Och då menar jag hälsa på, inte hälsa på, det är ju verkligen annorlunda mot i Sverige. Det är en faslig massa kindpussande och inte mycket handskakningar här. Jag trodde att kindpussande kunde jämställas med vårt svenska sätt att krama om någon när man ses: det är förbehållet vänner. Man kramar ju inte sin läkare, tex. Men så är det inte här.
Igår var jag hos en kiné (en ryggknäckarläkare) som är god vän till våra grannar. Jag fick skjuts dit av Nathalie och en av hennes döttrar, och de gick in för att hälsa och presentera mig och fråga honom om han kunde någon engelska. I alla fall, de hälsade och pussades, han sa till dottern "oj vad du har vuxit" och pussade henne med, och sedan undrade han om han kunde pussa mig också. Så, jag blev pussad på av en vilt främmande karl. Ja, ja, det här landet är lite underligt, men man vänjer sig vid en hel del konstigheter. (Han kunde lite engelska och han var en duktig läkare, jag kände mig tre centimeter längre när jag gick därifrån.)
En bekant som jag diskuterade saken med för ett tag sedan sa att han tyckte att det kändes mera intimt att krama någon än att pussa dem på kinderna, och att kramas var han inte alls bekväm med. Hm.
Även barn pussas, om Victoria ska leka med någon så är det en väldig massa pussande, barnen pussas, mammorna pussas, och barnen pussar det andra barnets mamma... Och så lika dant när man ska gå hem.
Bisous, heter det förresten, om någon undrar.
1 kommentar:
oi! Även Krammer är bara för KVINLIG vänner och sen familj för mig. Jag vet inte om jag kunde vänja mig lätt till det där. Men när alla göra det det känns olycka med kultur.
Skicka en kommentar