Ja, det är tredje dagen i rad som väderprognoserna utlovar sådan hetta. Just nu har vi öppnat alla fönster på husets skuggsida, för där ute är det hittills svalare än vad vi har inne, vilket är 25 grader.
Fast imorgon och resten av veckan ska det bli svalare, bara runt +22 istället för +33 som det ska bli idag.
Förra sommaren var det minst 30 grader tre veckor i sträck i juli, men det lär vi inte få uppleva i år, för vi ska vara i Sverige hela juli... =)
Tur att jag har köpt så coola nya solglasögon, nu får jag verkligen användning för dem. Det är mina första solglasögon med korrigeringsglas, som det så fint heter. Tänk, på alla år jag har haft glasögon har jag aldrig investerat i det förut...
Jennifer har också fått solglasögon, det var ett erbjudande "andra paret för 1€" när hon beställde glasögon häromveckan, så då valde hon att det andra paret skulle vara solglasögon, med styrka så klart.
Så nu kan vi vara coola ihop...
tisdag 28 juni 2011
torsdag 23 juni 2011
Annorlunda: Post
När vi flyttade hit fick vi veta att det var postutdelning även på lördagar, jättebra, tänkte vi. Men lördagar är ju som en vanlig vardag här, så det är ju inte så konstigt egentligen.
Efter ett tag insåg vi att den svenska Posten nog är battre än den franska La Poste i alla fall... Brevlådorna töms jättetidigt här, många redan vid 10 på förmiddagen (9 på lördagar), några vid tre på eftermiddagen (10 på lördagar) och en, den som är inne på stora postkontoret, töms klockan 17 (11 på lördagar) även fast postkontoret stänger senare.
Jag tänkte att det kanske är för att vi bor i en liten stad, och kollade hur det är i den större staden bredvid oss, men det är lika illa där. Det roliga är att på hemsidan där man kan söka efter brevlådor och deras tömningstider kan man välja "kväll" och "natt" men man får inga träffar alls...
En annan intessant sak är att alla har likadana postlådor, och brevbärarna har en huvudnyckel så att de kan lägga in paket som inte skulle få plats i inkastet annars. Ganska smart system, så slipper man gå och hämta sina små paket någonstans. Och större paket får man också hemlevererat. Men är man inte hemma får man en avi att hämta på postkontoret, om inte grannen vill ta emot det, det verkar vara vanligt att de gör så.
Portot är också billigare än i Sverige, inom Frankrike kostar ett frimärke till ett vanligt brev 58 cent och till Sverige är det 75 cent. Portot dubblas inte heller för varje viktgräns som i Sverige.I början blir det bara lite dyrare, men om det går över 250g blir det plötsligt jättestor prisskillnad, från 1€80 till 4€10 om man skickar till Sverige. Och de är inte så snabba, två dagar inom Frankrike och oftast fyra dagar till Sverige.
Efter ett tag insåg vi att den svenska Posten nog är battre än den franska La Poste i alla fall... Brevlådorna töms jättetidigt här, många redan vid 10 på förmiddagen (9 på lördagar), några vid tre på eftermiddagen (10 på lördagar) och en, den som är inne på stora postkontoret, töms klockan 17 (11 på lördagar) även fast postkontoret stänger senare.
Jag tänkte att det kanske är för att vi bor i en liten stad, och kollade hur det är i den större staden bredvid oss, men det är lika illa där. Det roliga är att på hemsidan där man kan söka efter brevlådor och deras tömningstider kan man välja "kväll" och "natt" men man får inga träffar alls...
En annan intessant sak är att alla har likadana postlådor, och brevbärarna har en huvudnyckel så att de kan lägga in paket som inte skulle få plats i inkastet annars. Ganska smart system, så slipper man gå och hämta sina små paket någonstans. Och större paket får man också hemlevererat. Men är man inte hemma får man en avi att hämta på postkontoret, om inte grannen vill ta emot det, det verkar vara vanligt att de gör så.
Portot är också billigare än i Sverige, inom Frankrike kostar ett frimärke till ett vanligt brev 58 cent och till Sverige är det 75 cent. Portot dubblas inte heller för varje viktgräns som i Sverige.I början blir det bara lite dyrare, men om det går över 250g blir det plötsligt jättestor prisskillnad, från 1€80 till 4€10 om man skickar till Sverige. Och de är inte så snabba, två dagar inom Frankrike och oftast fyra dagar till Sverige.
tisdag 21 juni 2011
Yes! Jag klarade det!
Jag har ett jätteläckert träd utanför sovrumsfönstret, jag har ingen aning om vad det heter och jag har inte sett några i Sverige. Det är så fint när det blommar, och jag har retat mig lite på att jag missade att ta kort på det, så nu har jag verkligen hållit utkik för att inte missa det igen, och förra veckan var det dags. Tur att jag hämtade kameran genast, för nu har de flesta blommorna vissnat igen. Så här fin utsikt hade jag då:
Och så här såg det ut i mars, om ni vill se lite mer av själva trädets form, och inte bara av blommorna:
Och en annan orsak att ropa "yes!" är att jag har klarat av två av inlämningsuppgifterna i min högskolekurs i Fotografi - Visuell kommunikation. Bara två kvar, jag undrar om jag hinner med det innan vi tar sommarlov och åker till Sverige om två veckor. Kursen har fri fart och man har två år på sig att bli klar, men det vore ändå skönt att bli färdig, annars är det nog viss risk att jag glömmer bort att avsluta den...
lördag 11 juni 2011
Annorlunda: Att hälsa på folk
Och då menar jag hälsa på, inte hälsa på, det är ju verkligen annorlunda mot i Sverige. Det är en faslig massa kindpussande och inte mycket handskakningar här. Jag trodde att kindpussande kunde jämställas med vårt svenska sätt att krama om någon när man ses: det är förbehållet vänner. Man kramar ju inte sin läkare, tex. Men så är det inte här.
