torsdag 14 april 2011

Vet ni hur en cikada ser ut?

För en vecka sedan berättade Victoria att hennes klass skulle ha teater och cirkus och att hon skulle vara "la cigale" men att hon inte tänkte vara med.
Vad är en cigale? tänkte jag, men sa bara:  Jaha, det får du prata med din lärare om, för man kan inte bara låta bli att vara med utan att säga till i förväg, det blir oschysst mot de andra om någon plötsligt vägrar göra sin roll.
(Iskall mamma, va? Jag vet att det inte funkar att tjata på Victoria, och jag hade inga planer på att skriva en lapp och säga att hon inte ville vara med. Det här fick hon allt lösa själv.)

Jag letade rätt på la cigale på franska wikipedia och det var ett fult kryp. Ungefär som en gräshoppa fast brun och trist. Ett par fe-vingar och några spröt på ett diadem blir nog bra, tänkte jag.

I tisdags skulle hon prata med läraren, men när hon kom hem sa hon att han hade sagt att det inte var någon fara om hon inte kom ihåg allt (det var ungefär tre meningar hon skulle säga), och att en cikada är svart eller brun och har sådana här vingar, och så ritade hon upp formen på ett papper. Tydligen dög inte de små lila fe-vingarna som hon hade haft med sig.

Så igår sydde jag cikada-vingar och hon övade så duktigt och blev så nöjd så. Hur i hela friden skulle vi har fått tag på ett par cikada-vingar om jag inte hade haft lite lämpligt material liggande (ståltråd, grå organza och resårband) så att jag kunde sy ett par vingar? Med så kort varsel dessutom.
Så här såg det ut när hon var klar:


Jag gick till skolan för att titta idag och hon var så duktig så. Några av barnen till och med ropade "Bravo, Victoria" efteråt. Härligt att hon bestämde sig för att hon vågade!

4 kommentarer:

Malin/malwa sa...

Klart sötare än de cikador jag sett på semesterresorna. :)

Elinor Jensen sa...

Söt och modig ... duktig mamma som trollar.

Anonym sa...

Hoppas hon inte lät som en cikada också, det är ju det stora problemet med dem, i alla fall på kvällen när man försöker sova...

morfar

Madeleine Blomberg sa...

Cikador i hundrata (tusental?) höll på att sjunga livet av oss nere i La Ciotat när vi campade där - hjärtat nästan stannade av skräck av detta overkliga susande ljud som vi aldrig förr ens hört talas om. Kollade runt mig - såg inget och väntade mig ett angrepp från yttre rymden! Förresten Linda - vi har haft en Cikada på kylskåpet här hemma i minst tio år - har ni verkligen aldrig sett den;-)