Johannes hade hittat ett lägenhetshotell där i lagom prisklass med rum som var stora nog åt oss och våra vänner som hade kört ner från Stockholm för att tillbringa lite tid med oss i Frankrike.
Efter en halvtaskig natts sömn (Johannes och Jared sov i en säng som lutade så de fick ligga på tvären, Victoria väckte mig sex gånger för att hon hade så ont i magen så att hon inte kunde sova, och eftersom hon delade säng med Emma sov hon inte heller jättebra) vaknade vi tidigt och åt frukost, packade matsäck och körde iväg till Disneyland! Alla var mer pigga och glada än man kunde väntat, men det är klart, när resmålet är Disneyland så...
Vädret var bra, växlande molnighet och inte för varmt, drygt 20 grader. Det var massor av folk överallt, och för mycket köer för att jag skulle tycka att det var trevligt. Men på eftermiddagen när vi frågade någon sa de att det bara var 39.000, ovanligt lite. Tur att det inte var 60.000 där den dan då...
Diana var nöjd med att rida häst i karusellen och köpa prinsessor. Jared gillade att köra bil och så köpte han en röd Bilar-keps. Victoria var lite matt efter nattens bestyr, så hon tog det rätt lugnt men var nöjd med dagen ändå. Både hon, Emma och Jennifer köpte Mimmi-öron-diadem, så sött så. Jennifer och Emma åkte en hel massa saker och höjdpunkten var visst Big Thunder Mountain, när de väl lyckades åka den strax innan stängning.
Vi var tretton personer, så vi delade upp oss åt olika håll allt efter behov och önskemål. Diana, som slutade med blöja för bara några månader sedan, fick lämna kön mer än en gång för att hon var kissnödig, och jag tror att hon var på toa 8-10 gånger under dagen... men jag är glad att vi klarade oss utan olyckor. ;)
Jag tyckte att dagens höjdpunkt var den stora paraden, att se Diana som var helt i extas över alla vagnarna med Disneyprinsessor: "Askungen! Törnrosa! Ariel som en sjöjungfru! Rapunzel!" och så vidare... Jared däremot tyckte inte alls om dem och ville inte ens titta åt det hållet.
Från början var vi inte säkra på om vi skulle stanna ända till stängningsdags, eller om några skulle åka tidigare, men det slutade med att alla stannade. Johannes och jag körde runt med Jared och Diana i varsin vagn på kvällen och parkerade oss så att vi skulle ha bra sikt till fyrverkerierna/lasershowen. Innan dess, kvart över tio, var det en tjusig parad med massor av lampor i vagnarna och på deras kläder. Då passade Jared på att somna, men Diana var eld och lågor, igen. Sedan väntade vi, igen, och klockan elva var det äntligen dags för lasershowen. Den var snyggt gjord, med effekter av både fyrverkerier och fontäner. Då hade Diana också somnat, och de andra hade åkt allt de ville och hittat varandra.
När vi äntligen hittat vår bil (tur att våra vänner har en stor takbox, då syns man bra på parkeringen) och fikat lite, körde vi tillbaka till hotellet och sov rätt gott, men inte så länge, för nästa morgon var det Paris som hägrade.
Efter en rejäl frukost packade vi ihop oss och checkade ut, och rullade mot Paris. Väldigt sakta bitvis, men till slut var vi inne i city. Efter två varv i rondellen vid Triumfbågen körde vi mot Eiffeltornet. Att hitta en parkering där man fick stå mer än två timmar var inte så lätt, så det överlät vi åt makarna, medan fruar och barn fikade och sedan ställde vi oss i kö. De flesta ville ta trapporna, men Johannes och jag tänkte ta hissen med Jared och Diana. Vi tänkte att vi nog skulle komma upp till toppen ungefär samtidigt, även om hisskön var längre, men efter att ha väntat tjugo minuter och inte rört oss alls mycket i förhållande till hur lång kön var, bestämde vi oss för att skutta iväg till de andra. Vi orkade inte köa i närmare tre timmar, hellre då köa i trettiofem minuter och ägna resten av tiden till trapporna...
Jared gick både upp och ner utan problem, och Diana klarade vägen upp, men när vi skulle ner igen efter att ha tagit hissen till toppen och ner igen var hon jättetrött och jag fick bära henne nästan hela vägen mellan andra och första våningen. Sedan var jag rätt matt. Diana däremot piggnade till efter lite fika och hoppade jämfota ungefär 100 trappsteg innan hon gick en bit och sedan bad mig bära henne igen på slutet.
Väl nere på marken gick vi till närmaste McDonald's och fyllde alla magar (de blev extra välfyllda eftersom det blev fel och de gjorde hela beställningen en gång till istället för att bara ge oss de två drickorna som vi bad om...) och sedan var klockan på nåt underligt vis halv åtta. Vi som var framme vid Eiffeltornet halv två? Konstigt. Dags att tänka på refrängen och köra hemåt. Resan gick oväntat bra och vi kom hem utan problem. Våra vänner hittade också hit, bara något senare än vi.
Igår tog vi det lugnt, alla fick sova så länge de ville, och på eftermiddagen åkte vi till stranden för årets första dopp. 24 grader var det i sjön, rätt lagom. Halva stan var där...
I övrigt har vi inte några planer förutom att makarna ska roa sig med att gå på Formel1 i Tyskland i helgen, och vi ska nog klara av att roa oss utan dem.
2 kommentarer:
Låter härligt! Och är grymt avundsjuk på makarna som får se F1-loppet live!!!
Ja, det har de drömt om i flera år, och äntligen blir det av!
Skicka en kommentar