Fransmän är inte som svenskar

Den här gången menar jag det på ett positivt sätt. I Sverige är det "var man för sig själv" som gäller, oftast. Här i Frankrike funkar det inte så. Det känns som att familjen, storfamiljen och folk i allmänhet som råkar finnas omkring dig är mycket viktigare här än vad den/de är i Sverige.

Svenskar tycker som regel att det är staten som ska hjälpa oss när vi tycker att vi behöver det.

Ett exempel: barnen ska vara på dagis, förlåt; förskola, nästan gratis från ett års ålder oavsett om föräldrarna jobbar eller inte, det är normen i Sverige.

I Frankrike är många barn hemma till de är tre år, då de börjar skolan. Trots att här inte finns lika många föräldradagar som i Sverige. Visst, en del små barn börjar hos dagmamma eller på dagis när de bara är tre månader, men i många fall är det mormor/farmor som tar hand om dem om båda föräldrarna behöver jobba.

Svenskarna har blivit kollektivt ilurade att det bästa för barnen är att nån annan, med pedagogisk utbildning, tar hand om de små barnen så att båda föräldrarna kan jobba heltid, tjäna pengar och betala massa skatt till staten samt konsumera mera. I jämställdhetens namn.
Det här är inget politiskt inlägg, men hur det funkar i Sverige är nog en anledning till att svenskarnas mentalitet är så annorlunda mot fransmännens. 

Och jo, jag tror att det finns fantastisk personal på förskolor och ja, förskolorna behöver finnas för det finns barn och föräldrar som behöver dem, det är systemet och allmänna tankesättet jag har åsikter om just nu. Ok?

Det här är något jag har funderat på ganska länge, men jag kom att tänka på det igen för en stund sedan när jag gick hem från busshållplatsen med en rätt så tung matkasse. Jag satte ner kassen för att byta hand och när jag vände mig om såg jag en man som närmade sig mig, han bor här i området och är nog i närheten av 60 år. 

"Bonjour, kan jag hjälpa dig med kassen?" sa han, och jag tackade artigt nej. Medan vi gick sa jag att bilen inte velat starta i morse så jag fick ta bussen hem när jag hade handlat. Varpå denne man erbjuder sig att skjutsa mig eller låna ut bilen om jag skulle behöva det nån gång. "Känn dig inte generad, det är bara att knacka på". Öööhh... Jag var inte ens säker på vilket hus han bor i, och han säger att jag får låna hans bil?!? 

Jag tackade för hans generösa erbjudande och sa att jag ofta tycker om att gå, men det kan ju bli lite tungt ibland om man har mycket att bära på. Han log och visade upp sin kasse som innehöll en massa kottar och sa att den i alla fall inte var tung, och så önskade han mig en god eftermiddag och gick vidare. 

Skulle detta hända i Sverige?
Jag har flera exempel på sådana här saker, människor som jag inte känner som erbjuder sig att hjälpa till, inte bara just då, vid ett akut behov, det tror jag många skulle göra, utan vid ett framtida, ospecificerat tillfälle om jag skulle behöva det. Och inte bara sådär som man säger och egentligen hoppas att det aldrig blir av, utan de har lämnat telefonnummer och mejladress också ibland. Jag måste helt enkelt vara supertrevlig. Haha. ;)

Men det här med att man tar hand om varandra i familjen är väldigt tydligt här. Om båda föräldrarna jobbar så är det vanligt att skolbarnen blir hämtade av sin mormor/farmor och äter lunch där, och att hon passar dem efter skoldagens slut om det behövs. En del barn blir hämtade av en dagmamma som de äter hos, och ett fåtal äter i skolan, för det är det dyraste alternativet. 

Även på loven är det vanligt att barnen är hos sina mor/farföräldrar om föräldrarna måste jobba. Höstlov, sportlov mm är alltid två veckor här, så det är inte ovanligt att man kör barnen till sina föräldrar (även om de bor långt borta) första helgen och hämtar dem en vecka senare. Eller tre veckor senare, om det är sommarlov.

Jag har en granne som har fem barn mellan 3-10 år. Hennes mamma (som bor en bit härifrån) går till en annan skola, ungefär en kvarts promenad härifrån, och hämtar sina två barnbarn som går där (grannens syskonbarn). De går sedan hem till min granne och äter lunch tillsammans med dem innan mormorn går tillbaka till skolan med barnbarnen igen, för att deras mamma som är ensamstående inte ska behöva betala för skolmat till sina barn, eftersom hon jobbar och inte kan hämta dem så de kan äta hemma. Varje dag.

En pappa här i området hämtar ett par barn som bor i ett annat hus här för att deras mamma ska slippa stressa från jobbet för att hinna hämta dem i tid, så nu får hon en extra kvart på sig att komma hem från jobbet på eftermiddagen.

För tre år sedan blev en väninna sängliggande i tre månader på grund av ryggproblem. Hennes man är resande säljare och är ofta borta hela veckorna. Barnen var tre och sju år. De har inga släktingar i närheten.
Grannar och vänner hjälpte till att ta barnen till och från skolan, städa, tvätta, laga mat och handla. Min väninna tyckte det var fruktansvärt jobbigt och genant, förutom att hon hade jätteont och varken kunde sova eller röra sig, för hon var lite av en perfektionist och tyckte inte om att visa att hon var så sjuk. Men hon har sagt att det hon fick gå igenom då har gjort att hon känner mycket större kärlek till andra människor, och hon har en större önskan att hjälpa andra i sin tur. Och hon var redan bra. ;)

För ett år sedan blev jag tillfrågad av en mamma om jag kunde tänka mig att passa hennes barn en dag när hon plötsligt fick jobb och den tilltänkta dagmamman backade ur. Självklart ställde jag upp, och som tur var hittade de en annan dagmamma så de fick en mera permanent lösning. 

Det som slår mig är att här är detta är normalt, det är sånt som folk gör. 

Inte för att de borde, utan för att det är självklart att man tar hand om varandra och hjälper varandra. Så är det bara. Härligt, va? 

Smarrig chokladtårta, det blir inte mycket bättre än så...

Vi har ju tre födelsedagsbarn i mars i den här familjen, och alla gillar choklad, så det blev chokladtårta till allihop, även om slutresultaten var väldigt olika. 

(Jennifers tårta hade bland annat hallonmousse i och swiss buttercream på, och hon har dekorerat helt utan min inblandning.)

Här kommer receptet på Victorias tårta, som hade två olika nutellafyllningar och marshmallowfondant ovanpå. Det var första gången jag gjorde det, och det var jättelätt, kan verkligen rekommenderas! Inga problem att kavla ut, varken klistrigt eller hårt och väldigt smidigt att forma, och det sprack inte som marsipanlock gör ibland... Kommer definitivt att använda igen. Tack Moma för receptet!

Och chokladmuffinsarna som receptet egentligen är till är supergoda, en ny favorit här hemma. :)

(Victoria lät mig hjälpa till att dekorera, men hon har gjort det mesta själv.)

Victorias choklad-nutella monster high tårta med marshmallowfondant

Recept chokladmuffins (1,5 sats till tårtan: 1 mindre form 18 cm och en glas-skål, 175 grader ca 45 minuter)

Sätt ugnen på 175 grader

1 dl kakao

2 dl socker

2 dl mjölk

150 g mjukt smör

2 ägg

3 dl mjöl

1 msk vaniljsocker

1,5 tsk bakpulver

Koka upp kakao och mjölk med hälften av sockret (1 dl) och låt svalna. 

Vispa smöret och resten av sockret poröst. 

Vispa ner ett ägg i taget, gärna rumsvarmt. 

Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver i en bunke och varva ner det och mjölkblandningen i smörvispet. Jag silade det.

Häll/klicka i smeten i 12 st muffinsformar till max 3/4 av formen. Grädda i ca 18 min.

Använder du silikonformar bör de smörjas och bröas, jag använde kakao och pudrade över. 

Recept MMF

300 g marshmallows

2 msk vatten

1 msk matolja

7 - 8 dl florsocker ev mer

Smält marshmallows i micron i en stor plastbunke. Jag brukar köra 10 sekunder, röra om med en plastslev som sedan kan åka med i micron och köra 10 sekunder till, till dess att det smält. 

Tillsätt vatten och olja samt eventuell färg. 

Strö över all florsocker och rör om tills du får en deg. Konsistensen ska vara som tuggummi, fast inte superkladdigt. MMF-en hårdnar betydligt när den vilat ett par timmar. Det är alltid lättare att tillsätta florsocker efteråt än att arbeta med en hård deg. Även färgen blir betydligt skarpare när degen vilat en stund.

Recept från Moma:

http://www.sweeterwithsugar.se/?m=1

http://www.sweeterwithsugar.se/2014/01/allt-du-behover-veta-om-sockerpasta-och.html?m=1

Chocolate Nutella Ganache

3 oz. bittersweet (60-70% chocolate), finely chopped

1/3 cup heavy cream

3 Tbs Nutella

Place chocolate in heatproof bowel. Scald heavy cream in a small saucepan over low heat. Pour cream over chocolate. Whisk until chocolate is thoroughly melted and combined. Mix in Nutella until combined. Chill for about 1 hour at room temperature (or 30 min in the refrigerator) until ganache is thickened but still spreadable.

