Jag har lekt frisör

Jennifer var hos frissan i lördags (ni som är hennes vän på Facebook har väl sett hur snyggt det blev?) och efter det var så klart Emma också sugen på att klippa håret. Av någon anledning har hon stor tilltro till min förmåga att klippa tjusiga frisyrer, och efter att ha googlat lite så bestämde hon sig och bad mig klippa henne häromdagen.
Då ville ju Victoria också ha ny frisyr, men när Emma var färdig och hoppade ner från stolen klättrade Diana upp och sa "nu är det min tur att klippa håret", så jag toppade hennes långa hår en bit innan Victoria fick slå sig ner för att bli friserad.

Här har ni resultaten:

Emma ville ha lite lugg och lockar.

Victoria var sugen på snelugg.
(Jag vet att det är ojämnt nertill, vi fixade det sen...)

Dianas långa hår blev lite kortare, men inte mycket...
Ariel är favoriten just nu, tiaran följde med dockan som hon håller i, ni ser väl fenan?

Vilar öronen...

Våra vänner påbörjade sin långa färd mot Stockholmstrakten igår eftermiddag, maken är i Spanien med jobbet, äldsta dottern är på läger, de två minsta barnen sover och de andra två ligger i sina sängar och sover förhoppningsvis. Det enda som hörs är diskmaskinen och tangenterna som knattrar när jag skriver. Behagligt.

Det var jättekul att ha besök, och förutom parisresan tog vi det rätt lugnt och lät mest barnen roa varandra och sig själva bäst de kunde, vilket gick bättre ibland och sämre ibland, men så är det väl alltid.
Vi vuxna passade på att gå på restaurang själva en kväll, till Buffalo Grill, vår favorit här i stan. Skönt att barnen är så stora att de kan vakta varandra. (Jag tror att jag har skrivit det förr, men det är lika sant fortfarande.)
Makarna roade sig med F1-cirkusen i Hockenheim tre dagar och var väldigt nöjda med den resan.

I måndags "klättrade vi mellan träden", som Jared sa, på Acroland i Montenois. Det var verkligen kul för alla åldrar, och barnen undrar redan när vi kan göra det igen. Det fanns flera banor i olika svårighetsgrader och redan på "familial facile" funderade Victoria på att ge upp, men hon var väldigt glad när hon klarade av det. Bara några gick vidare till "familial moyen"och de andra roade sig med att göra om de andra banorna igen. Det som de flesta tyckte var roligast var linbanorna som varje runda slutade med, där man åkte mer eller mindre långt och med full fart in i ett stort nät.
Jared och Diana önskade att de också kunde få klättra lite högre upp, men det var femårsgräns på de banorna, så de fick vackert hålla sig nära marken och krypa runt och balansera utan säkerhetssele men med hjälm.

Igår lämnade vi av Jennifer hos en kompis för vidare färd till sitt läger, och vi andra åkte till Ballon d'Alsace (webcam). Vädret var bra mycket bättre än sist vi var där (och vi delade ut åksjukepiller innan vi åkte hemifrån), det var så varmt att några hellre ville sätta sig i skuggan och vila än att gå de sista metrarna till toppen och fika. Men det fick de inte, klart att vi skulle ha familjefoton från toppen!

1247 meter över havet, kolla utsikten!

För Diana var lyckan total när hon hittade en liten hund som ingen höll i kopplet på (ägarna gick några meter bakom). Hon högg tag i kopplet och gick lyckligt runt med hunden i nån minut, tills vi kom till en korsväg och de skulle åt andra hållet...

Diskmaskinen har jobbat klart, de två flickorna på övervåningen sover gott och nu ska jag stänga av datorn och gå och sova jag med, det känns som att det har blivit lite för lite av den varan den senaste tiden...
Godnatt på er!

Semester!

Nu har vi semester! I söndags eftermiddag packade vi bilen och körde till Paris, eller rättare sagt till Bry-sur-Marne, vilket inte är Paris mer än Södertälje är Stockholm eller Lund är Malmö... 
Johannes hade hittat ett lägenhetshotell där i lagom prisklass med rum som var stora nog åt oss och våra vänner som hade kört ner från Stockholm för att tillbringa lite tid med oss i Frankrike.

Efter en halvtaskig natts sömn (Johannes och Jared sov i en säng som lutade så de fick ligga på tvären, Victoria väckte mig sex gånger för att hon hade så ont i magen så att hon inte kunde sova, och eftersom hon delade säng med Emma sov hon inte heller jättebra) vaknade vi tidigt och åt frukost, packade matsäck och körde iväg till Disneyland! Alla var mer pigga och glada än man kunde väntat, men det är klart, när resmålet är Disneyland så...

Vädret var bra, växlande molnighet och inte för varmt, drygt 20 grader. Det var massor av folk överallt,  och för mycket köer för att jag skulle tycka att det var trevligt. Men på eftermiddagen när vi frågade någon sa de att det bara var 39.000, ovanligt lite. Tur att det inte var 60.000 där den dan då...

Diana var nöjd med att rida häst i karusellen och köpa prinsessor. Jared gillade att köra bil och så köpte han en röd Bilar-keps. Victoria var lite matt efter nattens bestyr, så hon tog det rätt lugnt men var nöjd med dagen ändå. Både hon, Emma och Jennifer köpte Mimmi-öron-diadem, så sött så. Jennifer och Emma åkte en hel massa saker och höjdpunkten var visst Big Thunder Mountain, när de väl lyckades åka den strax innan stängning.

Vi var tretton personer, så vi delade upp oss åt olika håll allt efter behov och önskemål. Diana, som slutade med blöja för bara några månader sedan, fick lämna kön mer än en gång för att hon var kissnödig, och jag tror att hon var på toa 8-10 gånger under dagen... men jag är glad att vi klarade oss utan olyckor. ;)

Jag tyckte att dagens höjdpunkt var den stora paraden, att se Diana som var helt i extas över alla vagnarna med Disneyprinsessor: "Askungen! Törnrosa! Ariel som en sjöjungfru! Rapunzel!" och så vidare...  Jared däremot tyckte inte alls om dem och ville inte ens titta åt det hållet.

Från början var vi inte säkra på om vi skulle stanna ända till stängningsdags, eller om några skulle åka tidigare, men det slutade med att alla stannade. Johannes och jag körde runt med Jared och Diana i varsin vagn på kvällen och parkerade oss så att vi skulle ha bra sikt till fyrverkerierna/lasershowen. Innan dess, kvart över tio, var det en tjusig parad med massor av lampor i vagnarna och på deras kläder. Då passade Jared på att somna, men Diana var eld och lågor, igen. Sedan väntade vi, igen, och klockan elva var det äntligen dags för lasershowen. Den var snyggt gjord, med effekter av både fyrverkerier och fontäner. Då hade Diana också somnat, och de andra hade åkt allt de ville och hittat varandra. 

När vi äntligen hittat vår bil (tur att våra vänner har en stor takbox, då syns man bra på parkeringen) och  fikat lite, körde vi tillbaka till hotellet och sov rätt gott, men inte så länge, för nästa morgon var det Paris som hägrade.

Efter en rejäl frukost packade vi ihop oss och checkade ut, och rullade mot Paris. Väldigt sakta bitvis, men till slut var vi inne i city. Efter två varv i rondellen vid Triumfbågen körde vi mot Eiffeltornet. Att hitta en parkering där man fick stå mer än två timmar var inte så lätt, så det överlät vi åt makarna, medan fruar och barn fikade och sedan ställde vi oss i kö. De flesta ville ta trapporna, men Johannes och jag tänkte ta hissen med Jared och Diana. Vi tänkte att vi nog skulle komma upp till toppen ungefär samtidigt, även om hisskön var längre, men efter att ha väntat tjugo minuter och inte rört oss alls mycket i förhållande till hur lång kön var, bestämde vi oss för att skutta iväg till de andra. Vi orkade inte köa i närmare tre timmar, hellre då köa i trettiofem minuter och ägna resten av tiden till trapporna...

Jared gick både upp och ner utan problem, och Diana klarade vägen upp, men när vi skulle ner igen efter att ha tagit hissen till toppen och ner igen var hon jättetrött och jag fick bära henne nästan hela vägen mellan andra och första våningen. Sedan var jag rätt matt. Diana däremot piggnade till efter lite fika och hoppade jämfota ungefär 100 trappsteg innan hon gick en bit och sedan bad mig bära henne igen på slutet. 

Väl nere på marken gick vi till närmaste McDonald's och fyllde alla magar (de blev extra välfyllda eftersom det blev fel och de gjorde hela beställningen en gång till istället för att bara ge oss de två drickorna som vi bad om...) och sedan var klockan på nåt underligt vis halv åtta. Vi som var framme vid Eiffeltornet halv två? Konstigt. Dags att tänka på refrängen och köra hemåt. Resan gick oväntat bra och vi kom hem utan problem. Våra vänner hittade också hit, bara något senare än vi.

Igår tog vi det lugnt, alla fick sova så länge de ville, och på eftermiddagen åkte vi till stranden för årets första dopp. 24 grader var det i sjön, rätt lagom. Halva stan var där...
I övrigt har vi inte några planer förutom att makarna ska roa sig med att gå på Formel1 i Tyskland i helgen, och vi ska nog klara av att roa oss utan dem.

Måndagförmiddag

I dag på förmiddagen gick jag en liten runda på stan, efter att ha följt med Emma till Atout Savoir. Det är där vi har våra franskalektioner, och hon ska ha lite extra matte på förmiddagarna denna veckan, för att vara bättre förberedd för nästa läsår. 
Det är väldigt vanligt här i Frankrike att barnen har sommarskola i ett eller flera ämnen. Victoria gick en vecka på påsklovet (på sin egen skola med sin vanliga fröken) och går en vecka nu också, alldeles gratis. Och alldeles frivilligt. Vi fick en förfrågan från skolan om Victoria ville gå tre timmar varje förmiddag i en vecka på lovet och det ville hon. Trevligt att hon tyckte att det var så kul att hon ville göra det igen. ;)


I alla fall, tillbaka till ämnet för den här bloggposten: måndagsförmiddagar.
Allting är stängt! 
Det var nästan inte en människa på stan och jag fattade inte varför först, inte förrän jag såg mig om lite mera och insåg att det var stängt överallt och kom på att "just det, det är ju måndag".  Det var bara bagerierna som var öppna, en mataffär och en hudvårdsaffär.
Det är flera gånger som jag har tänkt att göra något ärende och oftast kommer jag på att det är stängt innan jag har gått hemifrån, men inte alltid, tyvärr...


