Paris, Paris!!!

Nu, äntligen har jag tagit mig tid att välja ut bilder och skriva några rader (en väääldig massa rader) om vår resa till Paris. Jag vet att det har gått två hela veckor sedan vi åkte dit, men mitt liv är rätt fullt av saker som är viktigare än att blogga, faktiskt, ;)

Jennifer och jag tog tåget till Paris på morgonen torsdagen den 17:e maj och var framme vid lunch. När vi gick av tåget sa Jennifer ”Nu köper vi några äkta paris-macaroner och åker till Eiffeltornet och äter dem.” Så vi höll ögonen öppna efter ett tjusigt konditori medan vi köpte biljetter till metron, åkte till Operan och letade rätt på vårt hotell där vi tursamt nog fick checka in fast klockan bara var ett. Vi lämnade bagaget och åt upp våra medhavda mackor innan vi gav oss ut i vimlet igen.

Detta var vår första vy av Paris, när vi kom upp ur metron.

Sedan tog vi metron till Eiffeltornet och fast vi inte hade hittat några macaroner ställde vi oss i kö för att gå upp. Gå, alltså, för hissar är för veklingar, eller hur?

Det tog tre kvart innan vi fick biljetterna och sedan var det bara att börja gå. Ca 700 trappsteg innan vi var uppe på andra våningen där vi köade igen en stund för att få ta hissen till toppen. Utsikten var fantastisk, så klart. När vi äntligen var nere på marken igen hade det gått två timmar sedan vi började vandringen uppåt. Snällt sagt trötta i benen, men det var så värt det!

Därifrån tog vi metron till Montmartre för att besöka Sacré-Cœur och möttes av ännu flera trappor… Vi tog bara en liten runda där inne för det var mässa (visst heter det så?) och massor av folk där. På nervägen tog vi ”funiculairen” (en liten linbana), synd att vi inte såg den innan vi gick upp...

Eftersom klockan hade passerat sju var vi sugna på middag och tog därför metron igen, det är verkligen så praktiskt med tunnelbana. Jennifer var nog lite småskrämd första turen, men sedan läste hon kartor och berättade vilken linje vi skulle ta, var vi skulle byta och vart vi skulle gå av som om hon aldrig gjort annat. Smidigt att hon har sån koll, men hon gillade inte tunnelbanemusikanterna…

Vi gick av vid triumfbågen och hittade en trevlig restaurang på Champs-Élysées. Jennifer, som den sanna pastaälskaren hon är, tog en carbonara och jag tog entrecote med ratatouille. Vi var båda jättenöjda och satt och njöt av varenda tugga. Egentligen var vi för mätta för dessert, men det måste man ju ha, så jag tog en chokladkaka med flytande mitt och Jennifer en glass med krokant. Mums, mums.

Utsikt bort till "nya triumfbågen" vid la Défense.

Mätta och glada gick vi bort till triumfbågen och trotsade trapporna för att se Paris i skymningsskrud innan vi återigen satte oss på metron för att åka till Montparnassetornet. Det var verkligen en häftig utsikt, nästan lika högt som Eiffeltornet och så alldeles kolmörkt omkring oss förutom all belysning.

Sedan tog vi metron till hotellet och sov gott, men inte så länge, för vi var där vid halv tolv och väcktes av en förbipasserande brandbil kvart i sju. Tja, ingen mening att ligga och dra sig, full fart ut på äventyr igen!

Vi tog metron till Île de la Cité och åt ”French breakfast” innan vi letade oss vidare till Notre-Dame. 

Det var mässa där också, men inte alls mycket folk, och mycket mera plats att gå på och saker att titta på utan att man kände sig som att man störde dem som inte var turister. Vi gick runt kyrkan också, för att se var Quasimodo klängt omkring, och sedan letade vi oss fram till närmsta tunnelbanestation och åkte till Louvren.

Vi gick inte in där, utan tittade bara på byggnaden innan vi gick vidare till parken Tuileries, genom Napoleons triumfbåge, och sedan förbi obelisken och Place Concorde och fortsatte en bit på Champs-Élysées. Och ingenstans hittade vi några macaroner.

Konstiga konstverk hittade vi i parken.

Eftersom vi fortfarande var lite trötta i benen bestämde vi oss för att ta metron till Galeries Lafayette och köpa macaroner där. Vi hade nämligen sett en mycket inbjudande reklambild för dem med en hög smarriga macaroner i bakgrunden, så då visste vi att vi skulle få tag på macaroner, istället för att vandra runt och hoppas på att hitta ett ställe som sålde dem innan vi föll ihop av utmattning. Och att köpa macaroner på McDonald’s var inte riktigt vad vi hade tänkt oss, även om sett reklam för det också.

Tjusig galleria, eller hur?

När vi hade köpt våra efterlängtade macaroner åkte vi upp ett par våningar för en snabblunch på McDonald’s innan vi tog metron tillbaka till Eiffeltornet och satte oss i gräset och njöt av dem, precis som vi hade tänkt göra ett dygn tidigare.

Jag kan säga att macaronerna på Hermés verkligen var värda att vänta på, det fanns massor av spännande varianter men vi begränsade oss till fyra, som alla var jättegoda, förutom den med bitar av pepparmynta i, den var bara god.

Kolla klubban!

När vi njutit av macaroner och utsikt åkte vi tillbaka till Montmartre och kikade lite på tyger, det är enormt mycket tygaffärer där, jag har aldrig sett så mycket tyger på ett och samma ställe förut, det var faktiskt alldeles för mycket, i alla fall om man inte vet vad man är på jakt efter.

Jennifer hittade en affär som sålde garner och fyllde på förrådet för att kunna virka mera amigurumisar.

Vi passade på att åka funiculairen igen, både upp och ner den här gången, men gick inte upp till toppen av Sacré-Cœur fast den möjligheten fanns, vi kände oss färdiga med trappor som vi inte var tvungna att gå i, och utsikt över Paris hade vi också fått en hel del av. Istället gick vi till ett chokladmuseum och köpte lite färdkost (choklad och mera macaroner) och sedan till en affär som säljer hemgjord nougat och kola. Mera färdkost blev det där. Mums.

Eiffeltorn i choklad, inte till salu...

Efteråt tog vi metron till hotellet för att hämta väskan och sedan for vi vidare till tågstationen där vi åt middag och väntade på att tåget skulle gå. Hemresan var precis lika lång som ditresan och vi var hemma vid elvatiden på kvällen.

När vi skulle lämna Montmartre stod det en man och grillade majskolvar i en kundvagn, naturligtvis var vi tvungna att testa dem, för som Jennifer sa: Vi har ju inte ätit några grönsaker på hela resan. 

Nästa gång vi åker till Paris tar vi TGV-tåget, men då får man boka långt i förväg om man vill ha ett bra pris. Jag lät Jennifer välja om hon vill åka över dan och ta TGV:n eller ta det vanliga tåget och bo på hotell en natt, för det blev samma totalpris. (TGV:n tar 2 timmar och en kvart, jämfört med fyra timmar för det vanliga tåget, eller ca fem timmar med bil.) Efter noga övervägande blev det vanligt tåg och hotell, och det var nog ett bra val, annars hade vi inte fått se ”Paris by night”, och det var tjusigt.

Vi har varit på bio!

Johannes och jag alltså. Två gånger på en vecka, och i Frankrike! Det har vi inte varit förut. Alla filmer här är ju dubbade till franska, och det känns lite konstigt att se skådisarna men höra dem med helt fel röst, och på helt fel språk... Förutom att vi inte har kunnat tillräckligt mycket franska för att kunna hänga med...

Johannes har varit på bio i Schweiz några gånger, i Basel som ligger en timme här ifrån. Då har han åkt med en jobbarkompis som är amerikan, och de har sett filmerna i originalversion med dubbla textrader: tyska och franska. Men förutom att det är långt dit är det dyrt att gå på bio där, 18 franc, tror jag, ca 140 kr, per biljett, om det inte är 3D, då blir det ännu dyrare.

I alla fall var vi på bio förra tisdagen, Orange som är vår telefonoperatör har en deal där man kan "gå två - betala för en" på tisdagar, och Johannes var sugen på att se Avengers, så vi tänkte att varför inte?
Vi har en stor och fin biograf bara 10 minuter härifrån, och så nära har vi aldrig haft. Vilket slöseri att inte utnyttja det, även om vi inte hänger med helt så blir det ju en billig kväll...
Filmen visades bara i 3D, och så klart bjöd de inte på tillägget utan bara på grundpriset, ändå blev det bara totalt 11€. Precis lagom. Och visst hängde vi med i själva handlingen, även om vi missade alla små fyndigheter.

I måndags kollade Johannes upp biografen i Belfort, staden som ligger drygt två mil härifrån, och insåg att de ibland visar filmer i originalversion, och just igår gick Dark Shadows med Johnny Depp. Tisdag och allt så slog vi till (2för1), och eftersom den här biografen av någon anledning är dyrare än den andra, så kostade det 9€10 för oss (utan 3D tillägg). Rätt lagom pris också, eller hur? Det var trevligt att hänga med ordentligt, och lite kul med fransk text, men också förvirrande ibland.

Härligt att våra barn nu är så stora att vi kan lämna dem utan barnvakt en längre stund, förut har vi bara vågat oss på små turer ner på stan, vi har inte varit på bio tillsammans på evigheter. Och barnvakt är inte så lätt att få här. Den som är mest villig att hjälpa till bor en bra bit härifrån och pluggar på universitet ännu längre bort, så det är inte så ofta det funkar, tyvärr. Och vi är rätt impulsiva av oss, att planera långt i förväg är inte riktigt vår grej...

Klipp, klipp...

Diana har blivit helt tokig i saxar, och detta leder i sin tur till att jag blir tokig på henne rätt ofta. Alla saxar finns numera på mycket hög höjd och utom synhåll, men det hjälper inte. Hon klättrar och flyttar möbler och till slut får hon tag på det hon vill ha, oavsett om det är saxar eller pennor eller vad det nu är jag försöker gömma undan. Låsta skåp är nog det enda som skulle funka, även om nycklar är en annan av hennes favoritsaker...

Förra veckan fick hon tag på en sax och klippte sitt hår, en hel massa och överallt. Luggen blev kort igen, den som just hade vuxit ut. En del av håret uppe på huvet är ca 3 cm långt och vid vänster öra är den del av håret i höjd med örats överkant och en del i höjd med örats underkant. Dessa längder återfinns lite här och där, men bara på vänster sida och mot mitten bak. Ju mer jag tittar desto mera klippta bitar hittar jag.

I lördags skulle vi gå till frisören för att försöka fixa till det så att det blev lite snyggare. Diana var helt inställd på att vi skulle gå dit och allt var frid och fröjd ända tills hon skulle sätta sig i stolen, då bröt hon ihop och sprang bort till dörren och satte sig på golvet och grät. Jag försökte prata lite med henne utan framgång, och sedan kom Johannes som en räddande ängel (han hade betalat parkeringen så vi kom lite före) och öppnade dörren så hon kunde smita.

Så, igår försökte jag fixa till det hela utan att klippa page eller stubb, hon har ju så lååångt hår! Jag tror att en frisör hade gjort det snyggare, även om det ser bra mycket bättre ut nu. Ja, ja, det växer ju ut...

I morse lyckades hon hitta en sax och klippa en av Victorias barbiedockor, det var inte uppskattat alls. Dockans frisyr liknar mycket hennes egen, klippt på bara en sida men mera klippt än hon lyckades med på sig själv.
Det roliga är att hon tydligen hade klippt klart och lagt undan saxen igen på rätt plats, för den hittade jag inte... Hon verkar gilla assymetriska frisyrer.

Igår började skolan igen förresten, efter två veckors lov. Alla kom iväg utan problem, även Jared, till min stora glädje och förvåning. Men idag är det helgdag, så alla är hemma och slappar. Trevligt med mjukstart.

Värme!

Äntligen! Efter ett par riktigt varma veckor i mars så har vi haft grått, regnigt, blåsigt och kallt hela april (jag vet att det har snöat i Sverige, men vi bor ju faktiskt i Frankrike), men för en stund sedan när Jared, Diana och jag gick och köpte mjölk var det plötsligt varmt! 15 grader och varma vindar, även när solen gick i moln. Underbart!
Prognosen för imorgon lovar 20 grader och strålande solsken, då blir det en utedag, absolut!
Nu har barnen förresten äntligen "påsklov", eller vårlov som det heter här, denna och nästa vecka. Det är skönt med två lovveckor i taget, även om man bara är hemma och dräller...

Joyeuses Pâques !

 ...som de säger här i Frankrike, även om det inte är så mycket helg som i Sverige, bara måndag är en röd dag och även idag är alla affärer öppna som en vanlig lördag.

Sedan jag skrev nåt sist har vi klarat av ytterligare två födelsedagar i familjen; Victorias tionde och Dianas tredje. Det är nu också två år sedan vi flyttade hit, kan ni tänka er?
Dessutom har Jennifer trampat snett på gympan och åkt ambulans nästan en hel kilometer till akuten, med blåljus och allt, men det var ingen fraktur som tur var, och snart kan hon förhoppningsvis gå utan kryckor igen. Och sova i sin egen säng på övervåningen sistället för på en madrass här nere. Och åka buss som vanligt istället för att bli skjutsad överallt, det är lite stressande för mig...

Jared hade ont i örat i natt, så idag på morgonen var vi hos doktorn och fick antibiotika, vi får väl se hur det går att få i honom det tre gånger om dagen i fem dagar... Jag tror att han nästan hellre skulle ha ont i örat. Nu sitter han och bygger med ett nytt lego som jag köpte för ett tag sedan, nån muta får man väl ha för att klara av ett besök hos doktorn?

Den här lilla kycklingen ruvade på ett chokladägg när Jared tog med den hem från skolan i torsdags. Visst är den jättesöt! Det roliga var att Jared inte visste att det var ett chokladägg förrän han visade det för Victoria på eftermiddagen. Trevlig överraskning. :)

Av någon anledning har Faurecia fått för sig att de vill bekosta mera franskalektioner för mig trots att de inte måste, så jag började igen häromveckan och det är jättekul. Det känns bra att komma vidare lite och utveckla mitt språk, men det är samtidigt frustrerande att jag inte kommer ihåg allt vi pratar om...

För några dagar sedan insåg jag att mitt pass var försvunnet, eller rättare sagt inte låg där det borde. Jag var ju i Sverige i februari så jag tänkte först att jag varit slarvig och inte lagt det på rätt plats när jag kom hem igen, men när jag insåg att Jennifers pass också var borta blev jag fundersam... Jag fick en känsla av att jag hade tagit fram mitt och Jennifers pass av någon särskild anledning, men jag kunde inte för mitt liv komma på varför.
Efter att ha letat noggrant både i, runtomkring och bakom hyllorna där de borde vara, och på en hel del andra ställen där de skulle kunna vara, samt lyst med en ficklampa för att se om de möjligen hamnat under bokhyllorna i vardagsrummet (där var förutom damm några legobitar, playmobil-småsaker och en dvd-skiva). Men inga pass. Jag ringde till och med till doktorn för Jennifer var sjuk för ett tag sedan, kanske jag tog med våra pass dit? Nej, varför skulle jag det? Men jag ringde ändå.
På eftermiddagen skulle Jennifer till en UK-aktivitet och hoppade upp för att hämta några papper som hon skulle ha med sig, och kom ner med två pass i handen!
När vi tänkte efter insåg vi att för två veckor sedan bad jag henne hämta ut ett paket på posten efter sin aktivitet, och då fick hon ta båda passen med sig för att bevisa sin och min identitet. Sedan var paketet så stort att det inte gick ner i hennes väska, och väskan ställdes åt sidan när hon kom hem och har inte använts sedan dess. Mysteriet löst och jag är mycket lättad. :)

De här hönorna och kycklingarna pysslade vi ihop hemma igår, Diana tycker att de ska bo i en liten plåtväska, själv tycker jag nog att de skulle vara lite mera synliga...

Eftersom det har tagit nästan tre timmar att skriva ihop det här på grund av diverse annat som upptar min tid, kan jag meddela att Jared definitivt hellre skulle ha ont i örat varenda natt än att behöva ta sin medicin. Efter att ha pratat snällt och trevligt, ställt fram både juice och mjölk och sedan diskuterat med honom en lång stund slutade det hela med att jag fick hålla fast honom och hälla i medicinen (bara 8 ml, inga stora mängder) i hans mun, varpå han nästan kräktes. Underbart. Nu ska vi bara klara av det 14 gånger till...

