Jag vet att det var lite dystert i mitt förra inlägg, men nu ska ni få anledning att skratta, om ni följer den här länken: Now That's Funny.
Det finns så mycket att oroa sig för, eller bryta ihop över, varje dag. Men om man har glimten i ögat och lär sig att vara positiv så blir allting så mycket lättare. Visst är det så?
Så i morse, tio minuter innan vi skulle åka till kyrkan, när Jared helt utan förvarning kräktes välling över sig och hela köksgolvet bröt jag inte ihop. Stackarn, han är jättefebrig, och kan alltså inte gå till skolan imorgon, han som just har börjat vänja sig vid sina nya rutiner och lära sig hur det funkar där. Extra trist är att jag skulle träffa en ny väninna imorgon förmiddag, nu fick jag ställa in det. Trevligt är att jag slipper gå ut i ösregnet som de har lovat vi ska ha imorgon...
Inte heller bröt jag ihop senare idag när en av mina favoritkjolar fick ett stort hål i baken för att en nit på stolen jag satt på var dåligt ditsatt och gjorde en reva. Kjolen är trots allt närmare 15 år gammal, och jag borde kunna sy en ny utan större problem. Jag ska bara ta mig tid att göra det...
Och när jag hittade ovanstående artikel igen (jag läste den för ett par månader sedan), så skrattade jag minst lika mycket som förra gången jag läste den. Det kallar jag att ha rätt attityd till livet. Jag tror att jag måste börja skratta mera.
När Diana ritade på vår nya tapet igår (med en bläckpenna som jag hade lagt åt sidan tillfälligt eftersom jag höll på att skriva dagens inköpslista) var det inte nära till skrattet...
Men när hon senare gick runt och sa "Vad har du gjort?! Det var inte så bra..." med en barsk liten röst och gick till Johannes och sa "Man får inte rita på väggen! Diana måste säga förlåt, pappa." Då flinade jag lite, i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar