Bilen har gått sönder, och att ringa försäkringsbolag och verkstaden och begripa och göra mig förstådd på franska inom detta område är mig helt övermäktigt. Usch.
Som tur var hjälpte en av Johannes arbetskamrater till, men idag har jag ändå fått ta hand om mer än jag kände mig bekväm med. Jag överlevde, men det är så jobbigt med sådana här saker, situationer som man inte klarar av själv.
För nån månad sedan blev Johannes nerstänkt med diesel av en trasig pump. Vi gick tillbaka nästa dag, men kvinnan som satt där kunde inte göra något, hon sa att vi skulle prata med chefen, som naturligtvis inte var där. Vi lämnade in kläderna (jacka, jeans och tröja) på en kemtvätt och tänkte be om kompensation för kostnaden efteråt, men det blev förstås aldrig av.
En annan gång gick en leksaksbil sönder efter en timmes lek, det tycker jag inte är ok för nåt som kostar en hundring, men jag klagade inte för jag kunde inte.
Såna här saker är det som gör att det är jobbigt att bo utomlands och inte kunna språket ordentligt. Till vardags klarar jag mig rätt bra, men sånt här övergår min horisont...
Några gånger har jag bett vänner om hjälp, tex när biofilmen inte var på originalspråk som det stod på hemsidan, och när en klänning Jennifer sydde blev tre storlekar för stor trots att vi gjort rätt, men inte fick jag några svar. Service är inte fransmännens största styrka, direkt.
Men just nu, när jag sitter i skuggan av ett träd i lekparken och njuter av sommarvärmen är det helt ok att bo i Frankrike.
1 kommentar:
Jag förstår dig så väl! Jag är här en tredje runda och känner också att jag "äger" språket, men jag är ändå utlänning, kan inte alla små subtila skillnader mellan olika val, vet inte hur eller vad eller varför man ska välja som man ska. Trots det är jag väldigt tacksam över våra utlandsvistelser och jag tror att era barn också kommer att vara tacksamma över att få franskan. Kram på dig!
Skicka en kommentar