Swiss Meringue Nutella Buttercream (from Baked In)

4 large egg whites

1¼ cup granulated sugar

3 sticks unsalted butter, at room temperature

½ cup Nutella

Fill a medium saucepan with about 2 inches of water and bring to a simmer over medium heat. Whisk egg whites and sugar together in the bowl of a stand mixer. Rest the mixer bowl over the saucepan, whisking constantly until sugar is completely dissolved and the mixture is thick and glossy (note: to completely pasteurize the egg whites, they must be heated to 140 degrees).

Remove mixer bowl from heat and place on stand mixer. Using the whisk attachment, beat on high speed until cooled and the egg whites hold stiff peaks, about 8 minutes. Switch to the paddle attachment and add the butter two tablespoons at a time. Beat until fluffy and smooth, about 3-5 minutes, or longer if necessary. (It may during this process become a curdled, soupy mess, but just continue beating, and it will come back together.) Add Nutella and beat until fully incorporated.

Assembly

Once completely cooled, remove chocolate cakes from pans. Set first cake on cake stand (or plate, etc) and remove domed top with a serrated knife to even it out and create a flat surface. Spread ganache evely over the surface. Next spread a thin layer of Nutella buttercream over the ganache. Place the second cake on top of the ganache/frosting filling. Apply a crumb coat (thin coat of frosting to pick up all the crumbs so that when you place the second coat, you get a nice even frosting with no crumbs).

Refrigerate for 30 minutes. Apply your final coating of frosting making sure to cover the top and sides completely. You may then pipe on a decorative layer around the edge. If not eating immediately, the cake should be refrigerated. Take out for at least an hour before serving to bring to room temperature.

Nutellarecept: 

http://aspoonfulofsugarbaking.com/2013/04/30/a-spoonful-or-a-cup-of-nutella-chocolate-cake-with-nutella-chocolate-ganache-and-nutella-buttercream/

(På Dianas tårta fick jag hälla florsocker, men hon skulle sätta dit ljusen själv. Sen sa hon att hon inte gillar socker. Haha. Tårtan gick åt i alla fall.)

Homonymer

Vet ni vad det är? Det är ord som låter likadant men betyder olika saker. På svenska finns det inte så många (får, tex) men franska språket är fullt av dem...

Jag fick mig ett gott skratt häromdagen när Jared kom hem med en poesi-läxa.
De ska alltså lära sig en dikt utantill, och i boken är dikten inklistrad på höger sida av ett uppslag och så får de rita något passande på den vänstra. Man behöver kunna franska för att förstå det roliga, så jag skriver en förklaring under bilderna för er som inte fattar.

Här kommer en översättning av diktens början:

En myra på arton meter

Med en hatt på huvudet

Det existerar inte, det existerar inte.

Första gången han hade boken hemma för att öva hade han bara ritat myran med hatten, men nästa gång var det alla gubbarna också, och jag fattade inte riktigt, så jag skummade igenom dikten för att se om jag missat något, men sedan förstod jag vad han hade ritat.

18 lärare, så klart, vilket stavas maître och inte mètre... Det är inte lätt att ha koll på allt när man bara är sex år...

Men om ni tittar noga på första fotot så ser ni att det står tb bredvid dikten, det betyder très bien, alltså mycket bra, så han kunde i alla fall recitera den ordentligt. :)

Karneval

Idag är det karneval i Jared och Dianas skolor. Alla barnen klär ut sig och går i ett långt tåg runt kvarteren och sedan får de äta kakor.

Förra året blev karnevalen för de yngre inställd, för det var kallt och ruggigt väder, och det blev aldrig något nytt datum, så spindelmandräkten Jared köpte inför den karnevalen har bara använts hemma hittills, men idag var det äntligen dags! Tur att den fortfarande passade. :)

När jag frågade Diana i tisdags vad hon ville klä ut sig till svarade hon glatt: En kossa!

Jag frågade om hon kanske ville vara en prinsessa istället, eftersom mängden prinsessklänningar i huset vida överstiger mängden ko-kläder och jag inte riktigt tyckte att jag hade tid att sy nåt sånt om det inte var nödvändigt. Hon svarade lika glatt som förut: Ja, en prinsessa! 

I torsdags hittade hon en glittrig paljettkjol som jag sydde till henne för nåt år sedan, och sa att hon skulle ha den på karnevalen, och imorse samlade hon glatt ihop sin utvalda outfit och var så nöjd så. Jag var lite tveksam, men är hon glad så ska väl jag också vara glad, eller hur?