Här i vårt område är både bageriet och den lilla mataffären helt stängda på måndagar. Posten tror jag har öppet mellan två och fem. Frisören och tobaksaffären kanske också har öppet efter lunch, men jag är inte säker. Jag brukar inte besöka dem. Pizzerian har öppet som vanligt, men deras pizzor är ingen hit så det spelar inte heller någon roll...


PS: Om någon undrar över Dianas filmcitat så har jag lagt in facit nu, bara scrolla ner två inlägg.

Sista skoldagen!

Idag är det äntligen Jared och Victorias sista skoldag, härligt! Jennifer och Emma slutade redan förra veckan och har gått här hemma och slappat till Victorias förtret.
Det känns helskumt att det är juli och barnen går i skolan. Men å andra sidan är det rätt så härligt att ha sommarlov fortfarande fast det är början av september, så det jämnar väl ut sig.

Nåt som jag saknar med Sverige är klassföräldrar som samlar in pengar och köper nåt till fröknarna, det finns inte här, så jag har lagt ca 400 kr på att köpa fin choklad till Victorias och Jareds fröknar + hans två extrafröknar. Jag tror inte att så många köper nåt till dem, så jag tänkte att jag skulle göra det. ;)

Diana, filmcitatens mästarinna!

Diana älskar att titta på film, och hon har en otrolig förmåga att komma ihåg citat ur olika filmer. Oftast gäller det filmer hon nyligen har sett, men hon har några citat som hon kan slänga ur sig helt plötsligt, även om det har gått flera månader sedan hon såg filmen senast, till allas vår förtjusning. 

Till exempel dessa: 

I Sjumilaskogens namn, så fångar jag dig! 

Bröd och sylt, eller sylt och bröd? 

Jag hatar björnar! 


Jag har ingen framtid! 

Det var gott fika! 

[stamp, stamp] Jag är Stampe. 

Ursäkta mig, du biter i min bak! 

Jag älskar dig så mycket. (Helst sagt medan hon håller sina händer på dina kinder och tittar djupt in i dina ögon.) 

Nån som vågar sig på en gissning vilka filmer det handlar om?

Jag kunde själv!?! Sminka sig med Victorias saker, alltså...

Uppdatering med facit:
Citaten kommer från Nalle Puh och filmen om Heffaklumpen, Barbie och Diamantslottet, Björnbröder, Familjen Robinson, Familjen Robinson igen (nästan exakt samma fras finns i Monsters vs. Aliens), Bambi, Madagaskar och den sista tillhör säkert nån Barbie-film, men jag vet inte vilken...

Solsken!

Sitter här i solskenet på balkongen och njuter av värmen. Hela våren har det varit "fram och tillbaka"-väder, regn och kallt i ett par veckor och sedan sol och värme ett tag, följt av tråkväder igen...
Nu är det dags för två veckors sol och värme, om man ska tro väderprognoserna. 27-28 grader till helgen lovar de, och runt 25 hela nästa vecka. Härligt!

Jag har lyckats fylla i alla papper helt själv och lämnat in dem vid rätt tillfälle, så nu får Jennifer och Emma gå i skolan nästa läsår också. Löjligt med så mycket papper som ska fyllas i inför varje läsår, de ska ju inte ens byta skola, bara gå upp en klass. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Fransmän älskar papper...

Denna veckan har Jennifer avslutat sin svenskakurs på Sofia Distans med fint beröm från fröken, och jag fick VG på min franskakurs på Dalarnas Universitet. Men här är det fortfarande några veckor kvar till sommarlovet, så barnen jobbar på...

Vår favoritmataffär firar 25 år i stan med fina erbjudanden varje dag i juni, det är 25% rabatt på olika saker hela tiden. Nån dag var det juice och småkakor, en annan tvättmedel och kött, och så vidare.
I lördags fick man 25% rabatt på en valfri (nästan) vara, så då slog vi till och köpte oss en gasolgrill. Vi var där och spanade på förmiddagen, och kom tillbaka på kvällen och slog till.

Beskrivningen var inte riktigt IKEA-pedagogisk, och dessutom på franska, så det tog ca två timmar att sätta ihop den, vilket innebar att vi åt toast till sen middag istället för att grilla, och tänkte grilla till söndagslunch istället. Jo, pyttsan, det blev inget grillat på söndagen, för det ingick ingen slang! Vi hade köpt gasol och vad det nu heter som man sätter ovanpå för att sätta på och stänga av den, men trodde så klart att det ingick en slang.

Så i måndags efter jobbet åkte Johannes till ett byggvaruhus, men där fanns det inga såna slangar, och i en annan butik där de sålde grillar hade de inte heller slangar, för i deras grillar ingick naturligtvis slangarna från början. När han var hemma kollade han lite mera på grillen och i bruksanvisningen, och insåg att det fattas en grej: den där prylen som man trycker fast slangen på... Suck.

Så tillbaka till Cora och kolla på den grillen som stod uppställd, och jo visst, där fanns mojängen. Vi pratade med en anställd och sa att den här fattas på vår grill. Oj, sa hon, men ta den där då.
Smidigt, vi var lite rädda för att de skulle beställa en ny till oss eller be oss lämna tillbaka grillen och byta ut den mot en annan...
När vi påpekade att det inte fanns någon slang sa hon, de finns här borta, vad är det ni behöver? Och så fanns det ett tiotal att välja på. Minsann.

Så i måndags blev det smarriga grillspett till middag, med pommes till. Och igår grillade vi färsspett och hade potatissallad till. Mmmm...
Jag visste inte ens att jag hade saknat att inte ha en grill. :)

Paris, Paris!!!

Nu, äntligen har jag tagit mig tid att välja ut bilder och skriva några rader (en väääldig massa rader) om vår resa till Paris. Jag vet att det har gått två hela veckor sedan vi åkte dit, men mitt liv är rätt fullt av saker som är viktigare än att blogga, faktiskt, ;)

Jennifer och jag tog tåget till Paris på morgonen torsdagen den 17:e maj och var framme vid lunch. När vi gick av tåget sa Jennifer ”Nu köper vi några äkta paris-macaroner och åker till Eiffeltornet och äter dem.” Så vi höll ögonen öppna efter ett tjusigt konditori medan vi köpte biljetter till metron, åkte till Operan och letade rätt på vårt hotell där vi tursamt nog fick checka in fast klockan bara var ett. Vi lämnade bagaget och åt upp våra medhavda mackor innan vi gav oss ut i vimlet igen.

Detta var vår första vy av Paris, när vi kom upp ur metron.

Sedan tog vi metron till Eiffeltornet och fast vi inte hade hittat några macaroner ställde vi oss i kö för att gå upp. Gå, alltså, för hissar är för veklingar, eller hur?

Det tog tre kvart innan vi fick biljetterna och sedan var det bara att börja gå. Ca 700 trappsteg innan vi var uppe på andra våningen där vi köade igen en stund för att få ta hissen till toppen. Utsikten var fantastisk, så klart. När vi äntligen var nere på marken igen hade det gått två timmar sedan vi började vandringen uppåt. Snällt sagt trötta i benen, men det var så värt det!

Därifrån tog vi metron till Montmartre för att besöka Sacré-Cœur och möttes av ännu flera trappor… Vi tog bara en liten runda där inne för det var mässa (visst heter det så?) och massor av folk där. På nervägen tog vi ”funiculairen” (en liten linbana), synd att vi inte såg den innan vi gick upp...

Eftersom klockan hade passerat sju var vi sugna på middag och tog därför metron igen, det är verkligen så praktiskt med tunnelbana. Jennifer var nog lite småskrämd första turen, men sedan läste hon kartor och berättade vilken linje vi skulle ta, var vi skulle byta och vart vi skulle gå av som om hon aldrig gjort annat. Smidigt att hon har sån koll, men hon gillade inte tunnelbanemusikanterna…

Vi gick av vid triumfbågen och hittade en trevlig restaurang på Champs-Élysées. Jennifer, som den sanna pastaälskaren hon är, tog en carbonara och jag tog entrecote med ratatouille. Vi var båda jättenöjda och satt och njöt av varenda tugga. Egentligen var vi för mätta för dessert, men det måste man ju ha, så jag tog en chokladkaka med flytande mitt och Jennifer en glass med krokant. Mums, mums.

Utsikt bort till "nya triumfbågen" vid la Défense.

Mätta och glada gick vi bort till triumfbågen och trotsade trapporna för att se Paris i skymningsskrud innan vi återigen satte oss på metron för att åka till Montparnassetornet. Det var verkligen en häftig utsikt, nästan lika högt som Eiffeltornet och så alldeles kolmörkt omkring oss förutom all belysning.

Sedan tog vi metron till hotellet och sov gott, men inte så länge, för vi var där vid halv tolv och väcktes av en förbipasserande brandbil kvart i sju. Tja, ingen mening att ligga och dra sig, full fart ut på äventyr igen!

Vi tog metron till Île de la Cité och åt ”French breakfast” innan vi letade oss vidare till Notre-Dame. 

Det var mässa där också, men inte alls mycket folk, och mycket mera plats att gå på och saker att titta på utan att man kände sig som att man störde dem som inte var turister. Vi gick runt kyrkan också, för att se var Quasimodo klängt omkring, och sedan letade vi oss fram till närmsta tunnelbanestation och åkte till Louvren.

Vi gick inte in där, utan tittade bara på byggnaden innan vi gick vidare till parken Tuileries, genom Napoleons triumfbåge, och sedan förbi obelisken och Place Concorde och fortsatte en bit på Champs-Élysées. Och ingenstans hittade vi några macaroner.

Konstiga konstverk hittade vi i parken.