Igår var jag hos en kiné (en ryggknäckarläkare) som är god vän till våra grannar. Jag fick skjuts dit av Nathalie och en av hennes döttrar, och de gick in för att hälsa och presentera mig och fråga honom om han kunde någon engelska. I alla fall, de hälsade och pussades, han sa till dottern "oj vad du har vuxit" och pussade henne med, och sedan undrade han om han kunde pussa mig också. Så, jag blev pussad på av en vilt främmande karl. Ja, ja, det här landet är lite underligt, men man vänjer sig vid en hel del konstigheter. (Han kunde lite engelska och han var en duktig läkare, jag kände mig tre centimeter längre när jag gick därifrån.)
En bekant som jag diskuterade saken med för ett tag sedan sa att han tyckte att det kändes mera intimt att krama någon än att pussa dem på kinderna, och att kramas var han inte alls bekväm med. Hm.
Även barn pussas, om Victoria ska leka med någon så är det en väldig massa pussande, barnen pussas, mammorna pussas, och barnen pussar det andra barnets mamma... Och så lika dant när man ska gå hem.
Bisous, heter det förresten, om någon undrar.
Igår var jag hos en kiné (en ryggknäckarläkare) som är god vän till våra grannar. Jag fick skjuts dit av Nathalie och en av hennes döttrar, och de gick in för att hälsa och presentera mig och fråga honom om han kunde någon engelska. I alla fall, de hälsade och pussades, han sa till dottern "oj vad du har vuxit" och pussade henne med, och sedan undrade han om han kunde pussa mig också. Så, jag blev pussad på av en vilt främmande karl. Ja, ja, det här landet är lite underligt, men man vänjer sig vid en hel del konstigheter. (Han kunde lite engelska och han var en duktig läkare, jag kände mig tre centimeter längre när jag gick därifrån.)
En bekant som jag diskuterade saken med för ett tag sedan sa att han tyckte att det kändes mera intimt att krama någon än att pussa dem på kinderna, och att kramas var han inte alls bekväm med. Hm.
Även barn pussas, om Victoria ska leka med någon så är det en väldig massa pussande, barnen pussas, mammorna pussas, och barnen pussar det andra barnets mamma... Och så lika dant när man ska gå hem.
Bisous, heter det förresten, om någon undrar.
fredag 10 juni 2011
Inte konstigt att man har lite svårt att sova ibland...
Härom kvällen när jag skulle gå och lägga mig såg det ut så här i vår säng:
Jag insåg då hur mycket plats man kan ta fast man är ganska liten... Oftast är det Jared som inte stannar i sin säng mer än halva natten, men senaste veckan har Diana kommit på att hon inte alls vill sova, och då särskilt inte i sin egen säng. Hon är den enda av våra barn som faktiskt har velat gå och lägga sig när hon är trött, och somnat själv i sin egen säng i mer än 1½ år, som regel. (Inga regler utan undantag, naturligtvis...)
Men för ett par dagar sedan orkade jag inte ta mig tiden och energin att krångla med dem för att de skulle sova i sina egna sängar, utan jag sa till dem att de fick sova i vår säng, och så bäddade jag ner dem och sa godnatt. Och sedan hördes inte ett pip. Helt otroligt, de bara somnade! Utan att bråka med varandra eller hoppa i sängen eller nåt... Så Johannes och jag kunde sitta i soffan i godan ro och titta på CSI.
När vi hade tagit kort på dem bar vi över dem till sina egna sängar, och fick sova en stund utan deras kramgoa/sparkande sällskap...
Jag insåg då hur mycket plats man kan ta fast man är ganska liten... Oftast är det Jared som inte stannar i sin säng mer än halva natten, men senaste veckan har Diana kommit på att hon inte alls vill sova, och då särskilt inte i sin egen säng. Hon är den enda av våra barn som faktiskt har velat gå och lägga sig när hon är trött, och somnat själv i sin egen säng i mer än 1½ år, som regel. (Inga regler utan undantag, naturligtvis...)
Men för ett par dagar sedan orkade jag inte ta mig tiden och energin att krångla med dem för att de skulle sova i sina egna sängar, utan jag sa till dem att de fick sova i vår säng, och så bäddade jag ner dem och sa godnatt. Och sedan hördes inte ett pip. Helt otroligt, de bara somnade! Utan att bråka med varandra eller hoppa i sängen eller nåt... Så Johannes och jag kunde sitta i soffan i godan ro och titta på CSI.
När vi hade tagit kort på dem bar vi över dem till sina egna sängar, och fick sova en stund utan deras kramgoa/sparkande sällskap...
måndag 6 juni 2011
Utflykt till Montagne des Singes
I lördags eftermiddag var vi på utflykt till Montagne des Singes, på svenska blir det Apberget. Det ligger i Alsace, ca 12 mil härifrån. Där bor ca 200 små makakapor som importerades från Marocko för länge sedan. Nu har de just fått ungar, så det var jättekul att se aporna i alla olika storlekar. De går helt fritt i parken, och man får lite förhållningsregler för hur man ska uppföra sig: inte klappa aporna, inte störa apor med bebisar, hålla sig på en meters avstånd, inte ha några öppna väskor eller saker som sticker ut och ser spännande ut osv.
Det var jättevarmt ute (27 grader), så vi var glada över att det fanns gott om träd som skuggade oss när vi gick på stigen genom parken, annars hade det varit outhärdligt att gå där, men nu var det skönt och behagligt.
När man betalat sin entréavgift får man en näve popcorn att mata aporna med och vi hade jättetrevligt hela familjen, även om Jared inte ville titta på aporna först, utan mest vände bort huvudet om man sa "Titta, Emma matar apan" eller nåt liknande.
Fast när jag sa "Titta, apan äter broccoli!", då tittade han och svarade förvånat "Apan äter broccoli!" och sedan var han mera intresserad av resten av turen. Jared älskar broccoli, och äter den precis på samma sätt som apan på bilden...
Diana var lite sur på slutet över att hon var tvungen att sitta i vagnen, men vi vågade inte släppa ur henne, då hade hon väl sprungit in till aporna och blivit biten eller nåt...
På de nedersta bilderna kan man se en liten unge som leker, och en annan som hänger under mammans mage, om man tittar noga.
måndag 30 maj 2011
Fête de Maman
Japp, det var Mors dag i det här landet också igår, även om det inte verkar vara någon logik alls i hur det är i olika länder. Inga EU-regler där, inte...