När vi gick till skolorna såg vi många tjusigt utklädda barn, särskilt prinsessor, och jag blev lite orolig när Diana började kommentera de vackra klänningarna och deras kronor, men hon fortsatte att vara nöjd med sitt val och visade noga sin kjol och tröjan med Sally (från Tim Burton-filmen A nightmare before Christmas) för fröken, som dagen till ära var en grön drake (Yoshi). Jareds lärare var ett spöke, i alla fall tror jag att det var han, jag tyckte jag kände igen rösten. ;)

Nu ska jag ge mig ut en sväng och se om jag hittar karnevalståget. 

Edit: Vi hittade dem. Lärarna hade nog lagt lika mycket energi på sina kostymer som barnen, vi såg en läkare, en narr, en trädgårdshäxa, ett par orientaliska dansare och en brandman. Den sista var rektorn, han ville nog vara något som inger lite respekt. ;)

Om att fatta svåra beslut

Ibland fattar de sig själva, och det kan vara rätt skönt. Mer om det en annan dag.

För att ni ska slippa grunna för mycket på vad jag pratar om, så lägger jag in en liten bild för att distrahera. 

I Dianas klass har de läst nån bok om höns, och en dag kom hon hem med den här gulliga teckningen. Visst är den underbart söt!

Franska hönor säger "toc toc", om ni inte visste det. ;)

Sportlov

En sak som jag verkligen gillar med att bo här i Frankrike är att loven alltid är två veckor. Vi har just påbörjat andra veckan av sportlovet, och det var så skönt i går kväll att slippa den där känslan av att "oh, nej, är lovet redan slut, vi som inte har..."

Nu har vi istället ytterligare en vecka på oss innan det är dags för allvar igen. Härligt!

Förra måndagen åkte vi skidor i Engelberg, men på ett nytt område, för där vi brukar åka var det lite dåligt med snö eftersom den backen ligger på solsidan, även alperna känner av värmen denna vinter. 

Nu valde vi ett område med färre soltimmar, där snön fortfarande var bra, och backarna längre och brantare. Diana var inte så skidsugen men var glad över att kunna leka i snön, så alla var nöjda med utflykten. 

Foto från övre halvan av backen, där jag hoppade av liften. 

I fredags tog vi en tur till templet i Bern, vi hade tänkt sova över och åka skidor dagen därpå, men prognoserna lovade riktigt tråkväder så vi åkte hem igen. Schweiz vägar en fredagkväll är inte att rekommendera, om det är nån som undrar... Undvik det om ni kan. 

Nu är vi friska. :)

Peppar, peppar...

Tja, Victoria och jag klarade oss den här gången, verkar det som. Idag är alling tillbaka till det normala, även om Jared igår kväll inte alls var övertygad om att han skulle gå till skolan.

Jag: Imorgon är det måndag, då är det skola. 

Jared: Ja, men då är jag sjuk.

Jag: Va? Alla är ju friska nu. 

Jared: Men inte jag. Jag tror att jag är sjuk då. 

Haha, ibland är det skönt att vara hemma och slappa... Men nu är det bara en skolvecka kvar innan det är dags för lov, så den borde vi väl klara av. 

Jag har en brittisk väninna som jag mötte i morse. Vi har ju inte setts på hela förra veckan eftersom Jared inte har varit i skolan, och i vanliga fall ses vi flera gånger om dagen. 

Jag ler fortfarande åt hennes kommentar när vi sågs: Hey, have you been poorly?

Visst är brittisk engelska underbart gulligt?

Sjukstuga

Denna veckan är det sjukstuga här hemma, den ena efter den andra i familjen blir mer eller mindre sjuk, antingen med samma symptom som nån annan eller med nya...

Det är bara Victoria som klarat sig helt hittills, om min huvudvärk är ett symptom på influensa eller bara en följd av två nätter med alldeles för lite sömn på grund av att Jared och Diana inte kunnat sova så bra, lär jag nog märka snart. 

Samlingsnamnet på sjukan här i Frankrike är la grippe, eller på ren svenska: influensa.

Många verkar vara drabbade här omkring, 20% av barnen i Jareds klass var inte i skolan igår, och jag hörde tre dagmammor prata om barn som insjuknat under dagen, så det verkar som att det är början på epidemin fortfarande. Jaja, det är i alla fall ingen vinterkräksjuka som härjar här, och det är jag mycket tacksam för. :)

Diana pendlar mellan jättenöjd och jätteledsen; när hon vaknade i morse och såg att solen sken sa hon: idag är det stranden! 

Nej, tyvärr, det blev inget med det, men hon var glad när hon fick leka fotograf en stund.

