Annorlunda, del 3

Öppettider. Eller snarare stängningstider... Det är verkligen annorlunda mot i Sverige, och det är både till Frankrikes fördel och nackdel.
På måndagar har många affärer helt stängt, eller så öppnar de efter lunch, dvs kl. 14 eller 14.30. Normala butikers öppettider är oftast 9-12 och 14-19. Alltså två timmars lunchstängt! Och det beror inte på att det är en liten butik med bara en som jobbar där, många stora butiker stänger också för lunch.
Men på lördagar har de öppet till sju som vanligt, fast då har många inte lunchstängt utan kör hela dagen. Och på söndagar är allting stängt, utom bagerier som brukar ha öppet på förmiddagen.
Det går inte ens några bussar på söndagar, inte före klockan tre på eftermiddagen, och då är det bara några få linjer som kör, och bara en gång i timmen.

Mataffärerna har inte lunchstängt, men de stänger tidigt på kvällarna, de mindre redan vid 19 eller 19.30 (även de som är i storlek som ICA Supermarket) och de större vid 20.30, och 20 på lördagar. Man är ju lite bortskämd i Sverige med att Maxi och Coop stänger 22 alla dagar...
Här finns en "hypermarché" som de kallas, (stormarknad är väl inte stort nog...) som stänger 21 måndag-lördag, men den ligger lite längre bort, så vi brukar inte handla där så ofta, vi är ju så bortskämda nu att vi bara har ett par kilometer till Cora (som är vår favoritaffär) och E.Leclerc (som kommer tvåa) istället för fyra mil som när vi bodde i Sverige.
Några små mataffärer har börjat ha söndagsöppet, har jag sett på reklamskyltar utanför, men eftersom vi ändå inte brukar handla på söndagar så spelar det inte oss någon roll.
Däremot har vi lärt oss att det är bäst att bulla upp ordentligt inför helgen, för på måndagarna är det tomt i hyllorna i mataffärerna, det verkar som att de inte får leveranser (eller har tid att packa upp?) förrän på tisdagförmiddagarna.
Och de är otroligt nitiska med att stänga i tid. I Sverige kan man komma inspringande på Maxi två minuter i tio, och det är inga problem, vakten vid grinden säger "handla snabbt..." Men här kommer man inte ens in i affären om det är 5-7 minuter till de stänger, vakterna släpper inte in dig. Och de börjar släcka lamporna i affären exakt när de ska stänga och mota folk mot kassorna om de inte är snabba nog...

Restauranger har öppet för lunch ca 12-14 och stänger sedan till 19 då de öppnar för middagsgästerna, insåg vi när vi bodde på hotell i våras. Det kändes lite för sent för oss att gå ut och äta då (Diana brukar lägga sig 19.30...), så vi blev hänvisade till McDonald's mfl och  hypermarché-restaurangerna, plus ett par "vägrestauranger" kan man väl kalla dem, de ligger utmed de större vägarna och har öppet hela dagen, men det är inte slafsig snabbmat för det, och inte heller är priserna låga...
Vår favoritrestaurang heter Buffalo Grill och när vi äter där brukar det kosta ca 75€... McDonald's går på runt 25-30€, så det är dyrare än i Sverige, där brukar det kosta lite drygt 200 kr för oss. Men vi har knappt ätit ute alls sedan vi flyttade till huset, bara när vi har haft gäster eller strömavbrott och kanske nån gång till.
Det är fördelen med att bo så nära stan, man kan gå och drälla en stund på lördagförmiddagen, åka hem och äta lunch, Diana kan sova middag i lugn och ro, och man kan ge sig ut en vända till på eftermiddagen, eftersom allt har öppet till sju. Det känns soft...

Första advent

Det firas visst inte i det här landet, utom i Alsace, som är landskapet närmast Tyskland, de var ju tyskar för inte så länge sedan (Frankrike fick tillbaka dem efter första världskriget, fick jag lära mig för några veckor sedan när vi hade en extra helgdag).
Och inte har jag sett några stjärnor eller ljusstakar i grannarnas fönster, så det verkar inte heller tillhöra den franska traditionen. Vi har bara fått upp en elljustake och en stjärna hittills, vi har tre stjärnor till men det är takkontakter på dem så vi måste skarva om dem för att öka julkänslan här.
Vi kastade en stjärna och fyra ljusstakar förra julen eftersom de var trasiga, därav bristen på dem i år. Hade vi varit smarta hade vi förstås köpt nya på mellandagsrean, men det tänkte vi inte på då.
Fast det kanske finns på IKEA? Vi behöver ändå åka dit och köpa lite svenskt julgodis.

