till och med Jared kan gå med på att slicka på en sån om han är sjuk. Nu är vi inne på vårt sista paket, så snart blir det till att be någon skicka fler, om man får skicka mediciner på posten?

Är man fåfäng blir man blöt...

Regnet som skulle kommit redan igår eftermiddag behagade dyka upp när Diana och jag var på apoteket för en stund sedan... Eftersom det var kallt idag tog jag en jacka, men inte min gamla trista vindjacka, utan denna som jag köpte förra året. När vi gick hem i regnet önskade jag att jag hade haft den andra, eftersom den har en luva...
Men jag var väldigt glad att Diana hade sin nya jacka på sig, eftersom hon först bara ville ha en fleecekofta. Nu var hon väl påklädd med regntät jacka (med bra luva) och till och med en filt om benen, så hon blev inte så blöt, som tur var.
Jag var också glad att jag inte lät fåfängan vinna helt, för jag satte inte på mig mina nya skor som jag köpte för en månad sedan men inte har fått använda än eftersom vi har haft sommarvärme tills igår. Jag har inte impregnerat skorna, så de hade nog sett rätt så ledsna ut efter en kvarts promenad i ösregn...

Snart är det dags att klä på sig igen och ge sig ut i regnet för att hämta Jared i skolan. Synd att vi inte har något regnskydd till tvillingvagnen, men tur att jag hittade det som är till den andra vagnen. Och tur att jag köpte ett par nya stövlar till Jared när jag handlade i förrgår. Hoppas bara att han vill sätta på sig dem...
Han blir säkert glad över att äntligen få använda sitt paraply som han köpte när vi var på Apberget i våras, det har inte regnat sedan dess, i alla fall inte när han har varit ute...

Ingen vinst idag...

Om någon tyckte det var intressant med min samlarbok kan jag meddela att idag när jag handlade på Cora fick jag 32 paket med klistermärken! Och av dem var det inte ett enda klistermärke som vi inte redan hade... Det saknas fortfarande 27. Vi har en enorm hög med dubletter...
Och idag såg jag att om man kommer in och visar upp en full bok kan man vinna en resa till Paris och biljetter till smygpremiären av "Mästerkatten i stövlar". Ännu en anledning att handla sin mat på Cora. :)

Trist prognos...

Det verkar som att sommaren får ett tvärt slut här nu, det härliga vädret med 23 grader och strålande sol som vi har haft i flera veckor byts ut mot kyla och regn... Blä. Men det är ju faktiskt oktober, så jag ska väl inte klaga egentligen.

Underbar dag!

Sitter här i solskenet på balkongen och lyssnar på kyrkans
generalkonferens medan Jared och Diana leker bredvid mig. Det har varit mycket upplyftande och inspirerande tal och musik under helgen och jag är verkligen tacksam för möjligheten att vara med om detta utan att behöva åka till Utah...

Igår när jag körde hem från Mulhouse efter att ha deltagit i utsändningarna där läste jag på en informationstavla över vägen "Vitesse..." (det betyder fart eller hastighet) och sedan stod det under nåt som fritt översatt betyder ungefär
"ta dig tid att leva".
Ganska djupt för att komma från den franska motsvarigheten till Vägverket. :)

Att leka med maten

Jared har ätit lite ovanligt ensidigt de senaste dagarna, så idag när han fyllde tallriken med en hel stor riven morot blev jag glad. Han satt och plattade och fixade en lång stund och sedan sa han "Den är inte färdig, jag behöver mera morötter". Jag undrade förstås vad det var han gjorde, det såg ungefär ut som gamla sparbankseken, men med stammen för långt åt höger. "Är det ett träd?"
"Det är en gubbe, men den har inget huvud" svarade han då, och tyckte att jag skulle hämta mera rivna morötter.
Tja, ingen annan hade ju fått några morötter, så varför inte, tänkte jag och fixade en stor riven morot till. Han tog lite morötter till ett huvud, lite mera till det andra benet (det var därför det var lite assymetriskt - han hade bara ett ben), och så till fötterna. Sedan kom han på att det saknades händer, men då var det slut i skålen igen, och slut i kylskåpet också, men jag visade att fötterna var rätt tjocka, så vi kunde ta lite därifrån för att göra händer, och till slut var gubben färdig.

När jag tyckte att han skulle äta upp den ville han inte det, han ville spara den, så klart. Men jag förklarade att vi skulle ställa tallriken i diskmaskinen snart, och det gick ju inte med alla morötterna på... Vi kanske kunde ta kort på gubben och sedan kunde han äta upp den? Det gick alldeles utmärkt, och han åt faktiskt upp alltihop, det trodde jag inte...

Här har ni morotsgubben, det kanske kräver lite fantasi för att se att det är en gubbe, men Jared pekade ut alla kroppsdelar i takt med att han åt upp dem: först huvudet, sedan halsen, magen, vänstra handen och armen, samma ben och så den foten, sedan höger fot, ben, arm och hand. Sedan var han mätt.
Nåja, han har i alla fall fått ordentligt med vitaminer och fibrer i sig idag... resten av näringsämnena tar vi vid annat tillfälle...

Man ska inte klaga...

Förra veckan när en av mina bröder ringde klagade jag lite över att mina tre äldsta barn var "diffust sjuka". Ni vet, de klagar över ont i magen, de har liiite feber och är allmänt hängiga... tillräckligt för att inte orka iväg till skolan på morgonen, men så är det full fart hemma resten av dagen.
Men jag skulle nog inte ha sagt något, för denna veckan har jag haft barn som har varit sjuka på riktigt. Jared hade hög feber, Emma jätteont i halsen och Diana har ont i halsen och snorar massor... Men idag är alla i skolan igen och bara jag och Diana är hemma. Hon sitter här och tittar på Monsters vs. Aliens, och hostar och snorar, stackarn. Idag var första gången hon inte blev hysteriskt ledsen när vi hade lämnat Jared i skolan och började gå hem igen, antagligen för att hon är sjuk och bara ville hem och titta färdigt på filmen...