Jag blev i alla fall ordentligt uppvaktad igår. Jennifer, Emma och Victoria hade bestämt sig för att de skulle laga mat efter kyrkan medan jag gick och vilade en stund. När jag klev upp ur sängen efter en timme hade de fortfarande inte enats om något som Johannes tyckte var bra, så det slutade med att Jennifer och jag lagade mat i stället. Couscous med flagad mandel och persilja, kycklingnuggets och ciabatta med tomatsås och ost. Allting färdigt från frysen och alltså snabbfixat. Till efterrätt hade jag köpt lyxig chokladmousse i portionsförpackningar. Den var precis så god som den såg ut i affären, jag har spanat på den ett tag, men inte haft någon anldening att köpa den förut...
När vi hade ätit klart sa tjejerna att jag kunde gå och sätta mig i källaren ett tag för de skulle fixa lite, men jag föreslog att jag kunde sitta och sola på balkongen istället, och det fick jag. När jag fick komma in igen fick jag en lapp med ett tjusigt litet rim på, och det ledde mig till nästa lapp, osv tills jag till sist fick ett stort paket med massor av fina saker i:
Emma hade gjort ett fint kort i skolan och skrivit av en dikt på 20 rader som hon kunde utantill, och målat en pappask och fyllt med potpurri som luktar jättegott.
Victoria hade skrivit en lista med saker som jag gör och saker som hon gör, samt dekorerat och laminerat den. Hon hade också gjort en stor tärning som jag fick kasta och så gjorde vi det som stod där: spela spel och gå på promenad. Dessutom fick jag en kruka med jord och lavendelfrön att så.
Här tar de allvarligt på Mors dag i grundskolan, förra året fick jag också fina saker som de gjort där.
I college har de ingen avsatt tid för att fixa presenter till mors dag, och det hade jag inte väntat mig heller, men jag visste att tjejerna tillsammans hade gått en runda på stan häromveckan efter sin franskalektion, och jag hade hört dem prata om att de skulle köpa något till mig, men jag hade aldrig förväntat mig allt jag fick:
Ett litet fint handmålat fat med en dikt att mamma liknar en ros som aldrig vissnar. Den var från en butik som ligger bredvid Atout Savoir där vi har franskalektioner. Jag vet att det är dyra saker där, och när Victoria sa "den kostade 10 €" varpå Jennifer sa "det fick du ju inte säga!" blev jag inte förvånad...
Jag fick också sex chokladbitar från en lyxig chokladbutik i stan (två åt jag upp innan jag kom på att jag skulle ta kortet) och ett par örhängen från deras favoritaffär. Så omtänksamt av dem, det märktes att de verkligen hade tänkt mycket på vad de skulle köpa, för det fanns förklaringar till allting de hade köpt. Jag blev verkligen rörd.
De fina Birkenskock-tofflorna fick jag av Johannes, när vi gick på stan in lördags sa han att jag skulle gå in och välja mig ett par i mors dags-present. Det är verkligen mode även på Birkenstock nu, inte alls som mina senaste tofflor, de fick jag som arbetsskor på Konsumentverket för 14 år sedan. Jag hade dem i mer än tio år innan de föll isär, och sedan dess har jag tänkt skaffa ett par nya, men jag är glad att jag inte gjorde det, för då hade de inte varit så här läckra!
Nu ska jag övertyga Jared om att vi ska gå ut och gå en sväng i det vackra vädret (solsken och +27 grader). Närmare bestämt till college och lämna alla papper, för nu har vi fixat foton, även om Jennifer tyckte att de var döfula, och sprutan till Emma är beställd på apoteket. Den fanns inte hemma, men kommer väl om några dagar, så då får hon gå tillbaka till doktorn igen. Osmidigt, som sagt, att vaccineras i det här landet.
(Jag tänker inte lämna Diana ensam här hemma, om någon undrar, men henne behöver man aldrig övertyga om att gå ut. Jared kan däremot vara väldigt upptagen här inne ibland.)
Jag blev i alla fall ordentligt uppvaktad igår. Jennifer, Emma och Victoria hade bestämt sig för att de skulle laga mat efter kyrkan medan jag gick och vilade en stund. När jag klev upp ur sängen efter en timme hade de fortfarande inte enats om något som Johannes tyckte var bra, så det slutade med att Jennifer och jag lagade mat i stället. Couscous med flagad mandel och persilja, kycklingnuggets och ciabatta med tomatsås och ost. Allting färdigt från frysen och alltså snabbfixat. Till efterrätt hade jag köpt lyxig chokladmousse i portionsförpackningar. Den var precis så god som den såg ut i affären, jag har spanat på den ett tag, men inte haft någon anldening att köpa den förut...
När vi hade ätit klart sa tjejerna att jag kunde gå och sätta mig i källaren ett tag för de skulle fixa lite, men jag föreslog att jag kunde sitta och sola på balkongen istället, och det fick jag. När jag fick komma in igen fick jag en lapp med ett tjusigt litet rim på, och det ledde mig till nästa lapp, osv tills jag till sist fick ett stort paket med massor av fina saker i:
Emma hade gjort ett fint kort i skolan och skrivit av en dikt på 20 rader som hon kunde utantill, och målat en pappask och fyllt med potpurri som luktar jättegott.
Victoria hade skrivit en lista med saker som jag gör och saker som hon gör, samt dekorerat och laminerat den. Hon hade också gjort en stor tärning som jag fick kasta och så gjorde vi det som stod där: spela spel och gå på promenad. Dessutom fick jag en kruka med jord och lavendelfrön att så.
Här tar de allvarligt på Mors dag i grundskolan, förra året fick jag också fina saker som de gjort där.
I college har de ingen avsatt tid för att fixa presenter till mors dag, och det hade jag inte väntat mig heller, men jag visste att tjejerna tillsammans hade gått en runda på stan häromveckan efter sin franskalektion, och jag hade hört dem prata om att de skulle köpa något till mig, men jag hade aldrig förväntat mig allt jag fick:
Ett litet fint handmålat fat med en dikt att mamma liknar en ros som aldrig vissnar. Den var från en butik som ligger bredvid Atout Savoir där vi har franskalektioner. Jag vet att det är dyra saker där, och när Victoria sa "den kostade 10 €" varpå Jennifer sa "det fick du ju inte säga!" blev jag inte förvånad...