Surdeg

Något som jag saknar här i Frankrike är gott bröd. Ja, det finns massor av baguetter och croissanter men det finns inget grövre bröd. Inte så konstigt, förresten, när det enda mjöl som finns i affärerna är vetemjöl i olika varianter, och färdiga brödmixer som inte är jätteroliga heller.
När jag hittade rågmjöl i en ekologisk affär blev jag jätteglad, även om prislappen var hemsk; 2€70 för ett kilo! Då blir det inte billigt bröd... Jaja, det får det väl vara värt att kunna baka lite roligare saker.
En annan sak som är annorlunda är jästen. Det är inte alltid så att det finns färsk jäst i mataffärerna, och även i de affärer som det brukar finnas är det ibland slut. Och då inte ett par dagar utan kanske en månad... Dessutom är den långsammare än den svenska. Och torrjäst tycker jag inte om, jag är helt enkelt inte van vid det, och den är inte heller likadan som den svenska, utan kräver i alla fall 4-5 timmars jäsning innan det blir nåt av degen.
Detta har fått mig att fundera över att lära mig att göra surdeg och därmed kunna baka smarriga surdegslimpor. Nu har jag gått och grunnat på detta i ett halvår ungefär och förra veckan tog jag mig i kragen och började tillverka min surdeg.

I måndags påbörjade jag mitt första försök till surdegsbröd, och på tisdagsförmiddagen var det dags att smaka mitt bröd - det var så gott så jag åt inget annat den dagen. Det blev mackor hela dan, även om barnen så klart fick mat. ;)

I onsdags satte jag igång med nästa bak, en sirapslimpa, eller rättare sagt två. De blev klara förmiddagen därpå och jag säger bara mums! Det här kan definitivt bli en vana. Jag får komma ihåg att halvera recepten bara, för annars blir frysen överfull av bröd... Eller så får jag väl dela ut bröd till vänner och bekanta.

Nu är surdegen matad igen, jag undrar vad jag ska hitta på för spännande bröd härnäst?

Meilleurs voeux!

Ja, enligt fransk tradition har man hela januari på sig att önska folk gott nytt år, så nu tar jag chansen. Fast meilleurs voeux betyder så mycket mera än bara gott nytt år, egentligen är det "bästa önskningar" man säger, vilket är en förkortning av en lång fras (fransmän är ju lite långrandiga av sig) som innebär att man önskar den man säger det till att deras bästa önskningar/förhoppningar/drömmar/planer för det nya året ska slå in.

Om man har turen att ha franska vänner som har ens e-post adress så är chansen stor att det under januari ramlar in tjusiga mejl med färgglada pdf-filer som visar en sammanfattning av året som gått med mer eller mindre text och bilder av varierande slag. Kul påhitt, men ibland har jag blivit förvånad över att bli inkluderad i listan över dem som fått årsberättelsen.Till exempel har jag fått från damer i min pysselklubb, och om jag hade skickat ut något sådant hade jag inte inkluderat dem...

Här kommer ingen årsberättelse (idag i alla fall) men väl årets julkortsfoto.

Nu är vi så franska att vi strejkar för att få det som vi vill. Fransmännen påstår att det är enda sättet att visa makthavarna att man menar allvar med sin åsikt, hur skulle man annars någonsin få till en förändring?
Jag vill inte påstå att det funkar så bra, mina yngsta barn har fortfarande skola på lördagar trots strejker och uppvaktning av borgmästaren. Men han har gått med på med på viss förskjutning av tiderna så att jag inte behöver hämta/lämna Jared och Diana på två ställen samtidigt fyra gånger om dagen, nu är det bara på eftermiddagen de slutar samtidigt, för det gick visst inte att ändra på...

De äldsta barnen tyckte det var snällt sagt pinsamt att ta kort framför borgmästarens kontor, även om det var söndagseftermiddag och stängt, för det körde ju förbi bilar och tänk om det var nån de kände som såg dem? :)

Äntligen höstlov!

Jepp, höstlovet är här och vi njuter av att inte stressa till och från skolorna fyra gånger per dag. Fullt upp är det ändå, de stora tjejerna har en hel del läxor över lovet, plus att Jennnifer och Emma har några veckors svenska att plugga ikapp. Även Jared har fått ett par läxor att göra, bland annat att läsa fem minuter varje dag, men det har vi helt glömt bort, tur att det är lov nästa vecka också.

Just nu är jag med Jared och Diana på gympa, de älskar verkligen att vara här, vi har gått hit på loven i flera år. Solen skiner och prognoserna lovar drygt 20 plusgrader i eftermiddag.
Härligt!

Att pricka av saker på sin lista...