Nån som samlat på fotbollskort o sånt?

Sedan slutet av augusti och till och med november ut får man, alldeles gratis, samlarklistermärken från Dreamworks när man går och handlar på Cora, vilket är vår favoritstormarknad. För varje 30€ man spenderar får man ett paket med fem klistermärken i, och för vissa produkter får man 1-3 paket extra, beroende på vad som är veckans kampanj. Och så får man en fin bok att klistra in allting i. Det finns massor av information om olika djur i boken, tex ett uppslag om katter, och så får man klistra in några "Puss in Boots" klistermärken där, osv. Ni fattar va?

I alla fall, idag fick man dubbelt upp av de här paketen när man handlade, så medan Victoria var på ridskolan passade jag på att handla, och särskilt av veckans kampanjvaror, förstås. När jag betalade frågade kassörskan om jag ville ha klistermärken till mina barn, och när jag svarade ja tittade hon på kvittot (det är automatisk uträkning av hur många paket man får) och sa "vingt-deux". För er som inte kan franska betyder det tjugotvå! Alltså 110 klistermärken eftersom det är fem i varje paket.
Totalt finns det 112 olika klistermärken i boken, och eftersom vi är en stor familj och handlar en hel del så har vi klistrat in en hel del redan.
När maten var inplockad och vi hade sorterat alla klistermärkena visade det sig att det, av dagens 110 klistermärken, fanns hela FEM som vi inte redan hade... Suck. Vi saknar 31 för att få en full bok, och det vill man ju ha, så klart. Tur att de är gratis, annars hade man kunnat bli fattig på det här.

Men fotbollskort höll ju folk på och bytte med varandra, jag har inte hört talas om att barnen byter de här korten med varandra, tyvärr, vi har en rätt rejäl hög med extrakort nu, och större lär den bli, vi är ju inte ens halvvägs i kampanjen.

Som extra bonus finns det en tävlingskod i varje paket, och skriver man in den på internet kan man vinna ett Xbox360 med Kinect, de lottar ut fyra varje vecka. Det skulle ju inte sitta fel med en sån. :)

Ett gott skratt förlänger livet, eller hur?

Jag vet att det var lite dystert i mitt förra inlägg, men nu ska ni få anledning att skratta, om ni följer den här länken: Now That's Funny.
Det finns så mycket att oroa sig för, eller bryta ihop över, varje dag. Men om man har glimten i ögat och lär sig att vara positiv så blir allting så mycket lättare. Visst är det så?

Så i morse, tio minuter innan vi skulle åka till kyrkan, när Jared helt utan förvarning kräktes välling över sig och hela köksgolvet bröt jag inte ihop. Stackarn, han är jättefebrig, och kan alltså inte gå till skolan imorgon, han som just har börjat vänja sig vid sina nya rutiner och lära sig hur det funkar där. Extra trist är att jag skulle träffa en ny väninna imorgon förmiddag, nu fick jag ställa in det. Trevligt är att jag slipper gå ut i ösregnet som de har lovat vi ska ha imorgon...

Inte heller bröt jag ihop senare idag när en av mina favoritkjolar fick ett stort hål i baken för att en nit på stolen jag satt på var dåligt ditsatt och gjorde en reva. Kjolen är trots allt närmare 15 år gammal, och jag borde kunna sy en ny utan större problem. Jag ska bara ta mig tid att göra det...

Och när jag hittade ovanstående artikel igen (jag läste den för ett par månader sedan), så skrattade jag minst lika mycket som förra gången jag läste den. Det kallar jag att ha rätt attityd till livet. Jag tror att jag måste börja skratta mera.

När Diana ritade på vår nya tapet igår (med en bläckpenna som jag hade lagt åt sidan tillfälligt eftersom jag höll på att skriva dagens inköpslista) var det inte nära till skrattet...
Men när hon senare gick runt och sa "Vad har du gjort?! Det var inte så bra..." med en barsk liten röst och gick till Johannes och sa "Man får inte rita på väggen! Diana måste säga förlåt, pappa." Då flinade jag lite, i alla fall.

Hur?

Hur ska man orka?
Hur ska man räcka till?
Hur ska man klara av allt?

Det suckade jag över för en stund sedan, och tänkte att en av de få saker som får mig att fundera över om vi verkligen ska bo här i Frankrike är skolan. Det är så långa dagar och så mycket läxor, och när franska inte ens är barnens första språk är det jättetufft.

Emma satt tre timmar med läxorna i måndags, och Victoria har suttit och skrivit av en text i en skrivbok - bara en A5-sida - i 1 1/2 timme, och använt lika mycket tippex som bläck, eftersom man inte använder blyertspennor i franska skolor och dessutom måste skriva en krusidullig skrivstil. Båda satt mer eller mindre och grät på slutet.

Nu när jag satte på datorn för att kolla mejlen hade jag fått bland annat detta:
Balancing motherhood in real life
Bra skrivet och tänkvärt. Det går nog att orka/räcka till/klara av allt, bara man gör det lite i taget. Eller vad tror ni?

Här är det dags att stänga av datorn och se till att barnen kommer i säng. Johannes fick plötsligt ge sig av till Tyskland för ett par timmar sedan, hoppas att allt går bra och att han kommer hem i morgon kväll och inte på lördag...