Eftersom vi fortfarande var lite trötta i benen bestämde vi oss för att ta metron till Galeries Lafayette och köpa macaroner där. Vi hade nämligen sett en mycket inbjudande reklambild för dem med en hög smarriga macaroner i bakgrunden, så då visste vi att vi skulle få tag på macaroner, istället för att vandra runt och hoppas på att hitta ett ställe som sålde dem innan vi föll ihop av utmattning. Och att köpa macaroner på McDonald’s var inte riktigt vad vi hade tänkt oss, även om sett reklam för det också.

Tjusig galleria, eller hur?

När vi hade köpt våra efterlängtade macaroner åkte vi upp ett par våningar för en snabblunch på McDonald’s innan vi tog metron tillbaka till Eiffeltornet och satte oss i gräset och njöt av dem, precis som vi hade tänkt göra ett dygn tidigare.

Jag kan säga att macaronerna på Hermés verkligen var värda att vänta på, det fanns massor av spännande varianter men vi begränsade oss till fyra, som alla var jättegoda, förutom den med bitar av pepparmynta i, den var bara god.

Kolla klubban!

När vi njutit av macaroner och utsikt åkte vi tillbaka till Montmartre och kikade lite på tyger, det är enormt mycket tygaffärer där, jag har aldrig sett så mycket tyger på ett och samma ställe förut, det var faktiskt alldeles för mycket, i alla fall om man inte vet vad man är på jakt efter.

Jennifer hittade en affär som sålde garner och fyllde på förrådet för att kunna virka mera amigurumisar.

Vi passade på att åka funiculairen igen, både upp och ner den här gången, men gick inte upp till toppen av Sacré-Cœur fast den möjligheten fanns, vi kände oss färdiga med trappor som vi inte var tvungna att gå i, och utsikt över Paris hade vi också fått en hel del av. Istället gick vi till ett chokladmuseum och köpte lite färdkost (choklad och mera macaroner) och sedan till en affär som säljer hemgjord nougat och kola. Mera färdkost blev det där. Mums.

Eiffeltorn i choklad, inte till salu...

Efteråt tog vi metron till hotellet för att hämta väskan och sedan for vi vidare till tågstationen där vi åt middag och väntade på att tåget skulle gå. Hemresan var precis lika lång som ditresan och vi var hemma vid elvatiden på kvällen.

När vi skulle lämna Montmartre stod det en man och grillade majskolvar i en kundvagn, naturligtvis var vi tvungna att testa dem, för som Jennifer sa: Vi har ju inte ätit några grönsaker på hela resan. 

Nästa gång vi åker till Paris tar vi TGV-tåget, men då får man boka långt i förväg om man vill ha ett bra pris. Jag lät Jennifer välja om hon vill åka över dan och ta TGV:n eller ta det vanliga tåget och bo på hotell en natt, för det blev samma totalpris. (TGV:n tar 2 timmar och en kvart, jämfört med fyra timmar för det vanliga tåget, eller ca fem timmar med bil.) Efter noga övervägande blev det vanligt tåg och hotell, och det var nog ett bra val, annars hade vi inte fått se ”Paris by night”, och det var tjusigt.

Vi har varit på bio!

Johannes och jag alltså. Två gånger på en vecka, och i Frankrike! Det har vi inte varit förut. Alla filmer här är ju dubbade till franska, och det känns lite konstigt att se skådisarna men höra dem med helt fel röst, och på helt fel språk... Förutom att vi inte har kunnat tillräckligt mycket franska för att kunna hänga med...

Johannes har varit på bio i Schweiz några gånger, i Basel som ligger en timme här ifrån. Då har han åkt med en jobbarkompis som är amerikan, och de har sett filmerna i originalversion med dubbla textrader: tyska och franska. Men förutom att det är långt dit är det dyrt att gå på bio där, 18 franc, tror jag, ca 140 kr, per biljett, om det inte är 3D, då blir det ännu dyrare.

I alla fall var vi på bio förra tisdagen, Orange som är vår telefonoperatör har en deal där man kan "gå två - betala för en" på tisdagar, och Johannes var sugen på att se Avengers, så vi tänkte att varför inte?
Vi har en stor och fin biograf bara 10 minuter härifrån, och så nära har vi aldrig haft. Vilket slöseri att inte utnyttja det, även om vi inte hänger med helt så blir det ju en billig kväll...
Filmen visades bara i 3D, och så klart bjöd de inte på tillägget utan bara på grundpriset, ändå blev det bara totalt 11€. Precis lagom. Och visst hängde vi med i själva handlingen, även om vi missade alla små fyndigheter.

I måndags kollade Johannes upp biografen i Belfort, staden som ligger drygt två mil härifrån, och insåg att de ibland visar filmer i originalversion, och just igår gick Dark Shadows med Johnny Depp. Tisdag och allt så slog vi till (2för1), och eftersom den här biografen av någon anledning är dyrare än den andra, så kostade det 9€10 för oss (utan 3D tillägg). Rätt lagom pris också, eller hur? Det var trevligt att hänga med ordentligt, och lite kul med fransk text, men också förvirrande ibland.