Jag fick också sex chokladbitar från en lyxig chokladbutik i stan (två åt jag upp innan jag kom på att jag skulle ta kortet) och ett par örhängen från deras favoritaffär. Så omtänksamt av dem, det märktes att de verkligen hade tänkt mycket på vad de skulle köpa, för det fanns förklaringar till allting de hade köpt. Jag blev verkligen rörd.
De fina Birkenskock-tofflorna fick jag av Johannes, när vi gick på stan in lördags sa han att jag skulle gå in och välja mig ett par i mors dags-present. Det är verkligen mode även på Birkenstock nu, inte alls som mina senaste tofflor, de fick jag som arbetsskor på Konsumentverket för 14 år sedan. Jag hade dem i mer än tio år innan de föll isär, och sedan dess har jag tänkt skaffa ett par nya, men jag är glad att jag inte gjorde det, för då hade de inte varit så här läckra!
Nu ska jag övertyga Jared om att vi ska gå ut och gå en sväng i det vackra vädret (solsken och +27 grader). Närmare bestämt till college och lämna alla papper, för nu har vi fixat foton, även om Jennifer tyckte att de var döfula, och sprutan till Emma är beställd på apoteket. Den fanns inte hemma, men kommer väl om några dagar, så då får hon gå tillbaka till doktorn igen. Osmidigt, som sagt, att vaccineras i det här landet.
(Jag tänker inte lämna Diana ensam här hemma, om någon undrar, men henne behöver man aldrig övertyga om att gå ut. Jared kan däremot vara väldigt upptagen här inne ibland.)
fredag 27 maj 2011
Grå och regnig fredag och massa skolpapper att fylla i...
Kallt och lite regnigt har vi det här idag. Ja, det är väl 17-18 grader, men det känns jättekallt när man har vant sig vid 25 och strålande sol...
Min granne kom hit och hjälpte mig fylla i lite skolpapper så att Jennifer och Emma får gå i skolan i höst. Jag hade koll på det mesta, men det kändes som att det var bättre att fråga någon så att det blev rätt, annars får de inte börja skolan. Det står det på ett av papperna i alla fall. Men inte ens grannen var helt säker, så hon fick ringa till skolan och fråga om en punkt.
Förra våren fick vi en massa papper att fylla i eftersom Jennifer skulle börja college (vilket man gör när man skulle börjat femman i Sverige), och jag förväntade mig samma hög nu till Emma, men inte trodde jag att Jennifer skulle komma hem med en lika stor hög också, hon ska ju bara upp en klass, inte byta skola eller göra några förändringar.
Det är fyra olika papper med information, och ett där man ska kryssa i ja eller nej som svar på de fyra papperna.
Sedan är det två till med information där man ska riva av en bit och svara på frågor: Ska barnet äta lunch i skolan? Får barnet låna en mp3 vid behov och då vara ansvarig för att den inte förstörs? (Den ska barnet också signera, inte bara föräldern.)
Det är också två papper där man ska fylla i namn, adress, datum för senaste stelkrampssprutan, föräldrarnas jobbtelefonnummer och sådant.
Sedan ska man skicka med ett foto, en passkopia, en RIB (= ett bankpapper, varför vill de ha det? Skolan är gratis.) och en kopia på ett papper som bevisar att man bor här (tex. senaste elräkningen).
Allt som allt en rejäl hög med papper. Jag har skrivit vår adress sex gånger och min signatur nio gånger...
Nu är allt klart förutom att vi måste fixa foton på Jennifer och Emma, jag tror inte att de vill att jag ska skicka in deras två år gamla skolfoton... Och Emma måste få en spruta.
Jennifer fick sin difteri-stelkramp-kikhosta-spruta veckan innan vi flyttade hit förra året, så det slapp vi fixa då, men nu får jag väl ringa till farbror doktorn imorgon för att se till att Emma blir vaccinerad.
Det är lite annorlunda här: först går man till doktorn och får ett recept på vaccinet, sedan går man till apoteket och hämtar ut sprutan och sedan tillbaka till doktorn och blir sprutad. Osmidigt, om ni frågar mig.
Min granne kom hit och hjälpte mig fylla i lite skolpapper så att Jennifer och Emma får gå i skolan i höst. Jag hade koll på det mesta, men det kändes som att det var bättre att fråga någon så att det blev rätt, annars får de inte börja skolan. Det står det på ett av papperna i alla fall. Men inte ens grannen var helt säker, så hon fick ringa till skolan och fråga om en punkt.
Förra våren fick vi en massa papper att fylla i eftersom Jennifer skulle börja college (vilket man gör när man skulle börjat femman i Sverige), och jag förväntade mig samma hög nu till Emma, men inte trodde jag att Jennifer skulle komma hem med en lika stor hög också, hon ska ju bara upp en klass, inte byta skola eller göra några förändringar.
Det är fyra olika papper med information, och ett där man ska kryssa i ja eller nej som svar på de fyra papperna.
Sedan är det två till med information där man ska riva av en bit och svara på frågor: Ska barnet äta lunch i skolan? Får barnet låna en mp3 vid behov och då vara ansvarig för att den inte förstörs? (Den ska barnet också signera, inte bara föräldern.)
Det är också två papper där man ska fylla i namn, adress, datum för senaste stelkrampssprutan, föräldrarnas jobbtelefonnummer och sådant.
Sedan ska man skicka med ett foto, en passkopia, en RIB (= ett bankpapper, varför vill de ha det? Skolan är gratis.) och en kopia på ett papper som bevisar att man bor här (tex. senaste elräkningen).
Allt som allt en rejäl hög med papper. Jag har skrivit vår adress sex gånger och min signatur nio gånger...
Nu är allt klart förutom att vi måste fixa foton på Jennifer och Emma, jag tror inte att de vill att jag ska skicka in deras två år gamla skolfoton... Och Emma måste få en spruta.
Jennifer fick sin difteri-stelkramp-kikhosta-spruta veckan innan vi flyttade hit förra året, så det slapp vi fixa då, men nu får jag väl ringa till farbror doktorn imorgon för att se till att Emma blir vaccinerad.