Så smart man kan vara...

I morse när Jared skulle klä på sig ville han inte ha sina tisdagskalsonger, han ville ha sina onsdagskalsonger. (Jag köpte ett paket kalsonger med alla veckodagar på för ett tag sedan.) För då är skolan stängd. Smart kille, va?

Tyvärr funkade det inte, det var skola i alla fall, för det är ju ändå tisdag, oavsett vad det står på kalsongerna... Tur att jag hade varit superpedagogisk och markerat alla skoldagar med grönt på kalendern, då kunde jag ju visa att det var skoldag idag.

Han var inte ledsen när jag lämnade honom idag, men han var arg när vi skulle gå hem, för någon, fröken antar jag, hade laminerat en liten gul dinosaurie med hans namn och foto och hängt vid hans krok. "Ta bort den" klagade han en massa gånger, men fröken sa att den skulle vara där, konstigt att hon inte gav med sig, eller hur?  ;-)

Så, hur gick skolstarten?

Jodå, vi har överlevt, allihopa...
I måndags startade Jared kl 8.20, Victoria 8.30 och Emma 9.00. Jennifer var ledig och erbjöd sig att följa med Victoria, som faktiskt skulle vara kvar i samma skola, och det var Victoria nöjd med.
Johannes tog ledigt på förmiddagen så jag gick först med Jared till hans skola, maternelle, och stannade i några minuter innan jag sa att nu måste jag gå hem till Diana, och sedan kommer vi snart och hämtar dig när skolan är slut. Han var inte riktigt nöjd med det, men lekte vidare med legot.

Raskt hem och gå med Emma till college, där vi under uppropet såg alla hennes vänner hamna i andra klasser, och inte en enda fanns kvar när Emma ropades upp, i den sista av fem klasser i hennes årskull. Inte någon alls från hennes gamla klass hamnade i hennes klass. Inte ens en bråkig kille. Konstigt hur de fördelar folk.

När det var dags att hämta Jared (11.20) öppnade fröken dörren till korridoren och ropade upp några namn i taget, allteftersom hon såg barnens föräldrar. När hon sa "Jared" tittade jag in och när han såg mig började han gråta och sa "mammaaa" och så sprang han till mig och grät i min famn ett tag innan vi samlade ihop oss. Fröken sa att han hade gråtit mycket. Stackarn.

Vi fick en kontaktbok och där stod det lite saker man skulle ha med sig, så efter lunchen körde Jared och jag och handlade en stor grön pärm och två gröna askar med näsdukar. Grönt är hans älsklingsfärg. Tyvärr fanns det inga gröna innetofflor eller gröna målarförkläden i den affären, så det får vi ta en annan dag.

Så, på tisdagen när det var dags att gå till skolan var han ju inte så sugen, men jag visade på hans kalsonger och sa "titta, det står tuesday, det betyder tisdag och då är det skola. Och vi måste ju lämna din pärm och dina näsdukar". "Jaha", sa han, klädde på sig och gick. Jag stannade i två minuter, sedan stressade jag hem och gick med Jennifer till college. Hon började nämligen klockan nio.
Det var omkastning i klasserna och nya klassföreståndare, det verkar vara standard att man gör så varje år här, och Jennifer blev lite missnöjd när hon insåg att 16 ur hennes gamla klass fortfarande gick i hennes klass, men hennes kompisar som gick i parallellklasser förra året gjorde fortfarande det, så vad var vinsten med att blanda om? Fast när hon kom hem och visade sitt schema var hon jättenöjd, hon slutar vid lunch på fredagar, har flera sovmorgnar och går sällan till halv fem, som är den normala sluttiden.
Emma har en sovmorgon/vecka och slutar alltid halv fem. Fast hon är ju ledig på onsdagar, och då har Jennifer tre timmar på förmiddagen, det hör till när man blir äldre.

När jag hämtade Jared grät han igen när han såg mig, men fröken sa att det hade varit mycket bättre idag, och han berättade att han hade åkt rutschkana, det gjorde han inte på måndagen, när jag frågade då sa han "jag var ledsen", men nu hade han åkt och lekt, men inte ritat med en gul penna. Så klart, han gillar ju bara grönt. Så det berättade jag för fröken idag, att han älskar grönt.

Igår var alla utom Jennifer lediga, och idag var det kaos att komma iväg ordentligt, det var första gången jag var tvungen att ta med Diana på morgonen, och Victoria fick också gå med oss, eftersom det inte var någon annan hemma, och hon kan inte ens låsa vår dörr. Vi lämnade Victoria vid hennes skola, för två av hennes kompisar kom just, och gick vidare till Jareds skola. Diana sprang glatt in och stoppade armen i toaletten, suck, det är Diana i ett nötskal just nu...
Jared klädde av jacka och skor, men klädde på sig skorna igen när han insåg att Diana och jag inte skulle stanna. Han blev ledsen och grät och sa att han ville gå hem till Emma, till Jennifer, till pappa, men de är inte hemma, sa jag, Diana och jag kommer och hämtar dig om en liten stund, när skolan är slut. Så jag lämnade honom lite ledsen idag, det var hemskt, men i det här landet har man ingen inskolning, det är meningen att man bara ska gå.

Hela vägen hem satt Diana i vagnen och sa "Jared", och när vi kom hem och jag stängde dörren bröt hon ihop totalt, och hon sitter fortfarande på golvet och gråter "Jared"... Hon har kommit upp från garaget i alla fall (vi kör in vagnen det hållet), hon gick förbi mig och hämtade en napp för en stund sedan.  Jag har försökt muta med både bad och godis, men hon är inte lättmutad, den damen... Det är bara att vänta till det går över. Snart, hoppas jag.