Jag har i alla fall lyckats pyssla ihop fyra små adventsljus, och vi bakade en saffranskaka igår, så lite julstämning har vi fått ändå, och med all snö utanför är det mysigt här...

Vilket underligt väder, förresten...

Tänk, det är bara två veckor sedan vi hade 18 grader varmt och strålande solsken och gick ute och mös hela eftermiddagen.
Idag har det snöat hela dagen men plogbilarna kör runt här överallt och plogar och saltar, så vägarna är ok ändå.
Vi (och resten av stan) har trängts i affärerna idag för att köpa varma vinterstövlar och jackor. Det gick väl lite så där, vi hittade ungefär hälften av det vi behövde, det var mycket som var slut i de storlekar vi ville ha.
Men vi har i alla fall investerat i en snöskyffel och en påse tösalt, så nu ska vi väl kunna hålla isfritt på trappan och skotta fram oss till vägen imorgon.

Nu är det vinter!

Kolla vad det har snöat i natt:

Visst är det vackert! Det verkar som att det kommer att hålla i sig, det ska vara en hel massa minusgrader här så långt väderprognoserna går... Och tydligen ska det komma mera snö de närmaste dagarna, till barnens stora glädje.
Jag hoppas att de är snabba och duktiga på att ta hand om vägarna här, annars kan det bli väldigt otrevligt att bo så högt upp som vi gör... Det är långa backar neråt/uppåt för att ta sig någonstans/hem igen...

Inget jobb för mig...

Jag bestämde mig för att tacka nej till att vara svenskalärare. Jag blev ju erbjuden ett jobb, som jag har nämnt fem inlägg längre ner.

Jag skulle tycka om att ha jobbet, det skulle vara kul. Men, med tanke på hur mycket Johannes måste jobba ibland så kan det vara jättesvårt för honom att vara tvungen att vara hemma redan kvart i sex (redan... när vi bodde i Sverige var det jättesent om han kom hem kvart i sex).
Och det är ju inte meningen att mitt lilla jobb ska göra att hans jobb blir svårare att göra på ett bra sätt.
Och dessutom, tänk om det blir en massa resor för honom igen? I oktober var han borta i tre veckor eftersom han var i andra länder och jobbade. Hur gör jag då?

Nej, det kändes som att det blev för mycket som skulle kunna krångla till det, och då skulle det inte vara så roligt längre, och det var ju det som var meningen med det här jobbet - att jag skulle göra något helt annat, bara för att det skulle vara roligt och lite omväxling för mig. Men jag får leta vidare efter den saken.

Det är ingen panik med det nu, nu är ju julen på ingång, så då blir det fullt upp även utan annat att fundera på. Till exempel julgardiner...
Om nu några av gardinerna vi hade i Sverige skulle råka passa i de här fönsterna så har jag ändå inga gardinstänger. När det var sommar tänkte jag inte så mycket på det, men nu börjar det verkligen bli dags att sätta upp gardiner.

Gode tid, vad kostar gardinstänger och gardiner till ett helt hus? Det blir nog inga julklappar i år... ;-)

Ursäkta!

Oj, så dåligt jag har uppdaterat bloggen den senaste veckan... Jag ber verkligen om ursäkt, men jag har faktiskt inte haft tid att sitta vid datorn, jag håller på att sy en jultavla, första advent närmar sig ju...
Och dessutom, så fort jag sätter mig vid datorn kommer Jared och säger att det är hans tur att spela på datorn och drar undan stolen för mig...

Här kommer en liten "sneak peak" på tavlan jag syr:

Jared fyllde tre år igår, vi gjorde en tårta med färska (!) franska jordgubbar och grön marsipan, eftersom han älskar jordgubbar, marsipan och grönt i allmänhet, men han tyckte det var roligast att blåsa ut ljuset, så det fick han göra många gånger...
På kvällen sa han att han ville ha mera tårta, men egentligen ville han bara att vi skulle sätta på "gubben" så han fick blåsa mera... Fast eftersom han har så långt hår och inte tyckte om när jag höll i det, var jag inte så väldigt förtjust i blåsandet...

