fredag 12 oktober 2012

Frankrike... Jag säger bara det.


I morse när jag var på hemväg efter att ha lämnat av mina tre minsta barn i sina skolor hörde jag plötsligt någon ropa "attendez" ( = vänta). När jag vänder mig om ser jag att det är en kompis till Victoria som kommer springande.
Jag skyndar mot henne och hon flämtar andfått (hon har sprungit ca 400 m) att deras fröken inte är i skolan och de har ingen vikarie, och om jag kommer får Victoria gå hem.

Vi stressar tillbaka till skolan, möts av en annan kompis som säger att de just gått in (här är det upprop klassvis utomhus varje morgon). Vi skyndar vidare och när vi kommer fram till grinden säger mamman till den första tjejen att om jag går runt skolan kan jag säkert ringa på ringklockan och be att få hämta mitt barn. Grinden är nämligen låst (det är den alltid, utom tio minuter innan skolan börjar och just när de slutar, då en lärare vaktar där).

Jag börjar gå runt huset men ser snart i ögonvrån att rektorn kommer ut, följd av Victoria, och skyndar tillbaka till grinden igen, där han förklarar för mig att Victorias fröken är sjuk, och om jag kan ta hand om henne får hon vara ledig idag. En lycklig Victoria följer med mig hem och ser fram emot en ledig dag.

Frankrike i ett nötskal, vikarier finns inte. Möjligen om någon ska vara borta i flera månader kan man skaka fram en ersättare. Både Jennifer och Emma har en lektion mindre än vanligt idag eftersom deras franskafröken är borta.

Dianas fröken är gravid och ska ha barn i januari, men man har fortfarande inte hittat någon som kan ta hennes klass. Min granne berättade att i värsta fall stänger de klassen i några månader till fröken vill börja jobba igen!
En annan väninna sa att hon aldrig har hört att det faktiskt har hänt att man har fått stänga en klass, men det är sant att lägre ålder på barnen = lägre prioritet för att hitta ersättare.  

3 kommentarer:

Lilo sa...

Låter ju helunderligt! Spännande att höra om!

Linda sa...

Spännande att uppleva också... En dag i våras var Jareds fröken borta utan förvarning och sedan skrek han som en galning varje morgon i en vecka för att han inte ville gå till skolan mer, det blev helt fel när vi fick vända i dörren för att det inte fanns någon fröken.
Som tur är gick det över, fröken var inte oväntat borta mer och rutinerna återställdes. Och nu är han äldre och visare och tycker faktiskt om att gå i skolan. ;)

Monica sa...

Hoppsan!