Uppdatering: Diana slutade gråta, bad om välling och sov i 1 1/2 timme. Sedan var det dags att hämta Jared. Han grät inte så fort han såg mig, men när han kom fram till mig och fick en kram gjorde han det.  En liten förbättring?
Fröken sa att det hade gått bra idag, och Jared sa att han hade åkt rutschkana, och lekt med lego. Men han sa också att han hade varit ledsen. Hoppas att det går över snart. Även om han gråter mest så är han inte den enda som gråter när det är dags att bli hämtad, och det är kanske en liten tröst...

Att slösa bort sin tid...

Idag känns som en ovanligt seg dag. Det är sista dagen på sommarlovet, och det är inte direkt brist på saker som behöver göras innan dess, men brist på "ta mig i kragen och gör det!" Så istället har jag slösat bort en timme på att skaffa mig ett facebookkonto och försöka fatta lite hur det funkar där... Jag har alltid varit lite anti-facebook, men samtidigt är det väl smidigt att kunna ha lite koll på sina gamla bekanta...

Och nu när min granne flyttat till Kina och skriver långa mejl på franska (vilket tar mig en evighet att dechiffrera, men är mycket bra övning, och tur att det finns Google Translate, för ibland fattar jag fel...) och sedan lägger till "det finns foton på Facebook" kunde jag inte hålla mig längre.
Nu ska jag bara reda ut hur jag ska hitta henne där så kan jag se hur set ser ut där de bor...

Så, vad har vi att göra innan skolstarten som är så viktigt? Jo, Jennifer och Emma har fått vars en lång lista med skrivböcker och annat material som de måste ha, och trots att vi har varit i två affärer saknar vi fortfarande några saker.
Listorna med böcker till alla ämnen är jättespecificerade som tex: "24x32 cm, små rutor, 96 sidor". Och så behöver Emma gympakläder och Jennifer gympaskor.
Och Emma behöver ett telefonabonnemang, jag vill kunna nå henne om jag inte tycker att hon är hemma i tid, nu kommer de att få åka buss hem efter skolan eftersom grannen som flyttat till Kina förut var den som hämtade, och Johannes lämnade dem på morgonen.

Men Johannes är i Tyskland, och att ta med Jared och Diana på shoppingtur är något som gör mig svettig bara jag tänker på det... Så det blir nog i morgon när han är hemma igen och vi antingen blir två vuxna på shoppingrundan, eller vi kan dela upp oss så att en är hemma med dem som inte behöver handla något.

Men det där med att slösa bort sin tid, förresten. Det är lätt att man har för många saker på sin dagliga "att-göra-lista", och inte sällan missar man att göra de viktigaste först, så när kvällen kommer och man är för trött för att göra mera inser man att man har de viktigaste kvar, för att det inte prioriterades. Men det ska det bli ändring på här.
Jag har insett att om jag inte planerar mina dagar ordentligt och går upp i tid på morgonen finns det stor risk att allting blir pannkaka nu när Jared ska börja skolan, för plötsligt måste alla vara klara och utanför dörren redan innan åtta på morgonen om Jared ska hinna i tid till skolan. Hur ska det gå? Och en stressig morgon kommer inte att göra att Jared är på nåt vidare humör, och då blir det säkerligen inte bra med skolan... Så, på måndag börjar det nya livet med full fart. Önska mig lycka till. ;)

Annorlunda: Telefonvett

Alla fransmän svarar bara "allo?" när man ringer. Jag vet att det finns svenskar som gör det också, men jag tror ändå att de flesta svarar med för- eller efternamn, eller med företag/institutionsnamn.
Jag blir galen när jag tar mod till mig för att ringa någonstans och så får jag bara ett "allo?" i örat så jag inte ens vet om jag har ringt rätt!

Det hände häromdagen när jag ringde till farbror doktorn för att boka tid för Emma att äntligen få en spruta, för nu hade apoteket fått hem den rätta, om någon kommer ihåg att de hade läst fel på receptet förut...
Nu har hon fått sin spruta, i tisdags kväll, och hon hade så ont i armen igår att hon fick äta alvedon och ha armen i mitella och skriva med fel hand på franskaskolan.
Men så är hon ju lite ömtålig också, lilla Emma, som ändå är så stor att hon ska börja college på måndag...

Och sedan hände det igår igen när jag ringde till Jareds maternelle för att kolla när de börjar. Det var rektorn som svarade, men det visste ju inte jag eftersom hon bara sa "allo?". Suck. Men i alla fall så börjar de på måndag  klockan 8.20, ingen mjukstart här inte, och ingen inskolning heller för den delen...
Jag ska bara gå dit, säga "hej då" och gå hem och lämna honom med en massa fransmän och hoppas att han överlever och inte sitter och gråter i tre timmar tills jag får hämta honom igen. Stackars mig, jag kommer att vara så orolig... Och stackars Jared, som är en orolig liten varelse, hur ska detta gå?
Han verkar se fram emot att börja skolan, men han lyssnar inte riktigt på mig när jag säger att jag inte kommer att stanna med honom...

27,2 grader inne...

Ja, så varmt har vi haft det här denna veckan... Det har varit över trettio grader varmt i en vecka, och det märks även inomhus. Vårt hus är inte så välisolerat, så på vintern är det kallt (och vi får lägga massa pengar på olja...) och på sommaren är det varmt.
En klimatanläggning av något slag vore trevligt, men eftersom vi bara hyr huset vill man ju inte lägga för mycket egna pengar på det, det får vi ju inte tillbaka när vi flyttar...

