Här har ni min nya kappa:

För cirka 20 år sedan fick jag jobba som modell en dag. Jo, det är sant.

Det var under en modemässa i Stockholm och ett företag som sålde damkappor behövde en mannekäng i sin monter, som kunde klä på sig kapporna och visa kunderna hur de såg ut på en människa och inte bara på en galge. Egentligen var det en av mina klasskompisar som jobbade där, men en av mässdagarna var hon upptagen på annat håll och frågade mig om jag kunde hoppa in för henne.

Efteråt blev jag tillfrågad om jag ville ha 500:- eller tyg till en kappa, och fast jag var en fattig student så lockade tyget mera än pengarna, och ett tag efteråt fick jag hemskickat en låda med fyra meter mörkt grågrönt kapptyg i ull/kashmir, foder, mellanlägg och knappar.

I alla dessa år har tyget legat i sin låda, flera gånger har jag tänkt sy en kappa eller jacka men det har aldrig blivit av. Den tilltänkta modellen har varierat några gånger under årens lopp, och ibland har jag varit orolig för att några äckliga djur ska ha fått för sig att äta på mitt tyg eller bosätta sig där, och en gång trodde jag att det hade blivit förstört av en vattenläcka, men tyget har klarat sig i alla väder.

Nån gång i början på december, när vi fick kallt väder här, tänkte jag att jag skulle göra slag i saken och äntligen sy min kappa. Jag hade några bra idéer och spånade på hur jag skulle göra mönstret, men som säkert alla vet så hinner man bara med hälften av det man planerar i december, så min kappa kom aldrig längre än till skiss-stadiet.

När vi kom hem igen efter sverigebesöket var det runt åtta plusgrader här, och att sy en vinterkappa kändes inte så angeläget, fast jag egentligen hade tid eftersom det var jullov.

En dryg vecka senare, när nästan hela familjen var mer eller mindre drabbad av influensa och jag var rastlös och det var kallt igen och prognoserna lovade att det skulle hålla i sig, så bestämde jag mig för att det var dags, och så satte jag fart med att rita mönster, klippa ut och sy. 

Jag köpte nya knappar, för de som jag fick med var riktigt tråkiga, och jag köpte knapphålstråd (fyra rullar gick det åt!), eftersom jag ville ha lite extra blickfång på alla knapphålen och de dubbla stickningar vid alla sömmar. 

Kragen kan bäras både nervikt och uppfälld och knäppt eller oknäppt, det är nog den detaljen jag är mest nöjd med. Och de infällda fickorna, de blev riktigt bra också. 

Jag har inte sytt något i den här klassen sedan jag sydde Johannes kavaj till vårt bröllop för nästan 15 år sedan, i vanliga fall är det mest balklänningar och brudklänningar folk behöver hjälp med, så det blev lite hjärngympa ibland för att komma på bästa sättet att göra saker på. 

Jag hade jättekul, och jag tror att jag ska försöka utmana mig att göra mera kreativa saker i år, och inte bara tänka att det vore kul att göra dem. :)