Glad påsk på er!

Hur många sorters kakor ska man ha när det är kalas?

Jennifer hade kalas i lördags, och under fredagens eftermiddag/kväll och lördagsförmiddagen spenderade hon och jag ca tio timmar var (mest samtidigt) i köket, och det blev inte bara sju sorters kakor att bjuda gästerna på utan tretton:

Rocky Road cupcakes, jordgubbscupcakes och citroncupcakes.

Cakepops med smak av choklad/jordnötssmör och citron/vit (grön) choklad.

Tre sorters macarons: hallon, choklad/kokos och lavendel. Chocolate chip cookies och ett av mina egna påhitt bestående av kladdkaka med kolatäcke och kokos på.

Citronpaj med maräng, chokladbollar (nåt svenskt förväntade sig gästerna...) och mini-madeleinekakor.

När gästerna hade gått var det mesta av godsakerna kvar, ingen orkade ju smaka på mer än några få sorter, så vi har svullat ordentligt i helgen, och mer kommer det att bli... Mums!

Sol och värme!

Det är närmare tjugo plusgrader och vi har tillbringat eftermiddagen i lekparken. Underbart! På hemvägen somnade Diana i vagnen, och hon sover fortfarande, så vi får väl se hur lång kvällen blir... Det är tredje gången denna veckan som vi har varit i lekparken på eftermiddagen, och två förmiddagar har jag haft ärenden att uträtta och varit ute och gått i ett par tre timmar. Jag älskar när det plötsligt blir varmt och skönt!
Bäst att passa på att vara ute nu, för nästa vecka lovar prognoserna att det blir kallare igen, hoppas att det blir kortvarigt...

Jennifer fyllde tretton i tisdags, så nu har vi en tonåring i huset! Samma dag var det karneval i skolan, så hon var så här tjusig när vi väckte henne på morgonen:

Så här såg hon ut när vi åt tårta på kvällen, i skolan hade hon en lång slängkappa med luva också, typ Harry-potters osynlighetsmantel. Emma var svenska flaggan, som synes på nästa bild.

Hagel?

Var det verkligen nödvändigt? Vi som hade 17 grader och strålande sol förra veckan. Nu är det mulet och bara fem grader och prognosen för de närmaste två veckorna lovar som bäst 11-12 grader och regn var varannan dag.
Stackars mina fina påskliljor, de ser inte alls lika glada ut idag som de gjorde i lördags. Men barnen är glada att de har halva lovet kvar, det är verkligen lyx att ha två veckors lov istället för en.

Det var jättekul med gäster förra veckan, är det fler som vill hälsa på oss så är ni så välkomna!
Särskilt kul var det att vi hade sånt kanonväder. Vi gick på stan ett par timmar och köpte kakor som vi satt och åt på uteserveringen en eftermiddag, och nästa dag tillbringade vi tre timmar i lekparken. Härligt.

Nu haglar det igen...

Härligt väder idag!

Fredag: vinterjacka
Måndag: vårjacka
Onsdag: ingen jacka

Här är 15 grader och strålande sol. Underbart!
Det ska visst hålla i sig till lördag, sedan blir det nog nästan dags för vinterjackor igen, om inte prognoserna ändras. Hoppas, hoppas...
Men vi har ju vinterlov, så det borde kanske inte vara sommarväder? Fast mig gör det inget att det är varmt redan, och våra gäster från Bergkvara som kommer ikväll lär nog inte klaga heller. :)

Vinterlov!

Idag är första dagen på två veckors vinterlov, härligt! Vi har haft en riktig slapphelg, och mer av den varan lär det bli... det känns som det är det som behövs mest här. Stackars Johannes som ska jobba och slita när vi alla andra är helt lediga.
Under helgen så bakade vi inte mindre än sex gånger! Frukostfrallor, pistagemacarons, whoopie pies, pizza, halvgrova bröd med frön (jag gav bort alla fyra bröden, fortfarande varma, när vi var i kyrkan igår, till fyra mycket glada personer/familjer) och chocolate chip cookies.
Idag har vi bara bakat chokladmacarons. Men så har vi också hunnit med att ha franskalektion i stan och handla lite mat på hemvägen.
Och tjejerna städar och städar, för vi får fint främmat från Sverige på onsdag kväll. Det är Emmas bästa kompis Sarah med mamma och lillebror som ska hälsa på i några dagar. Kul!
Barnen vill ha våfflor till kvällsmat, så nu blir det ett varv till i köket...

Trevlig helg har jag haft!

I fredags eftermiddag tog jag flyget till Köpenhamn och tillbringade kvällen/natten/förmiddagen hos min syster i Malmö innan vi tog tåget till Kristianstad där vi senare träffade alla mina syskon och våra föräldrar. Vi hade ett överraskningskalas för min pappa som fyller år imorgon. Han visste att han skulle äta middag med mina två bröder som bor i Kristianstad, men han anade att min bror i Växjö och min syster i Malmö skulle dyka upp.
Vad han däremot inte alls anade var att även jag, min syster i England och min bror på Gotland också hade tagit oss dit, så överraskad blev han allt. :)

Vi hade en härlig eftermiddag och kväll tillsammans, med bowling, mat och tårta så klart. Lite overkligt att träffas sådär, allihop, i en bowlinghall i Kristianstad. Verkligen kul att alla syskon kom, och extra kul att få träffa min minsta lilla systerson som blir tre månader idag.