Så nu när det har varit så jättevarmt så öppnar jag alla fönster när jag vaknar, för att vädra ut lite innan det blir för varmt, och sedan stänger jag alla fönsterluckor eller persienner när solen närmar sig så vi sitter här i mörkret hela dagen... Urtrist.
Jag avskyr att det är helt fördraget och instängt när jag är hemma, jag vill kunna se vad som händer utanför.

Allteftersom solen flyttar sig runt husknutarna öppnar jag upp fönsterluckorna igen, och öppnar fönster för att få lite cirkulation på luften här, annars känns det som i en bastu...
På kvällen när det är sovdags är det inte helt lätt att somna, för det är så varmt, och på övervåningen där de stora tjejerna sover är det ännu värre. Inte ens i källaren är det behagligt, där är det minst 23 grader också.

Jag gläds åt väderprognoserna som säger att temperaturen ska sjunka tio grader nu, men hoppas att det håller sig runt 20-25 ett bra tag till. Jag kommer ihåg att det var varmt och skönt länge förra hösten.

I lördags kväll åkte vi och badade, det var härligt. Jared provade på att använda simring, och sedan var han helt fast där ute på det djupa vattnet med Johannes och de stora tjejerna. Jag och Diana höll oss på grundare vatten, hon ville inte ha någon simring men hon ville gärna gå ut så hon fick vatten ända upp till hakan, tills hon råkade få en liten kallsup, då gick hon in en bit, men hon glömde snabbt sitt missöde, och gick längre ut igen...

När klockan närmade sig åtta tyckte vi att det var dags att åka hem, även om det fortfarande var över trettio grader varmt. Diana tyckte inte att hon hade badat färdigt, och skrek och försökte gå i vattnet igen hela tiden medan vi bytte om och samlade ihop oss, så till slut bar jag henne skrikande till bilen, iförd bara blöja eftersom hon slet av sina kläder när jag försökte klä på henne. Behöver jag säga att många tittade på oss? Hon skrek hela vägen hem och länge hemma också... Envis är bara förnamnet...

Nästa eftermiddag sa Jared "Jag vill inte bada en annan dag". Först blev jag lite förvånad, för han hade ju haft så kul, men så insåg jag att han menade att han ville åka och bada igen idag. Fyndigt tänkt.

Hemma igen

Jepp, vi har hittat hem till Frankrike igen. Vi kom tillbaka för en vecka sedan, maken jobbar men vi andra är lediga ett tag till och samlar krafter inför skolstarten...

Efter att ha tillbringat tre veckor i Bergkvara stannade vi två veckor i Stockholm innan vi for hem igen. Vi hann med att träffa alla släktingar, även tre små kusiner till barnen som vi inte träffat förut: Rebekah som redan har hunnit bli ett år nu, Linnéa som föddes i juni och så lilla Vera (jag tror att det är spikat att hon ska heta det) som föddes sista juli.

En av höjdpunkterna på resan var släktträffen vi hade den 23 juli. Min mormor, hennes tre barn, elva barnbarn och tio barnbarnsbarn och allas "respektive", totalt 36 personer, träffades och åt gott och umgicks hela dagen, och de flesta nästa dag med, och många av oss i ett par dagar till.  Det var fulla hus och fullt ös, och det var jättekul att alla kom! Jag undrar när det blir nästa gång?
Här är vi allihop, med hund och allt:

Njuter...

Jag sitter här på trappan i solskenet och njuter av värmen, men också av att SE ordentligt. Jag lämnade in mina glasögon på reparation i fredags, och när det är gråmulet kan jag inte riktigt motivera användandet av solglasögon så jag går runt och ser halvbra.
Men nu sitter jag i solskenet med solglasögon och försöker låta bli att bli helt galen när jag skriver detta på en Iphone, jag är inte alls kompis med ta Gent ordet... Därför slutar jag nu, med sinnet i behåll. ;)

EDIT: Men vad står det? ta Gent ordet? Jag vet att jag skrev tangentbordet och inget annat, så det så! Som sagt, jag är inte kompis med tangentbordet, eller just i det fallet, den där funktionen som tror att den vet vad jag försöker skriva även om jag inte vet det själv... den får gärna ändra kag till jag, men i övrigt hittar den på mycket konstigheter...

Svensk sommar?

17 grader och ösregn... Nej, den här veckan har det inte varit så härligt väder, men mina tjejer är lika glada ändå, man måste ju inte gå och bada bara för att ha kul med sina kompisar. Jag känner mig som en taxichaufför, i tisdags körde jag nio rundor hit och dit för att lämna och hämta barn eller annat... Men oftast försöker jag göra det lite mera samlat.

Jared och Diana är också nöjda, lite regn gör väl inget:

Solskyddet som mamma satte upp över sandlådan när det var så fint väder förra veckan, fungerar inte riktigt som tak för regnet, det droppade igenom och blev en väldigt fin pöl att gräva i...

I dag är det Bergkvara Water Festival, och tjejerna vill jättagärna gå, så klart... Jag har lyckats hitta en tvillingvagn som jag ska få låna, annars hade det inte funkat med Jared och Diana och allt folk och sent på kvällen... Men efter Eric Saade går vi hem, senare är det nog inte så "barnvänligt", med tanke på de öltält och folk i allmänhet... Och då lär väl klockan vara i närheten av tio, så det får allt räcka.

Semester och sorgliga avsked...

Det här skulle jag ha skrivit i måndags, men jag hann inte riktigt med, det var så mycket annat som var mer akut innan vi kunde ge oss av på vår långa bilresa mot Sverige. Klockan var nästan tio på kvällen innan vi kom iväg, vilket innebar att Jennifer, Emma och Victoria fick träffa grannarna lite mera denna sista dag än de hade hoppats på.