Det är lite annorlunda här: först går man till doktorn och får ett recept på vaccinet, sedan går man till apoteket och hämtar ut sprutan och sedan tillbaka till doktorn och blir sprutad. Osmidigt, om ni frågar mig.
måndag 23 maj 2011
Jo, vi lever även om det har varit dött på bloggen...
Vi har varit utan internet och telefon i nästan tre veckor, men nu funkar allt som det ska igen. Utom TV:n, men jag ska ringa kundtjänst och försöka reda ut det om en stund. Vi tittar nästan aldrig på tv ändå så det känns inte så akut. Men att vara utan telefon så länge var jättejobbigt, och internet med. Man är så van vid att allt funkar, och när det strular så länge blir man nästan tokig.
Byt aldrig operatör, är det enda jag säger om det här. Jag tänker inte skriva en lång klagohistoria, men blä, vad jag har ringt kors och kryss för att reda ut allting. Och vi bestämde oss för att inte använda den nya operatören trots att vi skulle spara ca 20 € i månaden på det, för de ljög för mig och var otrevliga, så nu har vi gått tillbaka till den gamla igen.
Jag som skulle pluggat flitigt för att bli färdig med min ena högskolekurs innan det är semester, tänkte jag... Men hela kursen kräver internet, så det blev inget med det. Fast jag hoppas fortfarande att jag kan klara det, det är ju fem veckor kvar till sommarlovet här i Frankrike.
Men solen skiner och alla är friska så jag har väl inte så mycket att klaga på egentligen.
Ha en bra dag!
Byt aldrig operatör, är det enda jag säger om det här. Jag tänker inte skriva en lång klagohistoria, men blä, vad jag har ringt kors och kryss för att reda ut allting. Och vi bestämde oss för att inte använda den nya operatören trots att vi skulle spara ca 20 € i månaden på det, för de ljög för mig och var otrevliga, så nu har vi gått tillbaka till den gamla igen.
Jag som skulle pluggat flitigt för att bli färdig med min ena högskolekurs innan det är semester, tänkte jag... Men hela kursen kräver internet, så det blev inget med det. Fast jag hoppas fortfarande att jag kan klara det, det är ju fem veckor kvar till sommarlovet här i Frankrike.
Men solen skiner och alla är friska så jag har väl inte så mycket att klaga på egentligen.
Ha en bra dag!
måndag 2 maj 2011
Bröllop!
Ja, senaste tiden har det varit ganska så dött här på bloggen, tjejerna har haft påsklov i två veckor, idag är första skoldagen igen. Så äntligen är datorn ledig. Haha.
Min minsta lilla syster Emily gifte sig i lördags, i Birmingham. Jag flög dit över helgen, vilket innebar att jag fick gå upp 03.30 i lördags morse för att ta flyget från Basel. Hela kalaset var på ett fint hotell, där vi också sov, så man kunde gå och vila lite mellan middagen och festen, mycket smidigt.
Lite mör var jag ändå innan kvällen var slut, men det var en härlig dag med fint väder, vackert brudpar och trevlig fest. Kul att träffa min familj också, det blir ju inte så ofta nu.
Här kommer bild på brudparet, Mr & Mrs Ian Halstead:
Min minsta lilla syster Emily gifte sig i lördags, i Birmingham. Jag flög dit över helgen, vilket innebar att jag fick gå upp 03.30 i lördags morse för att ta flyget från Basel. Hela kalaset var på ett fint hotell, där vi också sov, så man kunde gå och vila lite mellan middagen och festen, mycket smidigt.
Lite mör var jag ändå innan kvällen var slut, men det var en härlig dag med fint väder, vackert brudpar och trevlig fest. Kul att träffa min familj också, det blir ju inte så ofta nu.
Här kommer bild på brudparet, Mr & Mrs Ian Halstead:
Och en på tavlan jag sydde till dem i bröllopspresent (därför hade jag inte heller tid att sitta vid datorn och blogga). Jag tror inte att de har hunnit med att öppna sina presenter än, de åkte till Teneriffa igår på eftermiddagen, men de läser nog inte min blogg på sin bröllopsresa, så jag lägger upp bilden ändå.
Och slutligen en bild på mig och mina systrar, tänk att jag är både äldst och kortast, det är väl lite orättvist? Men visst är min nya klänning läcker? Hanna ska få sitt första barn om sex veckor, ungefär, så om ni tycker att hon ser lite rund ut om magen är det förklaringen.
onsdag 20 april 2011
Påsklov och hästpromenad
Jag har glömt att berätta att vi har påsklov nu, i två veckor. Härligt!
Men ridskolan kör på som vanligt. Det brukar vara så med aktiviteterna här har jag förstått, det är inget uppehåll för att det är lov i skolan, förutom på sommarlovet. I morse på ridskolan skulle de rida på en liten tur med hästarna, och eftersom jag inte hade tänkt åka och handla idag, som jag alltid gör annars, så satte jag Diana i vagnen och gick med.
Diana älskar att följa med till ridskolan, men hon bryter alltid ihop när hon inte får rida, så medan alla gör sina hästar klara brukar hon sitta på en av de hästar som Emma eller Victoria ska ha, och då är hon jätteglad. Men sedan, när hon inte får sitta kvar längre, blir det mycket gråt och elände... Ofta en hel kvart, det är inte lätt att distrahera henne när hon har bestämt sig för något...
Ridskolan ligger i utkanten av en liten by som heter Vyans-le-Val och promenaden gick genom både skog och by, här kommer några bilder:
Det var en härlig promenad på nästan en timme, och det var 15 grader varmt och vindstilla, så det var skönt väder. Den som fick mest motion var nog jag, som knuffade vagnen på grusvägar större delen av vägen...
Men ridskolan kör på som vanligt. Det brukar vara så med aktiviteterna här har jag förstått, det är inget uppehåll för att det är lov i skolan, förutom på sommarlovet. I morse på ridskolan skulle de rida på en liten tur med hästarna, och eftersom jag inte hade tänkt åka och handla idag, som jag alltid gör annars, så satte jag Diana i vagnen och gick med.
Diana älskar att följa med till ridskolan, men hon bryter alltid ihop när hon inte får rida, så medan alla gör sina hästar klara brukar hon sitta på en av de hästar som Emma eller Victoria ska ha, och då är hon jätteglad. Men sedan, när hon inte får sitta kvar längre, blir det mycket gråt och elände... Ofta en hel kvart, det är inte lätt att distrahera henne när hon har bestämt sig för något...