Jag gör ofta listor för att inte glömma saker som jag behöver göra. Eller vill göra. Eller borde göra. Jag har en lista i iPhonen där det står väldigt blandade saker, tex:

Byta dragkedja i min blåa kjol
Köpa nya glasögon eller linser?
Sy klart Jareds lapptäcke
Rensa garderober
Franskaläxa
Köpa skor till mig
Ring mamma
Handla mat

I söndags kände jag att under veckan som låg framför mig hade jag en hel massa saker att göra, så jag strukturerade upp listan lite mera, med varje dags uppgifter för sig, och istället för att radera allteftersom jag klarat av någonting så har jag satt ett X framför. Oj, så flitig och effektiv jag har känt mig, till stor del för att jag faktiskt ser vad jag har gjort, och inte bara vad jag har kvar att göra. :)
I måndags sydde jag klart en tavla som jag började med för tio år sedan, tada:

Idag däremot, har jag bara hunnit halvvägs på min lista, trots att jag skrivit färre saker, eftersom det är onsdag och Jared och Diana inte har skola. Men jag har gjort ett par saker som inte alls stod på listan, till exempel tvätta och sy om ett par gamla manchesterjeans till en kjol.  Det blev väl rätt snyggt, va?

Min franskalektion har just börjat, så snart ska jag pricka av den punkten, och ett par saker till klarar jag förhoppningsvis av innan det är sovdags. (Och jag ska inte skriva blogginlägg samtidigt som jag har franskalektion, fy skäms på mig...)

När är det höst?

Varje dag i mer än en vecka när jag har hämtat Jared i skolan vid lunch så säger han nåt i stil med:

"Min lärare sa att det är sommar. Han tänkte nog fel, för det är ju höst."

Först tänkte jag inte så mycket på det, men när han fortsatte säga samma sak varje dag så tänkte jag att Jared kanske helt enkelt har missförstått.
Jag vet inte hur mycket franska han faktiskt förstår, är jag i närheten vill han alltid att jag berättar på svenska vad som sägs, men när jag har pratat med Jareds lärare så säger han att han inte pratar så mycket, men han räcker upp handen och skriver på tavlan och läser, så han hänger med fint.

Men nu tänkte jag som sagt att nu är det nog något han har missförstått, och så har jag gått och grunnat på vad läraren möjligen kan säga varje dag som Jared snappar upp ordet "été" i. Det finns ett antal franska ord som låter likadant som "été", men betyder nåt annat. Idag sa han det igen, och eftersom jag skulle lämna en lapp till läraren passade jag på att fråga.

"Jared säger varje dag att du säger att det är sommar, fast det är höst."
"Men det är ju sommar."
"Öööööhh?"
"Ja, det är sommar till den 21:a september, då börjar hösten."

Jahapp. Ingen språkförbistring där inte, skäms på mig som misstror min sons språkbegåvning. Tydligen är det en viss officiell förskjutning av årstiderna här i Frankrike jämfört med i Sverige. Jag har minsann lärt mig att i september är det höst.
Våren infaller mars-maj, sommaren juni-augusti, hösten september-november och vintern december-februari. Att det sen inte alltid överensstämmer med verkligheten är ju en annan sak.

Personligen så tycker jag nog att om temperaturen är 12-17 grader och himlen är grå och släpper ifrån sig mer eller mindre regn, så kvalificerar det sig som höst, i alla fall om prognosen lovar det två veckor i sträck. Även om det infaller innan höstdagjämningen.

Men förresten, finns det inte en definition som säger att om temperaturen är över tio grader hela dygnet så är det sommar? I så fall så är det sommar fortfarande. Och det lär det fortsätta vara nästa vecka också, om vi ska tro prognoserna, höstdagjämning eller inte.

Veckans komplimang och veckans förolämpning

Häromdagen var jag på apoteket med Johannes, och eftersom det var ägaren som tog hand om oss bad jag honom prata engelska istället för franska, eftersom Johannes förstår bättre då, och medicinen var till honom (flytande penicillin att droppas i örat).
Jag vet att han är duktig på engelska, eftersom jag har gått dit i flera år och i början pratade vi alltid engelska med varandra. Mitt i konversationen säger han:

"Your french is better than my english".

Sååå inte sant, som tonåringar skulle uttryckt sig, men en fin komplimang. :)

Idag har jag gjort några ärenden på stan och råkade se ett par snygga kängor i ett skyltfönster. Jag gick in och provade dem, men eftersom de var lite dyra ville jag gärna fundera lite innan jag bestämmer mig, det kan ju finnas bättre någon annanstans... "Det är väl inte sista paret?" sa jag och fick till svar: (fritt översatt)

"Jo, i de extrema storlekarna tar vi bara hem ett par."

Ursäkta mig??? Jag har 39 vanligtvis, men de var lite små, så jag fick ta 40. Extremt? Tror inte det...
Jag är inte så sugen på att köpa de där kängorna längre.