Våra grannar flyttar till Kina medan vi är i Sverige, så det var sista chansen att umgås. Herrn i huset jobbar på Peugeot-fabriken här i stan och de ska vara i Kina i tre år, precis som vi är i Frankrike i tre år, så vi kanske inte ses mer.

Det känns jättetråkigt att de flyttar, för Nathalie (mamman) har varit till så stor hjälp ända sedan vi kom hit, tack vare henne har saker och ting gått mycket smidigare än vad de antagligen hade gjort annars, eftersom hon är trevlig och hjälpsam och mycket bra på engelska. Hennes tre stora flickor har gått i samma klass i skolan (eller parallellklass) som mina tre stora flickor, så all skolinformation har hon också fått, så när jag har undrat något har hon redan svaren.

Hon har varit så villig att hjälpa till, och har verkligen fått mig att känna mig mer hemma. Jag kommer verkligen att sakna henne mycket.
Jag sydde en tavla till henne, som tack för allt, och hon blev jätteglad, precis som jag hoppades, så klart.

Jag har sytt en tavla efter samma mönster förut, någon bloggläsare som vet hos vem den bor?  ;)

Resan var lång, men det gick bra även om det tog lååång tid. Johannes körde oss till Kastrup och därifrån fick vi klara oss själva, för han flög hem igen för att jobba i några veckor till innan han flyger tillbaka hit.
Jag körde vidare till Lomma, där vi fick den stora glädjen att träffa min syster Hanna och barnens lilla kusin som inte ens är en månad än. De är husvakter åt hennes svärföräldrar denna veckan, så det var mycket lägligt att vi kom just nu. I vanliga fall bor de i Malmö, och jag var inte sugen på att köra runt där i stan och inte veta var jag var...

När vi hade ätit en väldigt sen lunch/tidig middag och barnen hade sprungit av sig på en lekplats i närheten sa Victoria: "Ska vi sova över här i natt?" "Ööhh, ja, varför inte, det finns ju plats" svarade Leonard (Hannas man), så jag fick en god natts sömn innan vi tog itu med sista etappen på vår resa. Det var väldigt skönt, och så hann jag ju prata lite mera med Hanna också, vilket var trevligt.

Sommarlov!

Ja, nu är det äntligen sommarlov här även för Emma och Victoria. Jennifer slutade redan för en vecka sedan, för när man går i college (typ högstadiet) har den äldsta årskursen examensprov sista veckan, och då har inte lärarna tid för de andra eleverna, utan de får sommarlov tidigare. Lyx för dem.

Här i Frankrike finns det inga klassföräldrar, utan var och en som har lust får ge något till läraren. Det blir ju mycket dyrare för mig, och läraren lär ha svårt att bära med sig allt hem, så jag tycker att det är ett osmidigt system... (som en hel del annat i det här landet, för den som kommer ihåg att Emma behövde en spruta kan jag berätta att när apoteket äntligen fick hem den och vi fick en tid hos doktorn sa han att de hade beställt fel, så nu väntar vi på att de ska få hem rätt istället...)

I alla fall så köpte Jennifer en blomma alldeles själv till sin klassföreståndare, och jag köpte till de andra två, och så här blev det:

Jennifer virkade den gulliga amigurumin på bara några dagar, visst är hon duktig!

Kolla så fint inslagna de är, det har jag aldrig sett i Sverige, men så gör alla blomsteraffärer här. Jättetjusigt, eller hur?

Förresten så byter man klassföreståndare varje år här, både i grundskolan och i college, och i college ska de dessutom blanda om i alla klasserna, och ingen vet vem de ska gå med till hösten... Inte för att det har varit struligt i klassen, utan bara för att det är så man gör här. På Jennifers skola går det fem klasser, och alltså delas alla klasser i fem delar och blandas om ordentligt.

Och alla i grundskolan får skrivna rapporter tre gånger per läsår över hur väl de lyckas nå målen, som är ca 20 punkter i matte och lika många i franska och dessutom några i uppförande, läsbar skrivstil mm. Skalan är 1-4, där 1 betyder att man kan det, och 4 betyder att man inte kan.
På college får man istället veta klassens medelpoäng, min och max i varje ämne och sitt eget medel. Dessutom en siffra i rangordning var man själv ligger i det hela, inom varje ämne och totalt. Inte så kul om man ligger långt ner på listan... Alla lärare skriver nån mening om hur man lyckats i varje ämne, och är man duktig skriver läraren dessutom "felicitations!"

trettio plusgrader i skuggan...

Ja, det är tredje dagen i rad som väderprognoserna utlovar sådan hetta. Just nu har vi öppnat alla fönster på husets skuggsida, för där ute är det hittills svalare än vad vi har inne, vilket är 25 grader.
Fast imorgon och resten av veckan ska det bli svalare, bara runt +22 istället för +33 som det ska bli idag.
Förra sommaren var det minst 30 grader tre veckor i sträck i juli, men det lär vi inte få uppleva  i år, för vi ska vara i Sverige hela juli... =)
Tur att jag har köpt så coola nya solglasögon, nu får jag verkligen användning för dem. Det är mina första solglasögon med korrigeringsglas, som det så fint heter. Tänk, på alla år jag har haft glasögon har jag aldrig investerat i det förut...
Jennifer har också fått solglasögon, det var ett erbjudande "andra paret för 1€" när hon beställde glasögon häromveckan, så då valde hon att det andra paret skulle vara solglasögon, med styrka så klart.
Så nu kan vi vara coola ihop...