Ridskolan ligger i utkanten av en liten by som heter Vyans-le-Val och promenaden gick genom både skog och by, här kommer några bilder:
 |
| Böljande rapsfält mitt i skogspromenaden. |
 |
| Sedan red de genom byn. |
 |
| Här ligger en kyrka med tjusigt tak. |
 |
| Och innan vi var tillbaka på ridskolan fick hästarna dricka lite vatten. |
tisdag 19 april 2011
Så här ser det ut i vardagsrummet just nu:
Det var nämligen hagelstorm här i somras och då gick det sönder en massa takpannor. Det hela höll på i tio-femton minuter och haglet var i storlek som golfbollar. Vår bil blev helt bucklig överallt och fick ett rejält "stenskott" över en stor del av framrutan, men bilen var körbar, till skillnad från många andra bilar här i stan, där backspeglar och/eller rutor krossats totalt.
 |
| Utsikt från balkongen när det slutat hagla, 9 juni 2010. Klicka gärna på bilden! |
Killen undrade om de kunde komma "demain matin" (i morgon bitti) och jag föreslog torsdag för att ge oss mera tid att plocka undan, men när han sa att de inte hinner bli klara innan helgen om de kommer på torsdag sa jag att de var välkomna idag.
Alltså fick vi ägna kvällen igår åt att flytta undan allt ur vardagsrummet som vi vill komma åt de närmaste dagarna, plocka ner TV:n i sin låda (tur att jag har en man som samlar på originalkartonger...), ta bort alla boxar och sladdar och skruva loss panelerna från väggen så att vi kunde flytta bokhyllorna. Pianot lät vi stå, det var lite för tungt för oss två att flytta själva, så det fixade Johannes och de tre målarkillarna i morse.
Vi fick välja på ett antal tapeter som inte riktigt var vår stil, alla var såna där tjocka, lite gummiaktiga, strukturerade, och vi föredrar slätare väggar. Men man kanske kan komma undan med lite slarvigare underarbete på de här? Jag vet inte, men efter att ha tittat lite mera noga på våra väggar är det faktiskt mer eller mindre struktur på tapeterna i alla rum här, och inga riktiga mönster, förutom i Victorias rum där det är bredrandig tapet. Den nya tapeten blir gul, precis som den gamla, men med mera struktur än förut...
torsdag 14 april 2011
Vet ni hur en cikada ser ut?
För en vecka sedan berättade Victoria att hennes klass skulle ha teater och cirkus och att hon skulle vara "la cigale" men att hon inte tänkte vara med.
Vad är en cigale? tänkte jag, men sa bara: Jaha, det får du prata med din lärare om, för man kan inte bara låta bli att vara med utan att säga till i förväg, det blir oschysst mot de andra om någon plötsligt vägrar göra sin roll.
(Iskall mamma, va? Jag vet att det inte funkar att tjata på Victoria, och jag hade inga planer på att skriva en lapp och säga att hon inte ville vara med. Det här fick hon allt lösa själv.)
Jag letade rätt på la cigale på franska wikipedia och det var ett fult kryp. Ungefär som en gräshoppa fast brun och trist. Ett par fe-vingar och några spröt på ett diadem blir nog bra, tänkte jag.
I tisdags skulle hon prata med läraren, men när hon kom hem sa hon att han hade sagt att det inte var någon fara om hon inte kom ihåg allt (det var ungefär tre meningar hon skulle säga), och att en cikada är svart eller brun och har sådana här vingar, och så ritade hon upp formen på ett papper. Tydligen dög inte de små lila fe-vingarna som hon hade haft med sig.
Så igår sydde jag cikada-vingar och hon övade så duktigt och blev så nöjd så. Hur i hela friden skulle vi har fått tag på ett par cikada-vingar om jag inte hade haft lite lämpligt material liggande (ståltråd, grå organza och resårband) så att jag kunde sy ett par vingar? Med så kort varsel dessutom.
Så här såg det ut när hon var klar:
Jag gick till skolan för att titta idag och hon var så duktig så. Några av barnen till och med ropade "Bravo, Victoria" efteråt. Härligt att hon bestämde sig för att hon vågade!
Vad är en cigale? tänkte jag, men sa bara: Jaha, det får du prata med din lärare om, för man kan inte bara låta bli att vara med utan att säga till i förväg, det blir oschysst mot de andra om någon plötsligt vägrar göra sin roll.
(Iskall mamma, va? Jag vet att det inte funkar att tjata på Victoria, och jag hade inga planer på att skriva en lapp och säga att hon inte ville vara med. Det här fick hon allt lösa själv.)
Jag letade rätt på la cigale på franska wikipedia och det var ett fult kryp. Ungefär som en gräshoppa fast brun och trist. Ett par fe-vingar och några spröt på ett diadem blir nog bra, tänkte jag.
I tisdags skulle hon prata med läraren, men när hon kom hem sa hon att han hade sagt att det inte var någon fara om hon inte kom ihåg allt (det var ungefär tre meningar hon skulle säga), och att en cikada är svart eller brun och har sådana här vingar, och så ritade hon upp formen på ett papper. Tydligen dög inte de små lila fe-vingarna som hon hade haft med sig.
Så igår sydde jag cikada-vingar och hon övade så duktigt och blev så nöjd så. Hur i hela friden skulle vi har fått tag på ett par cikada-vingar om jag inte hade haft lite lämpligt material liggande (ståltråd, grå organza och resårband) så att jag kunde sy ett par vingar? Med så kort varsel dessutom.
Så här såg det ut när hon var klar:
Jag gick till skolan för att titta idag och hon var så duktig så. Några av barnen till och med ropade "Bravo, Victoria" efteråt. Härligt att hon bestämde sig för att hon vågade!
måndag 11 april 2011
Skön söndag!
Igår njöt vi mycket av att kyrkan började klockan tio istället för nio, det är på prov ett tag för att se om folk kommer i tid bättre då... Och ja, den här första söndagen i alla fall så var nästan alla där klockan tio, itället för väldigt få klockan nio. Även vi, som bara har fem minuters bilväg dit, har svårt att hinna till nio, det blir stressigt och stökigt, för det är inte så kul att behöva gå upp tidigt på en söndag, och Jared går bara inte att stressa, allt blir pannkaka då...