Hösten kom plötsligt...

Just nu har vi tolv grader och ösregn, veckans prognos blir inte mycket bättre än så, 11-17 grader och en hel del regn. 

I onsdags passade vi på att åka och bada på eftermiddagen, eftersom barnen inte hade skola och det var 28 grader varmt. 

Det känns lite overkligt att vi höll på att smälta bort i värmen för bara några dagar sedan, det var 28-31 grader onsdag-fredag förra veckan och vi kunde knappt sova om nätterna för det var så varmt i huset. 

Ja, ja, alla säsonger har sin charm, men höstregn föredrar jag faktiskt att titta på inifrån huset, istället för att behöva gå och lämna och hämta barn fyra gånger om dagen och stå och vänta och trängas med alla andra paraplyn för att hitta sitt barn och ta sig ifrån grinden vid skolan och hemåt utan att peta någon i ögat eller fastna i någon annans paraply... Man kan ju alltid hoppas att vädret blir bättre än prognoserna lovar. :)

Skolstart!

Ojojoj, sist jag skrev var det inte ens sommarlov, och idag är det skolstart igen! Vart tog tiden vägen?
Jag har väl helt enkelt haft annat för mig än att sitta vid datorn denna sommar, antar jag.

Snabb uppdatering:
- Jag har sytt lite kläder åt mig själv (minsann), Jennifer och Diana. Mest klänningar och kjolar i långa banor...
- Jag har läst många böcker på svenska sedan jag hittade mitt lånekort från Karlskrona bibliotek och insåg att jag kunde låna e-böcker direkt till min iPhone. Så smidigt!
Och så efterlängtat att få läsa lite böcker på svenska som jag inte redan har läst, och dessutom alldeles gratis! Jag kan läsa böcker på franska, men det blir inte avkoppling på samma sätt, eftersom jag måste koncentrera mig mycket mera när jag läser...
- Vi har tillbringat tre veckor i augusti på resande fot, vi bilade till Sverige, med två övernattningar på vägen (en i Tyskland och en i Skåne) istället för att köra allt i ett sträck som vi gjorde för två år sedan, det var inte njutbart alls...
Nu stannade vi i Frankfurt på vägen upp och i Hamburg och Frankfurt (två olika dagar) på vägen hem. Det gjorde resan mycket trevligare.
Vi stannade en vecka i Bergkvara och umgicks med min familj och barnen träffade sina kompisar.
Jag blev utsatt för en mycket trevlig överraskning - 40-årskalas lite i förskott, tack alla inblandade!
Sedan spenderade vi en vecka i Haninge där vi umgicks med makens familj och de vänner vi har där.
Det var så skönt att ha gott om tid (en vecka är ju inte så mycket, men det är klart mer än ett par tre dagar, som det blivit de senaste gångerna vi varit på besök) och inget alls inplanerat, vi tog dagarna som de kom och bara njöt av att vara lediga.

I alla fall så började mina tre yngsta barn skolan idag (de två andra börjar imorgon), och det gick bra. Inga tårar och inga större protester, förutom att både Jared och Diana hade föredragit att allt var som förra året, men nu har Diana Jareds gamla fröken och Jared går i en annan skola (där Victoria gick förra året). Diana var jätteglad att hennes bästa kompis också går i hennes klass (precis som förra året) men Jareds bästa kompis är ett år yngre än han, så han är kvar på maternelle ett år till. Tyvärr... Men har får väl nya kompisar, hoppas jag. Den allmänna åsikten verkar vara att han har fått en jättebra lärare, så det är ju betryggande.
Victoria började college, och ingen av hennes kompisar hamnade i hennes klass, så det är lite synd om henne också för den skull, men jag är säker på att hon överlever.

Jag hoppas att jag överlever den här skolreformen, som gör mig och en hel del andra föräldrar helt galna, inte bara är det skola på lördagförmiddagarna, de har också ändrat om tiderna, så barnen börjar och slutar exakt samtidigt på både maternelle och élémentaire.
Hur tror de att vi ska lösa det som föräldrar? Suck. Man måste få tillstånd från borgmästaren för att göra en förskjutning av tiderna, som är samma för hela kommunen, och han har hittills inte gett något tillstånd, trots att det var så det funkade förut.