Igår på eftermiddagen flög jag hem igen, och det är härligt att vara hemma hos min egen familj, även om jag är glad att jag kunde åka iväg. Nu är vi inne på sista skolveckan innan sportlovet, två sjuklingar har jag här och två kom iväg till skolan, Jared protesterade inte alls utan gick gärna till skolan, skönt att det gick över, för förra veckan var inte rolig på morgnarna...

Love is in the air...

Jag vet inte det, men det är ju faktiskt Sankt Valentin idag. Jag tror att fransmännen försöker tjäna mera pengar än svenskarna på den här dagen, det har varit massor av reklam i brevlådan med temat kärlek i flera veckor, jag har till och med sett affärer som i vanliga fall har stängt på måndagsförmiddagarna ha skyltar i fönstren som säger "extraöppet inför S:t Valentin" just då.

Här är det i alla fall snö i luften; för första gången på två veckor snöar det, nu när väderprognoserna säger att kylan ska släppa taget om oss och lovar temperaturer på båda sidor om nollan varje dag den närmaste veckan. Och snö/regn/blask varje dag. Härligt.

Klockan är inte ens nio, och jag har redan lärt mig något idag...

Eller ja, jag har fått bevisat för mig något som jag egentligen vet men inte alltid bryr mig om. Jag är ju en sån som gillar att göra saker som jag har tänkt mig att de ska göras.
Så i morse när Jared skulle klä på sig och gå till skolan och klockan redan var åtta (han börjar 8.20) och han sa "Läs den här boken" sa jag "nej, vi hinner inte, skolan börjar snart". "Jag vill titta lite på film" sa han sen och jag svarade samma sak som nyss, och försökte ta av honom pyjamasen. Han bröt ihop men det gjorde inte jag, utan jag gav snarare upp.
Är han inte lite febrig, kanske? Det är nog därför han sätter sig på tvären, han gillar ju faktiskt att vara i skolan nu för tiden.
"Mamma, jag vill ha äppeljuice", sa han, och jag satte på filmen, hämtade juice och läste boken. Allt det tog bara några minuter, för som tur var, var filmen nästan slut, och boken väldigt kort.
Sedan var det inga problem att hoppa i kläderna och köra till skolan. Vi var där strax innan halv nio och så länge man kommer innan halv är det ingen som blir sur, så allting löste sig på ett bra sätt, även om det inte var på mitt sätt.
Lesson learned.
Dags att ta itu med tvättberget, måndag är stora tvättardagen här hos oss.
Ha det gott!

Dagens tänkvärda...

Min vän Monnah skriver något intressant idag, om 10.000-timmars regeln. Det hela går ut på att det inte är talang som är avgörande för om man blir jätteduktig på något, utan träning. Och inte bara att öva utan att öva med en plan för framåtskridande. Alltså att sätta upp mål, göra en detaljerad plan och analysera sin framgång och sina motgångar och sedan göra nya planer för fortsatt framåtskridande.

Hmmm... jag undrar vad jag ska satsa på? Jag vill bli bättre på franska, piano, fotografering, photoshop och en hel massa andra mer eller mindre mätbara saker... Att skramla ihop en timme om dagen känns lite omöjligt just nu, men en kvart om dagen borde jag kunna fixa. Och med tiden kan nog även jag få en timmes egentid varje dag. :)

Vinter här också...

Jag hoppades att vi skulle slippa kylan och gå direkt till våren nu, men icke... Fotona är från igår, och väderprognosen säger att vi ska ha -7 till -17 här den närmaste veckan, så det blir till att vänja sig vid kylan... Hoppas bara att oljan räcker till vi får påfyllning på måndag eftermiddag, för jag vill verkligen inte ha det kallt inne också... Burr...

Bildbevis - här är kallt!

Stackars tulpaner...

... och stackars smultron...

... stackars solstol...

... men Diana är glad!

Scrappat lite

Det är bloggparty på AlltOmScrap hela januari. 17 tjejer har ordnat utmaningar i sina bloggar och jag hade förstås gärna gjort allting, det fanns många inspirerande saker att välja på. Men inte förrän igår tog jag mig tid till att börja scrappa, så jag hann bara göra två layouter, och dem ser ni här:

Den första är till Mahlin78's skissutmaning:

Och den andra LO:n är faktiskt tänkt till två utmaningar, men är det inte ok för er, Emelie och Bitte71, att samma bidrag deltar i två utmaningar, så förstår jag det, no hard feelings, jag är nöjd med min LO ändå. ;)

Emelies utmaning var att man skulle ta en strof ur Depeche Modes låt "Walking in my shoes", och Bittes utmaning var att inspireras av en musikvideo. Det var rätt "svarta" videor hon hade valt ut, så jag tänkte göra en svart/vit LO, men eftersom Jennifers tröja hade lite rosa på sig blev jag tvungen att ta upp den färgen lite i dekorationerna. Det ligger en liten lös tag som sticker fram till höger bakom fotot där jag har skrivit några tankar. Först hade jag tänkt mig en annan titel, men samtidigt låg Emelies utmaning och gnagde, och den passade helt perfekt till stämningen i LO:n, så då blev det så.

Momas utmaning har jag också klarat va, det var bara att länka till hennes blogg och bli en följare så fick man två lotter, så jag har faktiskt klarat av fyra av 17 utmaningar. Några av de andra kanske jag kommer att göra ändå i efterhand, bara för att de var så inspirerande.