Härligt att våra barn nu är så stora att vi kan lämna dem utan barnvakt en längre stund, förut har vi bara vågat oss på små turer ner på stan, vi har inte varit på bio tillsammans på evigheter. Och barnvakt är inte så lätt att få här. Den som är mest villig att hjälpa till bor en bra bit härifrån och pluggar på universitet ännu längre bort, så det är inte så ofta det funkar, tyvärr. Och vi är rätt impulsiva av oss, att planera långt i förväg är inte riktigt vår grej...

Klipp, klipp...

Diana har blivit helt tokig i saxar, och detta leder i sin tur till att jag blir tokig på henne rätt ofta. Alla saxar finns numera på mycket hög höjd och utom synhåll, men det hjälper inte. Hon klättrar och flyttar möbler och till slut får hon tag på det hon vill ha, oavsett om det är saxar eller pennor eller vad det nu är jag försöker gömma undan. Låsta skåp är nog det enda som skulle funka, även om nycklar är en annan av hennes favoritsaker...

Förra veckan fick hon tag på en sax och klippte sitt hår, en hel massa och överallt. Luggen blev kort igen, den som just hade vuxit ut. En del av håret uppe på huvet är ca 3 cm långt och vid vänster öra är den del av håret i höjd med örats överkant och en del i höjd med örats underkant. Dessa längder återfinns lite här och där, men bara på vänster sida och mot mitten bak. Ju mer jag tittar desto mera klippta bitar hittar jag.

I lördags skulle vi gå till frisören för att försöka fixa till det så att det blev lite snyggare. Diana var helt inställd på att vi skulle gå dit och allt var frid och fröjd ända tills hon skulle sätta sig i stolen, då bröt hon ihop och sprang bort till dörren och satte sig på golvet och grät. Jag försökte prata lite med henne utan framgång, och sedan kom Johannes som en räddande ängel (han hade betalat parkeringen så vi kom lite före) och öppnade dörren så hon kunde smita.

Så, igår försökte jag fixa till det hela utan att klippa page eller stubb, hon har ju så lååångt hår! Jag tror att en frisör hade gjort det snyggare, även om det ser bra mycket bättre ut nu. Ja, ja, det växer ju ut...

I morse lyckades hon hitta en sax och klippa en av Victorias barbiedockor, det var inte uppskattat alls. Dockans frisyr liknar mycket hennes egen, klippt på bara en sida men mera klippt än hon lyckades med på sig själv.
Det roliga är att hon tydligen hade klippt klart och lagt undan saxen igen på rätt plats, för den hittade jag inte... Hon verkar gilla assymetriska frisyrer.

Igår började skolan igen förresten, efter två veckors lov. Alla kom iväg utan problem, även Jared, till min stora glädje och förvåning. Men idag är det helgdag, så alla är hemma och slappar. Trevligt med mjukstart.

Värme!

Äntligen! Efter ett par riktigt varma veckor i mars så har vi haft grått, regnigt, blåsigt och kallt hela april (jag vet att det har snöat i Sverige, men vi bor ju faktiskt i Frankrike), men för en stund sedan när Jared, Diana och jag gick och köpte mjölk var det plötsligt varmt! 15 grader och varma vindar, även när solen gick i moln. Underbart!
Prognosen för imorgon lovar 20 grader och strålande solsken, då blir det en utedag, absolut!
Nu har barnen förresten äntligen "påsklov", eller vårlov som det heter här, denna och nästa vecka. Det är skönt med två lovveckor i taget, även om man bara är hemma och dräller...

Joyeuses Pâques !

 ...som de säger här i Frankrike, även om det inte är så mycket helg som i Sverige, bara måndag är en röd dag och även idag är alla affärer öppna som en vanlig lördag.

Sedan jag skrev nåt sist har vi klarat av ytterligare två födelsedagar i familjen; Victorias tionde och Dianas tredje. Det är nu också två år sedan vi flyttade hit, kan ni tänka er?
Dessutom har Jennifer trampat snett på gympan och åkt ambulans nästan en hel kilometer till akuten, med blåljus och allt, men det var ingen fraktur som tur var, och snart kan hon förhoppningsvis gå utan kryckor igen. Och sova i sin egen säng på övervåningen sistället för på en madrass här nere. Och åka buss som vanligt istället för att bli skjutsad överallt, det är lite stressande för mig...

Jared hade ont i örat i natt, så idag på morgonen var vi hos doktorn och fick antibiotika, vi får väl se hur det går att få i honom det tre gånger om dagen i fem dagar... Jag tror att han nästan hellre skulle ha ont i örat. Nu sitter han och bygger med ett nytt lego som jag köpte för ett tag sedan, nån muta får man väl ha för att klara av ett besök hos doktorn?

Den här lilla kycklingen ruvade på ett chokladägg när Jared tog med den hem från skolan i torsdags. Visst är den jättesöt! Det roliga var att Jared inte visste att det var ett chokladägg förrän han visade det för Victoria på eftermiddagen. Trevlig överraskning. :)

Av någon anledning har Faurecia fått för sig att de vill bekosta mera franskalektioner för mig trots att de inte måste, så jag började igen häromveckan och det är jättekul. Det känns bra att komma vidare lite och utveckla mitt språk, men det är samtidigt frustrerande att jag inte kommer ihåg allt vi pratar om...

