Semester och sorgliga avsked...

Det här skulle jag ha skrivit i måndags, men jag hann inte riktigt med, det var så mycket annat som var mer akut innan vi kunde ge oss av på vår långa bilresa mot Sverige. Klockan var nästan tio på kvällen innan vi kom iväg, vilket innebar att Jennifer, Emma och Victoria fick träffa grannarna lite mera denna sista dag än de hade hoppats på.

Våra grannar flyttar till Kina medan vi är i Sverige, så det var sista chansen att umgås. Herrn i huset jobbar på Peugeot-fabriken här i stan och de ska vara i Kina i tre år, precis som vi är i Frankrike i tre år, så vi kanske inte ses mer.

Det känns jättetråkigt att de flyttar, för Nathalie (mamman) har varit till så stor hjälp ända sedan vi kom hit, tack vare henne har saker och ting gått mycket smidigare än vad de antagligen hade gjort annars, eftersom hon är trevlig och hjälpsam och mycket bra på engelska. Hennes tre stora flickor har gått i samma klass i skolan (eller parallellklass) som mina tre stora flickor, så all skolinformation har hon också fått, så när jag har undrat något har hon redan svaren.

Hon har varit så villig att hjälpa till, och har verkligen fått mig att känna mig mer hemma. Jag kommer verkligen att sakna henne mycket.
Jag sydde en tavla till henne, som tack för allt, och hon blev jätteglad, precis som jag hoppades, så klart.

Jag har sytt en tavla efter samma mönster förut, någon bloggläsare som vet hos vem den bor?  ;)

Resan var lång, men det gick bra även om det tog lååång tid. Johannes körde oss till Kastrup och därifrån fick vi klara oss själva, för han flög hem igen för att jobba i några veckor till innan han flyger tillbaka hit.
Jag körde vidare till Lomma, där vi fick den stora glädjen att träffa min syster Hanna och barnens lilla kusin som inte ens är en månad än. De är husvakter åt hennes svärföräldrar denna veckan, så det var mycket lägligt att vi kom just nu. I vanliga fall bor de i Malmö, och jag var inte sugen på att köra runt där i stan och inte veta var jag var...

När vi hade ätit en väldigt sen lunch/tidig middag och barnen hade sprungit av sig på en lekplats i närheten sa Victoria: "Ska vi sova över här i natt?" "Ööhh, ja, varför inte, det finns ju plats" svarade Leonard (Hannas man), så jag fick en god natts sömn innan vi tog itu med sista etappen på vår resa. Det var väldigt skönt, och så hann jag ju prata lite mera med Hanna också, vilket var trevligt.