Klassresa med änglavakt

Det här är jättelångt och hela historien känns som ett riktigt mirakel.
Om ni inte orkar läsa hela texten är kortversionen att Victoria gick i sömnen (det har hon aldrig gjort förut) klockan ett på natten, öppnade ett fönster på andra våningen och ramlade ut, vaknade på rygg i gräset och hade ont i ryggen. Som tur var hade inte alla gått och lagt sig utan någon hörde henne när hon grät och drog i handtaget på en låst dörr för att försöka komma in igen. De sa att hon inte var kall, så hon har inte varit ute länge.
På sjukhuset blev hon röntgad och scannad på huvud och överkropp och allt ser bra ut. Hon mår mycket bättre redan men ska ta det lugnt ett tag.

Jag har kommit på nu varför jag inte fattade att det var så farligt från början; när fröken berättade på franska vad som hänt sa hon "premier étage" och det översatte min hjärna till "första våningen", alltså bottenplan, men på franska betyder det "en trappa upp". Hade jag insett det hade jag åkt ut dit på en gång och hämtat henne...

Klassresa med änglavakt!

Som jag skrivit förut skulle Victoria åka på klassresa till ”Centre de nature et plein air” i Charquemont denna veckan. Hon var full av förväntan när jag vinkade av henne i måndags morse. Jag var, så klart, lite orolig, hönsmamma som jag är, inget av mina barn har någonsin varit borta en hel vecka, och hon är ju bara nio!

Måndagen förflöt väl, det kändes lite konstigt att hon inte kom hem på lunch som vanligt, och ännu mera konstigt att hon inte kom hem efter skolan som vanligt.

Det var trevligt att fröken uppdaterade mig och de andra föräldrarna om dagens aktiviteter via skolans hemsida och via en telefonsvarare där man kan lyssna på fröken och få små hälsningar från sina barn. Så gulligt att lyssna på barnen som alla säger ”Hej mamma och pappa. Jag har det bra. Puss och kram.”

På tisdagen när jag hade kommit hem igen efter att ha lämnat Jared i skolan ringde telefonen, det var Victorias fröken som berättade (på franska) att Victoria hade gått i sömnen mitt i natten (det har hon aldrig gjort förut), klättrat ut genom ett fönster och ramlat men någon hade sett henne och hjälpt henne in igen, och nu hade hon ont i ryggen och de skulle ta henne till doktorn och ville vi hämta hem henne? Ööööhh… VA???

Sedan fick jag prata med Victoria som var lite ledsen och sa att hon inte kom ihåg vad som hade hänt, men hon hade ont i ryggen och i magen. Jag frågade om hon egentligen ville åka hem eller om hon hellre ville stanna kvar och vila lite, hon kanske skulle må bättre om en stund? Hon ville gärna stanna, och fröken lovade att följa med henne till doktorn och ringa tillbaka sedan.

Vid halv ett ringde hon och sa att doktorn tyckte att det vore bäst om vi tog henne till akuten för en röntgen och ekto… vad det nu heter när man kollar magen. Eeehh… jaha, var det så allvarligt?

Ramlade hon verkligen ut genom ett fönster eller missförstod jag dig på morgonen? frågade jag fröken (som kan en del engelska, som tur är). Ja, vi tror det, svarade hon, men vi vet inte riktigt, eftersom ingen såg det och Victoria inte kommer ihåg.

Jag ringde Johannes och förklarade det hela, och när han hade avslutat en grej på jobbet åkte vi till Charquemont (en timmes resa härifrån) för att hämta Victoria.

Det var ett mysigt ställe, synd att det bara var några få snöflingor på marken och inte tillräckligt för att åka skidor, för det fanns en fin backe där.

Victoria såg lite blek ut och rörde sig väldigt försiktigt. Fröken och centrets ledare visade mig en trappa upp till rummet där Victoria hade sovit och jag frågade ”men var var det hon klättrade ut?” Vi ska visa dig, sa de, och öppnade dörren på motsatta sidan av korridoren, som var värdinnans rum, och sa ”Här öppnade hon fönstret, och antagligen ramlade hon ut här. Om hon inte bara öppnade fönstret och sedan gick nerför nödtrappan här vid dörren bredvid och gick ut genom någon dörr, och kanske snubblade i en liten trappa som finns där ute.”

Jag tittade ut och hjärtat nästan stannade, för det var ju högt! Jag hade inte fattat att fönstret var på andra våningen, jag trodde det var på bottenplan. Och fönstret satt högt upp också, över midjehöjd på mig. Hur skulle hon ens ha kommit ut genom det?

Så, vad är fakta i den här historien?

• ·      Victoria hade svårt att somna på kvällen och gick över till värdinnans rum vid halv elva på kvällen. Hon var inte där, så Victoria gick ner, där fröken, värdinnan och några andra satt och pratade. Värdinnan följde med henne upp igen och stoppade om henne och sedan somnade hon.
• ·      Klockan ett på natten tänker värdinnan och den andra sista personen som fortfarande är vaken gå och lägga sig och just då hör de hur någon gråter och rycker i dörrhandtaget utifrån. Där står Victoria! Iförd enbart pyjamas, barfota. De parkerar henne framför brasan och undrar hur hon kom ut. Hon är inte kall, så hon har inte varit ute länge.
• ·      Victoria vet bara att hon vaknade på gräset (som var täckt av ett tunt lager snö) och hade väldigt ont i ryggen. Hon tittade upp och såg ett öppet fönster, gick runt huset och drog i det låsta dörrhandtaget, som värdinnan öppnade.
• ·      Fönstret var inte öppet förut, Victoria måste ha öppnat det. Hon kommer ihåg att när hon var i rummet tidigare på kvällen stod det ett flyttbart element framför fönstret, så hon kan ha klättrat upp på det för att komma ut genom fönstret.
• ·      Inga dörrar var öppna någonstans, så om hon har gått ner för nödtrappan och gått ut genom en dörr har hon stängt den igen. Dörrarna är av sådan typ att även om de är låsta går de att öppna inifrån, en säkerhetsgrej av utrymningsskäl. Som på hotell, ni vet. (Jättesäkert om barnen kan gå ut och försvinna utan att nån märker det…)
• ·      Av smutsfläckarna på hennes pyjamas ser det ut som att hon har gjort en volt och landat platt på ryggen, bara övre delen av baksidan på tröjan är smutsig, ingen smuts på mage, knän eller någon annanstans, alltså verkar det inte som att hon har snubblat i en trappa utomhus.