Vårväder!?!

Den här helgen har vi haft helt underbart väder, det har varit 17-18 plusgrader, varma vindar och strålande solsken! Alla små kryp som hade gått i ide har vaknat igen, och det är massor av små tusenskönor i gräsmattorna.
Hela eftermiddagen i lördags var vi ute och lekte och bara njöt av vädret. Ända tills Victoria körde omkull med sparkcykeln och slog upp samma knä som hon redan hade ett rejält skrubbsår på. Då gick vi in och fikade, Jared hade nämligen bakat en chokladkaka (med Jennifers hjälp). Så härligt att bara vara ute och göra ingenting särskilt... Varför gör man inte det oftare?
Jag kan inte fatta att vi hade frost för en månad sedan, vädret är verkligen oberäkneligt.

(Och nej, jag glömde inte Fars Dag, jag hade bara inte datorn på igår... Vi försöker hålla söndagen datorfri här, barnen får roa sig med annat än TV och dator, då kan ju inte jag sitta vid den... Men jag ringde hem. 
Här är förresten Fars Dag i juni, så nu får Johannes två dagar, men jag får bara en, för Mors Dag är samma som i Sverige. Hm.)

Helgdag idag!

Idag är det helgdag i Frankrike, eftersom det var då första världskriget slutade. En del affärer har "business as usual" men mycket har stängt.
Vi tog en liten biltur och såg en massa snö på toppen av ett berg längre bort (Ballon d'Alsace?), men de lägre bergen runt omkring hade ingen snö alls, och vi har runt 10 plusgrader, så det dröjer förhoppningsvis innan vi får någon snö här.
Johannes har ledigt imorgon också, men för tjejerna är det en vanlig skoldag, så nu ska jag hjälpa Victoria med hennes sista läxa, som passande nog handlar om första världskriget. Jag kunde ett par av svaren själv, och Wikipedia var till viss hjälp, men jag får nog ringa på hos grannen för att klara av de sista frågorna...

Det här var ju roligt:

Kolla på den här bilden, sitter det alltså folk i Nederländerna, Finland, USA och Ryssland och läser min blogg? Jag trodde bara att jag hade släkt och vänner (som känner till bloggen) i Sverige, Storbritannien och Frankrike. Mycket underligt. Jag undrar om de kan svenska?

Jag har blivit erbjuden ett jobb!

Som lärare i svenska! Här, i vår lilla stad! Det var helt oväntat, kan jag ju säga. Det är ett pyttelitet jobb, 1½ timme i veckan under vårterminen, så det skulle ju inte vara för pengarna, utan snarare för att komma ut och träffa lite folk och kanske öva min franska...
Så, hur gick det här till? En man på makens jobb har en fru som är finska men har bott i Sverige. Hon jobbar på ett lycée (ung. gymnasiet) här i stan men är för tillfället mammaledig. Någon professor har kommit på den lysande idén att erbjuda ett antal elever (som redan läser engelska och tyska) möjligheten att läsa svenska för att sedan kanske åka till Sverige och bo i värdfamilj och gå i en svensk skola några veckor.
I alla fall, finskans make frågade Johannes om jag kanske skulle vara intresserad. Det första budet jag fick var att det skulle vara på dagtid, men det kändes alldeles för komplicerat - ska jag behöva fixa barnvakt/dagis till Jared och Diana för att jag ska jobba 1½ timme i veckan? Nej, det tror jag inte.
Men nu när jag fick veta att det är på kvällstid är ju läget ett helt annat. Jag ska träffa den ansvariga för projektet på torsdag nästa vecka, så får vi se om det verkar som att det skulle kunna funka. Jag gillar tanken, det skulle vara en kul grej.

Jag är med i en tidning!

Jag har scrappat en LO som just har publicerats i AlltOmScraps Inspirationstidning!
Det är ingen vanlig papperstidning, men det ser ut som en riktig tidning och man bläddrar i den på skärmen (även om man inte har en Ipad...). Och gratis är den, så kolla gärna.
Här är min LO om Jared och hans älskade apa.

Tillbaka till vardagen...

Jaha, nu är höstlovet slut och alla lyckades vakna utan problem i morse, gjorde sig i ordning och kom iväg till skolorna i tid. Så tunga som deras väskor var så antar jag att de fick med sig allting också. :)
Jag undrar vad vi ska laga för lunch idag?