För några dagar sedan insåg jag att mitt pass var försvunnet, eller rättare sagt inte låg där det borde. Jag var ju i Sverige i februari så jag tänkte först att jag varit slarvig och inte lagt det på rätt plats när jag kom hem igen, men när jag insåg att Jennifers pass också var borta blev jag fundersam... Jag fick en känsla av att jag hade tagit fram mitt och Jennifers pass av någon särskild anledning, men jag kunde inte för mitt liv komma på varför.
Efter att ha letat noggrant både i, runtomkring och bakom hyllorna där de borde vara, och på en hel del andra ställen där de skulle kunna vara, samt lyst med en ficklampa för att se om de möjligen hamnat under bokhyllorna i vardagsrummet (där var förutom damm några legobitar, playmobil-småsaker och en dvd-skiva). Men inga pass. Jag ringde till och med till doktorn för Jennifer var sjuk för ett tag sedan, kanske jag tog med våra pass dit? Nej, varför skulle jag det? Men jag ringde ändå.
På eftermiddagen skulle Jennifer till en UK-aktivitet och hoppade upp för att hämta några papper som hon skulle ha med sig, och kom ner med två pass i handen!
När vi tänkte efter insåg vi att för två veckor sedan bad jag henne hämta ut ett paket på posten efter sin aktivitet, och då fick hon ta båda passen med sig för att bevisa sin och min identitet. Sedan var paketet så stort att det inte gick ner i hennes väska, och väskan ställdes åt sidan när hon kom hem och har inte använts sedan dess. Mysteriet löst och jag är mycket lättad. :)

De här hönorna och kycklingarna pysslade vi ihop hemma igår, Diana tycker att de ska bo i en liten plåtväska, själv tycker jag nog att de skulle vara lite mera synliga...

Eftersom det har tagit nästan tre timmar att skriva ihop det här på grund av diverse annat som upptar min tid, kan jag meddela att Jared definitivt hellre skulle ha ont i örat varenda natt än att behöva ta sin medicin. Efter att ha pratat snällt och trevligt, ställt fram både juice och mjölk och sedan diskuterat med honom en lång stund slutade det hela med att jag fick hålla fast honom och hälla i medicinen (bara 8 ml, inga stora mängder) i hans mun, varpå han nästan kräktes. Underbart. Nu ska vi bara klara av det 14 gånger till...

Glad påsk på er!

Hur många sorters kakor ska man ha när det är kalas?

Jennifer hade kalas i lördags, och under fredagens eftermiddag/kväll och lördagsförmiddagen spenderade hon och jag ca tio timmar var (mest samtidigt) i köket, och det blev inte bara sju sorters kakor att bjuda gästerna på utan tretton:

Rocky Road cupcakes, jordgubbscupcakes och citroncupcakes.

Cakepops med smak av choklad/jordnötssmör och citron/vit (grön) choklad.

Tre sorters macarons: hallon, choklad/kokos och lavendel. Chocolate chip cookies och ett av mina egna påhitt bestående av kladdkaka med kolatäcke och kokos på.

Citronpaj med maräng, chokladbollar (nåt svenskt förväntade sig gästerna...) och mini-madeleinekakor.

När gästerna hade gått var det mesta av godsakerna kvar, ingen orkade ju smaka på mer än några få sorter, så vi har svullat ordentligt i helgen, och mer kommer det att bli... Mums!

Sol och värme!

Det är närmare tjugo plusgrader och vi har tillbringat eftermiddagen i lekparken. Underbart! På hemvägen somnade Diana i vagnen, och hon sover fortfarande, så vi får väl se hur lång kvällen blir... Det är tredje gången denna veckan som vi har varit i lekparken på eftermiddagen, och två förmiddagar har jag haft ärenden att uträtta och varit ute och gått i ett par tre timmar. Jag älskar när det plötsligt blir varmt och skönt!
Bäst att passa på att vara ute nu, för nästa vecka lovar prognoserna att det blir kallare igen, hoppas att det blir kortvarigt...

Jennifer fyllde tretton i tisdags, så nu har vi en tonåring i huset! Samma dag var det karneval i skolan, så hon var så här tjusig när vi väckte henne på morgonen:

Så här såg hon ut när vi åt tårta på kvällen, i skolan hade hon en lång slängkappa med luva också, typ Harry-potters osynlighetsmantel. Emma var svenska flaggan, som synes på nästa bild.

Hagel?

Var det verkligen nödvändigt? Vi som hade 17 grader och strålande sol förra veckan. Nu är det mulet och bara fem grader och prognosen för de närmaste två veckorna lovar som bäst 11-12 grader och regn var varannan dag.
Stackars mina fina påskliljor, de ser inte alls lika glada ut idag som de gjorde i lördags. Men barnen är glada att de har halva lovet kvar, det är verkligen lyx att ha två veckors lov istället för en.

Det var jättekul med gäster förra veckan, är det fler som vill hälsa på oss så är ni så välkomna!
Särskilt kul var det att vi hade sånt kanonväder. Vi gick på stan ett par timmar och köpte kakor som vi satt och åt på uteserveringen en eftermiddag, och nästa dag tillbringade vi tre timmar i lekparken. Härligt.

