Inte konstigt att man har lite svårt att sova ibland...

Härom kvällen när jag skulle gå och lägga mig såg det ut så här i vår säng:

Jag insåg då hur mycket plats man kan ta fast man är ganska liten... Oftast är det Jared som inte stannar i sin säng mer än halva natten, men senaste veckan har Diana kommit på att hon inte alls vill sova, och då särskilt inte i sin egen säng. Hon är den enda av våra barn som faktiskt har velat gå och lägga sig när hon är trött, och somnat själv i sin egen säng i mer än 1½ år, som regel. (Inga regler utan undantag, naturligtvis...)

Men för ett par dagar sedan orkade jag inte ta mig tiden och energin att krångla med dem för att de skulle sova i sina egna sängar, utan jag sa till dem att de fick sova i vår säng, och så bäddade jag ner dem och sa godnatt. Och sedan hördes inte ett pip. Helt otroligt, de bara somnade! Utan att bråka med varandra eller hoppa i sängen eller nåt... Så Johannes och jag kunde sitta i soffan i godan ro och titta på CSI.
När vi hade tagit kort på dem bar vi över dem till sina egna sängar, och fick sova en stund utan deras kramgoa/sparkande sällskap...