Tillbaka till berättelsen:

Vi körde till akuten där en läkare undersökte Victoria. Han ser inga synliga skador, inga blåmärken eller skrapsår alls. Det gör väldigt ont när han trycker på övre delen av ryggraden, men annars gör det mindre ont, både på resten av ryggen och på magen. Hon har inte ont i nacken eller huvudet, och alla leder funkar som de ska.

Läkaren vill att ytterligare en läkare ska ha en åsikt om vad bör göras och skickar upp oss till barnakuten. Efter att den läkaren har gjort sin undersökning skickar hon ner oss till akuten igen för att Victoria ska röntga bröstkorgen.

Röntgen ser bra ut, men läkaren vill att vi ska stanna över natten för observation, och så ska de scanna Victorias mage på morgonen för att kolla så att hon inte har några inre blödningar, för det är lite blod i urinen. 

Nästa förmiddag tog sköterskan ett blodprov och satte en kateter i armbågsvecket, och det var inte så kul… Senare körde hon iväg med oss till en annan del av sjukhuset (Victoria fick åka rullstol, men jag gick med mina egna ben) för att Victoria skulle göra en elektrod-nånting, för att kolla huvudet.

Jag fick inte vara med, men hon kom ut därifrån med massa gegg i håret där ”pinnarna” hade suttit fast. Och hon hade mest bara fått titta och blunda och följa en lampa med blicken, typ. Inget farligt alltså.

Därefter körde sköterskan oss vidare till scanningen, och jag fick vänta utanför igen… Victoria fick scanna både huvudet och hela bålen. Det gjorde ont när de sprutade in kontrastvätskan och det var jobbigt att behöva andas in och hålla andan jättelänge, sa hon efteråt.

Vid tretiden kom dagens läkare in och sa att allt ser bra ut så vi får åka hem, med varningen att om hon får mer ont, kräks, får kramper eller något annat ovanligt händer ska vi komma tillbaka genast. Hon får inte lämnas ensam på några dagar och ska inte delta i sport på två veckor.

Victoria ville gärna åka tillbaka till Charquemont, men läkaren avrådde från det, hon behöver vara hemma och vila. Om hon var där skulle hon ändå inte kunna delta i aktiviteterna eftersom hon behöver vara stillsam, och jag tror att personalen skulle vara orolig för att hon ska gå i sömnen igen…

Jag är väldigt tacksam för att allt har gått bra, och för att vi blev väl omhändertagna av tre läkare som alla kunde både förstå och prata engelska, och en massa sköterskor och annan personal som var mycket tålmodiga med mina bristande franskakunskaper.

Ingen vet egentligen vad som hände, men Victoria sa så här:

”Jag tror att jag ramlade ut genom fönstret och att Gud skyddade mig. Det är därför jag inte är mer skadad.”

Franska tvättråd gör mig galen!

Förra veckan började rean här i stan, och jag tog med mig Jennifer, Emma och Victoria till en av de större klädaffärerna här, och där roade vi oss i 1 1/2 timme, ungefär, innan vi körde hemåt med två stora välfyllda kassar med fynd.

För en stund sedan stod jag och sorterade veckans tvätt, och av förklarliga skäl var det en hel del av nyinköpen som låg i tvättkorgarna.
Allting var märkt med 30 grader och streck under baljan, utom en kjol i polyester som får tvättas i 40 grader, och en kortärmad tröja med "Hello Kitty"-tryck; på den står det handtvätt...

Vi köpte bland annat jeans, tröjor med och utan tryck, pyjamas, gympakläder och grovstickade tröjor/västar. Ingenting var i några konstiga material eller med påklistrat bling. Det flesta plaggen är av bomull med 2-5% elastan. Ändå säger tvättråden 30 grader och streck under baljan. Vansinne! Man kan väl inte tvätta i kallvatten...

I somras trotsade jag tvättrådet en gång och tvättade en ny tröja med tryck i 40 grader istället för 30. Det blev helt förstörd, trycket bleknade nästan helt bort. Så det misstaget gör jag inte igen.
Men vad kan rimligtvis hända med en vanlig tröja (utan tryck) av bomull med lite elastan i om jag tvättar i 40 istället för i 30? Inget! (Jag är textilingenjör, så jag borde veta...)

Ändå fegar jag och tvättar numera tre maskiner tvätt med 30 grader i veckan (ljust, mörkt och rött/rosa), som tillägg till de 4-6 maskiner jag redan tvättar... Suck. Fast jeansen tvättar jag i 40, oavsett vad tvättrådet säger, så det så. Om det inte står 60 förstås.
Den gråa Hello Kitty-tröjan har jag inte bestämt mig för vad jag ska göra med ännu, vågar jag tvätta den i maskin eller inte? Jag har fått lära mig att "delikat"-tvättprogrammet tvättar mer försiktigt än folk i allmänhet, så jag tror att den får gå med där...