Men igår på morgonen var det lugnt och skönt och allmänt trevligt hemma.
När vi hade ätit middag (kyckling med ris och citronpepparsås, en favorit sedan ca 15 år tillbaka) packade vi bullar, kex och mjölk i en kylväska, tog med filtar och solstolar och styrde kosan mot närmaste berg. Vi körde på känsla och efter ungefär en halvtimme bestämde vi oss för att vi var framme. Massor av gräs att springa runt på, vacker utsikt åt alla håll och ingen annan i närheten. Det var lite väl svala vindar, men det var härligt ändå. Fast jag undrar om det är orsaken till att Diana är så snorig idag?
Hemma blev det pastasallad (med kycklingrester) till middag och sedan marängswiss med hastigt ihopvispade hemgjorda små maränger och Agnetas smarriga chokladsås. Tur att hon var hemma när jag ringde och frågade om receptet. Mums!
En riktigt skön söndag tillsammans med familjen, underbart!
torsdag 7 april 2011
Visst är det vackert med vår!
Jag tog lite kort med mobilen när vi var ute igår, och visst är det vackert här! (även om collaget inte är det vackraste, photoshop och jag är inte riktigt kompisar än, och jag vill hellre gå ut än att sitta här och bråka med datorn mera...) Klicka på bilden för att se den större.
tisdag 5 april 2011
Scrappat lite...
Det här är saker som jag scrappade för några veckor sedan, jag skickade in bilderna till ett företag som sökte designers, dvs folk som får grejor hemskickade och förväntas skapa av det.
Jag har aldrig sökt något sådant förut, och visste att det är massor av duktiga scrappare som söker, så min förhoppning att vinna en plats var inte så stor. Jag är nöjd med de saker jag gjorde och inte särskilt besviken över att jag inte blev utvald, även om det hade varit kul.
Man skulle göra en LO (layout= scrappad sida), ett kort och något altrat (förändra något som redan finns), och detta gjorde jag:
Jared insåg plötsligt att han kunde cykla helt själv när vi var på gympan för några veckor sedan, utan att jag behövde putta på honom ibland, och han tyckte det var jättekul och cyklade runt i en halvtimme, tills det var dags att städa undan och gå hem... Här är så backigt att jag inte vågar låta barnen cykla ute, så det blir bara på gympan, tyvärr.
Det här kortet fick Jennifer på sin 12-års dag, tjusigt va?
Den här burken har varit ett chips-rör, typ Pringles, men en billig kopia. Ungefär lika goda chips och bättre lock om man vill altra. ;) Jag skar av det i lagom längd och limmade tillbaka bottnen igen. Jag vet inte vem jag ska ge det till, eller vad jag ska stoppa i, men det är ju ett par veckor kvar till påsk, så jag kommer nog på något.
Jag har aldrig sökt något sådant förut, och visste att det är massor av duktiga scrappare som söker, så min förhoppning att vinna en plats var inte så stor. Jag är nöjd med de saker jag gjorde och inte särskilt besviken över att jag inte blev utvald, även om det hade varit kul.
Man skulle göra en LO (layout= scrappad sida), ett kort och något altrat (förändra något som redan finns), och detta gjorde jag:
måndag 4 april 2011
Härlig helg!
I lördags hade Victoria fé-kalas, fem små féer kom hit på förmiddagen och åt godsaker och lekte och det gick bra och utan större språkförbistringar.
Vi hade strålande solsken och underbart väder, över +20 redan på förmiddagen, och faktiskt 28 grader varmt på eftermiddagen!
Jennifer och jag körde till Mulhouse för att titta på utsändningen av Unga Kvinnors möte på kyrkans generalkonferens, och på tillbakavägen släppte jag av Jennifer i simhallen där hon skulle träffa några vänner för en "nuit dans l'eau". Man måste ha badmössa i simhallen! Haha... fransmän, vad de hittar på...
Vi andra var ute hela kvällen och barnen lekte i lekhuset som vi köpte strax innan affärerna stängde i fredags. Äntligen, hur många år har vi inte pratat om att skaffa en lekstuga?
Det blev inte middag förrän halv nio, riktigt "franskt" av oss, och sedan tittade vi på "Trassel" i 3D, det är en ny variant på Rapunzel-sagan som Disney gjort. Den hade premiär här redan innan jul och finns alltså som köpfilm redan, men ni i Sverige får vänta ett tag till om ni inte vill se den på bio.
Jared och Diana hade inga planer på att sova, och eftersom jag också ville titta på filmen och inte orkade krångla med dem så fick de också vara med, tills de somnade i soffan.
Filmen var riktigt rolig, vi körde på franska med engelsk text, så att större delen av familjen hade en chans att hänga med...
Igår hade vi "bara" 22 grader, men det var skönt att vara ute ändå, och tack vare tekniken kunde vi titta mera på generalkonferensen på vår egen TV, tänk vilka möjligheter som finns idag som inte fanns för bara 5-10-15 år sedan. Fantastiskt!
Idag skulle det vara +14 och regn, men det verkar ha kommit av sig, för solen skiner här utanför fönstren, även om det inte är så varmt ännu. Nu börjar det bli dags att fundera över vad vi ska ha till lunch, Emma och Victoria kommer hem om en timme.
Hoppas att ni får en bra dag!
Vi hade strålande solsken och underbart väder, över +20 redan på förmiddagen, och faktiskt 28 grader varmt på eftermiddagen!
Jennifer och jag körde till Mulhouse för att titta på utsändningen av Unga Kvinnors möte på kyrkans generalkonferens, och på tillbakavägen släppte jag av Jennifer i simhallen där hon skulle träffa några vänner för en "nuit dans l'eau". Man måste ha badmössa i simhallen! Haha... fransmän, vad de hittar på...
Vi andra var ute hela kvällen och barnen lekte i lekhuset som vi köpte strax innan affärerna stängde i fredags. Äntligen, hur många år har vi inte pratat om att skaffa en lekstuga?
