Hur hamnade vi egentligen i Frankrike? Det är en väldigt bra fråga... Vi halkade nästan hit på ett bananskal, kan man säga. Maken jobbade för ett franskt företag på den småländska landsbygden, och i november förra året kom det någon och lobbade för att folk skulle flytta till Frankrike och jobba i deras nya utvecklingscenter. Det lät ju spännande, så i januari åkte vi dit och kollade läget, och sista mars var vi på plats! Snabba ryck, verkligen.
Efter tre veckor på hotell fick vi flytta in i vårt hus och de stora tjejerna började skolan. Jag kan tillägga att ingen av oss någonsin har pluggat franska, och fransmän pratar ju inte engelska, av princip eller nåt, så det har varit lite komplicerat ibland. Snällt sagt.
Nu har vi varit här i ett helt halvår, redan, och vi börjar rota oss bra, även om allt är annorlunda. Annorlunda kan ju vara både bra och dåligt, eller hur? Mer om det nån annan dag.
1 kommentar:
Hej kära dotter!
Skönt att jag inte behöver kommentera på franska - ännu;-) Så kul att få din bloglänk endast några timmar efter att jag sagt till pappa att jag skulle fråga dig om du inte kunde ta dig lite tid att blogga - det är ju så härligt att kunna gå in och "hälsa på" lite när som och få en aning om vad som händer. Som komplement till telefon, förstås! Tack! Och denna veckan flyttade Emily och pappa också ut på bloggen;-)
Kramar och lycka till!
Mamma
Skicka en kommentar