Annorlunda, del 2

En av de första sakerna som vi upptäckte var annorlunda med att bo här jämfört med i Sverige var krypen... Första gången vi tittade på huset som vi nu bor i var det en massa röd-svarta kryp på marken, och de kändes lite läskiga eftersom vi inte visste vad det var.

Efter att ha flyttat in här insåg vi att de är ungefär lika vanliga som myror, och det verkar som att de bor i samma mängder som det bor myror i en myrstack... Jared såg att ett träd i parken här i närheten var helt rött på stammen på ett område som var ca 25-30 cm i diameter, och vi gick närmare såg vi att det var en massa kryp som satt där. Konstigt nog såg det likadant ut i flera veckor. Men det var på hösten, de kanske samlas för att dö ihop? Det såg likadant ut på ett staket som vi också går förbi ofta. Nu har jag inte sett ett enda kryp på flera veckor, utom den här överlevaren som jag fick syn på häromdagen.
"Långbenspindlarna" ser också annorlunda ut jämfört med i Sverige, det har vi haft några i huset.
Och träden är också annorlunda. Vi har ett jättehäftigt träd i vår trädgård, och det finns många sådana här i området, men jag tror aldrig jag har sett dem förut. Jag har glömt att ta kort på det när det var som vackrast, men så här ser det ut nu:

Här växer också en massa buskar och blommor som jag inte har sett i Sverige heller, och det är jättehäftigt att se. Hela landskapsbilden är också annorlunda, med bergen, småvägarna och alla pyttesmå samhällen som ligger utspridda överallt, det är inte något man ser i Sverige på alls samma sätt.

This is Halloween, this is Halloween...

(Känner ni igen sångtexten? Det är från "A Nightmare Before Christmas", en härlig halloweenfilm av Tim Burton.)

Idag har det varit halloween här hela eftermiddagen och kvällen. En familj vi känner bjöd in oss till sin by, där går alla barnen runt i stora grupper på "trick or treat" klockan tre på eftermiddagen, och sedan samlas man i byns festsal och äter pumpasoppa och allt godiset delas upp så att det blir rättvist. Typ. Vi hade jättetrevligt och barnen fick ungefär 800 gram godis var med sig hem, jag hoppas att det räcker lääänge, annars kommer de att må så illa...
När vi kom hem igen var det dags för vår halloweenmiddag, meny och foton kommer här:

(Coca Colan är koffeinfri, om någon undrar, Victoria är så glad att det finns här så hon får lov att dricka det, eftersom det är hennes favoritläsk. På grund av fosfor-innehållet är det väl ändå en tveksam dricka, men nån gång ibland så...)
Tyvärr hann vi inte med att fixa någon spökspya, men vi blev mätta ändå...

Vi avslutade kvällen med att titta på "Monster House" i 3D, maken köpte den igår innan han flög hem igen, så den var på svenska, skönt att slippa sitta och tolka...

Halloween-förberedelser

Det är vad denna dagen har bestått av. Ända sedan 1999, då Jennifer var 7 månader, har vi haft en fest för våra vänner på Halloween. Vi har varit mer eller mindre utklädda och mer eller mindre "läskig mat" har serverats. Vännerna har också varierat, inte för att vi har sagt upp bekantskapen med några, utan för att vi lämnade förorten i huvudstaden till förmån för den småländska landsbygden. Och nu är vi alltså i Frankrike, och vi har inte bjudit hem några vänner alls imorgon. Det verkar som att det blir en fest för bara familjen den här gången, om vi inte helt impulsivt bjuder in några under dagen.
I alla fall. Jag och tjejerna har hjälpts åt att tillaga väsande snokar, en avhuggen draksvans, en spökspya (eller var det zombie-hjärnan? Jag kommer inte ihåg, men en av dem är inte tillagad ännu, det får bli imorgon eller inte alls, för tillagandet involverar en väldig massa elvispande, och eftersom Diana sover är det inte något jag tänker ägna mig åt nu.) och ett antal trollstavar. Just det, några tjocka fågelspindlar har jag också hunnit med. Nu ska jag se till att tjejerna går och lägger sig (innan de har ätit upp alla våra clementiner) och sedan måste jag nog göra fladdermuslortarna klara, jag tror att det vore skönt att slippa det imorgon.

