Jodå, vi har överlevt, allihopa...
I måndags startade Jared kl 8.20, Victoria 8.30 och Emma 9.00. Jennifer var ledig och erbjöd sig att följa med Victoria, som faktiskt skulle vara kvar i samma skola, och det var Victoria nöjd med.
Johannes tog ledigt på förmiddagen så jag gick först med Jared till hans skola, maternelle, och stannade i några minuter innan jag sa att nu måste jag gå hem till Diana, och sedan kommer vi snart och hämtar dig när skolan är slut. Han var inte riktigt nöjd med det, men lekte vidare med legot.
Raskt hem och gå med Emma till college, där vi under uppropet såg alla hennes vänner hamna i andra klasser, och inte en enda fanns kvar när Emma ropades upp, i den sista av fem klasser i hennes årskull. Inte någon alls från hennes gamla klass hamnade i hennes klass. Inte ens en bråkig kille. Konstigt hur de fördelar folk.
När det var dags att hämta Jared (11.20) öppnade fröken dörren till korridoren och ropade upp några namn i taget, allteftersom hon såg barnens föräldrar. När hon sa "Jared" tittade jag in och när han såg mig började han gråta och sa "mammaaa" och så sprang han till mig och grät i min famn ett tag innan vi samlade ihop oss. Fröken sa att han hade gråtit mycket. Stackarn.
Vi fick en kontaktbok och där stod det lite saker man skulle ha med sig, så efter lunchen körde Jared och jag och handlade en stor grön pärm och två gröna askar med näsdukar. Grönt är hans älsklingsfärg. Tyvärr fanns det inga gröna innetofflor eller gröna målarförkläden i den affären, så det får vi ta en annan dag.
Så, på tisdagen när det var dags att gå till skolan var han ju inte så sugen, men jag visade på hans kalsonger och sa "titta, det står tuesday, det betyder tisdag och då är det skola. Och vi måste ju lämna din pärm och dina näsdukar". "Jaha", sa han, klädde på sig och gick. Jag stannade i två minuter, sedan stressade jag hem och gick med Jennifer till college. Hon började nämligen klockan nio.
Det var omkastning i klasserna och nya klassföreståndare, det verkar vara standard att man gör så varje år här, och Jennifer blev lite missnöjd när hon insåg att 16 ur hennes gamla klass fortfarande gick i hennes klass, men hennes kompisar som gick i parallellklasser förra året gjorde fortfarande det, så vad var vinsten med att blanda om? Fast när hon kom hem och visade sitt schema var hon jättenöjd, hon slutar vid lunch på fredagar, har flera sovmorgnar och går sällan till halv fem, som är den normala sluttiden.
Emma har en sovmorgon/vecka och slutar alltid halv fem. Fast hon är ju ledig på onsdagar, och då har Jennifer tre timmar på förmiddagen, det hör till när man blir äldre.
När jag hämtade Jared grät han igen när han såg mig, men fröken sa att det hade varit mycket bättre idag, och han berättade att han hade åkt rutschkana, det gjorde han inte på måndagen, när jag frågade då sa han "jag var ledsen", men nu hade han åkt och lekt, men inte ritat med en gul penna. Så klart, han gillar ju bara grönt. Så det berättade jag för fröken idag, att han älskar grönt.
Igår var alla utom Jennifer lediga, och idag var det kaos att komma iväg ordentligt, det var första gången jag var tvungen att ta med Diana på morgonen, och Victoria fick också gå med oss, eftersom det inte var någon annan hemma, och hon kan inte ens låsa vår dörr. Vi lämnade Victoria vid hennes skola, för två av hennes kompisar kom just, och gick vidare till Jareds skola. Diana sprang glatt in och stoppade armen i toaletten, suck, det är Diana i ett nötskal just nu...
Jared klädde av jacka och skor, men klädde på sig skorna igen när han insåg att Diana och jag inte skulle stanna. Han blev ledsen och grät och sa att han ville gå hem till Emma, till Jennifer, till pappa, men de är inte hemma, sa jag, Diana och jag kommer och hämtar dig om en liten stund, när skolan är slut. Så jag lämnade honom lite ledsen idag, det var hemskt, men i det här landet har man ingen inskolning, det är meningen att man bara ska gå.
Hela vägen hem satt Diana i vagnen och sa "Jared", och när vi kom hem och jag stängde dörren bröt hon ihop totalt, och hon sitter fortfarande på golvet och gråter "Jared"... Hon har kommit upp från garaget i alla fall (vi kör in vagnen det hållet), hon gick förbi mig och hämtade en napp för en stund sedan. Jag har försökt muta med både bad och godis, men hon är inte lättmutad, den damen... Det är bara att vänta till det går över. Snart, hoppas jag.
Uppdatering: Diana slutade gråta, bad om välling och sov i 1 1/2 timme. Sedan var det dags att hämta Jared. Han grät inte så fort han såg mig, men när han kom fram till mig och fick en kram gjorde han det. En liten förbättring?
Fröken sa att det hade gått bra idag, och Jared sa att han hade åkt rutschkana, och lekt med lego. Men han sa också att han hade varit ledsen. Hoppas att det går över snart. Även om han gråter mest så är han inte den enda som gråter när det är dags att bli hämtad, och det är kanske en liten tröst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar