Jag grämer mig.

Det är ett uttryck jag sällan får användning för, men just nu passar det.

Jag grämer mig lite för att Diana var sjuk när vi var i Sverige så att vi inte fick gjort allt det där vi hade tänkt göra. Till exempel gå på bio, köpa böcker och sånt. Men stackars Diana, allt annat blir mindre viktigt när någon är så sjuk. Fast jag skulle gärna velat ha den här boken. Men portot går på 225 kronor, så det får nog vänta tills någon har vägarna förbi oss.

Jag grämer mig också lite för att den fina ljusstaken vi fick i julklapp var för lång för våra resväskor, så den fick stanna i Stockholm. Men även om de på flygplatsen hade godkänt den som handbagage trots att den var för stor så hade vi inte orkat släpa på den, så enkelt är det. Den hittar nog hit förr eller senare.

Jag grämer mig mera för att jag inte fick med mig en barnvagn hem. Hela hösten har jag gått och längtat efter en Brio Sitty, men de säljs inte i Frankrike. I Tyskland finns de, men jag som är en snål smålänning vill hellre köpa en begagnad för 6-700 kr än en ny för 200€. Och några begagnade har jag inte hittat i Tyskland.
Så varför fick jag inte med nån hem? Faktiskt behövde jag inte ens hitta en på Blocket, för när jag berättade för en väninna att jag ville köpa en sån vagn sa hon att jag kunde få köpa deras. Jättesmidigt! Och jag har lånat den förut och vet att den rullar bra och sånt, så det var ju perfekt.
Så varför fick jag inte med den hem? Jag packade så bra när vi skulle hem så jag tillochmed lämnade kvar en tom gammal väska för att vagnen skulle få plats i bagaget när vi körde till Arlanda, men det var omöjligt. Det är ju inte en paraplyvagn, även om den är liten och smidig, så vi kunde inte ta med den. Även om jag hade haft en resväska i knät hade det inte gått. Jag som har längtat så efter en sån vagn...

Och nu så grämer jag mig också lite över att vi lämnade en hel tom väska i Sverige, vi kunde ju ha fyllt den med svenska godsaker som vi nu får klara oss utan...

Jaja, det går över.

Diana har fått i sig sin sista dos penicillin och nu har hon kommit på att homeopat-sockerpillerna är jättegoda och vill ha dem jämt, så fem små piller fyra gånger om dagen tills hostan är borta blir inga bekymmer. Och om jag fortsätter att gå och lägga mig vid nio så jag får tio timmars sömn, vilket jag verkar behöva för att klara dagen, så då får det väl vara så just nu. Det är bäst att ta hand om sig så man blir ordentligt frisk, för att krascha totalt har jag inte tid med. =)