Eller ja, jag har fått bevisat för mig något som jag egentligen vet men inte alltid bryr mig om. Jag är ju en sån som gillar att göra saker som jag har tänkt mig att de ska göras.
Så i morse när Jared skulle klä på sig och gå till skolan och klockan redan var åtta (han börjar 8.20) och han sa "Läs den här boken" sa jag "nej, vi hinner inte, skolan börjar snart". "Jag vill titta lite på film" sa han sen och jag svarade samma sak som nyss, och försökte ta av honom pyjamasen. Han bröt ihop men det gjorde inte jag, utan jag gav snarare upp.
Är han inte lite febrig, kanske? Det är nog därför han sätter sig på tvären, han gillar ju faktiskt att vara i skolan nu för tiden.
"Mamma, jag vill ha äppeljuice", sa han, och jag satte på filmen, hämtade juice och läste boken. Allt det tog bara några minuter, för som tur var, var filmen nästan slut, och boken väldigt kort.
Sedan var det inga problem att hoppa i kläderna och köra till skolan. Vi var där strax innan halv nio och så länge man kommer innan halv är det ingen som blir sur, så allting löste sig på ett bra sätt, även om det inte var på mitt sätt.
Lesson learned.
Dags att ta itu med tvättberget, måndag är stora tvättardagen här hos oss.
Ha det gott!
1 kommentar:
Barnen kan lära oss ett och annat, eller hur? "Tänk att jorden snurrar också då man inte gör saker på mitt sätt!" Så har jag tänkt ibland och så har jag fått tänka om. När K har hand om markservicen har jag fått lära mig att låta honom göra på sitt sätt. Han bäddar inte sängen snyggt, men han bäddar. Han gör alltid jätterent i köket, men det blir kanske inte med den lilla extra piffen. Han låter barn gå till skolan med omatchande strumpor. Så, ja. Jag har lärt mig att jag besparar mig själv upprörda känslor genom att inte lägga mig i hans sätt att sköta saker! :) Men helt lätt är det inte att släppa tagen.
Skicka en kommentar