Annorlunda: Post

När vi flyttade hit fick vi veta att det var postutdelning även på lördagar, jättebra, tänkte vi. Men lördagar är ju som en vanlig vardag här, så det är ju inte så konstigt egentligen.
Efter ett tag insåg vi att den svenska Posten nog är battre än den franska La Poste i alla fall... Brevlådorna töms jättetidigt här, många redan vid 10 på förmiddagen (9 på lördagar), några vid tre på eftermiddagen (10 på lördagar) och en, den som är inne på stora postkontoret, töms klockan 17 (11 på lördagar) även fast postkontoret stänger senare.
Jag tänkte att det kanske är för att vi bor i en liten stad, och kollade hur det är i den större staden bredvid oss, men det är lika illa där. Det roliga är att på hemsidan där man kan söka efter brevlådor och deras tömningstider kan man välja "kväll" och "natt" men man får inga träffar alls...

En annan intessant sak är att alla har likadana postlådor, och brevbärarna har en huvudnyckel så att de kan lägga in paket som inte skulle få plats i inkastet annars. Ganska smart system, så slipper man gå och hämta sina små paket någonstans. Och större paket får man också hemlevererat. Men är man inte hemma får man en avi att hämta på postkontoret, om inte grannen vill ta emot det, det verkar vara vanligt att de gör så.

Portot är också billigare än i Sverige, inom Frankrike kostar ett frimärke till ett vanligt brev 58 cent och till Sverige är det 75 cent.  Portot dubblas inte heller för varje viktgräns som i Sverige.I början blir det bara lite dyrare, men om det går över 250g blir det plötsligt jättestor prisskillnad, från 1€80 till 4€10 om man skickar till Sverige. Och de är inte så snabba, två dagar inom Frankrike och oftast fyra dagar till Sverige.

Yes! Jag klarade det!

Jag har ett jätteläckert träd utanför sovrumsfönstret, jag har ingen aning om vad det heter och jag har inte sett några i Sverige. Det är så fint när det blommar, och jag har retat mig lite på att jag missade att ta kort på det, så nu har jag verkligen hållit utkik för att inte missa det igen, och förra veckan var det dags. Tur att jag hämtade kameran genast, för nu har de flesta blommorna vissnat igen. Så här fin utsikt hade jag då:

Och så här såg det ut i mars, om ni vill se lite mer av själva trädets form, och inte bara av blommorna:

Och en annan orsak att ropa "yes!" är att jag har klarat av två av inlämningsuppgifterna i min högskolekurs i Fotografi - Visuell kommunikation. Bara två kvar, jag undrar om jag hinner med det innan vi tar sommarlov och åker till Sverige om två veckor. Kursen har fri fart och man har två år på sig att bli klar, men det vore ändå skönt att bli färdig, annars är det nog viss risk att jag glömmer bort att avsluta den... 

Annorlunda: Att hälsa på folk

Och då menar jag hälsa på, inte hälsa på, det är ju verkligen annorlunda mot i Sverige. Det är en faslig massa kindpussande och inte mycket handskakningar här. Jag trodde att kindpussande kunde jämställas med vårt svenska sätt att krama om någon när man ses: det är förbehållet vänner. Man kramar ju inte sin läkare, tex. Men så är det inte här.

Igår var jag hos en kiné (en ryggknäckarläkare) som är god vän till våra grannar. Jag fick skjuts dit av Nathalie och en av hennes döttrar, och de gick in för att hälsa och presentera mig och fråga honom om han kunde någon engelska. I alla fall, de hälsade och pussades, han sa till dottern "oj vad du har vuxit" och pussade henne med, och sedan undrade han om han kunde pussa mig också. Så, jag blev pussad på av en vilt främmande karl. Ja, ja,  det här landet är lite underligt, men man vänjer sig vid en hel del konstigheter. (Han kunde lite engelska och han var en duktig läkare, jag kände mig tre centimeter längre när jag gick därifrån.)

En bekant som jag diskuterade saken med för ett tag sedan sa att han tyckte att det kändes mera intimt att krama någon än att pussa dem på kinderna, och att kramas var han inte alls bekväm med. Hm.

Även barn pussas, om Victoria ska leka med någon så är det en väldig massa pussande, barnen pussas, mammorna pussas, och barnen pussar det andra barnets mamma... Och så lika dant när man ska gå hem.

Bisous, heter det förresten, om någon undrar.

Inte konstigt att man har lite svårt att sova ibland...

Härom kvällen när jag skulle gå och lägga mig såg det ut så här i vår säng:

Jag insåg då hur mycket plats man kan ta fast man är ganska liten... Oftast är det Jared som inte stannar i sin säng mer än halva natten, men senaste veckan har Diana kommit på att hon inte alls vill sova, och då särskilt inte i sin egen säng. Hon är den enda av våra barn som faktiskt har velat gå och lägga sig när hon är trött, och somnat själv i sin egen säng i mer än 1½ år, som regel. (Inga regler utan undantag, naturligtvis...)

Men för ett par dagar sedan orkade jag inte ta mig tiden och energin att krångla med dem för att de skulle sova i sina egna sängar, utan jag sa till dem att de fick sova i vår säng, och så bäddade jag ner dem och sa godnatt. Och sedan hördes inte ett pip. Helt otroligt, de bara somnade! Utan att bråka med varandra eller hoppa i sängen eller nåt... Så Johannes och jag kunde sitta i soffan i godan ro och titta på CSI.
När vi hade tagit kort på dem bar vi över dem till sina egna sängar, och fick sova en stund utan deras kramgoa/sparkande sällskap...

