Att leka med maten

Jared har ätit lite ovanligt ensidigt de senaste dagarna, så idag när han fyllde tallriken med en hel stor riven morot blev jag glad. Han satt och plattade och fixade en lång stund och sedan sa han "Den är inte färdig, jag behöver mera morötter". Jag undrade förstås vad det var han gjorde, det såg ungefär ut som gamla sparbankseken, men med stammen för långt åt höger. "Är det ett träd?"
"Det är en gubbe, men den har inget huvud" svarade han då, och tyckte att jag skulle hämta mera rivna morötter.
Tja, ingen annan hade ju fått några morötter, så varför inte, tänkte jag och fixade en stor riven morot till. Han tog lite morötter till ett huvud, lite mera till det andra benet (det var därför det var lite assymetriskt - han hade bara ett ben), och så till fötterna. Sedan kom han på att det saknades händer, men då var det slut i skålen igen, och slut i kylskåpet också, men jag visade att fötterna var rätt tjocka, så vi kunde ta lite därifrån för att göra händer, och till slut var gubben färdig.

När jag tyckte att han skulle äta upp den ville han inte det, han ville spara den, så klart. Men jag förklarade att vi skulle ställa tallriken i diskmaskinen snart, och det gick ju inte med alla morötterna på... Vi kanske kunde ta kort på gubben och sedan kunde han äta upp den? Det gick alldeles utmärkt, och han åt faktiskt upp alltihop, det trodde jag inte...

Här har ni morotsgubben, det kanske kräver lite fantasi för att se att det är en gubbe, men Jared pekade ut alla kroppsdelar i takt med att han åt upp dem: först huvudet, sedan halsen, magen, vänstra handen och armen, samma ben och så den foten, sedan höger fot, ben, arm och hand. Sedan var han mätt.
Nåja, han har i alla fall fått ordentligt med vitaminer och fibrer i sig idag... resten av näringsämnena tar vi vid annat tillfälle...