onsdag 10 november 2010

Jag har blivit erbjuden ett jobb!

Som lärare i svenska! Här, i vår lilla stad! Det var helt oväntat, kan jag ju säga. Det är ett pyttelitet jobb, 1½ timme i veckan under vårterminen, så det skulle ju inte vara för pengarna, utan snarare för att komma ut och träffa lite folk och kanske öva min franska...
Så, hur gick det här till? En man på makens jobb har en fru som är finska men har bott i Sverige. Hon jobbar på ett lycée (ung. gymnasiet) här i stan men är för tillfället mammaledig. Någon professor har kommit på den lysande idén att erbjuda ett antal elever (som redan läser engelska och tyska) möjligheten att läsa svenska för att sedan kanske åka till Sverige och bo i värdfamilj och gå i en svensk skola några veckor.
I alla fall, finskans make frågade Johannes om jag kanske skulle vara intresserad. Det första budet jag fick var att det skulle vara på dagtid, men det kändes alldeles för komplicerat - ska jag behöva fixa barnvakt/dagis till Jared och Diana för att jag ska jobba 1½ timme i veckan? Nej, det tror jag inte.
Men nu när jag fick veta att det är på kvällstid är ju läget ett helt annat. Jag ska träffa den ansvariga för projektet på torsdag nästa vecka, så får vi se om det verkar som att det skulle kunna funka. Jag gillar tanken, det skulle vara en kul grej.

5 kommentarer:

Miidi sa...

Vill mest kolla om jag kan skriva något. Men det där låter kul,att få komma ut lite

Lilo sa...

Det vore väl spännande!!! Då kan vi få reportage här om roliga felsägningar i svenska språket.

OUT OFF THE BOX sa...

Coolt, ta bra betalt..

Linda sa...

Det roliga är, att om jag skulle börja jobba måste Johannes jobb betala ut mera pengar, för han är garanterad en viss nettolön, och eftersom jag inte har någon inkomst betalar han lägre skatt. Fast jag vet inte om de här få timmarna skulle påverka det hela nämnvärt...

Madeleine Blomberg sa...

Hej Linda! Förlåt - jag har varit överallt utom vid datorn verkar det som!! Så mycket som händer när man vänder bort näsan från skärmen;-) (Jag läser baklänges och tar det äldsta sist, kanske du förstår;-) Det var lite synd att det ska vara så osmidigt att sticka iväg 1½ timme!!! Skulle gärna säga:"Jag sticker över en sväng så du kan gå."