Utflykt till Montagne des Singes

I lördags eftermiddag var vi på utflykt till Montagne des Singes, på svenska blir det  Apberget. Det ligger i Alsace, ca 12 mil härifrån. Där bor ca 200 små makakapor som importerades från Marocko för länge sedan. Nu har de just fått ungar, så det var jättekul att se aporna i alla olika storlekar. De går helt fritt i parken, och man får lite förhållningsregler för hur man ska uppföra sig: inte klappa aporna, inte störa apor med bebisar, hålla sig på en meters avstånd, inte ha några öppna väskor eller saker som sticker ut och ser spännande ut osv.

Det var jättevarmt ute (27 grader), så vi var glada över att det fanns gott om träd som skuggade oss när vi gick på stigen genom parken, annars hade det varit outhärdligt att gå där, men nu var det skönt och behagligt.

När man betalat sin entréavgift får man en näve popcorn att mata aporna med och vi hade jättetrevligt hela familjen, även om Jared inte ville titta på aporna först, utan mest vände bort huvudet om man sa "Titta, Emma matar apan" eller nåt liknande. 

Fast när jag sa "Titta, apan äter broccoli!", då tittade han och svarade förvånat "Apan äter broccoli!" och sedan var han mera intresserad av resten av turen. Jared älskar broccoli, och äter den precis på samma sätt som apan på bilden... 

Diana var lite sur på slutet över att hon var tvungen att sitta i vagnen, men vi vågade inte släppa ur henne, då hade hon väl sprungit in till aporna och blivit biten eller nåt...

På de nedersta bilderna kan man se en liten unge som leker, och en annan som hänger under mammans mage, om man tittar noga.

Fête de Maman

Japp, det var Mors dag i det här landet också igår, även om det inte verkar vara någon logik alls i hur det är i olika länder. Inga EU-regler där, inte...

Jag blev i alla fall ordentligt uppvaktad igår. Jennifer, Emma och Victoria hade bestämt sig för att de skulle laga mat efter kyrkan medan jag gick och vilade en stund. När jag klev upp ur sängen efter en timme hade de fortfarande inte enats om något som Johannes tyckte var bra, så det slutade med att Jennifer och jag lagade mat i stället. Couscous med flagad mandel och persilja, kycklingnuggets och ciabatta med tomatsås och ost. Allting färdigt från frysen och alltså snabbfixat. Till efterrätt hade jag köpt lyxig chokladmousse i portionsförpackningar. Den var precis så god som den såg ut i affären, jag har spanat på den ett tag, men inte haft någon anldening att köpa den förut...

När vi hade ätit klart sa tjejerna att jag kunde gå och sätta mig i källaren ett tag för de skulle fixa lite, men jag föreslog att jag kunde sitta och sola på balkongen istället, och det fick jag. När jag fick komma in igen fick jag en lapp med ett tjusigt litet rim på, och det ledde mig till nästa lapp, osv tills jag till sist fick ett stort paket med massor av fina saker i:

Emma hade gjort ett fint kort i skolan och skrivit av en dikt på 20 rader som hon kunde utantill, och målat en pappask och fyllt med potpurri som luktar jättegott.
Victoria hade skrivit en lista med saker som jag gör och saker som hon gör, samt dekorerat och laminerat den. Hon hade också gjort en stor tärning som jag fick kasta och så gjorde vi det som stod där: spela spel och gå på promenad. Dessutom fick jag en kruka med jord och lavendelfrön att så.
Här tar de allvarligt på Mors dag i grundskolan, förra året fick jag också fina saker som de gjort där.

I college har de ingen avsatt tid för att fixa presenter till mors dag, och det hade jag inte väntat mig heller, men jag visste att tjejerna tillsammans hade gått en runda på stan häromveckan efter sin franskalektion, och jag hade hört dem prata om att de skulle köpa något till mig, men jag hade aldrig förväntat mig allt jag fick:

Ett litet fint handmålat fat med en dikt att mamma liknar en ros som aldrig vissnar. Den var från en butik som ligger bredvid Atout Savoir där vi har franskalektioner. Jag vet att det är dyra saker där, och när Victoria sa "den kostade 10 €" varpå Jennifer sa "det fick du ju inte säga!" blev jag inte förvånad...
Jag fick också sex chokladbitar från en lyxig chokladbutik i stan (två åt jag upp innan jag kom på att jag skulle ta kortet) och ett par örhängen från deras favoritaffär. Så omtänksamt av dem, det märktes att de verkligen hade tänkt mycket på vad de skulle köpa, för det fanns förklaringar till allting de hade köpt. Jag blev verkligen rörd.

De fina Birkenskock-tofflorna fick jag av Johannes, när vi gick på stan in lördags sa han att jag skulle gå in och välja mig ett par i mors dags-present. Det är verkligen mode även på Birkenstock nu, inte alls som mina senaste tofflor, de fick jag som arbetsskor på Konsumentverket för 14 år sedan. Jag hade dem i mer än tio år innan de föll isär, och sedan dess har jag tänkt skaffa ett par nya, men jag är glad att jag inte gjorde det, för då hade de inte varit så här läckra!

Nu ska jag övertyga Jared om att vi ska gå ut och gå en sväng i det vackra vädret (solsken och +27 grader). Närmare bestämt till college och lämna alla papper, för nu har vi fixat foton, även om Jennifer tyckte att de var döfula, och sprutan till Emma är beställd på apoteket. Den fanns inte hemma, men kommer väl om några dagar, så då får hon gå tillbaka till doktorn igen. Osmidigt, som sagt, att vaccineras i det här landet.
(Jag tänker inte lämna Diana ensam här hemma, om någon undrar, men henne behöver man aldrig övertyga om att gå ut. Jared kan däremot vara väldigt upptagen här inne ibland.)