För den delen så funderar jag på om jag ska använda syntet-programmet i 30 grader istället för delikat, delikat borde väl motsvaras av ett skötselråd med två streck under baljan, eller hur? I min manual till tvättmaskinen står det förklarande text till hur de olika programmen ska användas, men det är inga tvättsymboler bredvid texten, det tycker jag hade varit smart.

Jag vet inte hur det är i Sverige nu för tiden, om det har skett något revolutionerande med tvättmedlen de senaste året, men på det tvättmedel jag använder nu står det "fläckfritt även på 30 minuter", antagligen för att "allt" ska tvättas i 30 grader, och de programmen är ju väldigt korta.
Här finns fortfarande många jättestora paket som man ska hälla 2 dl av i tvättfacket, och även små paket med koncentrerat tvättmedel, och så små geléiga kuddar som man ska lägga i tvättrumman, under tvätten. Men, jag har inte sett några olika paket för vittvätt respektive kulörtvätt, konstigt va? Måste betyda att de inte använder optiska vitmedel i det här landet. Däremot finns det specialtvättmedel för svarta kläder, men det har jag inte testat.

Nu pep det om tvättmaskinen, dags att lägga i en ny omgång tvätt...

(Och jag vet att jag skrev ett liknande inlägg för ett år sedan, men faktum är att för 1 1/2 år sedan när vi reashoppade här första gången var allting märkt med 40 grader, det måste hänt nåt med klädmärkningen den hösten... )

Dagens tänkvärda ord

”Min inställning är för mig viktigare än … det förflutna, … än pengar, än omständigheter, än misslyckanden, än framgångar, än vad andra tänker eller säger eller gör. Den är viktigare än utseende, begåvning eller skicklighet. Den lyfter eller krossar ett företag, en kyrka, ett hem. Det förunderliga är att vi varje dag kan välja vilken inställning vi ska ha den dagen.”

Charles Swindoll 

Fantastiskt, va? Vår inställning påverkar oss så mycket. 
Jag ska välja att orka med den här dagen på ett bra sätt, fast vi nu är inne på tredje skolveckan med sjuka barn... Ingen gick till skolan idag heller, men de är inte så väldigt sjuka nu. 
Jag hoppas att de stora tjejerna kan gå i morgon, och jag hoppas att inte Jared blir mera hostig, han har just börjat bli sjuk, utan att han också kommer iväg till skolan igen snart. Inte för att han vill, han är mycket hellre hemma och bygger med lego, men han har det bra i skolan också, han kommer nog bara inte ihåg det, för han har helt tappat rutinen...

Skolresa

Victorias klass ska åka på skolresa om ett par veckor, och inte är det en liten skolresa heller, de ska vara borta hela veckan! Sånt händer väl aldrig i lågstadiet i Sverige?!?
De ska åka skidor och skridskor halva dagarna och ha skolarbete andra halvan av dagen. Det är tydligen ett jättebra ställe, alla barn som har varit där förut har älskat det. Hoppas bara att maten är sånt som Victoria överlever att äta... Och hoppas att det blir lite snö därborta innan de ska dit...

Idag har jag varit på ett ställe i stan och lämnat in alla papper för att hon ska få följa med, det är inte obligatoriskt utan man kan välja att stanna kvar i skolan och då gå in i en annan klass under veckan, men "alla" åker.

De papper som skulle lämnas in var, förutom fyra sidor med personuppgifter, adress, telefonnummer, födelseort, allergier och annat mer eller mindre viktigt (ofta upprepat tre-fyra gånger på olika sidor), följande:
* Livret de famille, dvs "familjebok". Sån har vi så klart inte, men ett "extract of the population register" som vi fått på engelska från Skatteverket duger.
* Carnet de santé, "hälsobok", för att se att hon har fått alla obligatoriska vaccinationer. Tur att sprutorna heter ungefär likadant på svenska som på franska...
* Två olika bevis på att hon har sjukförsäkring, både från den allmänna och om man har nån extra, så kallad "mutuelle". Det pappret de ville ha fick jag inte tag på, men det jag hade från vår superförsäkring som Johannes jobb betalar var, efter lite förklarande, okej. Det är ju ingen av de vanliga "mutuelle", så hon kände ju inte igen varken företagsnamnet eller pappret fast det var på franska...
* Ett papper från CAF (också typ Försäkringskassan) som visar hur mycket pengar vi fick från dem förra månaden i barnbidrag. Om man har bostadsbidrag eller andra bidrag kommer de också härifrån.
* Ett papper som bevisar att vi bor här, tex elräkningen. (Det måste man även ha om man vill köpa busskort. Jag veeeeet, de är omständiga fransmännen...)
* Slutskattebesked från 2010, och även om man kan skriva ut dem på engelska, var det ju inte direkt var de var vana vid... Och inte hade hon en aning om kronans kurs mot euron... men hon litade på mig när jag sa att det är ungefär korrekt att stryka sista nollan för att få ett värde i euro.

Sedan var det bara att plocka fram checkhäftet och betala för kalaset, drygt 57€ blev det.
Kostnaden räknade hon ut genom att ta våra inkomster, barnbidraget och antal barn och stoppa in i nån formel. Det läskiga var att det stod ingenstans på mina papper hur mycket det kunde kosta... Men när hon räknade såg jag såg på hennes papper att maxkostnaden är 125€, så det var väl tur att det inte blev dyrare. Hoppas nu att hon får jättekul. Imorgon ska vi gå till doktorn så är hon förhoppningsvis fri från sin hosta innan det är dags att åka också.