Jaja, jag har inte mycket gott att säga om den mannen, som har bestämt att det är bättre med skola på lördagar än på onsdagar, han har visst inga barn själv så han kan nog inte tänka sig att folk har fler än ett barn och att de kan gå på olika skolor, och dessutom verkar han inte tro att familjer vill vara lediga tillsammans och umgås på lördagarna.
Jag får väl se fram emot måndagen den 21 oktober, då börjar höstlovet så då kan jag få strosa runt i pyjamas halva dagen om jag så önskar. Tills dess blir det att gå upp tidigt varje dag, för nu går mina barn i skolan sex dagar/vecka (eftersom de i college har skola på onsdagar, reformen gäller bara maternelle och élémentaire), och på söndagarna börjar kyrkan redan nio, så det finns ingen möjlighet att ligga och dra sig då heller...

Dags att stänga av datorn och gå och hämta de små gullungarna. :)

Idag är jag barnvakt

Inte bara åt mina egna barn, utan åt två pojkar som bor några hus ifrån oss. Deras mamma har just fått jobb (första arbetsdagen idag) och för en vecka sedan sa den tilltänkta dagmamman att hon inte kunde ta emot barnen som planerat. Panik! Stackars mamman, vilken stress...

Det visade sig att det bara var just idag det var akut kris, resten av veckan är det ju skola, och nästa vecka börjar makens semester, så jag sa att självklart kan jag passa dem. Två snälla små pojkar som är 4 1/2 och 6 1/2, hur svårt kan det vara? Haha, nej, men hittills går det bra.
Barnen har redan hunnit med att pussla, leka med lego och leka kurragömma och nu gör de figurer i trolldeg.

Jared pratar mera franska än jag någonsin hört förut, och till och med Diana pratar lite franska: "Non, c'est pas à toi. C'est à moi. Gimme back!"
Ja, lite engelska lyckas hon blanda in också, det har hon väl hört på "My little pony" på YouTube...
När jag påpekade att Lorenzo inte har några egna saker här eftersom det är vårt hus, så erbjöd hon honom en annan liknande sak och sa "Tu veux ça?"
Stolt mamma.

+36 och vindstilla

Nej, jag klagar inte.
Jag bara upplyser om att jag föredrar +25 när jag har ärenden att uträtta och Diana i vagnen när jag går omkring på stan. Det är stor chans att det blir glasspaus snart. :)

Fångar i vårt eget hus?

Ja, så känns det nästan, i alla fall en gång om året, när det anordnas en loppmarknad i vårt kvarter. Det är 18:e året i rad och det är en stor tillställning med ca 150 utställare, och det är väldigt välbesökt.

Det betyder att vi måste parkera bilen ca åtta-tio minuters promenad hemifrån på lördagskvällen om vi vill kunna använda den under marknadsdagen, vilket vi vill, eftersom vi vill ta oss till kyrkan. Inget större problem egentligen bara man kommer ihåg det.
I morse när vi kom till bilen stod det en bil parkerad på tvären framför oss, vilket fick oss att bli lite smått irriterade, tills vi insåg att frun satt kvar i bilen, och maken bara hade hoppat in på tobaksaffären för att köpa bröd, så vi kunde åka efter nån minut.
Det är däremot ett större problem att parkera bilen när vi kommer hem från kyrkan, för då är det bilar parkerade precis överallt, på alla trottoarer och ibland även i rondellen. Idag hade vi tur och hittade en plats nära avspärrningarna, och alltså inte så långt hemifrån.
Både förra året och året innan ösregnade det just när vi kom hem från kyrkan, och vi var riktigt dränkta innan vi kom inomhus...

I dag skiner solen, det har varit närmare trettio plusgrader, och marknadsfolket började ställa upp sina saker redan runt fem på morgonen!!! Nu, vid sex på kvällen, håller folk på att plocka ihop sina stånd, och vi har rullat upp våra jalusier i vardagsrummet lite halvt. Det är inte så kul med full insyn när det går förbi tusentals människor och tittar in på en, så vi har levt i halvmörker idag.

Idag är fjärde marknaden sedan vi flyttade hit, och genom åren har jag varit med om att folk har fikat på vår garageuppfart, jag har sett några kissa i buskarna, ett år stod det en bil och blockerade vår utgång (tillhörande en utställare, de är de enda som får köra bil här denna dag, hela området är avspärrat) så vi fick klättra över staketet, som i och för sig inte är högt, men i finkläder är det inte det man helst gör...
I år var det bara en klädställning och lite lådor vi fick knuffa åt sidan för att ta oss ut och in igen, och det roliga är att officiellt var det inte ens en utställarplats framför vårt hus, utan på andra sidan vägen, men de mitt emot spred ut sig till vår trottoar också.

Ett par av barnen tycker det är lite skämmigt att man riskerar att möta folk man känner när man är finklädd, men det får de allt klara av, annars behöver nog de härdas lite, eller vad säger ni?  ;-)

Lycka är...

... att se Jared leka med franska småkillar och PRATA med dem!