Den här helgen har vi haft helt underbart väder, det har varit 17-18 plusgrader, varma vindar och strålande solsken! Alla små kryp som hade gått i ide har vaknat igen, och det är massor av små tusenskönor i gräsmattorna.
Hela eftermiddagen i lördags var vi ute och lekte och bara njöt av vädret. Ända tills Victoria körde omkull med sparkcykeln och slog upp samma knä som hon redan hade ett rejält skrubbsår på. Då gick vi in och fikade, Jared hade nämligen bakat en chokladkaka (med Jennifers hjälp). Så härligt att bara vara ute och göra ingenting särskilt... Varför gör man inte det oftare?
Jag kan inte fatta att vi hade frost för en månad sedan, vädret är verkligen oberäkneligt.
(Och nej, jag glömde inte Fars Dag, jag hade bara inte datorn på igår... Vi försöker hålla söndagen datorfri här, barnen får roa sig med annat än TV och dator, då kan ju inte jag sitta vid den... Men jag ringde hem.
Här är förresten Fars Dag i juni, så nu får Johannes två dagar, men jag får bara en, för Mors Dag är samma som i Sverige. Hm.)
1 kommentar:
De här ögonblicken ger kvalitet åt livet därför att de hjälper oss att fånga vad som egentligen är viktigt i livet och med livet. Men stackars lilla Victoria!!! Usch nu längtar jag efter att kunna få ta henne i knät... :-( Hälsa och pussa och krama henne från mig. Och de andra i förebyggande syfte! Kram till dig också förresten! OCH TILL JOHANNES förstås - som fyller år idag!!! Det kommer något till honom - vet bara inte när;-)
Skicka en kommentar