Nu haglar det igen...

Härligt väder idag!

Fredag: vinterjacka
Måndag: vårjacka
Onsdag: ingen jacka

Här är 15 grader och strålande sol. Underbart!
Det ska visst hålla i sig till lördag, sedan blir det nog nästan dags för vinterjackor igen, om inte prognoserna ändras. Hoppas, hoppas...
Men vi har ju vinterlov, så det borde kanske inte vara sommarväder? Fast mig gör det inget att det är varmt redan, och våra gäster från Bergkvara som kommer ikväll lär nog inte klaga heller. :)

Vinterlov!

Idag är första dagen på två veckors vinterlov, härligt! Vi har haft en riktig slapphelg, och mer av den varan lär det bli... det känns som det är det som behövs mest här. Stackars Johannes som ska jobba och slita när vi alla andra är helt lediga.
Under helgen så bakade vi inte mindre än sex gånger! Frukostfrallor, pistagemacarons, whoopie pies, pizza, halvgrova bröd med frön (jag gav bort alla fyra bröden, fortfarande varma, när vi var i kyrkan igår, till fyra mycket glada personer/familjer) och chocolate chip cookies.
Idag har vi bara bakat chokladmacarons. Men så har vi också hunnit med att ha franskalektion i stan och handla lite mat på hemvägen.
Och tjejerna städar och städar, för vi får fint främmat från Sverige på onsdag kväll. Det är Emmas bästa kompis Sarah med mamma och lillebror som ska hälsa på i några dagar. Kul!
Barnen vill ha våfflor till kvällsmat, så nu blir det ett varv till i köket...

Trevlig helg har jag haft!

I fredags eftermiddag tog jag flyget till Köpenhamn och tillbringade kvällen/natten/förmiddagen hos min syster i Malmö innan vi tog tåget till Kristianstad där vi senare träffade alla mina syskon och våra föräldrar. Vi hade ett överraskningskalas för min pappa som fyller år imorgon. Han visste att han skulle äta middag med mina två bröder som bor i Kristianstad, men han anade att min bror i Växjö och min syster i Malmö skulle dyka upp.
Vad han däremot inte alls anade var att även jag, min syster i England och min bror på Gotland också hade tagit oss dit, så överraskad blev han allt. :)

Vi hade en härlig eftermiddag och kväll tillsammans, med bowling, mat och tårta så klart. Lite overkligt att träffas sådär, allihop, i en bowlinghall i Kristianstad. Verkligen kul att alla syskon kom, och extra kul att få träffa min minsta lilla systerson som blir tre månader idag.

Igår på eftermiddagen flög jag hem igen, och det är härligt att vara hemma hos min egen familj, även om jag är glad att jag kunde åka iväg. Nu är vi inne på sista skolveckan innan sportlovet, två sjuklingar har jag här och två kom iväg till skolan, Jared protesterade inte alls utan gick gärna till skolan, skönt att det gick över, för förra veckan var inte rolig på morgnarna...

Love is in the air...

Jag vet inte det, men det är ju faktiskt Sankt Valentin idag. Jag tror att fransmännen försöker tjäna mera pengar än svenskarna på den här dagen, det har varit massor av reklam i brevlådan med temat kärlek i flera veckor, jag har till och med sett affärer som i vanliga fall har stängt på måndagsförmiddagarna ha skyltar i fönstren som säger "extraöppet inför S:t Valentin" just då.

Här är det i alla fall snö i luften; för första gången på två veckor snöar det, nu när väderprognoserna säger att kylan ska släppa taget om oss och lovar temperaturer på båda sidor om nollan varje dag den närmaste veckan. Och snö/regn/blask varje dag. Härligt.

Klockan är inte ens nio, och jag har redan lärt mig något idag...

Eller ja, jag har fått bevisat för mig något som jag egentligen vet men inte alltid bryr mig om. Jag är ju en sån som gillar att göra saker som jag har tänkt mig att de ska göras.
Så i morse när Jared skulle klä på sig och gå till skolan och klockan redan var åtta (han börjar 8.20) och han sa "Läs den här boken" sa jag "nej, vi hinner inte, skolan börjar snart". "Jag vill titta lite på film" sa han sen och jag svarade samma sak som nyss, och försökte ta av honom pyjamasen. Han bröt ihop men det gjorde inte jag, utan jag gav snarare upp.
Är han inte lite febrig, kanske? Det är nog därför han sätter sig på tvären, han gillar ju faktiskt att vara i skolan nu för tiden.
"Mamma, jag vill ha äppeljuice", sa han, och jag satte på filmen, hämtade juice och läste boken. Allt det tog bara några minuter, för som tur var, var filmen nästan slut, och boken väldigt kort.
Sedan var det inga problem att hoppa i kläderna och köra till skolan. Vi var där strax innan halv nio och så länge man kommer innan halv är det ingen som blir sur, så allting löste sig på ett bra sätt, även om det inte var på mitt sätt.
Lesson learned.
Dags att ta itu med tvättberget, måndag är stora tvättardagen här hos oss.
Ha det gott!