Det blev inte middag förrän halv nio, riktigt "franskt" av oss, och sedan tittade vi på "Trassel" i 3D, det är en ny variant på Rapunzel-sagan som Disney gjort. Den hade premiär här redan innan jul och finns alltså som köpfilm redan, men ni i Sverige får vänta ett tag till om ni inte vill se den på bio.
Jared och Diana hade inga planer på att sova, och eftersom jag också ville titta på filmen och inte orkade krångla med dem så fick de också vara med, tills de somnade i soffan.
Filmen var riktigt rolig, vi körde på franska med engelsk text, så att större delen av familjen hade en chans att hänga med...
Igår hade vi "bara" 22 grader, men det var skönt att vara ute ändå, och tack vare tekniken kunde vi titta mera på generalkonferensen på vår egen TV, tänk vilka möjligheter som finns idag som inte fanns för bara 5-10-15 år sedan. Fantastiskt!
Idag skulle det vara +14 och regn, men det verkar ha kommit av sig, för solen skiner här utanför fönstren, även om det inte är så varmt ännu. Nu börjar det bli dags att fundera över vad vi ska ha till lunch, Emma och Victoria kommer hem om en timme.
Hoppas att ni får en bra dag!
fredag 1 april 2011
En tvååring!
Diana fyllde år igår, hon har firat båda sina födelsedagar i Frankrike, vi kom nämligen hit kvällen innan hon fyllde ett, så nu har vi varit här i ett år. Det är inte klokt så fort tiden går, men å andra sidan är det inte klokt vad mycket som har hänt det här året heller...
Det blev tårta och paketöppning sent på kvällen, Johannes har varit bortrest sedan i söndags eftermiddag och var inte hemma förrän strax innan åtta igår kväll, men vi ville ju inte att han skulle missa firandet så vi väntade på honom.
Först ville Diana gå och sova när han kom hem, hon var bara trött och gnällig, men efter att ha druckit en flaska välling i sängen kom hon ut till oss igen, så då blev det kalas i alla fall, till Victorias stora glädje, hon tyckte det var jättetråkigt att vi tänkte flytta firandet en dag.
Nu har vi kalasat färdigt för ett tag, vi har ju tre födelsedagsgrisar i mars, men nu dröjer det till augusti innan det är dags igen.
tisdag 29 mars 2011
Änglavakt?
Jag försöker att undvika att oroa mig för saker som skulle kunna hända, för då skulle jag inte må bra alls av oro för min familj, men ibland tanker jag på hur mycket änglavakt vi måste ha.
Alldeles nyss gick jag ner i tvättstugan, efter att ha kollat till Jared och Diana: den ena spelade ett spel och den andra tittade på film, och båda verkade lika upptagna, så då smög jag ner och slängde in en maskin tvätt i tumlaren och en ny omgång i tvättmaskinen. Jag hörde att något for i golvet, men ingen lät ledsen, så jag tänkte inte mer på det.
När jag kom upp igen kom Diana gående med händerna fulla av vad som nyss varit ett glas som vi har tandborstar i. "Oj, inte bra" sa hon och gav mig fyra stora glasbitar, och sprang iväg och hämtade en till innan jag hann lägga ifrån mig glaset på ett bättre ställe och flytta undan henne. Aj, vad hon kunde ha skurit sig!
Men det gjorde hon inte, som tur var, varken på händer eller fötter eller någon annan stans heller.
Jag samlade ihop allt glas, som låg snyggt på vår tjocka badrumsmatta, och inte utspritt alls, la det i ett tomt juicepaket och dammsög badrummet noga. Sedan skulle jag vika ihop juicepaketet, och då skar jag mig ganska ordentligt på en vass glasbit som letat sig ut genom paketets ena sida, och då tänkte jag igen: vilken tur att inte Diana skar sig!
Jag tror att det skulle kunna hända en massa mer eller mindre hemska saker varje dag, och jag är verkligen glad att det inte gör det!
Nu är jag omplåstrad, det gör inte ont (men det är lite krångligt att skriva), och jag ska gå och fundera på vad vi ska ha till lunch idag.
Hoppas att ni får en bra dag, och fundera gärna lite över all änglavakt som ni säkert också har i era liv!
Alldeles nyss gick jag ner i tvättstugan, efter att ha kollat till Jared och Diana: den ena spelade ett spel och den andra tittade på film, och båda verkade lika upptagna, så då smög jag ner och slängde in en maskin tvätt i tumlaren och en ny omgång i tvättmaskinen. Jag hörde att något for i golvet, men ingen lät ledsen, så jag tänkte inte mer på det.
När jag kom upp igen kom Diana gående med händerna fulla av vad som nyss varit ett glas som vi har tandborstar i. "Oj, inte bra" sa hon och gav mig fyra stora glasbitar, och sprang iväg och hämtade en till innan jag hann lägga ifrån mig glaset på ett bättre ställe och flytta undan henne. Aj, vad hon kunde ha skurit sig!
Men det gjorde hon inte, som tur var, varken på händer eller fötter eller någon annan stans heller.
Jag samlade ihop allt glas, som låg snyggt på vår tjocka badrumsmatta, och inte utspritt alls, la det i ett tomt juicepaket och dammsög badrummet noga. Sedan skulle jag vika ihop juicepaketet, och då skar jag mig ganska ordentligt på en vass glasbit som letat sig ut genom paketets ena sida, och då tänkte jag igen: vilken tur att inte Diana skar sig!
Jag tror att det skulle kunna hända en massa mer eller mindre hemska saker varje dag, och jag är verkligen glad att det inte gör det!
Nu är jag omplåstrad, det gör inte ont (men det är lite krångligt att skriva), och jag ska gå och fundera på vad vi ska ha till lunch idag.
Hoppas att ni får en bra dag, och fundera gärna lite över all änglavakt som ni säkert också har i era liv!
Bilden på den här lilla söta ängeln har jag lånat från änglabud.se.
måndag 28 mars 2011
Här har ni nioåringen!
I lördags var det Victorias tur att fylla år, här har ni en bild på henne och glasstårtan hon valde ut i den lyxigaste glassaffären vi vet... Smarrig sorbet i olika smaker, och gröna makaroner med pistagesmak (Jareds favoritkakor, bara för att de är gröna) på sidorna. Mmm, det var gott...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)