Om jag kommer ihåg det ska jag ta kort på vår festmåltid imorgon, så får ni se hur allt ser ut. :)

Här kommer däremot ett kort på en LO som jag gjorde häromdagen. Jag hade två utmaningar jag ville göra, och insåg att jag kunde göra båda på en gång. Jag hoppas att det inte räknas som fusk, man kan bara vinna nåt hos Pysselmyran, så det är inte så att jag får två vinstchanser på halva jobbet. Jag tycker att det borde vara ok, men annars är jag glad för utmaningen, även utan vinstchans.

Pysselmyrans utmaning var att scrappa med turkos, orange och grönt. Och det måste jag säga att jag tycker att jag lyckades rätt bra med.
På FaithSisters var utmaningen en skiss, så den hade jag i bakhuvudet när jag komponerade min LO. Fast mina foton var nog en hel del större än vad skisskompositören hade tänkt sig, för jag fick inte med alls lika många foton/papper som hon hade. Men en skiss är ju tänkt som inspiration, inte som något att följa slaviskt.
Det är alltså Jared som sitter på köksbänken och bakar kanelbullar, han älskar fortfarande att hjälpa till att blanda och vispa, fast nu sitter han inte på bänken utan står på en stol istället. Korten är från juni 2009, så han har hunnit bli en hel del större nu. Och min köksbänk har krympt, så det är tur att han nöjer sig med en stol nu, annars hade inte maten fått plats...

Vad jag vaknade till:

Mmmmmmm..... (Diana funderar på om hon ska sova lite till eller om det är dags att vakna. Jag tittar på klockan och inser att den är nästan åtta, ingen risk att hon somnar om. Konstigt att hon sov så länge.)
Foten. Kall. Strumpor.
Var är nappen? Där är nappen!
Bajs. (Inte sant, bara ganska mycket kiss i blöjan.) Blöja. (Ha, hon avskyr att byta blöja...)
Älgen. Katten. (Två gosedjur i hennes säng.) Sova. Katten sova.
Många nappar.
Pappa! (Han är fortfarande i Sverige, kommer hem i natt.) Mamma! (Jag svarar inte.)
Emma! Victoria! Flygplan! ( = Jennifer, jag vet inte varför hon heter flygplan, men det gör hon i Dianas värld. Jag håller på att fnissa ihjäl mig där jag ligger och lyssnar.) Emma! Flygplan!
(Nu hör jag att hon ställer sig upp.) Många nappar. (Skrammel... hon tappar två på golvet) Oj. Var är napparna?
Pappa! Mamma! That's my cue... Godmorgon Diana! 


Här har ni en bild på mitt glada busfrö:

Höstlov!

Igår började barnens höstlov, så nu ska vi bara slappa här hemma utan att ha några inbokade tider alls. Härligt. Skolan börjar inte förrän på torsdag nästa vecka, så det är ovanligt långt lov för oss svenskar.
Johannes åker till Sverige i eftermiddag och är borta tills på lördag, han ska tillbaka till gamla jobbet och berätta hur fantastiskt bra det är att bo och jobba i Frankrike, så att fler tar chansen att komma hit. Lite synd att han inte är här när vi har lov, det hade varit kul att åka iväg några dagar, men, men, det är inte mycket vi kan göra åt det nu. Vi får roa oss här hemma. Göra halloweenläskigt, kanske? Det kan väl ta några dagar om man verkligen vill anstränga sig. Planera en läskig meny och hitta på utstyrslar kan ju ta sin tid...

Hittills är det bara vi som har flyttat hit, men en kille till (med fru/sambo) kommer nästa vecka, tror jag. Det är inga jag känner och de ska inte bo i vår stad, men vi kanske kommer att umgås ändå? Vi får väl se.
Ärligt talat är jag lite förvånad att inte fler tar chansen, företaget betalar alla extra kostnader som uppkommer i samband med flytten, franskalektioner, en hemresa per år och lite annat "lull-lull". Och trivs man inte så betalar de så klart ändå flytten tillbaka igen, så man har egentligen inget att förlora.

Det är ett äventyr att vara här, och vi är glada att vi vågade. Det var flera som sa till oss att "barnen kommer att tala flytande franska på 4-6 månader", och det hade säkert varit sant om de hade varit enda svensken i en fransk familj, men inte när de mest sitter i skolan och lyssnar på lärarna hela tiden. Eftersom skoldagen är så lång hinner de inte leka med andra barn, och då får de inte heller öva sig i att kommunicera så mycket. Och hemma pratar vi inte franska med varandra, för vi kan ju inte! Men om vi jämför med hur lite franska vi kunde för ett halvår sedan så är vi jätteduktiga nu! Och det är väl så man får se det - att vi faktiskt går framåt. :)

Alla trivs bra, vi känner att vi är hemma här, och det är ju det viktigaste. Tänk om någon hade avskytt hela äventyret och gråtit varje dag, då hade det varit omöjligt att stanna kvar. Självklart saknar man sina gamla vänner ibland, enkelheten i att gå och handla när allt är på rätt språk och inte minst att man vet hur allt funkar i samhället. Samtidigt är det roligt och spännande att få lära sig att göra allting på ett nytt sätt. Få nya erfarenheter, saker att skratta åt eller skaka på huvudet åt. Och folk är otroligt hjälpsamma här. När någon erbjuder sig att göra något som jag tycker verkligen är att "gå en extra mil" och blir jättetacksam för, får jag svaret "C'est normal". Det har hänt flera gånger och jag blir lika förvånad varje gång. Folk som jag inte känner, utan bara pratat några få minuter med ger mig sina telefonnummer och säger "ring om du behöver hjälp med något".
Vem vet, jag kanske blir likadan efter tre år här? Det skulle vara trevligt att vara en sådan person som tycker att det är normalt och inte ens tänker tanken att det är lite jobbigt att göra (mer eller mindre krävande) saker för andra.
"C'est normal" att vara ovanligt omtänksam, det känns som något att sträva efter.

Utflykt!

Igår vid lunch var det 18 grader och strålande solsken så maken föreslog att vi skulle åka till "Ballon d'Alsace", ett högt och ändå lättillgängligt berg fem mil härifrån. Drygt 1200 meter över havet är det och vi har hört att det ska vara underbart vackert, men det har inte blivit av att vi har åkt dit än.
Men nu var det alltså dags. Så när Diana hade sovit klart samlade vi ihop oss och körde iväg. De stora tjejerna var tveksamma till det hela, men vi tänkte att lite frisk luft och vacker utsikt vore  härligt, visst?
Resan tog en timme, och redan när vi var halvvägs började Emma klaga över att hon mådde illa. När vi väl började klättringen på serpentinvägen tyckte hon att vi skulle vända om och åka hem igen, så vi öppnade ett fönster och körde väääldigt sakta. Till slut var vi framme, och då var det mulet och det stod 7 grader på bilens termometer...
När vi gick på stigen upp mot toppen såg vi en hel del snö i dikeskanterna, till Jareds stora glädje, han skulle samla snöhögar hela tiden. (Som tur var hade han vantar...) Emma gick och klagade över att det här var det tråkigaste hon någonsin hade gjort, till slut grät hon och ville gå tillbaka till bilen. Visst var det blåsigt och kallt, men så illa var det inte...
Vår förhoppning om en trevlig utflykt tillsammans med en fikastund i solskenet på toppen gick helt i kras... Vi tog några kort, skyndade oss tillbaka till bilen och åt våra kakor på hemvägen.
Ja, ja, vad lär vi oss av detta? Det är kallt högt uppe på berg! Inga fler spontana bergsutflykter för oss på ett bra tag...

På toppen! Missa inte alla bergen i bakgrunden för att barnen är så söta. ;)

Frost!

Huuu... så kallt! Idag har vi frost här. Men det ska visst bara vara så här kallt i ett par nätter enligt prognoserna, sedan blir det 6-7 grader på nätterna igen. Då kanske man slipper ha värmen på dygnet runt. Hittills har vi bara haft den på halva dygnet, annars blir det för varmt på nätterna, men inatt stängde vi inte av den, och tur var väl det, isoleringen är inte så jättebra i huset.
Fun fact: I franska husannonser står det ofta "2-glasfönster", som om det var nåt att skryta med?

De här är ju bara för söta!

Linda (inte jag alltså) har en tävling i sin blogg där man kan vinna två sådana här söta änglar, visst är de underbara! Du hittar dem på Änglabud och det finns flera olika varianter.