...sedan jag skaffade bloggen. Och ett och ett halvt år sedan vi flyttade hit, alltså halvtid redan. Jag hade nog trott att min franska skulle vara bättre vid det här laget, men jag har väl inte övat så flitigt som jag borde, antar jag. Nu går jag en nybörjarkurs på distans via högskolan i Dalarna, och hittills går det bra, men det borde det ju, jag är ju faktiskt ingen äkta nybörjare.
Jag har fortfarande en massa "annorlunda-saker" att skriva om, det dyker upp nya konstigheter jämt och ständigt i det här landet.
Till exempel när Emma var sjuk för ett par veckor sedan och vi gick till farbror doktorn eftersom hon aldrig blev riktigt bra. Läkaren sa att hon behövde göra ett blodprov, och det var ju inget konstigt med det, men sedan sa han att vi skulle åka till laboratoriet i stan och göra det, och sedan komma tillbaka nästa dag när han fått resultaten. Va? Ursäkta, ska vi åka till ett laboratorium i stan, kan vi inte göra ett blodprov här? Nej, det går inte, men jag kan ringa en sjuksköterska som kommer hem till er om det blir enklare, sa läkaren och lyfte luren och pratade lite kort innan han la på och sa att sköterskan kommer hem till er om en liten stund, vi ses igen imorgon förmiddag. Jag tror inte att det finns några vårdcentraler här, inte i vår stad i alla fall, här jobbar alla läkare ensamma.
Något förvirrad gick jag hem igen med Emma och Diana och efter en kvart kom det en sjuksköterska och knackade på. Det var otroligt smidigt att slippa åka in till stan, leta efter en parkeringsplats, hitta laboratoriet, vänta på vår tur (det är "drop-in" där), hålla reda på Diana och allting... Nu satte jag Diana framför TV:n med en film, Emma satt bekvämt i soffan och sköterskan gjorde sitt jobb utan något strul. Så smidigt.
Sju euro och tre cent kostade det, och 2/3 får man tillbaka från socialförsäkringen om man skickar in kvittot, så är det med all läkarvård (även tandläkare) och mediciner. Att gå till läkaren (och tandläkaren) kostar 23€, förresten. Glasögon vet jag också att man får tillbaka pengar på, men jag vet inte om det är samma procentsats. Många har en privat försäkring som ersätter resten också, så i praktiken blir all vård gratis. Johannes jobb betalar den extraförsäkringen för vår familj, mycket trevligt.
Nästa dag kom provresultaten på posten, tillsammans med en räkning på 34€, och vi gick tillbaka till doktorn och fick ett recept på antibiotika som vi hämtade ut på närmaste apotek. Det kostade 67 cent, jag trodde att jag hörde fel... 67 cent? Men ja, så var det.
Medicin är billigt i det här landet, ett paket huvudvärkstabletter kostar mindre än 2€. Men de har ingen motsvarighet till de här barnalvedonen som smälter på tungan, tyvärr. Vuxenvariant finns det här, och den är mycket godare än de svenska. Fördelen är att man inte behöver leta rätt på ett glas vatten att skölja ner tabletten med, och det är lätt för barnen när de inte behöver svälja piller, eller dricka äcklig medicin... Till och med Jared kan gå med på att slicka på en sån om han är sjuk. Nu är vi inne på vårt sista paket, så snart blir det till att be någon skicka fler, om man får skicka mediciner på posten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar